Bahnhof understödjer pedofili?

Magnus på magnus.gr8.nu skräder inte orden:

>Fattar ni inte vad det är ni säger? Jag vet – vi avskaffar alla poliser också, så får alla bryta sig in hos er, sno era datorer och mörda er bäst dom vill. Det vore ju jävligt dumt att inkräkta på mördarnas och tjuvarnas integritet genom att ha snokande poliser på gatorna, eller hur?
>
>Ni kan gärna flytta era bredband till Bahnhof eller Tele2 och tanka era filmer och er musik eller vad det nu är ni gör som ingen ska få veta, men gör det då i vetskapen om att ni sitter där hos en operatör som inte tar sitt samhällsansvar och som kommer skydda både spammare, pedofiler, hackare och virusspridare. Kom sedan inte till mig och klaga när ni tycker att ni får för mycket spam. Er operatör kommer bli svartlistad hos de flesta andra stora operatörer och mailsystem som Hotmail, Gmail m.fl. för att det dräller ut för mycket spam från er operatörs servrar. Det innebär att ingen längre vill ta emot era mail.
>
>Och jag hoppas innerligt att det är bilder på era barn, och inte mina, som börjar spridas på pedofilernas helt öppna privata hemsidor på sina Tele2-anslutningar. Ingen kommer nämligen kunna ta bort sidorna, och ingen kommer kunna anmäla pedofilerna. Jag hoppas se den dag någon hackar era datorer och rensar era bankkonton, och spåret slutar i Bahnhofs DHCP-servrar, som saknar loggar.

Och allt detta för att jag och några andra dristar oss till att tycka att det är bra att Bahnhof, Alltele, Tele2 m fl inte sparar sina IP-loggar och önskar att vår leverantör skulle göra det samma.

Det är naturligtvis roligt att Magnus läser vår blogg. Här på livbåten gillar vi alla våra läsare. Men det är inte riktigt lika roligt att han tycker att jag tänker skrämmande kort, när jag i själva verket försöker tänka på lång sikt och fundera på vilken slags samhälle jag vill att mina barn ska få leva och verka i.

Det är för lätt att anklaga alla som är oroliga över sin integritet för att vilja begå upphovsrättsbrott och utgå ifrån att det är därför man inte vill att ISP:er ska lämna ut IP-adresser till vem som frågar.

För mig handlar det inte (som flitiga läsare av den här bloggen kanske noterat) om det, utan om min rätt till privat kommunikation om vad jag vill med vem jag vill via internet, utan storebror eller amerikanska företagintressen tittande över axeln.

Att Magnus drar fram argument om tjuvar och mördare och pedofiler känns ju bara som taget ur instruktionsboken för hur man bekämpar äckliga pirater. Mina invändningar mot IPRED och IP-nummerregistrering har ingenting med polisens förmåga att jaga mördare eller pedofiler. De är påkallade eftersom privatpolisen i APB vill jaga tonåringar som vill titta på gratisfilm. Jag håller med om att det är ett problem att det finns de som i stor skala gör filmer tillgängliga gratis över nätet.

Men för det första tror jag inte att IPRED-lagen kommer att vara ett verksamt metod att bekämpa det, tekniken utvecklas. För det andra tycker jag att datalagring och spårning av hela svenska folkets internetanvändning är en lite väl stor inskränkning i vår frihet och integritet för en såpass litet problem som illegal fildelning trots allt är.

Att svenska staten vill sälja ut min rätt till privatliv till skivbolagsoligopolet IFPI och Hollywood finnar jag stötande.

Tomas Norström, hök eller lamm?

När en boll sätts i rullning, när drevet går, dyker det alltid upp andra spännande saker. Det här är både en av fördelarna och en av nackdelarna med hela fenomenet.

Det är en fördel när det som dyker upp faktiskt är relevant, för då hamnar man förhoppningsvis närmare sanningen i en fråga. Det är mer problematiskt när ovidkommande saker dyker upp och används för att misstänkliggöra på ett sätt som har lite med sanningen att göra.

Det är dock drevets logik, oavsett om det är ett klassiskt mediadrev eller ett bloggdrev. I fallet Norström är jag nog benägen att luta åt att det är en stor fördel att drevet går. Det riskerar i och för sig att drabba Norström utifall han faktiskt verkligen gjort sitt bästa utifrån sin egen bild av situationen. Å andra sidan är inte inkompetens riktigt försvarbart när notan blir fyra manårs fängelse, 30 miljoner kronor i skadestånd och en rejäl prestigeförlust för det svenska rättssystemet såväl hemma som internationellt.

