Saker man inte skall behöva tåla

[Åsa Lindeborg](http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,647866,00.html), [Helle Klein](http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,647872,00.html) och [Åsa Petersen](http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,647870,00.html) skriver varsin artikel med titeln ”Fitta”. Artiklarna handlar om hur tjejer i samhällsdebatten får hatbrev och avfärdanden inte sällan mättade med könsord och tillmälen.

Även om Åsa Lindeborgs artikel ger mig delvis fadd smak i munnen, så har alla tre en poäng. Det är alldeles för vanligt att män, ”normala” män, avfärdar starka kvinnor i debatten genom tillmälen som fitta, hora och bimbo. Det gör mig rent ut sagt mörkrädd.

Fortsätt läsa ”Saker man inte skall behöva tåla”

Åsa och Erik på’t igen

Åsa Lindeborg och Erik Wijk är igång igen på [Aftonbladets kultursidor](http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,646885,00.html)…

Den här gången får vi oss till livs att vi är osolidariska om vi inte tillerkänner den irakiska ”motståndsrörelsen” rätten att göra motstånd. Vi får också en tendensiöst feltolkad rättsprincip serverad:

> De som blankt förkastar en jämförelse med motståndet mot nazismen under andra världskriget förkastar därmed även den fundamentala rättsprincip som säger att i skuldfrågan bedöms endast gärningen och inte gärningsmannen. Man dör av raketbomber, pansareld, utbränt uran och kulsprutesalvor oavsett vem avsändaren är.

Nyhet för Åsa och Erik, i en rättslig bedömning av skuldfrågan tar man främst hänsyn till **syftet med en handling** inte nödvändigtvis resultatet. Vad som blir effekten påverkar kanske i viss mån bedömningen, men är klart sekundärt jämfört med vad man syftade till att uppnå med handlingen.

Fortsätt läsa ”Åsa och Erik på’t igen”

Våld mot barn.

[”Boxa barn – det förstår de”, Aftonbladet](http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,644091,00.html)

> Elise Claeson menar att örfilen symboliserar respekt och kärlek.

Mycket dumt har jag hört i mina dar, men när en amatörbarnpsykolog börjar kalla svenska föräldrar mesiga för att vi inte agar våra barn, då baxnar jag.

Jag debatterar ibland på utländska forum, och stöter ofta ihop med en människosyn som ser aga som något karaktärsdanande. Personligen förstår jag inte ett smack – aga som gränssättning innebär inte automatiskt insikt och förståelse hos barnet. I valet mellan ett barn som av rädsla lyder mig men inte förstår varför, och ett barn som ibland är olydigt men förstår varför det gör fel, så är för mig valet givet. Jag vill inte ha ett lydigt barn, jag vill ha ett barn som förstår spelreglerna och varför de existerar.

Fortsätt läsa ”Våld mot barn.”