Klättra upp ur kloaken tack!

Om vi vill kunna skratta gott åt dinosaurierna som okritiskt pratar om de sociala medierna som en kloak, så får vi faktiskt försöka att låta bli att klättra ner i kloaken mest hela tiden.

Ett problem med att vara ett parti där sisådär fyra femtedelar av all konversation sker online, är dominoeffekterna varje gång en nödvändig men känslig diskussion uppstår. När man slipper möta den man kritiserar öga mot öga, så försvinner hämningarna. Det är ett känt fenomen. Vi pratar ofta om att man inte skall skriva det man inte kan säga öga mot öga, men lika ofta överskattar vi vad vi skulle kunna säga öga mot öga, eller glömmer helt enkelt våra egna visdomar så fort vi blir sura eller frustrerade.

Vi måste bli bättre på att göra skillnad mellan det som måste sägas och det som ligger närmare något slags skriftligt tourettes syndrom. Det är lätt att avfärda det som skrivs som författat av rena troll, men tyvärr är många som trollar i piratpartiet till vardags smarta, genomtänkta och verbalt talangfulla individer som kan bättre.

På sistone har vi fått se ett konkret prov på hur en enkel och relevant fråga blir totalt infekterad. Det jag pratar om är naturligtvis HAX kandidatur till styrelsen och det eventuella jäv, delikatessjäv och/eller dubbla stolar han sitter på.

Man måste få ifrågasätta

Bland det första som hände var att några försökte sabla ner debatten med rena ”alla tjänar på att debatten lägger sig”-argumenten. Men det är lika falskt inom piratpartiet som när Reinfeldt försökte sig på samma sak som spin på FRA. Om det finns ett ifrågasättande, så måste det upp på bordet. I annat fall kommer det ligga och jäsa i allt partiarbete under överskådlig tid.

Faktum är att vi, om vi skall överleva som parti, måste hitta ett sätt att kunna prata om sånt här utan att det direkt urartar i pajkastning, skandalmaterial och rena katastrofvarningen.

09-September_qwest_pie_throwing_0111

Så därefter kommer motreaktionen på grytlocket och motreaktionen på motreaktionen. Nu ifrågasätts HAX motiv, hans partilojalitet, hans värv, hans person, hans sannfärdighet och pålitlighet. Å andra sidan utmålas kritikerna som sandlådebarn, kufar och bråkstakar som tjafsar för att tjafsa. Då uppstår rena huggsexan, där den ena kommentaren är elakare och mer osaklig än den andra. Vilket naturligtvis får konsekvenser.

Det är klart att frågan är känslig i sig. Egentligen oavsett vad som skulle sagts, skulle HAX antagligen ha upplevt att det var ett ifrågasättande av honom som person. Men när det hela spinner upp på en sådan nivå där det haglar splitterbomber av osaklighet till höger och vänster, så blir frågan omöjlig att diskutera. Studera vissa stjärnor i kommentarsfälten hos HAX och Emma för strålande exempelhur vi inte skall bete oss om vi vill kunna prata med varandra utan att ställa till en intern kris varje gång det finns något att diskutera.

Så vad gör vi då?

Det första jag skulle vilja be folk om, är att minska mängden laddade värdeord. Ord som bråkstakar, paragrafryttare, sandlåda, lögnare, svikare, korruption etcetera etcetera är oerhört laddade. För den som kanske gjort en blunder, men som inte menat något illa så är det ett slag under bältet. Att man blir trött och uppgiven är inte det minsta konstigt.

Det andra jag skulle vilja be folk om, är att folk slutar försöka lägga en våt filt över all kritik som kommer upp. Det är väsentligt bättre att reda ut vilken del av kritiken som är saklig och relevant, så att man kan avhandla saken och gå vidare.

Kan man ta kritiken på allvar och reda ut den, så behöver inte tonläget bli så vansinnigt högt varje gång det finns något att säga. I fallet HAX, skulle ett ifrågasättande av lämpligheten av att så många i styrelsen står på en och samma lönelista – som dessutom betalas av ytterligare en medlem i partitoppen – vara helt relevant. Det går att uttrycka en sådan kritik utan att mena att HAX personligen skulle fungera dåligt av den anledningen. Att fråga om HAX har sina lojaliteter med oss, med Liberaldemokraterna eller med båda är också relevant för någon som skall sitta i styrelsen. Även det är viktigt för transparensen och för tryggheten att veta var folk står.

Det som sen blir dumt är när det börjar bli en fråga om lögnaktighet, lösryckta fakta och personangrepp. Det inbjuder till den sorts ormgrop av trollande vi redan sett för mycket av.

Visst kan det ibland finnas fog för elakheter, men då får de gärna vara träffande och roliga. Life of Brian anyone?

