Den antropiska principen – inget gudsargument

I mitt första inlägg om kreationisternas debattartikel på Newsmill så nämnde jag lite grann i förbigående den antropiska principen, eftersom Sture Blomberg et al refererade till den i sin argumentation.

Då huvudsyftet med det inlägget inte var att motbevisa deras eller för den delen några kreationisters tes, utan bara att kritisera ovetenskapligheten i deras argumentation, så berörde jag bara den antropiska principen i förbifarten.

Nu citeras jag på myenemy.se och känner naturligtvis ett visst behov att förklara vad jag menade.

Den antropiska principen är lite svår att definiera eftersom striden om den handlar bland annat om hur den ska definieras. I grunden är den resultatet av fysikens observation att naturlagarna som gör intelligent liv möjligt är oerhört osannolika. Vi lever i förhållanden som är perfekta för att ge upphov till intelligent liv och det finns inget som förklarar varför dessa förhållanden blev just så som de blev.

Den antropiska principen är helt enkelt en teori som uppstod för att förklara detta, den finns i två varianter.
Den svaga som säger att de värden vi observerar på fysikaliska och kosmologiska konstanter inte är lika sannolika men att de värden som vi kan observera hur osannolika de än är begränsas av att de måste ge upphov till ett universum som kan härbärgera kolbaserat liv och att detta universum måste vara gammalt nog för att detta redan ska ha skett.

Den starka som säger att universum måste ha egenskaper som tillåter att liv kan uppstå i det någon gång under dess historia. Dessa egenskaper har uppkommit på ett av tre sätt: (1) Det finns ett enda universum som har designats med målet att ge upphov till observatörer (dvs liv); (2) Observatörer är nödvändiga för att få universum att uppstå; (3) En samling av sinsemellan olika universum är nödvändigt för existensen av vårt universum.

(Ovan refererar jag definitionerna hos John Barrow and Frank Tipler i boken The Anthropic Cosmological Principle. Läs mer på wikipedia.)

Fortsätt läsa ”Den antropiska principen – inget gudsargument”