Det finns skribenter som förstår

Varje gång det sker ett riktigt stort socialt eller tekniskt paradigmskifte, ett som påverkar hur vi lever, kommunicerar eller tänker, så brukar det innebära att hela det sätt vårt samhälle styrs förändras. Vissa revolutioner blir blodiga, medan andra bara händer och inte syns av andra än de mest insiktsfulla förrän långt senare.

Det har förekommit spekulationer om att bloggar och andra sociala media ”kommer att förändra” vår demokrati. Problemet med de flesta spekulationerna är att de både underskattar och överskattar fenomenet på en och samma gång.

Krasst har redan spelreglerna förändrats. Först blev webbpublicering något normalt, snarare än ett fenomen av och för datanördar. Sen kom verktyg som gjorde att uppdateringar av webbsidor blev något enkelt, så att webbplatser slutade vara rena broschyrer och blev mer levande. När det slutligen blev möjligt att kommunicera åt båda hållen, så att en publicering snabbt följdes av en diskussion, så var förändringen ett faktum.

I och med att man nu hade en artikel och en tillhörande diskussion, och att publiceringen var tillgänglig för alla med en dator och internetuppkoppling, så var spelplanen för alltid förändrad. Lådan i ”Speakers’ Corner” i Hyde Park är historisk, men det här är samma sak på steroider. Resten är egentligen bara en transportsträcka för att få det nya mediet att slå igenom fullt ut, att mogna och att hitta sin plats. Exakt hur teknik och metod förändras under den processen är i sig relativt ointressant, det som är intressant är att publiceringen är fri, att den når många, och att diskussion kan föras. Ur den synvinkeln har så gott som alla underskattat sprängkraften i bloggar och andra liknande fenomen.

Å andra sidan överskattas fenomenet minst lika ofta.

Inför valet 2006, så spekulerades det att detta skulle bli bloggarnas genombrott som politisk kraft, att det skulle bli ”bloggvalet”. Visst kan man säga att de påverkade i viss mån, men skall man vara skeptisk så var påverkan långt mindre än vad folk i bloggosfären kanske hoppats.

Det stora genombrottet dröjde ytterligare ett och ett halvt år, för i och med FRA-frågan så kan inte bloggarna nonchaleras av politiker om de inte vill riskera att stå med underbyxorna i knävecken. Inte heller traditionella media har längre råd att underskatta och vifta bort fenomenet — inte om de vill behålla sin relevans i längden. De måste hitta ett sätt att inkorporera det nya i det gamla, så att resultatet blir mer än varje fenomen för sig. Det generella avfärdande som så många journalister ägnat sig åt är numer ett rejält självmål.

Ur den synvinkeln kan man verkligen säga att bloggarna är det bästa som hänt sedan rösträtten. Eller kanske inte bloggarna i sig, utan hela det nya kommunikationsfenomenet där bloggarna är en del.

Genom de nya sociala nätverken och den enskilda fria publiceringen, så kan inte längre en fråga tigas ihjäl om det finns ett allmänintresse — vill inte politikerna eller traditionella dryfta frågan, så dryftas den ändå. De sociala nätverken kommer tvinga såväl journalister som politiker att kliva ner från sina elfenbenstorn om de vill överleva.

Det kommer att ta lite tid än innan vi bloggare riktigt förstår vår position och roll. Mer än en av oss riskerar nog en aning hybris, men minst lika många kommer nog inte riktigt förstå sin egen rösts sprängkraft i det offentliga samtalet. För politiker och journalister kommer de närmaste åren vara en ibland smärtsam purgatorio där agnarna sållas från vetet. Von Oben-attityder kommer allt mer att straffa sig, försök att lägga lock på debatter likaså — de som kommer att leva och frodas är de som bejakar snarare än kämpar emot utvecklingen.

Det är med andra ord precis som det alltid varit när saker förändras.

Åkesson: Jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker.

Titeln är hämtad från ett typiskt T-shirt-tryck, men jag tycker det gestaltar Ingvar Åkessons känsla för det moderna informationssamhället. Titeln har påkallats av att FRA nu anmält Henrik Alexandersson för yttrandefrihetsbrott

Det visar helt enkelt på hur lite Åkesson et. al. förstår om det moderna informationssamhället, och därmed varför FRA och tillhörande lag befinner sig där de gör.

