Smile29 antaget

Smile29 denna osmakliga och infama deklaration som kopplar våra sökningar till datalagringsdirektivet har precis uppnått 369 underskrifter. Det betyder att det nu automatisk antagits såsom varande europaparlamentets mening att våra sökningar skall lagras.

Direktiv kan skapas av vem som helst, och om de uppnår en majoritet av underskrifter så antas de automatiskt. Det leder inte till några omedelbara konsekvenser, men det innebär att det anses vara parlamentets mening och ger till exempel kommissionen nerförsbacke om de vill komma med förslag som ligger i linje med deklarationen.

Smile29 har understötts av en välplanerad och påkostad kampanj som undvikit att tydligt uttala att det är datalagringsdirektivet det handlar om. Istället har man, som vanligt, inriktat sig på barnpornografi et. al. och varit noggrann med att spela på parlamentarikernas känslor och den allmänna aversionen mot allt som har med frågan att göra. Med så stora resurser som det här handlar om, och med tanke på att sökningar efter barnpornografi på Google med flera i stort sett bara leder till politiska inlägg och organisationer som behandlar sådana frågor, så är det inte utan att man undrar vad mer som ligger bakom — och vem?

Rick i PPs pressmeddelande:

— Kampanjen har varit medvetet utformad för att bara spela an på känslor, och har medvetet dolt avsikten att registrera alla sökningar som görs på nätet, säger Falkvinge. Detta har varit dolt i siffror och beteckningar som bara insatta känner igen. En välfinansierad kampanj har misslett europaparlamentariker till att skriva på för att kränka sina väljares fundamentala rättigheter. Man måste fråga sig vem som ligger bakom detta.

Leder den här deklarationen till några som helst konkreta direktiv, så har vi sålt bort vår rätt att söka efter vad vi vill på nätet utan att övervakas. Hur våra sökningar utformas kommer i sådana fall att kunna ses av våra myndigheter, med allt vad det innebär för kunskapsinhämtande, kommunikation, fri åsiktbildning och politisk diskussion. Det här kan bli ett dråpslag mot nätet som demokratiskt och kunskapsmässigt verktyg.

Nu gäller det att se till att våra politiker helt och hållet förstår att det här inte kommer att få passera. Vi kan börja med Alf Svensson som är en av undertecknarna. Kan vi inte övertyga politikerna återstår bara att bygga om nätet – kod är lag.

Vass iakttagelse av Wass!

Fredrik Wass ställde för någon vecka sen en intressant fråga i Internetworld: Gör Google oss dummare?

>Vid första anblick är det lätt att tänka sig att den tekniska utvecklingen gör oss dummare. Vi slipper hålla koll på lika mycket information och kan istället vända oss till vår ständige följeslagare internet för hjälp med att hitta svar på både lätta och svåra frågor. Hjärnan behöver inte rymma lika mycket fakta helt enkelt.

Fast det gör det ju inte, precis som inte pennan eller tryckpressen eller videobandspelaren fördummat. Man brukar ibland säga att det speciella med kunskapsteknologi är att den flyttar kunskap från vår hjärna in i ett verktyg. Det som händer då är att vi kan ta ett utvecklingssteg eftersom den lediga kapaciteten i hjärnan kan användas till nya saker.

Frågan är bra för den sätter fingret på just detta – och en viktig diskussion idag borde vara vad vi vill använda all den överblivna kapacitet som uppstår genom nätverkande intelligens till. Men eftersom diskussionen nu snarare om att förbjuda dessa verktyg eftersom de hotar gamla monopol och privilegier så får väl den spännande diskussionen anstå tyvärr.

Annars kunde den ha börjat med något begåvat som Isobel Hadley Kamptz skrev för någon vecka sen:

>Löjligt, tänker den ickedigitale. Internet hjälper väl ingen att tänka eller kommunicera. Där finns ju bara skvaller och trams.
>Och det är där skiljelinjen går. Mellan oss som genom tekniken fungerar på ett fundamentalt nytt sätt som människor, och dem som inte tagit det steget.
>Jag överdriver inte när jag säger att jag på internet knappt vet var min egen hjärna slutar och andras börjar.