Hur högt skattar vi vår porr?

Hanna E Lindberg, skriver veckans dummaste krönika i Metro. Möjligen den dummaste i alla tidningar till och med.

Hanna vill:

>Införa porrskatt.

>Låta dem som använder porr betala för sig. Är det inte olagligt att titta på övergrepp och kvinnoförnedring ska det i alla fall kosta. 200 spänn för en vanlig porrfilm. 300 för en tidning där öststatsflickor blir påsatta av tre män samtidigt.

>Det skulle leda till två saker: Mindre konsumtion och mer pengar till staten. Precis som med spriten, rökningen och annat som är skadligt för samhället.

Vi som använder porr betalar väl redan för oss. Vi betalar det pris som satts på en fri marknad. Vi betalar dessutom redan skatt i den ordning som sker på alla produkter och tjänster. OK, vissa av oss hittar utmärkta gratiskällor för våra behov, internet kryllar ju av dem.

Andra betalar ohederligt mycket och blir lurade på konfekten av skrupellösa skojare som vet att en kombination av skam, okunskap och sexuell frustration kan få folk att lägga ut stora summor pengar utan att kontrollera att det får något för dem. Telefonsexlinjer, porrabonnemang på internet, uppläsning av porrnoveller – exemplen är många.

Att bygga ett rättvist straffskattesystem för denna flora av seriösa och oseriösa, gratis amatörporr och svindyra lyxartiklar, produkter och tjänster är förmodligen en omöjlig uppgift. Vem ska dra gränserna? För gränser behöver dras. Det som är porr för mig är inte porr för dig. Eller ska allt naket beskattas?

Redan här tycker jag som ni förstår att dumheten är monumental. Men Hanna trampar vidare till en helt annan nivå.

>Men internet då, tänker ni. Det är ju där den finns. Gratis. Inte längre.
>Nu med ipred-lagen är det stopp för illegala nedladdningar. Trafiken nästan halverades dagarna efter den nya lagen började gälla, enligt nyheterna.
>När nedladdningen är olaglig återstår abonnemang. Då kan skatten ticka in. För vem vill bli tagen av polisen för att ha tankat hem ”Dirty mamas booby nights”?

Om Ipred-lagen stoppar något överhuvudtaget så lär det inte vara porren. Jag vill se de porrupphovsmän som bestämmer sig för att det är en bra affärsidé att försöka stämma de som bryter mot deras upphovsrätt. Inte bara för att porrindustrin inte har lust att figurera i domstolarna.

Gratis-spillet är ju deras bästa marknadsföring. Hela branschen bygger på att många tittar och några få betalar – dyrt. Sexindustrin fattar internet, de fattade internet först av alla. Och de flesta andra industrier har mycket att lära av dem om den nya ekonomin – User Generated Content, The Long Tail, Free – you name it!

Om det är något som hotar den kommersiella porren på internet så är det inte Ipred, utan den ideella porren eller vad vi ska kalla den. Alla de som gärna delar med sig av sina amatörpornografiska alster via diverse video och fildelningskanaler. Hur ska vi straffbeskatta dem Hanna?

###Andra skriver

Bitchslap Barbie vet inte vart hon ska börja ens…

Badlands Hyena vill starta en antiporrbyrå.

>Antiporrbyrån kan organisationen kallas. APB får möjlighet att spana på Internet och om man upptäcker någon som tittar på någon form av porr kan den skyldige dras inför domstol och dömas att betala 100.000. Om han går med på förlikning kan han få betala 50.000 inom tio dagar.

Varför göra kvinnan till ett offer t.o.m. mellan lakanen?

