Mp vill samordna trygghetssystemen, en bra idé eller?

Från DN, ”Mp vill att a-kassan ska bli obligatorisk”:

> Det förslag som partistyrelsen beslutat lägga fram till miljöpartiets kongress i vår innebär radikala förändringar av dagens system.
>
> Enligt förslaget ska arbetslöshets- och sjukförsäkringarna slås samman till något som kallas arbetslivstrygghet. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen förs ihop och ersätts av en ny myndighet. A-kassan förstatligas därmed och dagens a-kassor läggs ned.
>
> Försörjningsstödet – socialbidragen – förstatligas också och ska skötas av den nya myndigheten.
>
> Sjukskrivna och arbetslösa ska ha så lika villkor som möjligt och den maximala ersättningen ska vara densamma. Minst hälften av alla arbetstagare ska få 80 procent av sin inkomst vid sjukdom eller arbetslöshet. Det gemensamma inkomsttaket bör vara cirka 24.000 kronor, vilket är en sänkning av taket för de sjuka men en höjning för de arbetslösa.
>
> Kostnaden beräknas till cirka 8 miljarder, vilket kan innebära cirka en halv procents skattehöjning för de flesta.

Jag blev lite paff när jag läste förslaget, sen visste jag inte vilket ben jag skulle stå på — men bestämde mig för att det är bäst att stå på båda än att stå och vingla på ett enda.

MP:s förslag är nämligen både alldeles utmärkt och rätt dumt — det finns för mycket av MP:s meborgarlön kvar i förslaget för att det skall vara riktigt sunt.

Jag kom att tänka på den intressanta diskussion jag hade med Tomas i en tidigare postning:

> Jag tror att den bästa vägen är att jobba mot att de olika skyddsnäten onödiggörs. Lite tvärtom mot hur resonemanget brukar gå kring t.ex. privat vs offentlig vård. Det är den offentliga vården som inte ska behövas. När man sen har någon del av ett system som inte används längre, så avvecklar det väl sig själv.

Det är här jag tycker förslaget brister. Man går samma väg som tidigare inte visat sig fungera — staten skall ha ansvaret och kontrollen och det egna ansvaret kommer i skymundan. Vi skall höja skatterna för att har råd med allt dyrare trygghets och omfördelningssystem. Den vägen har vi provat, med resultat att vi har så gott som världens högsta skatter. Vi behöver inte mer sådant, vi behöver ett system som är renhårigt, hindrar svält och misär, men som samtidigt inte stör samhällets dynamik än mer.

Frykman uttrycker det bra:

> Däremot tycker jag inte att staten behöver ha ansvaret att försäkra alla upp till 80 % hela tiden. Idag är ju hela a-kassan frivillig. Det kunde man ju ersätta med en frivillig ’toppförsäkring’ och den statliga delen kunde ju vara 50 – 60 %.

Det är utmärkt att man samordnar ansvar och hantering så att man istället för tre myndigheter klarar sig med en enda — allt handlar ju i grund och botten om samma sak, socioekonomisk trygghet. Däremot tror jag att man skall göra allt för att stimulera privata initiativ ovanpå grundsystemet. Idealet är att de privata systemen blir så bra att det statliga ansvaret sakta men säkert onödiggörs.

Därmed faller också de tokroliga invändningarna från fack, sossar och vänsterpartister — det står ju facket fullständigt fritt att organisera en uppförsäkring för sina medlemmar.

Tvärtom finns här reella möjligheter att effektivisera och förbilliga hanteringen, medan man samtidigt minskar risken att folk ramlar mellan stolarna. Enda faran är att en sådan myndighet kan bli för mäktig, och att den sorts rättslöshet vissa upplever mot till exempel försäkringskassan blir ännu allvarligare när andra instanser inte existerar. Det krävs med andra ord en större tonvikt vid rättvis behandling, respekt för individen och möjlighet att få sin sak överprövad. Samtidigt blir möjligheterna att uppbära a-kassa och sjukpeng etcetera samtidigt lika med noll.

Jag ser framför mig ett system med en basal grundtrygghet oavsett om orsaken är arbetslöshet, ekonomisk olycka eller sjukdom — men där individen själv uppmuntras att försäkra upp sig till den nivå de själva vill och anser sig ha råd med. Basen skall rymmas inom eller vara billigare än motsvarande system idag, och ha som uttryckligt mål att marginalisera sig själv — samtidigt skall den ha existensberättigande som det slutgiltiga skyddet mot personlig ekonomisk katastrof.

Systemet måste vara billigare, så att människor får mer pengar att faktiskt uppförsäkra sig via facket, eller privata försäkringsbolag. Blir det ett nollsummespel, så blir det bara en försämring — eller i bästa fall ett slag i luften.

Frivilligheten är ett faktiskt problem. Det var generalfel av alliansen att föreslå obligatorisk a-kassa, och det här förslaget lider av samma problem. Men om systemet i botten bara är en grundplåt, och folk har råd att uppförsäkra sig till den nivå de vill, då minskar problemet, även om det inte helt försvinner.