Lagen måste ändras, men det räcker inte

Bakom lagen eller under den eller som ett hav som omsluter den finns de värderingar som vi förstår handlingar och händelser, rätt och fel genom. Att lagen skulle kunna tolkas och tillämpas värderingsfritt är en utopi. Värderingar och i dessa värderingar insprängd kunskap är ett filter som alla människor utan undantag upplever världen genom. Det gäller även jurister — rådmän och hovrättsråd.

Vi har en situation där rättssamhället håller på att bryta samman inom vissa områden. Det fattas beslut som inte bara strider mot det allmänna rättsmedvetna, utan som om vi försöker förstå dem inom ramen för det juridiska system det är tänkta att utgöra en del av är uppenbart orimliga.

Men jag vill inte kalla det rättsröta. Det är inte de beslutsfattande ämbetsmännens handel och vandel som är problemet. Problemet ligger dels i de orimliga lagar de är satta att tillämpa. Lagarnas orimlighet förstärks sen av att de inte tolkas i ett värderingsfritt vacuum.

En domare är inte jävig bara för att han har åsikter om de frågor som hamnas på hans bord. Rättssamhället kan hantera att domare med tonårsdöttrar får döma i mål om barnpornografi, att domare med villor får döma i mål om villainbrott. Till och med om domarna är engagerade i frågorna genom aktionsgrupper mot barnporr, eller en grannsamverkan mot inbrott så kan de fortfarande döma. Själva den moraliska rättsfrågan utgör ju här inget problem. Att en domare är engagerad i att lagen upprätthålls även utanför sin ämbetsutövning kan vi leva med. Annars vore det orimligt svårt både att rekrytera domare och att vara det.

###Goda och milda domare?

Som son till en ”god och mild domare” (pappa läste gärna ur Olaus Petri domarregler) har jag från tidig ålder följt en domares gärning och de moraliska och känslomässiga problem som yrket innebär. Inte bara för pappa utan även bland hans vänner och kollegor. Det ger mig ett möjligen udda perspektiv visavi juridiken och dess utövare.

Värderingarna och kunskapen finns alltså där som ett filter inför den värld och det händelseförlopp som domaren har att förstå och tolka. Så långt är det precis som för oss andra. Men till skillnad från oss andra har domaren inte bara rätten utan uppgiften att avgöra hur händelseförloppet ska förstås och vad som rätt är.

Vi kan jämför med en fotbollsdomare. Alla vet att vissa spelare har en tendens att överdriva eller falla lätt i straffområdet. När en sådan spelare faller i en närkamp kommer alla som ser det nästan förutsätta att det inte är så allvarligt, även domaren, och han får därför mer sällan en straff med sig.

Det är inget konstigt med det, men medan vi i publiken kan bli upprörda om ett domslut går oss emot eller i hemlighet nöjda med att motståndarna missade än straff, så kommer domarens reaktion och beslut att recenseras med hjälp av slowmotionupptagningar. Detta fenomen gör domare (både fotbolls och den juridiska varianten) väldigt medvetna om sina egna värderingar. Det är en yrkesskada kan man säga och ett inte alltför ovanligt samtalsämne dem emellan.

Låt oss för resonemangets skull utgå ifrån att Tomas Nordström, Anders Eka, Henrik Rasmusson et al är hedervärda män. (Jag tror inte på konspirationsteorier om hemliga sällskap som vill nedmontera våra rättigheter.) Varför ser inte dessa pålästa och med all säkerhet skickliga yrkesmän att deras beslut är problematiska, att de utgör en del av en rättsapparat i sammanbrott? Jag är övertygad om att det är en följd av värderingar och kunskap. Tomas Nordström kan inte anses jävig för att han inhämtar kunskap om ett rättsområde, för att han har uppfattningar om det som i deras kretsar anses som de normala uppfattningarna. Han skulle inte anses jävig för att han ansåg att det var fel att stjäla.

###Digital divide

Den genomgripande samhällsförändring som vi står mitt i delar befolkningen i en grupp vars dagliga liv delvis flyttat ut i de nya digitala sammanhangen och en grupp som ser på detta utifrån som ett nytt verktyg, en ny mediekanal, en ny distributionsväg. Med denna uppdelning följer att de två grupperna har olika mycket kunskaper om hur den nya teknologin fungerar och olika värderingar om vad som är dess förtjänster och brister.

Mycket av denna kunskap och dessa värderingar är osynliga och ogripbara för de flesta av oss. Vi umgås med människor som har ungefär samma kunskap och samma värderingar och att tala om dem eller analysera dem är oftast onödigt. Vi förutsätter helt enkelt en massa saker. Vi tar dem för självklara.