Jag tänker nu helt fräckt citera en hel kommentar från Oscar Swartz blogg, skribenten är Jon Karlung, VD på Bahnhof:

> Hej Oscar!
>
> Här kommer ett längre inlägg, hoppas du ursäktar en gammal kompanjon.
>
> Jag vill egentligen inte kommentera själva tillslaget mot Bahnhof annat än det som framkommit. Men det är ingen hemlighet att mitt eget engagemang väcktes just dessa dagar i mars 2005.
>
> Jag var före den tidpunkten helt ointresserad av fildelning (pinsamt nog faktiskt). Rätt snart stod det klart att det var ett välregisserat angrepp vi utsattes för. Det var noga planlagt i månader i detalj.
>
> Det fanns pressmeddelanden som var skrivna i förväg. Herr Ponten kom ner och stod beredd med filmkamera när kronofogden kom. Sen dök plötsligt polisen upp som på beställning, ett riktigt trolleritrick minsann!
>
> Det var helt uppenbart att rättsapparaten förvandlats till en marionett, styrd av ett särintresse. Min slutsats då som nu är att detta inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Här vaknade mitt engagemang i den här frågan.
>
> Jo, jag tror det var 2001 eller möjligen 2002 (minns ej exakt) men jag har faktiskt haft med Antipiratbyrån att göra tidigare!
>
> De frågade oss om vi kunde hjälpa till att sprida och plantera trojaner hos våra kunder (och även externt). Det skulle vara nån form av ”mätning” som de ville göra… Allt sades vara ”jättehemligt”. Vi sa förstås nej och jag vet inte vilken annan operatör som nappade på den där grejen.
>
> Till sist kan man ju roa sig med att kolla upphovsrättsföreningen i webarchive – där framträder en ytterst upphovsrättshökvänlig bild av den föreningen. Man talar om att främja upphovsrätten genom att bygga informella internationella nätverk som det står. Idag är ju sidan mer neutral och ”opartisk”.
>
> Jag vet inte om den där domaren som beordrade tillslaget mot oss redan vid den tidpunkten var medlem. Men jag kommer ihåg gratulationsmejlen som MPA och amerikanerna skickade till antipiratbyrån efter tillslaget. Det är kul det där med internationella nätverk.
>
> Jon Karlung, VD
> Bahnhof AB

Jag har själv varit inne på upphovsrättsföreningens hemsida tidigare, och kan gladeligen intyga att den är neutralare nu än då. Det kanske bara är en tillfällighet, men det här fallet är lite väl fullt av ”tillfälligheter”.

Det är också klart besvärande för Norström att han var den domare som gav tillstånd till tillslaget mot Bahnhof, för den historien är så full av märkliga omständigheter att det stinker till himmelens höjd.

För mig som stod vid sidan av, så förefaller hela gången ha varit att Antipiratbyrån själva engagerade en person på Bahnhof som fick fylla upp en server med upphovsrättsskyddat material. Det fanns alltså inte där innan APB själva såg till att det kom dit. Med vetskapen att servern stod där, exakt vilken maskin det var och vad den innehöll gick man till domare och fick tillåtelse att använda kronofogden för en undersökning.

Kronofogden gick in i Bahnhof med buller och bång och beslagtog en hel massa datorer, bland annat den server Antipiratbyrån själva sett till att ställa dit som motivation till tillslaget. När de sedan kommer ut på gatan med servrar och utrustning, så dyker polisen upp och plockar prylarna från den förvånade kronofogdepersonalen. Schazzam, hokus pokus, sim-salabim!

Hade inte Bahnhof fattat misstankar om hela historien, så hade de suttit klistrigt till. Istället blev det en historia om polisanmälning och motanmälning — vilket till slut ledde till att det gjordes upp i godo och locket lades på.

Domaren ifråga var som sagt – tralala! – samma Norström som nu är anklagad för delikatessjäv. Han har från Bahnhof-historien en hel massa JO-anmälningar på sig, som naturligtvis inte fått någon effekt. Inte heller har polisanmälningar lett någonstans så hela den historien har helt enkelt tigits ihjäl.

Det i sig är ett sorgligt betyg på den svenska rättsstaten. Det är minst lika sorgligt att konstatera att det kommer ta år innan skadorna på förtroendet för rättssystemet läkts. Inte bara domstolarna i sig, utan hur våra ombudsmän agerar, hur vår regering och riksdag agerar och hur det nu tycks som om vi hamnat på ”the animal farm” där vissa medborgare är mer jämlika än andra.