Twitt-twitt-twidewitt

Så kom då backlashen. Avståndet mellan hype och backlash blir kortare för varje ny modegrej. En snabbare och brantare acceleration upp till det högsta krönet och sen en snabb obeveklig krasch.

För allt som är så nytt att det nästan inte finns är häftigt, men annars är allt nytt skit, det handlar bara om hur fort man kan få fram en tam forskare som kan dissa det.

För er som inte hänger med i vad som är inne eller ute denna veckan så talar jag om microbloggandet via Twitter. En innegrej som kulminerade i helgen, men nu har vi säkra indikationer på att bubblan kommer spricka.

Det är ju farligt, gubevars! Och omoraliskt! Och som kommunikationsmetod synes det oanvändbart.

Om båda kvällstidningarna sågar en grej samma dag så vet vi väl, inte sant.

Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap i Expressen:

>Som medel för opinionsbildning måste twittrandet betraktas som en katastrof – ett steg helt i fel riktning i förhållande till rådande trender inom politisk marknadsföring och påverkan. Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt. Möjligheterna till interaktion och diskussion är obefintliga. Twittret är ett slags inverterad Obamisering av partiernas påverkansförsök. Effektiv opinionsbildning kräver samtal. Inte massutskick av förenklade snabbudskap.

Amerikanska forskare enligt Aftonbladet:

>Nu visar en amerikansk studie som är gjord av hjärnforskare vid University of Southern California att det finns en fara med det snabba twittrandet.

>Risken är att hjärnan inte hinner få tid att reflektera eller känna av andra människors känslor vilket kan göra att vi tappar vår moraliska kompass.

Jag får nästan en fnissattack när jag tänker på hur lätt det är att skapa trovärdighet för vilken uppfattning som helst genom att leta upp en forskare som vill vara med i tidningen eller en obskyr studie från något universitet någonstans.

I all enkelhet skulle jag vilja använda lite sunt förnuft istället:

  1. Twitter är ett verktyg och verktyg är moraliskt neutrala.
  2. Människor beter sig ungfär som folk gör mest när de twittrar, en del är idioter andra spännande.
  3. Korta utsagor ger mer dialogmöjligheter en långa.
  4. Samtal är nästan alltid av godo.

Jag skrattar, träffar nya människor, lär mig saker och sprider åsikter, glädje och dumheter via Twitter. Jag känner mig inte i farozonen för att bli dum i huvudet, eller tappa min moraliska kompass.

Jag vet att jag redan har haft nytta av det.

Dessutom finns det ju en del enkla invändningar man kan göra.

Man kan som Bitchslap Barbie jämföra med SMS:andet som knappast gjort oss mer omoraliska.

Som Kjellberg kan man undra hur Oscarson kan kalla Twittrandet för vertikal envägskommunikation? Hela min skärm fylls ju av ett sammelsurium av dialoger så fort jag öppnar min Twitterprogramvara.

Det beror iofs på att mina bekanta har förstått det Pär Ström påpekar: Twittra inte om vad du ätit till frukost!

Johan Ulvenlöv som arbetar med nya media för socialdemokraterna förklarar hur användandet av Twitter, bloggar, Facebook med mera kan komplettera varandra och därigenom skapa värdefulla samtal om sakpolitik eller snabbt förmedla nyheter och kunskap.

Sanna Rayman på SvD:s ledarredaktion pekar på hur stor roll hypen spelar för den backlash vi nu ser:

>Jag kan inte låta bli att fnissa lite över att någon på allvar förväntar sig att hitta det goda samtalet på en social sajt där samtal förs med max 140 tecken. Självfallet finns det inte där. Men jämfört med ett enstaka tal refererat för medborgarna i riksmedier är de sociala medierna ändå mer tvåvägskommunikation än vad vi hade förr.

Viktor tar Obamas kampanjtwittrande som exempel och menar att det är när man i en valrörelse vill mobilisera de redan frälsta som Twitter kan få stor betydelse i politiken. (Om politikerna då har etablerat sig i den kanalen, vill jag lägga till.) Har han rätt så kanske Kent Persson (m) får rätt i sin förhoppning att de nya kommunikationsmetoderna är ett sätt att få folk att bry sig om EU-valet?

Sista ordet får Fredrik Lundh på socialdemokraterna i Norrbottens Norrblogg som kärnfullt kommenterar:

>Läs eller lev utan…

Greed is Good?