Kija Habibi i en vågad pose utan topp.
Kija Habibi i en vågad pose...
Ända sedan jag läste på Skånskan.se om Kija Habibzadah och hennes arbetsgivare har jag velat skriva något om hur vi ger kvinnor en offerroll i vårt samhälle. Nu har många hunnit blogga ilsket eller ironiskt om hur Kija blev behandlad av sin arbetsgivare: Saker jag stör mig på, Madonnan, Blogghelvetet, Tysta tankar, Trollhare, Utsikt från höjden, Rubbergirl, Karneval Verbal

Andra har visat exempel på samma surkärringsmoral som Kijas arbetsgivare: Morsan Mia, Knutpunkten, Jan Rume visar att även manliga surkärringar finnes, En förortsmorsa

Ett exempel på hur en surkärring resonerar får En förortsmorsa stå för:
>BRA!
>Jobbar man med barn i skolåldern ska man INTE ha porriga modellbilder på sin hemsida. Någonstans måste man ju faktiskt dra gränsen. Det är inte porrbilder men de är porriga, inte alla, men några. Nakenbilder med en annan kvinna, de kan inte misstolkas hur snygga dom än är.

Karneval Verbal resonerar mer vidsynt:
>Jag gör själv en helt annan bedömning än de föräldrar som nu har sett till att en ung mamma förlorat sitt jobb. Jag uppfattar Kija Habibzadah som ett föredöme. En ung mamma som utbildar sig och jobbar dubbelt extra för att få ihop en anständig inkomst till sig och sitt barn.

Blogge skriver som vanligt underhållande, den här gången om Öststatssverige:
>Däremot är det förstås surt för frigida medelklasskärringar att vissa yngre förmågor har attribut som gör dem extra attraktiva i många sammanhang, framförallt där presentation är av vikt (exempelvis på bilsalonger). Det är detta och inget annat det handlar om, den inre rivaliteten kvinnor emellan. Det är samma fenomen som i prostitutionsdebatten – horan är hatad av de frigida medelklasskärringarna för att hon utgör ett hot mot deras subexistens med en kuvad man i ett tvåsamt förhållande som går på sparlåga. Horan ska motas bort för att hon upplevs som ett hot mot själva tvåsamheten och den monogama måttligheten.

Kija och Bert Milton
Kija och Bert Milton
Jag skulle inte lyfta på ögonbrynen ens om mina barns fritidsledare skulle posera med Berth Milton. Jag tror det är bra för deras utveckling att se hur vårt samhälle ser ut utan censur. Är det något som bekymrar dem eller som stör dem så pratar vi om det.

Men nu skulle jag inte skriva om barnuppfostran, utan om kvinnor som offer. För är det inte typiskt att Kija ses som ett offer. Det ingår i vår inbyggda dramaturgi att se kvinnor så. Men Kija är inget offer hon är en självständig och stark människa som säkert klarar sig skitbra utan det där skitjobbet. Om det inte vore för alla kvinnliga förebilder och en hel medieindustri som berättar något annat för henne och alla andra unga kvinnor. Senast i raden av exempel för oss enda in i sovrummet. Mia Skäringers sovrum närmare bestämt. Jag vet inte om jag vill veta så mycket om hennes privatliv, kanske inte ni heller, men det behövs för mitt fortsatta resonemang.

>Och så kvinnan med sin mycket känsligare läggning, en kåthet som kommer och går. En kåthet hon måste leta efter. Följa i fred. Som fladdrar som en liten låga och lätt slocknar i bekymren hon så gärna gör till sina. Så börjar han sucka. Titta som en ledsen hund, nähä ingen promenad i dag heller. Och i varje förväntan dör hon en smula. I varje suck går hon vilse.

Vad är det för stelt, gammaldags, könsrollsbaserat och lustfientligt resonemang hon för. Min lust ta tid är min fru ett offer då? Eller jag? Eller är det till och med så att vi är privilligerade; tänk en man som klarar av att sätta sig över grottmannen inombords och tillåta sin partner att också njuta. Men vänta nu, min fru kanske har så bråttom att jag blir frustrerad. Vart hamnar vi då?