Inte direkt neoliberalt, men ändå ett steg mot något som kanske till och med nattväktarstatsanhängare kan uppleva som en förbättring jämfört med dagens system.

Öppet brev till Beatrice Ask

Vårt moderna västerländska samhälle sägs bygga på honnörsord som demokrati, yttrandefrihet, informationsfrihet, åsiktsfrihet, integritet och rättsäkerhet.

Så är det inte, det har kanske aldrig varit så, och om nuvarande trender håller i sig kommer det inte att bli så inom överskådlig framtid. Tvärtom går utvecklingen bort från dessa grundsatser, mot något annat långt mindre sympatiskt – men utvecklingen sker så gradvis att det knappt märks.

Efter det att liberaler och socialdemokrater för sisådär hundratalet år sedan lyckats få allmän och lika rösträtt, så har väldigt mycket hänt som verkat mot det som vi anser är samhällets grundstenar. Först var det oron för den ryska revolutionen, sen var det andra världskriget, kalla kriget med terrorbalans, och nu terroristhotet samt hotet från organiserad brottslighet. Vill man söka anledningar till att kringskära våra honnörsbegrepp, så kan man med andra ord alltid hitta sådana anledningar. Problemet är att man i så fall aldrig kommer att nå fram till ett samhälle som faktiskt ser dessa grundläggande begrepp som undantagslösa och oomkullrunkeliga.

Det saknas aldrig skäl att inskränka yttrandefrihet, informationsfrihet och integritet – vilket sätter såväl rättssäkerhet och demokrati helt eller delvis på undantag.

Istället för att fråga oss om det finns skäl att inskränka dessa vårt moderna samhälles grundstenar, så bör vi snarare fråga oss om skälen någonsin kan anses vara tillräckligt goda. Jag efterlyser helt enkelt lite moralisk ryggrad och moralisk kompass hos såväl samhällsmedborgare, funktionärer och politiker.

Låt oss konstatera att utan demokrati, yttrandefrihet, informationsfrihet, integritet och rättssäkerhet, så är vårt västerländska samhälle inte mycket att ha. Det är vad som skiljer oss från de fascistiska, kommunistiska, teokratiska och andra generellt repressiva system som varit legio i historien, såväl den äldre som den moderna.

Vi behöver slå vakt om rättsäkerheten. Ruckar man på de klassiska principerna för bevisbörda för att sätta dit en och annan som annars skulle gått fri, så kommer oskyldiga människor att åka med på ett bananskal och rättvisan bli arbiträr.

Vi behöver slå vakt om integriteten. Låter man integriteten förfalla, så får man ett samhälle av jasägare.

Vi behöver slå vakt om åsiktsfriheten. Det är fel väg att sträva mot konformitet.

Vi behöver slå vakt om informationsfrihet. Annars diskvalificeras hela den moderna representativa demokratin.

Vi behöver slå vakt om yttrandefriheten. Frasen: ”Jag föraktar det du säger, men är beredd att gå i döden för din rätt att säga det”, måste återupplivas.

I grund och botten handlar det om att värna vår demokrati. För hotet mot vår demokrati är inte i slutändan muslimska terrorister, organiserad brottslighet eller homo-, teo-, etno-, eller xenofobiska individer. De kan sparka på vår infrastruktur och skada oss fysiskt. Hotet mot demokratin är att vi låter deras överträdelser sätta gränser för oss andra. Ger vi kampen mot dem företräde framför vår egen frihet, så har vi själva gjort vad de inte mäktar – vi har helt enkelt avskaffat vår egen frihet.

Jag förväntar mig att du, som företräder ett parti som historiskt är en sammansmältning av klassiskt liberal och moderat konservativ ideologi, skall förstå imperativen i detta.

Vi kan inte låta ekonomiska särintressen styra hur vi hanterar vår frihet. Upphovsrättsföreträdarna är varken de första eller de sista i historien att drabbas av teknik- och paradigmskiften. Genom sin senfärdiga hållning har de lagt lock på och polariserat en viktig aktuell debatt, vilket i förlängningen betyder att barnet riskerar åka ut med badvattnet.

Vi kan inte bygga upp stora system som FRA för att sedan förvänta oss att allt skall vara frid och fröjd bara vi säger att den inte får användas på ”fel sätt”. Alla sådana system har och/eller kommer förr eller senare att missbrukas. Det ligger i sakens natur. Det som idag är otänkbart kommer att vara fullt tänkbart när vi hunnit vänja oss vid tanken.

Vi kan inte ge vårat polisväsende carte blanche, att lägga nosen i privatpersoners liv. Deras åtgärder måste alltid vara konkret motiverade, allt annat inbjuder till framtida missbruk. Det spelar ingen roll hur man försöker kringgärda ett sådant system med goda föresatser – själva systemets natur mer eller mindre garanterar att det kommer att missbrukas.

