I Mordors land…

En lag för filmens kungar under himmel blå
En lag mot nätets gynnare som delar ut sin fil
En lag för skivbolagen som döden väntar på
En för advokaten med bevisning så debil
I Sveriges land, där skuggorna ruva
En lag att styra dem
En lag att finna dem
En lag att in på bara skinnet stämma dem
I Sveriges land, där skuggorna ruva

En tredjedel är för IPRED – dags att kavla upp ärmarna

Läser SvD idag:

>Om drygt två veckor börjar Ipred-lagen att gälla. Från den 1 april har upphovsrättsinnehavare rätt att gå till domstol för att begära ut information om misstänkta fildelare från internetoperatörer.
>
>Det innebär att operatörernas tystnadsplikt nu tas bort, och att domstolen kan tvinga dem att lämna ut namn och adresser till personer som laddar upp och ner upphovsrättskyddat material som filmer, musik och dataspel.
>
>Informationen ska därefter kunna användas för att ta kontakt med fildelaren och kräva att den olagliga verksamheten upphör. Och om det inte hjälper kan fildelaren i slutändan stämmas.
>
>Men kritiken mot lagen har länge varit massiv. Och nu bekräftar en opinionsundersökning som Sifo har gjort för SvD:s räkning att det finns ett stort motstånd mot den nya lagstiftningen.
>
>Bara 32 procent av de 1 000 tillfrågade säger att de är för lagändringen. (enl SIFO)

Varför anser SvD att 32% är ett litet motstånd? Och hur kan
Aftonbladet
få 48 % till en majoritet?

>Nu visar en opinionsmätning som Svenska Dagbladet låtit genomföra att en majoritet av svenskarna är emot lagen.
>De tillfrågade fick svara på frågan: ”Är det rätt att upphovsrättsinnehavare via domstol ska få begära ut information om misstänkta illegala fildelare från internetoperatörer?”
48 procent svarade ”nej”, 32 procent svarade ”ja”, och 20 procent svarade ”vet ej”.

Nåja, mediarnas beskrivning är knappas det centrala. Det centrala är att det fotfarande finns miljontals IPRED-vänner i detta land, vilket innebär att vi måste satsa ännu mer energi och engagemang på att förklara hur internet kan användas för att dela information, hur nyttigt detta är och hur korkat det vore att begränsa folks frihet att delta i detta samtal.

Jag personligen tror det är där slaget kan vinnas. Integritet är viktigt, men det vinner inga val! Nytta och utveckling däremot! Ett slag har vi redan vunnit. Slaget om problemformuleringen. Till och med SvD:s beskrivning ovan låter ju tämligen sinister. (Även om den sakligt sett är precis så kass som man kan förvänta sig av en gammelmediajournalist.)

När man läser Expressen inser man också att det viktiga slaget står nu på andra arenor än i bloggosfären. Vi behöver vinna gamlingarna. Dags att kavla upp skjortärmarna och besöka mamma, pappa, farmor, farfar, släktkalaset eller traktens servicehus. Väl där så berättar ni bara vilka möjligheter till kunskap och utveckling som erbjuds deras barnbarn och vad som kan hända dem om stora stygga skivindustrin knackar på efter den 1 april.

Andra argument/tankar att ta till:
Snart kommer lagen vara ifrånsprungen av utvecklingen i alla fall. Läs vad Jinge säger om detta.
In Your Face påpekar att förstagångsväljarna tillhör den första datagenerationen. Man kan tänka sig att det stora motståndet mot IPRED kommer straffa vissa partier ordentligt.

En del av diskussionen är naturligtvis att inte köpa motståndarsidans verklighetsbeskrivning och glidningar. Därför är det bra att Emma opassande tar justitieministern i örat: Obekvämt är inte rätta ordet, Beatrice Ask, skriver hon. Sen fortsätter hon med att förklara att motståndet mot IPRED och folkrörelsen för integritetsskydd är lite allvarligare än att några tycker lagen är lite obekväm. Emma efterlyser politiker som represeterar medborgaren isället för att styra den. Jag kan bara hålla med!

Är det detta ni kallar regeringsduglighet?

Jag börjar mer och mer luta åt att alliansen består av idel nyttiga idioter.

Möjligen med undantag för vissa undergrupper av extremt konservativa, så vilar den svenska borgerligheten på en frihetlig historia. Därför är det så förvånande att de nu står i spetsen för den allt snabbare utvecklingen mot ett modernt samhälleligt panoptikon.

Det som i debatten motiverar denna utveckling är som vanligt säkerhetspolitik och laglydnad. Det vill säga precis det som menas i det gamla citatet om den som säljer ut delar av sin frihet för lite säkerhet, och varken får eller förtjänar endera.

Det vi samtidigt ser, är ett paradigmskifte av en typ man ser ett par gånger per millennium. De av oss som inte sitter fast i vad som varit, är oroliga för att vi kommer att göra samma misstag den här gången som vi gjorde för femhundra år sedan. Den gången var det Gütenbergs tryckpress och hela frågan om informationsspridning och kontroll som var på tapeten. Man skulle med visst fog kunna påstå, att reformationen skulle ha haft farthinder om varje exemplar av de nya idéerna skulle ha fått kopieras för hand.

