Ibland går det inte ihop

Jag träffade en norskättling idag. Hon stod och sålde indiansouvenirer som Navajofiltar i den lilla staden New Hope vid Delawareflodens strand. Hennes morfar emigrerade till Amerika på 20-talet. Så hon är en tredje generationens invandrare med starka band till det gamla hemlandet.

Denna ättling till ekonomiska flyktingar och medborgare lever nu i ett land känt för sin generositet. ”Give me your tired, your poor, your huddled masses yearning to breathe free”, som det står på frihetsgudinnan.

Själv ansåg hon sig dock ha svaret på det skandinaviska problemet: muslimer. Om vi bara skickade hem alla de muslimer som kommer till Skandinavien, för att utnyttja vårt socialistiska system, så skulle hennes älskade Norge bli som förr igen. Heterogent, välordnat, norskt. Tyvärr accepterar vi konstiga socialister att ge understöd även till dem som vägrar ställa upp på våra värderingar. Så vi försörjer dem samtidigt som de vägrar acceptera våra värderingar och leva efter våra lagar.

Känns resonemanget igen?

För mig blir det hela bara så ironiskt. Denna kvinna som själv är ättling till flyktingar som för bara två generationer sen gavs en fristad och möjligheten att etablera sig i ett nytt land, kan inte acceptera de som har samma behov i nutid. Sorgligt.