Grus i maskineriet

Det är inte det minsta konstigt om de etablerade partierna gör allt för att slippa diskutera piratpartiets frågor. Faktum är att allt annat skulle vara långt mycket konstigare. Att lyckas politiskt handlar trots allt till stor del om att lyckas sätta agendan för debatten och det är knappast några politiska dunungar vi har att göra med…

Det är bara att inse att piratpartiet under förhållandevis lång tid haft mycket gratis. Vi har kunnat fånga fallfrukten från partier som varken förstått vår potential, frågornas sprängkraft eller sina egna väljare. Så gott som alla etablerade partier har gjort totala tavlor som spelat oss i händerna. Dessutom har en hel del underligheter i politik och rättsväsende kommit fram i ljuset, vilket vid varje enskilt tillfälle inneburit plats i pressen och fler medlemmar.

lolcat adaptation #3
Vill ha ögonlapp tillbaka, saknar sin panache!!!

Så hur vänder man vår framgång till stagnation?

De viktigaste metoderna är:

  • att aldrig bemöta oss,
  • att flytta alla frågor som berör oss framåt,
  • att undvika att vi får uppmärksamhet,
  • att rulla med tummarna och vissla.

Man kan redan se tecknen. Sådant som att Aftonbladet gör något så udda som att dra tillbaka en debattartikel för att ”kontrollera fakta”, eller att de etablerade partierna gör allt för att placera diskussionen om datalagringsdirektivet på andra sidan valdagen. Den högst politiserade rättegången mot TPB-grabbarna har som av en händelse hamnat efter valet. FRA eller IPRED diskuteras knappt längre, utom möjligen för att lugna oss med att det nog inte blev så farligt. Inte en enda av de stora frågorna som nu diskuteras inför valet är något där piratpartiet har en tydlig agenda. Istället diskuteras de vanliga frågorna om budget, skatter, trygghetssystem, arbetslöshet, klyftor och konjunktur. Än en gång handlar hela valupptakten om hur den ena eller andra hundralappen per månad skall in i den ena eller andra plånboken.

De politiska strategerna i de etablerade partierna klappar händerna och gör vågen.
Det är med andra ord inte läge för oss att skåda universums allt och vår egen storhet i djupet av vårt eget navelludd.

Kära vänner. Tillräckligt många gör allt de kan för att ta vinden ur våra segel utan att vi behöver hjälpa till själva.

Vi har alldeles för mycket grus i maskineriet. Vi har alldeles för många primadonnor i våra arbetsgrupper. Våra grupper riskerar urarta till en slags narcissisternas kavalkad. Vi lider av alla som anser att just deras idéer är självklart bäst och vägrar släppa dem oavsett om de egentligen är centrala eller perifera — eller för den delen oavsett om någon annan håller med. Vi lider av igelkottar som reser taggarna vid minsta verkliga eller inbillade kränkning, men vi lider också av att inte alla kränkningar är inbillade. Vi lider av att vi har för många organisationsnördar som mycket hellre ägnar sin energi åt att skapa den perfekta organisationen än åt att föra ut vårt politiska budskap, men vi lider även av att så många inte vill organisera sig överhuvudtaget.

Vi får faktiskt inte glömma orsaken till att vi organiserar oss. Blir vi politiskt marginaliserade, tappar fart och blir utmanövrerade, så förlorar vi. Då spelar det inte längre någon roll om man gillar alla i styrelsen, eller alla riksdagskandidater. Inte heller spelar det någon roll om man är välkommen i alla arbetsgrupper eller hur omröstningsmotorernas algoritmer eller övervakning ser ut.

Det blir tydligt nu när ett år gått sedan TPB-rättegången. För ett år sedan var det oerhört tydligt hur samhället förlorat verklighetskontakten och gjorde sitt yttersta för att utföra ett beställningsmord på några misshagliga upproriska killar. Killar som haft mage att inte lägga sig platt när någon gnällde på innehållet i deras sökmotor. Innan dess hade vi IPRED och innan dess FRA. Just nu har vi bara efterdyningar och en klåpare som pratar om att skicka gredelina kuvert. Så för första gången tappar vi medlemmar istället för att få nya — inte fler än att vi överlever, men skälet att vi tappar dem är att vi riktar energin inåt.

De etablerade har till slut insett vad som föder oss och beslutat sig för att skära av näringstillförseln fram till valet. Men saker har inte blivit bättre, de har bara tagit en paus.

Skall vi ha en chans i höst, så måste våra frågor in i debatten. Datalagringen måste diskuteras i morgonsoffan i såväl public service som reklamteve, FRA måste fylla löpen, IPRED måste diskuteras i radion. Bloggosfären måste stimma av dessa frågor igen, eller så är vår valsaga all. Lyckas vi inte sätta agendan ens till en del, så är frågan om vi ens har ett existensberättigande?

Jag vet att det låter väldigt hårt, men vår ”raison d’être” är inte att skapa den perfekta organisationen. Vårt skäl att existera är att lyfta frågor om integritet, rättssäkerhet, informationsfrihet, kommunikation och i sista hand faktiskt demokratin in i folks medvetande och in i den politiska debatten — att tvinga det politiska etablissemanget att förhålla sig till dessa frågor och att ta hänsyn till dem i sitt politiska arbete.

Konkret behöver vi forcera fram en diskussion om våra frågor. Det är svårt att uppbåda styrkan att skriva ytterligare en artikel om FRA eller om IPRED, men det måste till. Vi måste tvinga fram diskussionen om datalagringsdirektivet nu, så att den hamnar på bordet innan valet. Vi får nog be Aftonbladet förklara hur man kan vara så oerhört klumpig att man tar bort en politisk debattartikel. Nog för att de hade sina skäl, men det övergår mitt förstånd hur man kan vara så oerhört klumpig att man tror att det går att göra på det sättet — kommer de göra samma sak om de publicerar en artikel från Reinfeldt eller Sahlin som innehåller något som får dem nervösa? Det är skillnad på folk och folk tycks det…

Framför allt måste vi lära oss att inte släppa blicken från bollen. Skall vi få in våra frågor i valrörelsen, så måste alla lägga manken till och sträva åt samma håll.

Klaras pirater

Det fattas minst en person på Klaras lista över viktiga pirater.

Klara: som är så bra på att lyfta fram inte bara andra utan också frågor om oss själva som vi behöver ta på allvar. En viktig röst i den interna debatten, så att vi kan vara de bästa piraterna som vi kan bli.