När ungarnas favvotjänst begår seppuku…

Hur skall jag förklara för mina barn att deras favorittjänst tycks besatt av att begå rituellt självmord? Den frågan har jag brottats med några dagar nu, senast idag var min åttaåring förtvivlad när han läste över axeln på mig att Spotify kommer dö…

För egen del har jag ett slags hatkärleksförhållande till Spotify. Som teknisk lösning är den briljant, åtminstone för mig som windowsanvändare (jo, jag är en av syndarna), men den tycks funka lika klockrent på Mac och telefon. Hur det är i *nix vet jag inte, men misstänker att det är lite si och så. Det som står mot min beundran för själva idén är dels att man vänt upp ändan för att få en kall strumpa gröt uppkörd av de stora bolagen, hur skall man annars tolka att de fick absurt rabatterade andelar i bolaget? Eller för den delen: hur skall man tolka att det inte från Spotifys sida ställs några krav på hur stor del av den ersättning som betalas som skall gå till upphovsmännen? Dels består min skepsis av att var och varannan artist tycks representerade av ”best of”-album, snarare än någon mer komplett diskografi. ”Best of” har en tendens att inte vara de låtar jag söker efter, utan bara de som spelades på radion.

Artistekonomi i upphovsrättssamhället...Visst jag svär dessutom varje gång reklamen vrålar i högtalaren, inte så mycket för att den finns där, utan för att den precis som TV-reklamen är askomprimerad och överstyrd så att man får skrämselhicka och riskerar spräcka trumhinnorna. Att skaffa ett premiumkonto på en tjänst där hälften av låtarna saknas helt, och hälften av de kvarvarande är otillgängliga av en eller annan anledning har liksom inte känts aktuellt det heller. Framför allt känns det rätt B att slänga en hundring per månad på en tjänst som skapar så mycket frustration.

Kanske blir jag nu tvungen, för skivor köper vi inte längre – skulle aldrig komma på tanken – så Spotify är barnens sätt att få tillgång till den musik de gillar (och som av någon automagisk anledning alltid tycks tillgänglig). Själv skulle jag gott kunna trava vidare till alternativen, men ungarna är inte lika ”indie” som jag är.

Nåja, det lär bli en rätt kort historia av betald tjänst, för chansen att Spotify skall överleva som annat än en ren marginalföreteelse gick just ner med ett antal tiopotenser. En sådan tjänst är beroende av volym och den volymen får man genom att erbjuda tjänsten gratis. Det är först när man har volymen och erbjuder ett betalt mervärde som man har möjlighet att få några större mängder betalande prenumeranter.

Det säger egentligen sig självt. Eftersom musik är ett så socialt fenomen, så har spotify-länkar, spellistor mm bidragit till tjänstens popularitet på ett sätt som nästan inte går att överskatta. En bred användarbas innebär också ett brett rekryteringsunderlag för den betalda tjänsten. En liten användarbas å andra sidan tar bort en hel del av den sociala aspekten samtidigt som rekrytering till betaltjänsten skall ske med mycket mindre underlag.

Jag har liksom många andra känslan av att Spotifygänget vet allt det här och mer eller mindre släpats sparkande och skrikande till schavotten. De har hört klingan till giljotinen slipas och hissas upp, men kan inte göra så mycket åt saken med händerna bakbundna och stora starka vakter som är beredda att bära dem om det krävs. Det luktar skivbolag lång väg om hela prylen, bolag som inte är nöjda med det de får betalt för varje spelad låt och som därför ser fler betalande prenumeranter som enda alternativ. Bolag som dessutom de senaste femton åren om och om igen bevisat de misstankar om savantism som många av oss hade. Det vill säga att de är överbegåvade på en enda sak: att blåsa artister och musikälskare på en marknad där de fullständigt kontrollerar distributionsledet. Konsten att omsätta potentiella kunder med friheten att ge dem fingret till villiga betalande kunder är de däremot inte fullt lika skickliga på — to say the least.

Jag fattig syndig människa kanske av ren lättja kommer vara en av dem som öser den sjunkande båten trots att jag vet att det är lönlöst. Sen får jag hitta ett annat alternativ till hur ungarna skall få sina muzakbehov tillfredsställda. Det bär mig emot, särskilt med tanke på de fullkomligt larviga summor som kommer artisterna till del i vårt kära upphovsrättssamhälle i förhållande till hur mycket som trillar ner i bolagens portmonnä (kolla bilden får ni se, den hittade jag hos Johanna).

Jag antar att Chaplin vänder sig i sin grav

Via Techdirt hittar jag till en nyhet på MSNBC som sammanfattar problemet med mer än livslånga upphovsrättsskydd som förvaltas av idioter i upphovsrättsmaffian på ett strålande sätt, om inte hela historien vore så sorglig.

10-åriga skådespelerskan Bethany ville göra en insats. Hon specialstuderade Charlie Chaplin i några dagar och spelade med hjälp av pengar hon tjänat på att vara med i såpoperan Emmerdales en tribut till honom. Hennes pappa fick filma henne när hon utklädd till Chaplin härmade hans gester och rörelser. Alltihopa till hennes egen inspelning av Charlie Chaplins vackra sång Smile.

Den lilla filmen lades upp på välgörenhetssajten JustGiving. Där den samlat inöver £4.000.

De insamlade pengarna har nått sina mottagare  trots upphovsrättsmaffiosorna på musikförlaget Bourne Music Publishing. De tyckte nämligen att Bethany skulle betala licens för att använda den 74 år gamla sången Smile – £2.000 för ett års nätpublicering och £250 per liveframträdande skulle det kosta.

Så nu kan man bara se Bethanys film utan ljud.

Så här beskrivs saken på sajten där filmen ligger:

DUE TO UNFORSEEN PROBLEMS REGARDING BETHANY’S USE OF THE MUSIC AND LYRICS OF THE SONG ’SMILE’, WE ARE AFRAID THAT ON WEDNESDAY 2 DECEMBER, WE RECEIVED AN EMAIL FROM BOURNE MUSIC CO. IN NEW YORK, ASKING US TO REMOVE THE SOUND FROM BETHANY’S FILM UNTIL LEGAL DOCUMENTATION IS COMPLETED AND COPYRIGHT FEES ARE PAID!! UNFORTUNATELY, WE WERE BLISSFULLY UNAWARE ABOUT THE NEED FOR A LICENCE OF ANY KIND”.

BETHANY HAS NO SAVINGS LEFT AND WILL THEREFORE NOT BE ABLE TO AFFORD ANY FEES – WE HOPE YOU WILL NOW APPRECIATE A SILENT MOVIE INSTEAD. (you could always sing ’Smile’ to yourself as you watch the film – which is a lovely song and one which we are positive you will all know – in order to help you achieve the desired effect!). THANK YOU FOR YOUR SUPPORT”

Jag förelår att vi alla sänder en tanke till stackars Chaplin i hans grav och gnolar på den underbara melodin:

Smile though your heart is aching
Smile even though it’s breaking
When there are clouds in the sky, you’ll get by
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You’ll see the sun come shining through for you

Light up your face with gladness
Hide every trace of sadness
Although a tear may be ever so near
That’s the time you must keep on trying
Smile, what’s the use of crying?
You’ll find that life is still worthwhile
If you just smile

För åt upphovsindustrins vansinne återstår det snart inte mycket mer än att le sorgset.