De har anmält HAX utifrån brott mot 2 kap. 2 § av sekretesslagen.

Man tar sig för pannan.

Han har publicerat en hemligstämplad handling, så långt är allt klart. Men eftersom han inte heter James Bond, så får man anta att handlingen inte var fullt så väl skyddad som man skulle kunna förmoda…

Tvärtom har FRA på sistone läckt som ett såll — inte minst har Ingvar Åkesson själv läckt ut diverse hemliga uppgifter och ”lättat på förlåten”. Skillnaden är väl i så fall att det som Ingvar Åkesson läckt ut är MER känsligt i förhållande till annan nation än listan på de 103 personer som FRA indirekt spanat på i onödan. Fast det förstås, det Ingvar själv läckt ut får FRA att framstå som guds änglar, medan det HAX publicerat får FRA att framstå som klåpare.

Det är inte utan att man kan anta att det har med saken att göra. IB-affären all over again once more…

I övrigt finns egentligen bara en sak att säga om det hela:

class Shotgun extends Handguns
{
var $ammo;
var $rounds;
var $maxrounds;
var $target;
   function Shotgun($cartridge="buckshot", $maxr=8, $targt="dummy") {
      $this->ammo = $cartridge;
      $this->maxrounds = $maxr;
      $this->target = $targt;
      $this->rounds = 0;
      $this->loadgun();
      $this->charge();
      $this->aimgun();
   }
   function loadgun() {
      while(count($rounds) < this->maxrounds) {
         $this->insertround($this->ammo);
         $rounds++
      }
   }
   function charge() {
      $this->move_lever();
      $this->release_safety();
   }
   function aimgun() {
      $this->aim($this->target);
   }
   function firegun() {
      $this->fire();
   }
}

$stupid_akesson_move1 = @new Shotgun("buckshot",1,"leftfoot");
$stupid_akesson_move1->firegun();
$stupid_akesson_move2 = @new Shotgun("buckshot",1,"rightfoot");
$stupid_akesson_move2->firegun();

Sverige FRA-land

Idag skall jag prata lite konsekvenser, och lämna det mesta av det principiella därhän.

Det kan vara intressant att försöka se vilka konsekvenser FRA-lagen får för Sverige som nation.

###Positiva konsekvenser

Jag skall börja med de positiva konsekvenserna, för i ärlighetens namn så finns det sådana. De kanske inte är så övertygande, men den här gången vill jag reda ut en del av dem — om inte annat så för mitt eget höga nöjes skull.

1) Koll på ryssen

Jo det är intressant att hålla koll på ryssen. Kanske inte på kort sikt, men med dagens svajiga utveckling kan det snart bli. Vi har världens näst starkaste stat nästgårds, och det är dessutom en stat som inte har någon långvarig demokratisk tradition, eller ens ett otvetydigt demokratiskt styre.

För att vara sanningsenlig, så är också Ryssland ett land med en lång tradition av mycket kompetens säkerhets- och underrättelsetjänst. Det är väl mycket tveksamt om kabelspaning kommer ge speciellt mycket kvalificerad information, däremot kan det naturligtvis ge en del ”läck” som kan användas för att skapa sig en bild.

2) Organiserad brottslighet

Även om man knappast kan förvänta sig att den organiserade brottsligheten är så korkad att de missar det faktum att e-kommunikation nu är genomskinlig, så kanske man kan ha lite tur och få sig lite läck till livs. Dessutom kan man utifrån kända aktörer kartlägga kommunikation även när man inte kan knäcka den, och därigenom få koll på andra aktörer.

Däremot kan man knappast räkna med speciellt hög träffsäkerhet. Även brottslingar kommunicerar med sådana som inte är det.

3) Terrorism och vapensmuggling

Exakt samma argument som gäller organiserad brottslighet gäller även terrorister och vapensmugglare. Överlag är de så pass förslagna att värdet av den information man får är litet, om man ens lyckas upptäcka den.

Men å andra sidan är varje uns av information värt mycket, så av samma skäl som man accepterar att filtrera bort 200 spam för att få 10 viktiga mail, så kanske man kan acceptera att få mycket ointressant information för ett och annat guldkorn.