Många rackar ner på Twitter – kallar de ytligt, innehållslöst och flamsigt. Folk får racka ner hur mycket de vill. Som alla mediekanaler blir det precis vad man gör det till. Man kan lika gärna hacka på tevemediet för att det skapat Färjan eller telefonen för att din svärmor/brorsa/mamma/morfar aldrig slutar prata.

För mig är Twitter en ny och spännande kunskapskälla. Tänk att 140 ord kan ge upphov till kunskap. Intelligenta människor sorterar i informationsflödet och pekar andra vidare till guldkornen. Via Twitter idag:

En intressant text om kreativitet contra vinningslystnad, som dessutom passade perfekt in i gårdagens fyllediskussion med en vänsterpartist på krogen.

Några citat ur texten (fritt översatta till svenska för att mitt resonemang nedan ska bli tydligare):

>I korthet så har vi ett ekonomiskt system som är mycket bättre på att leverera nytta och effektivitet än på att skapa värme och tillgivenhet. Besattheten vid att öka aktieägarnas behållning i företaget har förmodligen skapat autistiska företag – som ingen vare sig vill arbeta i eller köpa av.

>Genom att oförställt fullfölja en naken besatthet av vinst, skadar företag sina varumärken – och därmed i slutänden aktieägarnas tillgångar. Eller, uttryckt på ett annat sätt, problemet med all denna nakna girighet är inte girigheten i sig utan nakenheten.

Så girigheten är inte problemet, problemet är något annat. Eller för att vara tydligare:

>Som Eddie Izzard har sagt, ”Jag är inte en kapitalist, jag är en kreativist. Jag vill tjäna pengar så att jag kan skapa saker. Plötsligt så har alla dessa människor dykt upp som vill skapa saker så att de kan tjäna pengar.”

>En viktig distinktion. Vad är du?

Skapar du för att tjäna pengar, eller vill du tjäna pengar för att kunna skapa. Ytligt kan det se ut som samma sak, men under ytan finns en stor attitydskillnad:

>Givetvis är de bästa varumärkesägarna kreativister. Nike, Ford, Kellogg, Apple, Virgin blev allihop skapade av människor vars ambitioner gick långt bortom självberikande. Här finns en intressant lektion att lära. Kanske är girighet dåligt för affärerna. Det är definitivt dåligt för ett varumärke.

Jag är en kreativist som blir glad om mina idéer ger pengar. De flesta framgångsrika till synes kapitalister är det. Precis denna sida av kapitalismen var det jag försökte förklara för min vän på krogen. Många av oss liberala vill att välstånd ska skapas för att det ska komma alla (dvs även de svagaste) till del, men detta tycks obegripligt för många inom vänstern. För dem är vi bara onda. Mycket märkligt!

Fast det kan ha med retoriken att göra. Ett berömt exempel (iof fiktivt) är Gordon Gekkos berömda Greed is Good-tal ur Wall Street (som jag vägrar översätta för jag skriver inte i närheten av så bra som Oliver Stone):

>The point is, ladies and gentleman, that greed — for lack of a better word — is good.
>Greed is right.
>Greed works.

>Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit.
>Greed, in all of its forms — greed for life, for money, for love, knowledge — has marked the upward surge of mankind.

>And greed — you mark my words — will not only save Teldar Paper, but that other malfunctioning corporation called the USA.

>Thank you very much.

Jag hör detta och tänker på kreativt skapande och kreativ förstörelse. Vinningslystnad javisst, men inte omoralisk, obarmhärtig och ond vinningslystnad. Jag tänker inte på ”naken girighet” utan på mänsklighetens förmåga att lyfta sig själv upp ur misär med sin uppfinningsrikedom och vilja till förbättring.

Jag tror att killen jag talade med på krogen och många med honom hör Gordon Gekko och tänker på något helt annat. Den nakna oförställda girigheten hos löne- pensions- och fallskärmsmaximerande VD:ar. De oroliga mumlet hos de tusentals varslade i den svenska basindustrin. En arbetslös kamrats förtvivlan över att inte anses vara behövd.

Men när jag ser denna ovilja att använda vårt bästa verktyg för att lyfta de svaga upp ur misären, bara för att det berikar de starka. Då ser jag bara värdedeterminism och idioträttspatos.