Sorry everybody

sorry everybody
sorry everybody

Det är inte utan att man känner sig som ett fån. Jag röstade på alliansen, bland annat för att slippa bodströmsamhället. Snacka om att skjuta sig själv i foten.

Den ekonomiska politiken går mest ut på att vara skickligare sossar än sossarna. I de fall där man lättar på skatter, så känns det mer som rena plånboksfrågor än ett ideologiskt ställningstagande. Istället för att ta tydlig ställning mot bodströmsamhället, så accelererar man ytterligare. Istället för att förenkla samhällsbyråkratin, så låter man den stå still eller bli värre.

Kort och gott är man goda socialkonservativa och väldigt dåliga liberaler. Dessa två ideologiska poler har tidigare varit i relativt god balans med den klassiska konservatismen i vår borgerlighet. Den har inrymt socialliberaler, klassiska liberaler, konservativa och socialkonservativa i en slags balans av ömsesidig respekt — den båten har kantrat och tar in vatten i ett rasande tempo.

Jag var tydligen en dumsnut, och får nu bära dumstrut…

FRA-modifieringar och KISS-principen

Sedan igår har jag funderat en hel del på centerns nya förslag om modifieringar av FRA-lagen. Ju mer jag funderar, desto mer skeptisk blir jag.

Det skall väl iofs applåderas att centern försöker lösa upp den gordiska knuten. Problemet är att de gör det genom att försöka nysta i den. Det som behövs är ett gordiskt hugg, en insikt om att man inte behöver acceptera grundförutsättningarna:

> 1\. Kabelspaning MÅSTE vara tillåtet
> 2\. Det ska I VISSA SPECIELLA FALL ändå vara tillåtet att avlyssna svenskar utan domstols godkännande
> 3\. Brottsmisstanke ska inte behövas

Det som nu händer när man nystar, är att hela historien blir alltmer komplex. Vi uppnår snart kritisk massa i undantag och tillägg, något som kommer kräva juridisk examen för att ens förstå. Man frångår då KISS-principen, som är en oerhört viktig princip att sträva efter även i lagstiftning.

KISS-principen, eller för att skriva ut den ”Keep It Simple, Stupid”, besläktat med Ockams rakkniv, är grunden för all mekanik, planläggning, taktik, strategi, regelverk — ja i stort sett alla situationer där något skall förstås och/eller genomföras av tredje man, eller där flera olika system är beroende av varandra. Varje ökning av komplexiteten ökar risken att något blir fel, missförstås eller hamnar ur fas med resten.

Centerns förslag kommer att innebära att vi måste få kabelägarna/operatörerna att filtrera bort svensk trafik ur datamängden innan den speglas till FRAs samverkanspunkter. Vi kan inte låta det ske på FRA, för då innebär inte förslaget någon skillnad alls mot den lag som redan ligger. Det kommer med andra ord finnas ytterligare flera parallella system som måste fungera, nya regler för operatör som inskärper vikten av att systemen fungerar, och intressanta begränsningar som minskar FRA-avlyssningens potentiella effektivitet. Dessutom VILL faktiskt regeringen att viss svensk trafik SKALL kunna avlyssnas, så förslaget skapar ett vakuum som kommer att behöva fyllas med ytterligare regler kring när det kan ske.

I praktiken skjuter man bara ett av problemen framåt i tiden, för att därigenom kunna genomföra resten. Det kanske känns attraktivt för en regering under belägring, men taktiken är redan genomskådad. Faktum är att det till och med är för tidigt att säga att de interna kritikerna ställer sig positiva till förslaget. De är försiktigt avvaktande i nuläget, och det är innan kohandeln med de andra allianspartierna genomförts.

Vi befinner oss i det som Mary kallar ”cykelställsdiskussionen”, en situation där själva beslutet fått ett eget liv. Frågan är om det inte varit bättre för regeringen om de inte lyckats kväsa den interna oppositionen innan lagen röstades igenom.

Men, men, men. Förslaget missar ändå poäng 1.0.1 vad gäller lagens vara eller inte vara. Rhodin uttrycker det kärnfullt:

> Det hela är enkelt, så jag upprepar det igen. JA till reglerad signalspaning i etern, NEJ till massavlyssning i kabelburna civila kommunikationsnät!

För det är faktiskt så enkelt, och det spelar faktiskt inte någon roll om det är svenska civila eller norska som avlyssnas.

All denna komplexitet stammar ur en grundläggande sammanblandning av koncept. När man förvirrar situationen så, så slutar det alltid i tårar. Det man förvirrat är försvarsunderrättelsetjänsternas och de civila underrättelsetjänsternas uppgifter. FRA sorterar under försvaret, även om det är en ”civil” myndighet — eftersom deras roll i begynnelsen var militär signalspaning. Faktum är att de borde vara en del av militären, för att hålla rent i rollerna. SÄPO finns till för att sköta det polisiära internt svenska underrättelsearbetet, enligt gängse rättsprinciper. Är man inte nöjd med deras arbete, så är det där man skall börja nysta — genom att se till att göra dem bättre, inte genom att överlappa deras roll med annan myndighets.