Nyfunnet människoslag och evolutionen

Bland gredelina kuvert och annat som upprör våra sinnen har idag en spännande nyhet dykt upp, som mycket väl kan slå sig in i skolans läroböcker, och hålla sig kvar där i årtionden.

I tidskriften Nature rapporterar forskare att de sekvensbestämt DNA från en liten bit människoben man hittat i en grotta i Sibirien som var befolkad för ungefär 40 000 år sedan. Och att detta DNA inte liknade någon annan modern människas eller Neandertalares. Vilket är ett starkt tecken på att det vid den tiden fanns ytterligare ett människoslag vid sidan om moderna människor, Neandertalare och Pekingmänniskor på den euroasiatiska kontinenten.

Det märkliga är dock att när denna typ av fynd rapporteras är det tyst som från graven från de debattörers sida, som försöker övertyga oss om att det finns fel och problem i evolutionsteorin. Från dem som hävdar att de levande varelserna är så komplicerade att de inte kunnat utvecklas genom slump och urval, utan att någon intelligent formgivare måste ha varit inblandad.

Men om de hade haft rätt skulle det vara obegripligt att denna förment intelligente formgivare inte lyckats få sina väldesignade produkter att fortsätta vara vad han gjort dem till. Utan att de istället, som dessa olika människoformer, hela tiden muterar och förändrar sig själva.

Låt oss titta på vad forskarna, med svenskfödde Svante Pääbo i spetsen, rapporterar i sin originalpublikation ( doi:10.1038/nature08976):

De har sekvensbestämt en liten bit arvsmassa (runt 16 000 DNA-bokstäver lång) som finns i en liten kropp inne i alla våra celler, som kallas mitokondrier. Fördelen med att undersöka just denna lilla arvsmassebit är att den finns i hundratals eller tusentals exemplar per cell, och att det därför är mycket större chans att i gamla prover hitta oförstörda rester av denna än av cellernas normala arvsmassa.

Forskarna trodde innan de började analysera sekvensen att detta ben kom från en neandertalare.  Men medan de sex neandertalare som fått sitt mitokondrie-DNA sekvensbestämt skiljer sig på i genomsnitt 201 DNA-bokstäver från moderna människor skiljde sig denna sekvens på 385 DNA-bokstäver. Som jämförelse skiljer sig schimpansens sekvens från människans på 1460 ställen.

Slutsatsen av detta är uppenbar – så länge man tror på evolutionsteorin. Den utvecklingslinje som ledde till den människa vars ben analyserats grenade av sig från den utvecklingslinje som ledde till den moderna människan för nästan dubbelt så lång tid sedan som den linje som ledde till neandertalaren.  Och schimpansens utvecklingslinje grenade av ytterligare ungefär fyra gånger längre tillbaka i tiden.

Om man däremot inte tror på evolutionen får man göra det något bisarra antagandet att vår intelligente formgivare för att retas med oss ägnar en enorm mängd tid och kraft åt att ändra i våra arvsanlag på just det sätt som behövs för att denna typ av analyser ska lura oss att tro att en utveckling ägt rum.

Går man vidare i forskarnas rapport måste intelligent design-anhängare göra ännu mer skruvade antaganden för att få ihop det hela:  Det visar sig nämligen att hur man än jämför de olika sekvenserna hos mitokondrie DNAt mellan nya och gamla människor och schimpanser ligger de flesta skillnader i de begränsade delar av mitokondriens arvsmassa som inte beskriver några proteiner. Och i de fall skillnader finns i beskrivningar av proteiner hittar man nästan bara de sällsynta typer av förändringar som inte påverkar utseendet hos det protein som genen beskriver.

Det vill säga: Man finner precis vad man skulle förvänta sig utifrån teorin om slumpvisa mutationer och ett naturligt urval som rensar bort de mutationer som leder till proteiner som fått försämrad funktion. Något som förefaller vara en betydligt enklare förklaring än att det skulle finnas en  intelligent formgivare som håller på och pillar med sekvenser som inte har någon betydelse för hur det hela ska fungera, och förändar dem på just det sätt som behövs för att det ska se ut som om det hade pågått just den typ av slumpvisa förändringar och naturligt urval som Darwin postulerade.

