Handlingar inte ord

Frasen ”do as I say don’t do as I do” är äldre än gatan och lyckades till och med bli sångtext. Det är inte utan att man kommer att tänka på denna hyckleriets paradfras när man tittar på hur Israel nu bestämt sig för att hantera de gripna deltagarna i Ship to Gaza.

De som omhändertagits ställs inför ett ultimatum att antingen skriva på ett papper och omedelbart deporteras, eller att fängslas i Israel i väntan på att behandlas av det israeliska rättssystemet.

Om de skriver på pappret, så förbinder de sig att inte väcka rättslig talan mot Israel. Om de vägrar så kommer de enligt uppgift att åtalas för att illegalt ha tagit sig in i landet (!).

Det finns någon slags drypande svart humor i det fullständigt intelligensbefriade hyckleri ett sådant åtal skulle innebära: Att först mer eller mindre kidnappa några hundra aktivister på internationellt vatten, skjuta något tiotal och frakta resten till Israel. Att sen säga till de man kidnappat att antingen intygar ni att kidnappningen inte var brottslig, eller så dömer vi er för att ni kom hit utan tillstånd — att ni befann er under vapenhot och inte själva gjorde något skiter vi i.

Jag förstår fullständigt de som väljer att skriva på pappret och lämna landet, men jag hoppas att så många som möjligt tvingar Israel att processa.

Handlingar väger tyngre än ord: Ni kanske beklagar dödsfallen, men ni visar med all önskvärd tydlighet i handling att er beklagan knappt ens är fernissa på ytan.

Det enda rimliga just nu är att alla aktivister från Ship to Gaza släpps utan villkor eller kompromisser. Det enda rimliga är att fartygen släpps fria att fortsätta sin resa utan ytterligare inblandning och tillåts gå till Gaza med sin last. Det enda rimliga är att censurens våta täcke lyfts och att all information kommer fram utan inblandning. Det enda rimliga är att ni verkligen går till botten med vad som hänt, varför och vem som är ansvarig — och att de drabbades familjer får en rejäl ursäkt och kompensation.

Då förlorar ni kanske ansiktet i det att ni medger ert misstag, men å andra sidan vinner ni omvärldens hopp om att ni inser att det finns gränser för det egna beteendet.

Jag håller inte andan.

Uppdatering: Det tycks som om Israels regering bestämt sig för att släppa alla aktivister, vilket är en lättnad. Samtidigt blir de alltmer inmålade i ett hörn, och frågan är vad som händer härnäst.