Integritet ja tack!!!

I [DN:s ledare 1 Juni](http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=576&a=422094&previousRenderType=2) diskuteras EU-förslaget om obligatorisk datalagring. Vi borde som land skrika i högan sky, men istället visar det sig att vi tillhör initiativtagarna.

Herr Bodström har till och med lyckats ljuga om förslaget:

>Idag kan operatörerna lagra informationen hur länge som helst. Och många gör det också, och det handlas mellan företagen och polisen. Det är förstås bättre att allt detta regleras.

Det är inte sant, regler finns redan och de säger att data inte får lagras längre än vad som krävs för att kunna fakturera kunden.

Förslaget är menat att stödja brottbekämpning och skydda mot terrorism.
Problemet är att alla kommer övervakas, alla som i varenda en, och att all elektronisk kommunikation kommer övervakas. Det inkluderar telefon, SMS, MMS, mail, webb och så vidare.

Kombinera sådan data med ett enkelt analysprogram och du kan kartlägga en människas liv i detalj. Du kan kartlägga vänner, bekanta, resor, jobb, problem, semesterplaner och så vidare, och så vidare. Personlig integritet blir ett minne blott när 1984 eller Kallocain står för dörren.

Regler sätts naturligtvis upp för att i alla fall på pappret skydda individens integritet. Men datan finns och när nästa problem uppstår kommer diskussioner om att använda datan att komma som ett brev på posten. Sen har vi den uppenbara risken att data läcker till obehöriga – det skulle inte vara första gången.

Protestera i högan sky, det är det enda rimliga.

Dags att se framåt eller?

Det är sällan man blir så träffad av en ledarkolumn som jag blev igår (29/5) av [PJ Linders kolumn i SvD](http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_9832224.asp). Han skriver om ”ett folk i kollektivt näringsförbud”, och påpekar att företagsskräcken präglar Sverige. Ändå är det där vår framtid ligger.

> Det borde vara attraktivt att få rå sig själv och sätta sina idéer i verket. Och ur ett samhällsperspektiv är det av yttersta vikt att företagandet ökar: från vilket håll ska annars jobb och välstånd komma i ett läge när offentlig sektor och storföretag har slutat att anställa mer folk?

Skall vi få fler jobb netto, så är det små och medelstora företag som är intressanta. De stora anställer inte när de kan effektivisera och rationalisera eller utlokalisera till billigare länder. Småföretagarna med sin dynamik är dessutom Sveriges väg in i tjänstesamhället, de har ofta redan fattat poängen och deras organisation är så liten och flexibel att det inte krävs FN-beslut, karta och kompass, tredimensionell radar och flygledare i fyra markkontroller för att komma åt rätt håll.

> De danska företagsstartarna är 50 procent fler än de svenska, de irländska dubbelt så många, de amerikanska tre gånger fler.

Det borde vara en väckarklocka för regeringen att de misslyckats kapitalt med sin ”stimulans” av nyföretagande. Starta eget bidrag, näringlivskontor, ivriga påhejanden från ministrar och liknande gör ingen skillnad. Det som skulle betyda något kräver mer eftertanke och kanske lite ruckande på de principer som liksom ögonstenar inte får utsättas för kritik.

Fortsätt läsa ”Dags att se framåt eller?”

Jobben och storföretagen

[Lotta Gröning](http://www.aftonbladet.se/blogg/groning/230505081055_tillvxt.html) skriver i sin blogg att vi backar in i framtiden. Hon har idel poänger, men för att rikta in sig på två saker så skriver hon:

> Vi har normer och regler anspassade för ett svunnet århundrade.

Detta är något jag skakar på huvudet åt dagligen. Hela vårt samhälle är genomsyrat av produktionssamhället. Det pratas om tjänstesamhälle, men tre fjärdedelar av politiker och debattörer som tar ordet i munnen vet inte vad det innebär. När såg någon senast ett förslag eller en åtgärd konkret menad att förenkla, förbättra eller ens uppmuntra tjänstesamhällets utveckling.

> Föraktet mot de små företagen och de nya branscherna är både farligt och skrämmande. Vem ska producera tillväxten om inte folket som bor i landet och det lokala och nationella näringslivet.
Sony Ericsson i Kina är väl knappast något att hoppas på.

För att fortsätta min tirad \*ler\*
Fortsätt läsa ”Jobben och storföretagen”