Det står var och en fritt att tro vad man behagar. Men det är pinsamt att somliga letar och sprider argument för sin övertygelse, som helt enkelt saknar grund. Ännu mer beklämmande är att man i Texas med närmast skrattretande argument beslutat tvinga lärare att ge samma tyngd åt föreställningen om den klåfingrige intelligente formgivaren som åt den teori som kan förklara och ge sammanhang åt biologin.

Bedräglig artikel på Expressen debatt

Sture Blomberg, anestesiologen jag skrev om häromdagen dyker idag upp på Expressen debatt.. Under rubriken Evolutionsteorin är ett fuskbygge kommer mer av samma ovetenskapliga och förvirrade dravel som man kan förvänta sig av en ideologiskt blind lekman.

Han bevisar helt enkelt igen att en docentur i medicin inte ger några insikter i evolutionsbiologi eller molekylärbiologi. Han börjar med att definiera nydarwinism helt felaktigt:

>Enligt den moderna versionen, nydarwinismen, så har livets uppkomst och utveckling åstadkommits av slumpmässiga genetiska mutationer, som bevarats genom naturligt urval. De starkaste livsformerna påstås överleva medan de svaga går under och återfinns som fossila s.k. övergångsformer.

Detta är snarast en beskrivning av klassisk darwinism. Vi vet mycket mer om arvsanlagen och de faktiska molekylära reaktioner som ligger bakom dem idag, att detta med nödvändighet förändrat vår bild. Vårt moderna vetande brukar sammanfattas i den evolutionära syntesen som utgör ett möte mellan klassisk darwinism, Mendels genetik och modern mikrobiologi som t ex upptäckten av DNA. Den beskrivning av evolutionära processer och arternas uppkomst som denna åstadkommer är oändligt mycket mer komplex än Sture Blombergs citat ovan låter påskina.

Som jag skrev häromdagen är det sorgligt när en vetenskapsman beter sig så ovetenskapligt som Sture Blomberg, men idag har han gått snäppet längre.

Han berättar nämligen ingenstans i sin artikel att han är bekännande kristen, att han tillhör den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet. Han döljer det istället genom bedrägliga formuleringar som nedan:

>Precis som en bilingenjör eller en keramiker använder samma grundmaterial, som plåt, skruvar, muttrar, lera och låter sina skapelser påminna om varandra, så kan Gud, om det nu finns en sådan, mycket väl ha använt samma byggstenar och också låtit sina skapelser likna varandra. Att peka på likheter mellan arter hjälper oss därför inte att förstå varför arterna ser ut som de gör.

Gud, om det nu finns en sådan så skriver en bekännande kristen bara om han vill framstå som neutralare än han är.

Jag tycker det är ynkligt av Expressen att släppa fram denne kreationist under falsk flagg på sin debattsida. Låt honom skriva, men se då till att han står för sin ideologiska hemvist och hindra honom från att framstå som vetenskapligare och neutralare än han är.

För den som är intresserad av att följa Sture Blombergs vidare öden och äventyr har han börjat blogga.

Titlar förpliktigar – av vetenskapsmän ska vi kräva vetenskaplighet

På Newsmill skriver häromdagen tre gentlemän med fina titlar om att evolutionsteorien får allt svagare stöd ju mer vi vet om universum. De avslutar med ett resonemang om den antropiska principen:

>Den starka varianten av denna princip handlar i korthet om att universum och skapelsen är finjusterad in i minsta detalj för att kunna hysa kolbaserat liv och därmed medveten existens. Det verkar som om det finns ett bakomliggande syfte med hela universum: att skapa en medveten observatör av densamma. Ju mer fakta vi får om universum, desto svårare tycks det bli att tro att livet på jorden kom till av en slump.