Åklagaren i fallet med den länkade hockeymatchen utgår ifrån det faktum att rättigheten att tillhandahålla en videoupptagning av denna tillkommer Canal+, att de har betalat för och försörjer sig på att göra just detta. Med den utgångspunkten och utan att analysera de tekniska och andra aspekterna runt hur spridningen gått till blir slutsatsen att länkningen är ett upphovsrättsligt intrång.

Andra bedömare med andra kunskaper och andra värderingar kan omöjligen se situationen på något annat sätt än att strömmen redan var tillgängliggjord av Canal+ själva.

Solna Tingsrätt har uppenbarligen väldigt lite kunskap om cloud computing, användning av ftp och säkerhetskopieringsbehov. När tingsrätten skriver (s 23 i domen) att det stora antalet ljudböcker på servern talar för att de också fanns en stor mängd ”kunder” som hade tillgång till den uppvisar det denna okunskap.

Många förvarar idag sina högst privata dokument bakom lösenordsskydd på en från internet tillgänglig server för att kunna nå dem inom en begränsad krets eller själva från flera olika datorer. Mängden data har oftast ingenting med antalet användare att göra.

Hovrättens bedömning av om Tomas Norström är jävig är också att resultat av liknande värderings- och kunskapsbaserade glasögon. De som tolkar TPB-målet springande punkt som en fråga om upphovsrättsintrång har skett eller inte kan ju inte se det som problematiskt att domaren är anhängare av vår upphovsrätt. Men för oss som ser att målet också handlar om det lagliga i att en viss teknologi används och hur den används så är det av stort intresse om domaren tillhör grupper som pga okunskap om tekniken eller egenintresse inte anser den frågan relevant för rättsfrågan.

De förutfattade meningar som genomsyrar tingsrättens dom och gör det möjligt för dem att klumpa ihop de fyra gärningsmännen till en liga som prövas kollektivt baserar sig på en okunskap om hur internet och svärmarbete fungerar. Denna okunskap gör domaren partisk eftersom han inte förmår se fallet ur de synvinklar som jag och många med mig ser det — vårt förtroende för rättssystemet är rubbat, alltså anser jag att Tomas Norström var jävig!

Men jag tänker inte anklaga hovrättens bedömning av jävet för att vara felaktig. Med deras utgångspunkter och i juridisk mening föreligger nog inte något jäv. Vi har som dessa tre exempel visar inte problem med vårt rättsystem av juridiska orsaker. Det är i lagarnas utfomning och i ideologi- och kunskapshänseende som det brister.

###Pirater behövs

Vad som behövs är helt enkelt en politisk kraft som kan arbeta dels för ändrade lagar, men framförallt för kunskapsspridning och värderingsförändringar. Piratpartiet behövs inte bara i EU-parlamentet, inte bara i Sveriges Riksdag utan i det svenska samhället. Vi behövs för att sprida kunskaper om det nya digitala samhället och för att förklara att den samhällsförändring som nu sker skapar nya värderingar som vårt samhälles rättsvårdande instanser måste ta hänsyn till om det inte ska förlora kontakten med det allmänna rättsmedvetna.

Ett rättsmedvetna som t ex anser att:

  • Canal+ får ta ansvar för sina egna streamar utan rättsapparatens hjälp.
  • Antipiratbyrån ska hålla sig borta från mina lagringsmedia även om de tekniskt sett är tillgängliga från internet.
  • En domare som bara fortbildar sig om den ena partens uppfattning i en rättslig tvist är partisk.

Jäv eller inte… (to be continued)

Att Stockholms tingsrätt anser att Tomas Norström inte är jävig är ungefär lika förvånande som att solen går upp varje morgon. Lagmannen Lena Berke som uttalar sig i DN är Tomas Norströms chef och ansvarig för lottningen av mål som ledde till att just Norström fick ta sig an TPB-rättegången.

Att hon tillbakavisar både jävsanklagelser och anklagelser om manipulerad lottning är alltså självklart. Allt annat vore att erkänna tjänstefel.

I blogosfären har reaktionerna varit onödigt starka enligt min mening. Spekulationer om varför nyheten släpptes måndagen efter valet istället för på fredagen känns futtiga. Det är en icke-nyhet. Att låta ett pressmeddelande om den ansvarige lagmannen sedan länge kända inställning till jävsanklagelsen störa valrörelsen hade varit klart olämpligt.

Somliga tycks tro att detta beskedet är ett beslut i frågan. Men det är endast ett yttrande av en part i målet – den tingsrätt som har anklagats för jävet och den manipulerande domarlottningen.

Enligt mig och andra mer sansade bedömare borde vi alla helt enkelt lugna oss till hovrätten är färdiga med sin bedömning. Först om de också anser att inga jäv eller andra olämpligheter föreligger är det dags att skrika rättsskandal.