Idéer som eld på prärien

Thomas Jefferson begrep något (min och Görans översättning):

> Att idéer sprids fritt från den ene till den andre över hela globen, för den moraliska och ömsesidiga bildningen av människan och förbättringen av hennes livsvillkor, tycks vara en märklig och nyttoinriktad konstruktion av naturen, som skapade dem liksom en eld som sprids utan att intensiteten i en enda punkt förminskas, och liksom den luft vilken vi andas, rör oss i och omsluts av, oförmögen till kontroll eller ensamrätt. Uppfinningar kan därför ej naturligt vara föremål för ägande. Ett samhälle kan ge exklusivitet till förtjänsterna som de utmynnar i, som en uppmuntran till människor att utforska idéer som kan skapa nytta, men det står samhället fritt att göra eller låta bli som det behagar och finner praktiskt, utan krav eller klagomål från någon. I enlighet med detta, är det ett faktum så långt jag vet, att England till dess vi kopierade henne var det enda land på jorden som någonsin enligt allmän lag givit lagliga rättigheter till det exklusiva användandet av en idé. I några andra länder görs det ibland, i särskilda fall, genom en ensartad och personlig handling, men generellt ser andra länder dessa monopol mer som en källa till genans än som en fördel för samhället; och man kan då också observera att dessa nationer som förkastar monopolen på innovationer är lika fruktsamma med nya uppfinningar som England.

Anledningen att översätta just det här stycket av Jefferson är en blinkning till Proteus, som använde originalet i en kommentar – jag minns inte vilket inlägg – vilket var så totalt klockrent att jag inte kunde låta bli.

För det är här problemet ligger.

Vi har glömt att såväl patent som upphovsrätt från början var en kompromiss. En ofullständig avvägning mellan den frihet som borde vara och de behov upphovsmän och uppfinnare hade att kunna slå mynt av sitt arbete — snarare än att någon annan gjorde det i deras ställe.

Det naturliga är att kunskap, idéer och kultur rör sig fritt, de är de mänskliga skatterna, de som förmerar och förädlar hela mänskligheten.

Vi måste förstå att detta är idealet. Alla inskränkningar som görs i detta är möjligen något nödvändigt ont för att samhället inte annars förmår låta det kreativa vara det lukrativa för de kreativa. Därför måste varje ingrepp vara så litet som möjligt. Varje ingrepp måste vara villkorat till att det löser ett faktiskt problem, och varje problem som skall lösas måste faktiskt existera.

Det skulle vara intressant som ett experiment att införa ett globalt moratorium på upphovsrätten i ett decennium. Det skulle sedan utvärderas om de faktiska upphovsmännen till kultur av olika slag förlorat något på affären, och utifrån det skulle man kunna ta en diskussion. De faktiska upphovsmännen är inte skivbolag, förlag eller ens filmbolag — men för att vara schysst kan även deras öde utvärderas.

Personligen tror jag att det skulle vara ett par turbulenta år innan alla anpassat sig till den nya spelplanen, sen skulle deras affärer gå bättre än någonsin. Jag kan ha fel, men klart är att som det nu ser ut kommer väldigt många att bli förlorare.