Det som sker nu är lika stort, kanske större. På samma sätt så är samhället helt inrättat utifrån vad som existerade innan skiftet, och precis som förra gången så kretsar huvudfrågorna kring kontroll av information och tillgång till information. Kunskap är makt, information är makt, och de som har makten vill av naturliga skäl inte avstå den.

FRA-frågan visade på hur lite den gamla makten vill förstå. Det man föreslog, och beslutade genomföra, är inte på något sätt mindre inkräktande på medborgarna än att sätta upp mikrofoner för att bugga alla miljöer där mer än en person samlas. I det läget har man naturligtvis inte möjlighet att lyssna på varje enskild konversation, men själva mikrofonen är i sig ett övergrepp.

Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Antingen är brevhemlighet, privatliv, integritet, frihet från åsiktsregistrering och meddelarfriheten viktig, och då tullar man inte på den, eller också är den oviktig och då får man vara så snäll att klämma ur sig detta. Det är omöjligt att slå ihjäl någon bara lite, antingen gör man det eller inte.

Med IPRED, så gifter man sig med gamla modeller för hur upphovsrätt fungerar, och tillåter försvaret av dessa modeller ta vilka proportioner som helst. Upphovsrätt likställs med äganderätt, vilket är att vulgarisera innebörden. Man väljer att moralisera över förändringen istället för att fundera över vilka frågor som _verkligen_ behöver lösas.

De gamla modellerna för kreatörers inkomster är inte på något sätt bra, men kombinationen av upphovsrätt, dyr reproduktion och dyr distribution har jämnat vägen för den rådande situationen. IT-revolutionen har sedan dragit undan mattan för modellerna genom att ta bort två av de tre ben de står på.

Att reproducera eller distribuera är nu så billigt att det inte finns något existensberättigande för två tredjedelar av mellanhänderna mellan kreatör och konsument. När dessutom originalskapandet är nästan lika billigt som reproduktion och distribution, och ligger inom räckhåll för kreti och pleti – så suddas gränserna mellan kreatörer och konsumenter ut.

Detta väljer man att bortse från, vilket gör att man skapar lagar ingen kommer vilja följa. Det är dessutom lagar som kommer att bli svåra att applicera på ett sätt som är rimligt. Det påminner starkt om fenomenet voodoo-programmering, som är ett signum för den som inte förstår vad han eller hon gör.

Den nya lagen kommer antingen vara helt tandlös, förutsatt att domstolsväsendet _faktiskt gör sitt jobb_ och kräver rimlig bevisning. Eller så kommer den få följden att människor görs rättslösa, då privata aktörer kan få ut deras personuppgifter, göra husrannsakan och frysa tillgångar enbart baserat på att en DHCP-logg säger att det IP-nummer som är aktuellt, just då användes av ditt internetabbonemang. Det är ungefär lika sansat som att sätta dig i fängelse för att någon ”kanske lånat” din bil och kört ihjäl en fotgängare, eller åtminstone var det en bil av samma färg och årsmodell.

När man sedan konstaterar att man gett privata aktörer större rättigheter än svensk polis, så funderar man inte ens på om man gått för långt. Istället säger man att då är det väl naturligt att polisen får samma befogenheter.

Vägen till helvetet är kantad av goda föresatser sägs det. Ju mindre man agerar utifrån principer, och ju sämre ordning man har på sina principers prioritetsordning, desto lättare är det att man hamnar på det sluttande planet. Detta är tyvärr fruset och isbelagt, så om ingen producerar broddar snabbt, så glider vi snart rakt åt helvete.

Upphovsrätten är idag det enda område där säljaren stämmer, eller hotar stämma, sina potentiella privatkunder – sunt förnuft har spolats ner i toaletten, och knappt ens när man upptäcks med händerna i kakburken så har man vett att skämmas. Det är lätt att konstatera att Beatrice Ask med flera just lagt grunden för framtida ”brottsprovokation”, där firmor specialiserar sig på honeypots och liknande för att kunna skicka ut hotbrev till så många som möjligt. Inte nog alltså att vi legaliserar utpressning, vi lägger grunden för en utpressningsindustri – är det detta Beatrice tror är den ”nya ekonomin”?

Det är dags att sätta framtidsfrågorna på kartan. De etablerade partierna är nästan absurt valhänta i frågor som rör demokrati, integritet, frihet, rättssäkerhet och framstegsvänlighet. Möjligen är jag då en aning orättvis mot miljöpartiet, men de har sina alldeles egna problem i frihetsfrågor, där en storstadsmiljömuppmentalitet tillåts köra över hela den svenska landsortens behov.

Det enda parti idag som faktiskt har siktet på andra sidan paradigmskiftet är piratpartiet. Det är tragiskt men sant. Det spelar faktiskt ingen roll längre att piratpartiet inte har några andra frågor på programmet än just upphovsrätts-, integritets-, frihets- och demokratifrågor. Eftersom dessa frågor just nu befinner sig i politisk härdsmälta, så får allt annat vänta – till och med den värsta ekonomiska krisen på ett århundrade.

(Uppdatering: la till en mening om voodoo-programmering.)