Vi kan heller inte acceptera censur någon form. Det gäller oavsett om en fundamentalt kristen organisation som ECPAT är med och driver fram icke lagstiftad barnporrcensur eller galna EU-kommissionärer. Det är relativt lätt att se och kontrollera att den ”frivilliga överenskommelsen” mellan RPS och bredbandsleverantörerna redan slagit fel mer än en gång. Man har censurerat bonsaiträd, fildelare, serier och lagliga nakenmodeller – så filtret har blivit en kombination av misstag och moralism. Barnpornografi är ett område som förtjänar att behandlas korrekt, så att man inte av bara farten skadar åtgärdernas legitimitet.

På samma sätt är det totalt vansinne att överhuvudtaget diskutera censur mot ”farliga ord” som bomb, terrorism och folkmord. För det första så är det totalt tandlöst, eftersom en modern elvaåring med någorlunda datavana kan ta reda på hur man förbigår filtreringen. För det andra sätter det nivån i medborgarnas medvetande för vad samhället tillåter – vilket kommer att påverka hur fria vi är och upplever oss själva.

Vi kämpade mot Bodström för att hans moraliska kompass ständigt pekade mot mer kontroll och mindre frihet. Vi andades ut när vi fick en ny justitieminister. Nu är det upp till bevis Beatrice – visa oss att du inte bara är en ny Bodström i annan skepnad. Du kan sätta ner foten och visa att vi svenskar förstår begreppet frihet, eller så kan du lägga dig platt och bara vara ytterligare en socialkonservativ medborgarkontrollant.

Läs även Erik Laakso, Johanna Nylander och Catti Ullström.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Expressen behöver nya webbutvecklare

Det är tamejfasen rena katastrofen att försöka besöka expressen.se, det är den enda sajt jag besöker där jag håller andan varje gång jag följer en länk.

Firefox kraschar tre gånger av fyra, så FF kan jag inte använda. Sidan laddas visserligen, men sen rusar minnet och det går inte att surfa vidare. FF måste sen stängas via aktivitetshanteraren. Det gäller för övrigt både med och utan tillägg, så det är inte som jag misstänkte tilläggen som spökar.

Nå nå, tänkte jag i min enfald, bet i det sura äpplet och startade upp MSIE7. När jag sen surfar in, så slås jag av hur taffligt reklamen är programmerad. Värst av allt är ”jobbexpressen”, som på egen hand lyckas suga mer kraft än tre-fyra andra flikar samtidigt. Men överlag är hela sidan som en förbannad julgran, och jag har aldrig varit inne på sidan – och då menar jag verkligen aldrig – utan att få minst ett javascriptfel, som mest har jag haft 16.

För att vara renhårig, så ligger inte AB speciellt långt efter i tafflig annonsering, men de befinner sig än så länge på rätt sida gränsen surfbarhet. Morgontidningarna är bättre, de har också mycket reklam men överlag fungerar det utan direkta katastrofer.

Nåja, jag kan väl stå ut med att använda MSIE till Expressen om det nu skall vara nödvändigt. Men bara så länge det faktiskt fungerar. Det trodde jag det gjorde tills idag, då jag skulle växla till nästa sida i en diskussionstråd. Ingenting hände, servern stod bara och tuggade, så jag ledsnade och stängde webbläsarfönstret. Då dök det upp ett nytt, på gammalt popupdödsmaner — och ett nytt till, och ett till, och ett till, och ett…….

expressen som malwareNär jag trots att jag stängt ett tiotal ändå hade tjugo kvar på skärmen, så drog jag igång aktivitetshanteraren, tog ett screenshot och dumpade sen processen. Nog för att MSIE kan vara lurig, men det här var helt absurt — expressen.se fungerar närmast som något slags malware. En halv gig minne och 86% av en dual core processor snodde MSIE med expressen.se innan jag stängde av.

Det var så absurt att jag faktiskt var tvungen att kolla att jag inte dragit på mig något skräp. Men det skulle, peppar peppar, vara första gången på denna sida millennieskiftet som en sådan sak skulle gått under radarn för min del. Och mycket riktigt, varken virussignaturer eller heuristik tydde på virus-/mask-/trojanangrepp, och antispionmjukvaran var också snäll och beskedlig.

Det enda som kvarstår som förklaring är tafflig programmering och/eller dåligt testande av sidornas funktion och stabilitet. Skulle jag ställa till med något sådant, skulle mina kunder ge mig ett enkelt alternativ — fixa omedelbart eller se dig om efter annan sysselsättning. Gör om gör rätt!

Det skulle vara intressant att höra om andra har liknande problem? Eller är det bara jag som av någon anledning inte får eländet att fungera. Just nu är det Opera som gäller för mig när jag vill titta på Expressen, där kan jag åtminstone se sidorna utan att de krashar och nita några av de mest hopplösa störningarna.

Intressant? Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,