Är det inte dags? Har vi inte kommit så långt? Dags att inse att könsstereotypa förklaringsmodeller och generaliseringar stjälper mer än de hjälper. Jag är en unik individ och min fru också, ja t o m Mia Skäringer är unik om hon tänker efter. När vi tillsammans ska fundera ut hur vi ska få ut mesta möjliga av varandra när vi älskar, knullar, har sex eller kanske bara kramas så är det en idé som står rejält i vägen. Idén om kvinnan som ett offer. Kvinnan som offer för manlig dominans eller sexualitet. Kvinnan som offer för sin egen bristande lust eller sensibilitet. Kvinnan som offer för sin rigida uppfostran, sin vardagsstress, sin kroppsuppfattning… ska jag fortsätta?

Släpp det där nu och gå vidare. Det finns bara självutnämda offer i den äktenskapliga bädden, eller för den delen det oäktenskapliga sängkammaren eller den utomäktenskapliga hotellsängen. Jag vägrar bära på en kollektiv manlig skuld. Det är nog svårt att få till bra sex utan allt det där i bagaget.

Projo skriver om det sexualfobiska Sverige så att jag vill pussa på henne:

>Kvinnans jämställdhet hotas inte av män. Den hotas av kvinnor som vill ta ifrån henne hennes valfrihet. Sveriges feminism handlar inte om fria val, utan om att de maktkåta feministerna vill tvinga igenom sina val på befolkningen. Den kvinna som inte håller med dem förstår helt enkelt inte sitt eget bästa. På så vis omyndigförklarar man alla de kvinnor som inte delar t.ex. deras kristna moral i frågor om sexualitet.

Och Johanna vägrar vara ett offer – good for her!

>Jag vill också passa på att påpeka att vissa män klarar av att hålla ut i flera timmar och att det inte är någon ”porrmyt” som vi ska slå hål på. Nej, det är inte synd om män som måste mäta sig med dessa ”sexatleter”. Ärligt talat tycker jag mer synd om de kvinnor som enbart haft tvåminuterssex, aldrig haft orgasm och tror att det är vad huset har att erbjuda. Det är inte någon överdrivet märkvärdig prestation att kunna hålla ut i trettio minuter och tycker du ställningarna är konstiga vill jag uppdra dig att själv spela in en film.

Per Wirtén – utan verklighetskontakt

I Dagens Arena skriver Per Wirtén om de tilltalade i TPB-rättegången och förmodligen om pirater i allmänhet att auran börjar slockna.

>Det är något med fildelningsdebatten och unga män. Pirataktivismens maskulinitetskult börjar bli uppenbar. Unga män sitter i paneler, skriver bloggar och debattinlägg där de glittrar och speglar sig i varandra och hänvisar till varandra och andra manliga genier – ofta professorer i USA. Vi har sett det sååå många gånger förut. Och det är inte mer omvälvande än Saabs företagsstyrelse. Män som gör som män gjorde.
>
>Olika hang arounds deltar utan eftertanke i gruppövningarna. Författaren Sigge Eklund twittrar från rättegången. I torsdags: ”Neijs sensuella relation till bittorrentteknik – hans sätt att säga ordet som om han talade om en flickvän – är vackert att se på nära håll…” Senare samma dag beskrev han kvinnor utanför rättssalen som ”pirat-groupies”.
>
>Den radikala auran börjar slockna.

Jag har följt rättegången och debatten förträdesvis via bloggosfär och andra internertbaserade kanaler. Min upplevelse är att kvinnorna är de kanske mest vältaliga och intressanta rösterna. Några exempel:
Emma på Opassande
Johanna på Frihet fildelning feminism
13 åringen Callandrella
Hanna med Projo
Expressens Isobel Hadley Kamptz

Per Wirtén skulle kanske få en bättre bild av den yngre generationens kvinnosyn och jämställdhetsnivå om han läste och besökte de digitala mötesplatser där ”pirataktivismens maskulinitetskult” skulle leva.

Men det är klart, en dinosaurie med en dinosauries kvinnosyn, ser väl världen genom de närsynta plirande ögon som han begåvats med.