Pedagogik och bittorrent

Anders Mildner är en av mina favoritjournalister. Han är inte den som fegar med att säga vad han tycker och stå för principer även när han är kärringen mot strömmen. Den här gången pratar han smyglagstiftande, teledatalagring, fildelning, The Pirate Bay och faktafel från journalister.

Jag skall rikta in mig på dumheterna från Helena Giertta på tidningen ”Journalisten” — och då främst den ständiga missuppfattningen av hur verkligheten ser ut. Citat:

Domen för medhjälp till upphovsrättsbrott från tingsrätten, ett års fängelse samt skadestånd på 30 miljoner, var tydlig. Kanske hård. Men den var helt nödvändig för att visa att upphovsrättsbrott, eller medhjälp till upphovsrättsbrott, inte är en lek.

Peter Sunde kommenterar efter avslutningen i hovrätten att det vore skandal om han och de övriga bakom sajten inte frias. Om det inte sker, så kommer han att begära prövningstillstånd i Högsta domstolen.

Jag är övertygad om att fällningen kommer att stå sig från tingsrätten, något annat vore skandal. Kanske kommer skadeståndet att ändras, eller kanske straffsatsen, men att de gjort sig skyldiga till medhjälp till upphovsrättsbrott är för mig glasklart. Men jag skulle ändå önska en HD-prövning. Det vore ett sätt att ännu tydligare slå fast att det inte är okej att stjäla, eller tillgängliggöra material som någon annan skapat.

Så hon tycker domen och skadeståndet är lite hårt, men att fällandet är skitviktigt: För ”medhjälp till upphovsrättsbrott” är ju ingen lek ju. Sen kommer de vanliga harangerna om stöld och allt det där.

Men låt oss för all del ta en titt på verkligheten: scenen, de som lägger upp upphovsrättskyddat material, tjänsterna, svärmen och hur det hänger ihop. Den här gången skall jag försöka förklara som jag skulle göra det för min sju- och nioåring… Först en bild (klicka för större bild).

(bilden ovan är version två, omgjord för att blidka Henrik 😉 — för kontinuitetens skull lämnar jag en länk till den gamla bilden)

Vad jag försöker poängtera med bilden är att vi inte alls är – eller var – beroende av The Pirate Bay eller deras före detta tracker för att dela filer – lagliga eller olagliga – med varandra. Oavsett om det är frågan om en .torrent-fil, eller som numera en textsträng, så går det alldeles utmärkt att sprida länkarna på andra sätt och de kommer då indexeras via google. Det enda som behöver spridas för att få igång karusellen är 40 tecken (160 bitar). Jämför det med historien runt DeCSS, där man spred det förbjudna via haikus, midifiler, och t-shirts. Det finns hur många sätt som helst att sprida en kort textsnutt, och det är svårt att hålla för rimligt att en sådan textsnutt i sig skulle vara olaglig.

Det olagliga uppstår först när någon använder textsträngen för att dela med sig/ladda ner en fil/filer utan att ta hänsyn till upphovsrätt. Detta är huvudbrottet, om det är ett brott — men det går inte ens att konkretisera, eftersom man inte har någon dömd fildelare att tillgå i fallet The Pirate Bay.

Det är svårt att hålla för rimligt att det skulle vara olagligt att indexera textsträngar (oavsett om de är i ren text eller inbakade i metadata och krypterade) på det sätt sökmotorer som The Pirate Bay och andra – inkluderande Google, Bing, Yahoo med flera – gör. Vad är det söktjänsterna gör som är olagligt? Knappast något! Då återstår trackern, men sådana finns det hundratals, eller till och med tusentals och många av dem är intimt integrerade delar av kommersiella lagliga tjänster.

Eller så är det förbjudet att kombinera en söktjänst med en tracker, men det är det ju många ”lagliga” tjänster som gör, så det funkar inte heller.

Kontentan är nog snarare att det är förbjudet att skapa en söktjänst för sådana textsnuttar, kombinera dem med en tracker, kalla det för något innehållande ordet pirat och sen kaxigt be folk som gnäller att dra åt helvete. För det The Pirate Bay gjort, är att säga att: ”det är faktiskt användarnas ansvar vilka filer de delar ut.” Det olagliga är med andra ord att skapa ett forum där i sig lagliga saker (text) kunnat läggas ut anonymt utan vare sig censur eller kontroll.

Är det verkligen smart att göra en sådan sak olaglig, har man i så fall verkligen tänkt igenom konsekvenserna? Förstår man då att man tar första steget mot att göra så att vissa länkar kan bli olagliga? Förstår man att man tar ett gigantiskt kliv närmare censuren? Vilket pris är man beredd att betala?

Fundera en vända till innan ni påstår att det är ”uppenbart” att The Pirate Bay-grabbarna är skyldiga till medhjälp till upphovsrättsbrott.

Alltför få läser vad våra riksdagsmän skriver

Så vi på Livbåten vill hjälpa till att sprida deras visdomsord.

Riksdagsledamot Solveig Hellquist (fp) har författat nedanstående kria om dataspel och sociala medier. Läs och begrunda.