4) Utrikespolitiskt pondus

Calle Bildt påstod att han skulle känna sig närmast naken om han inte hade tillgång till bra underrättelser, och att det var ett skäl så gott som något för FRA:

> Jag vet väl hur vi i känsliga situationer kan vara beroende av informationer som delges oss från andra länder – och jag skulle känna mig naken och utsatt i mitt nationella ansvarstagande om jag inte också hade tillgång till nationella sätt att inhämta viktig information.

Man kan väl tycka vad man vill om den saken, men det är i alla fall ett argument.

Att ha den utrikespolitiska pondusen innebär också att man har information att byta med, så att Sverige kan byta intressant information mot annan intressant information — så att vi får en bättre bild.

###Negativa konsekvenser

1) Att se sig över axeln

Det är inte en bra ide att skapa system som får medborgarna att se sig över axeln till och med när de inte begår något brott. Maria Abrahamsson uttrycker det bra i ett gästspel i AB:

> Den annars så intressanta frågan om ytterligare skattesänkningar ter sig futtig när också din och min privata korrespondens, bankaffärer och telefonprat kommer att kunna granskas av staten.
>
> Den efterlängtade reformeringen av skatterabatten för hushållstjänster från och med den 1 januari känns plötsligt ointressant när man vet att man från samma tidpunkt kan få sin telefon- och mejltrafik avlyssnad av FRA.
>
> Till och med justitieministerns löfte om 20 000 poliser blir lättviktigt när FRA inom kort får möjlighet att övervaka hela befolkningen, utan brottsmisstanke och utan domstolskontroll.

Vi vrider på rättsprinciperna så att det, oavsett vad som verkligen sker, ändå sker en förskjutning — skyldig istället för oskyldig till motsatsen bevisats. Det riskerar att få svåra effekter på hur vi uttrycker oss, vilken kommunikation vi vågar oss på och i slutänden hur öppen och tillåtande vårt samhälle är.

2) Vår position som IT-land är hotad

Det är inte ett skämt att företag tvekar att investera i Sverige på grund av FRA-lagen. Det gäller alla företag som primärt handlar med kommunikation och information. Några av dem protesterar redan högljutt, och andra har redan deklarerat att det kommer påverka deras affärer med oss:

> + Ett exempel på detta är att TeliaSonera på finska kunders begäran flyttat webb- och e-postserverar från svensk mark.
>
> + Ett annat exempel är Tre som för att säkerställa sina danska kunders integritet tvingas överväga lösningar som exkluderar Sverige.
>
> + Ett tredje är den framgångsrika svenska e-postleverantören Momail som allvarligt överväger att flytta verksamheten från Sverige på grund av den nya lagen. Detta innebär förlorade arbetstillfällen och investeringar i Sverige.

Till dessa kan läggas Google, som deklarerat att de inte placerar nya servrar i Sverige, och som funderar på om de skall avveckla redan existerande.

Det kan tyckas att vi borde kunna rida ut stormen, men företag som investerar här drar till sig andra företag, medan företag som flyr får andra på flykt. IT är ett av Sveriges framtidsbranscher, men nu har någon slängt in en riktigt stor träsko i vävstolarna.

3) Vår demokrati urholkas

Tydligen så är det nu normalt att riksdagen inte har någon makt, utan all makt finns i regeringen. Åtminstone är det svårt att tolka partipiskorna på annat sätt.

Tydligen är grundlagen, liksom EUs grundlagar och internationella konventioner mindre viktiga än svensk underrättelsetjänst och alliansens ”regeringsfäighet”.

Grundläggande demokratiska principer som brevhemlighet, meddelarfrihet, källskydd etcetera sätts på undantag. Alla dessa principer är skydd mot att staten ostraffat kan göra som de vill — för så länge folk kan kommunicera fritt och privat och så länge folk vågar tipsa media om oegentligheter utan att bli övervakade, så länge är också landets regering tvungna att tänka sig för.

Det finns naturligtvis fler exempel på argument både för och emot, men de här är några av de jag upplever som mest väsentliga.

###Två frågor att ställa sig

Det finns två frågor att ställa sig när man ser argumenten.

Den ena frågan är hur de positiva konsekvenserna står sig jämfört med vad de kostar?

Som jag ser det så är det ingen konkurrens, ingenting är värt att i grunden vända rättsprinciperna upp och ned, hota meddelarfrihet och göra folk rädda att kommunicera.

Den andra frågan är om det finns något annat sätt att få de fördelar FRA-lagen ger?

Jag tror att svaret på den frågan är ja.