Nu är det ju så att den antropiska principen inte uttalar sig om kasualitetpilens riktning. Att universums egenskaper är som gjorda för intelligent liv kan ju antingen bero på att det skapades för att härbärgera intelligent liv, eller på att i ett universum utan dessa egenskaper skulle inte intelligent liv kunna dyka upp och spekulera i universums eventuella skapelse.

Så när våra lärda herrar skriver:

>Hur har den genetiska informationen ursprungligen skapats, när den naturliga processen verkar vara att fortlöpande förstöra den? Livets uppkomst synes alltså fortfarande vara en gåta trots att evolutionsbiologer vill göra gällande att gåtan är löst och att det bara återstår några detaljer att reda ut. Simon Conway Morris, professor i evolutionär paleobiologi vid University of Cambridge menar att det verkar finnas en djup underliggande strävan till att evolutionen tar vissa vägar. Det hade inte kunnat bli vad som helst, utan det måste nödvändigtvis bli det, som det faktiskt blev (2).

Så behöver man inte ta detta till intäkt för att det finns en skapare. Att det måste bli det det faktiskt blev är en truism. Det blev ju det det blev. Vi lever i ett universum där evolutionen ledde fram till oss. Det är knappast förvånande att det evolutionen inte lika gärna kunde leda fram till något helt annat, den gjorde ju inte det.

Artikeln innehåller blott tre referenser till forskare och jag är beredd att sätta pengar på att alla tre forskarna är anhängare av intelligent design-tankegångar. På bloggen Tankebrott kan man läsa om en av de tre citerade forskarnas religiösa uppfattning.

Så på tre referenser som inte är representativa för den allmänna meningen i forskarvärlden och en suddig förståelse av den antropiska principen bygger man en artikel med anspråket att kullkasta ett av vetenskapens historiens största upptäkter. Rubriken ”Evolutionsteorien får allt svagare stöd ju mer vi vet om universum” visar ju på ambitionsnivån och agendan.

Vilka är det då som gör detta?

>Sture Blomberg är överläkare och docent i anestesi och intensivvård. Per Hoverstam är civilingenjör, teknisk fysik. Ivar Gustafsson är docent i numerisk analys. Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet, en kristen tankesmedja.

Här använder vi fina titlar för att verka trovärdiga: docent, professor och civilingenjör. Artikeln hade knappast fått samma genomslag om den undertecknats av Kalle dataprogrammerare, Peter finansanalytiker och Björn agronom. Men de tre vetenskapsmännen rör sig knappast på hemmaplan när de skriver om evolutionen. Teknisk fysik och numerisk analys må vara två ämnen som i modern evolutionsbiologi och molekylärbiologi utgör stöddiscipliner (man hämtar vissa metoder från fysiken och matematiken) men vad läran om smärtlindring och nedsövning har med evolution att göra är svårare att begripa.

Strategin är som bloggen Tankebrott påpekar inte ovanlig:

>Såsom vi tidigare påvisat här så finns det en mycket stark tendens bland de… alternativa rörelserna att använda sig av auktoritetsargumentet. Denna debattartikel är alltså inget nytt, i det här fallet är auktoriteten en överläkare, en civilingenjör och en docent som viftar med en illa dold partsinlaga från ID-lägret.

Redan de gamla grekerna lärde i sina retorikläror ut styrkan hos ethosargument: att öka sin trovärdighet med fina titlar eller genom att peka på sin erfarenhet.

Men detta får vi nog leva med som ett nödvändigt inslag i det offentliga samtalet. Vad värre är, är när vetenskapligt skolade människor med höga vetenskapliga tjänster som professurer och docenturer kastar all vetenskaplighet över bord. Jag hoppas verkligen att herrar Sture, Per och Ivar inte nöjer sig med så här undermåligt underbyggda resonemang med så här svag koppling till dagens kunskapsläge inom disciplinen när de handleder sina studenter.