>Dataspelen liksom tekniken att kommunicera på nya sätt på Internet är här för att stanna.
>
>Det positiva med dataspel och kommunikation på nätet är t ex att det är ett nöje, ger kunskaper, spänning och kontakter, ökad datorkompetens, tränar upp strategiskt tänkande och reaktionsförmåga och kan leda till ökade språkkunskaper – framförallt i engelska.
>
>Det negativa som alltfler föräldrar, lärare och andra vuxna allt oftare lyfter fram är att dataspel och sociala sajter som tex. Facebook och bloggar har oönskade konsekvenser i både hemmet, skolan och jobbet. Vissa blir spel- och sajtberoende eller riskerar att bli det. Det finns spelare och datoranvändare som blir både rastlösa och får abstinens när de inte får spela eller kan/får vara uppkopplade på en sajt. Det finns barn och ungdomar som ”vänder på dygnet”, missar skolan genom skolk och får sämre betyg. Enligt Stiftelsen Ungdomsvård har många sin bärbara dator med sig till skolan och sitter t o m uppkopplade på lektionerna. Följderna innebär sämre möjligheter till vidareutbildning, arbete och ett ordnat liv.
>
>I familjer är det inte sällan konflikter och bråk om datoranvändandet. Det finns föräldrar som inte vet hur eller kan sätta gränser för sina barn och ungdomar. Ibland är de också okunniga om vad barnen tar del av på nätet. Det intensiva spelandet eller genom att fastna på sociala sajter innebär även en risk för ointresse för andra fritidsintressen och vänner och försämrar förmågan att knyta sociala kontakter. Det finns också barn som enbart ser ryggtavlan på den förälder som ständigt sitter vid datorn och saknar därmed värdefull gemenskap med föräldern. Idag finns även en oro hos arbetsgivare att personalen ägnar sin tid åt sajter och Internet i stället för att arbeta med de uppgifter som är satta att göra.
>
>Eftersom dataspelsbranschen har vuxit och förväntas växa ännu mer är det viktigt att den särskilt betraktas utifrån ett barnperspektiv. Det är t ex angeläget att det förs en diskussion med barn, ungdomar och föräldrar kring innehållet i spel och sajter. De kan innehålla såväl kvinnoförakt, våld och övergrepp som främlingsfientlighet och maktförhållanden. Denna arbetsuppgift skulle kunna ligga på skolorna i samarbete med socialtjänsten. Det är också viktigt att branschen själv tar ett ansvar genom att vara ”självsanerande”. Utgångspunkten bör vara att våld inte är eller skall vara underhållning för barn. Det finns de facto undersökningar som konstaterar att människor blir negativt påverkade av tv- eller dataspel. Det vore också tragiskt om vi som vuxna förmedlar att livets mening enbart handlar om datorer och Internet.
>
>Det är av vikt att det tydliggörs vilka effekter dataspel och sociala sajter har på barn och ungdomar men även vuxna. Därför bör en utredning snarast tillsättas.

Jag tar mig för pannan. ”Det är av vikt att det tydliggörs vilka effekter dataspel och sociala sajter har på barn och ungdomar men även vuxna.” Har vi inte samhällsvetare, beteendevetare och humanister vid våra universitet som har som uppgift att studera och fundera över vad olika teknologiska, sociala, ekonomiska eller andra förändringar och företeelser har för effekter. Ska riksdagens utredningsinstitut eller det svenska SOU-systemet nu ta sig an att utreda alla frågeställningar som kan tyckas intressanta.

Jag undrar också om det är en medlem i Folkpartiet liberalerna som skrivit detta. Är inte tanken med liberalismen att staten och politikerna ska lämna över så mycket ansvar som möjligt till medborgarna, till individer, familjer eller andra grupperingar. Vad är det för regleringsiver som ligger och lurar bakom den här texten? Ska staten gå in och lagstifta om åldersgränser, censur eller tidsreglering för ungdomars användning av modern informationsteknologi. Man undrar.

Till sist är det bara för mycket att en riksdagsledamot baserar sin politiska gärning på fördomar istället för fakta eller i alla fall kunskap.

>Det intensiva spelandet eller genom att fastna på sociala sajter innebär även en risk för ointresse för andra fritidsintressen och vänner och försämrar förmågan att knyta sociala kontakter. (Jag väljer att ignorera att denna mening är omöjlig att begripa utan att gissa vad som åsyftas.)

Det finns gott om kunskap om det fantastiska sociala kontaktnät som uppstår ur spelandet och engagemanget på sociala sajter. Borde inte en riksdagsledamot åtminstone för formens skull ta med det i sitt resonemang? Jag kunde ta fler exempel på var fördomarna lyser igenom i texten, men jag tror att de flesta av Livbåtens läsare klarar det själva.

Jag hoppas vi har ett stort antal riksdagsledamöter med informationspolitisk kompetens efter valet 2010. Det är uppenbart att det behövs. Jag kommer att rösta på Piratpartiet. Om du vill att informationspolitiken ska tas på det allvar den förtjänar i riksdagsarbetet gör det du också.