Vår kamp – den fundamentala striden

Läser i DN en artikel om att sociala medier inte ger ett rättvisande utryck för den allmänna opinionen. Artikeln beskriver forskning kring delningslogiken på t ex Facebook och Twitter. Den skildrar på ett pedagogiskt sätt hur filterbubblor eller ekokammare kan ge oss en missvisande bild av verkligheten:

Det är svårt att avgöra omfattningen av enskilda berättelser i samma ögonblick som de börjar spridas. Därtill finns en risk att twitteranvändare rycks med och tror att det de ser på Twitter är representativt – trots att de i själva verket följer en specifik kategori människor, som kan ha högst specifika individuella agendor. Inom somliga åsiktsgemenskaper tycks dessutom små grupper av högfrekventa twittrare bidra till att blåsa upp spridningen för den egna sidans argument och få det att verka som att en åsiktsströmning är större än vad den egentligen är.

Sättet sociala medier, traditionella medier och vårt politiska samtal interagerar med varandra tycks i min meningen vara djupt destruktivt. Där konfrontation, överdrifter, ryktesspridning och lämmelbeteende gynnas och kunskapssökande samtal missgynnas. Plats görs för det mest extrema och extremistiska utan en rimlig relation till hur utbrett eller viktigt det är.

Jag tycker vi har sett liknande tendenser i den interna debatten inom Piratpartiet där det för mig tycks som att meningsfullt samtal för att söka bästa vägen framåt blir alltmer omöjligt på de arenor i sociala medier där mycket av den interna diskussionen förs. Jag får också intrycket att grupper inom partiet med en gemensam bild av vad som borde förändras ser en överdrivet stor andel inlägg som håller med dem och därför tror att deras åsikt har starkare stöd än vad den i själva verket har. (Jag talar inte här om någon specifik gruppering, detta fenomen kan gälla lika för all klickar inom partiet.)

Dessa filterbubblor eller ekokammare är motsatsen till det som enligt mig är internets själ. Det öppna, fria samtalet som leder till bättre kunskap och mer förståelse.

Genom historien har mänskligheten långsamt expanderat sin förmåga till solidaritet och inkludering. Först från familjen till stammen, sen från stammen till byn, från byn till staden, från staden till statsstaten, till nationen och så vidare.

Den cirkel som vi ser oss som en del av och kan vara solidarisk med, skiljs från ”de andra” som vi inte har några skyldigheter mot. Men cirkeln blir större. Den expanderar tack vare kommunikativa och sociala uppfinningar. När kommunikationsmetoderna skapat möjligheten att hålla reda på och interagera med fler människor, att få inblick i fler människors liv, har dessa slutat vara främlingar och solidariteten kunnat utvidgas till dem.

Denna utvecklingen har stått i konflikt med ideologier och strömningar där ”de andra” av olika skäl inte räknats som en del av vår mänsklighet eller vår civilisation. Under kolonialismen såg man inte människor utan vildar. Under lång tid delade man in människan i raser med olika rättigheter, detta arv fanns kvar långt in på 1900-talet i t ex Hitler-Tyskland, USA och Sydafrika.

Nu på 2000-talet står vi på tröskeln till att kunna vara solidariska med hela mänskligheten. En viktig anledning är vårmänniskans hittills mest avancerade kommunikativa och sociala uppfinning, som ger oss möjlighet att hålla reda på och få inblick i hela mänsklighetens situation – Internet.

Men vi står som sagt på bara på tröskeln. Det är enligt min mening tre saker som står i vägen. 

  1. En intoleransens ideologi, som vill skilja på människor och särbehandla på olika sätt. Ett konservativ kramande av gamla utdöda värden – nationen, rasen, kulturen, könen…
  2. En kommersiell vilja att tygla nätets anarkism – att styra in folk i målgrupper och göra fria subjekt till kosumenter vilket leder in oss i filterbubblor och ekokammare.
  3. Staters vilja att kontrollera subversiva element kombinerat med ”government overreach” begränsar friheten på nätet genom olika former av kontroll och övervakning. 

Jag vill se en värld där solidaritet inte begränsar sig till den egna gruppen, en värld där hela mänskligheten hjälps åt att ta sig an framtidens utmaningar. För mig börjar kampen inte med miljöfrågan, med solidaritetsaktioner med frihetsrörelser i diktaturer eller med motstånd mot storföretag och stora oligopols  inflytande över det som borde vara demokratiska processer för att ta några exempel på dessa utmaningar. För mig börjar kampen på internet. Med Cory Doctorows ord:

The fight about internet is not the most important fight for society. Gender equality and the climate issue are far more important issues. But these battles will be fought on internet where everything happens. Everything we do today and tomorrow requires internet.

Och den kampen handlar inte bara om nätneutralitet, fildelning eller konstiga tekniska regleringar som är svårbegripliga för oss lekmän. Jag sa ovan att det var tre saker som stod i vägen för oss på tröskeln till framtiden. Vi måste ta kampen med alla tre.

Kampen för ett fritt internet, kampen för ett friare mer kritiskt samtal och kampen mot intolerans i alla dess former är samma kamp. Vår kamp.

En tillrättalagd rapport

Nu släpper Livbåten inspirerade av Springtime vår första rapport om hur eu-valet gör avtryck digitalt.

Om man ser till partierna som är representerade i EU-parlamentets närvaro i sociala medier kan man konstatera att Piratpartiet fortfarande är störst. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ökat antalet anhängare (det vill säga likes, följare och prenumeranter) på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube med mer än 10 procent på bara en månad. Alliansen har ökat med dryga 5 procent under samma period. Piratpartiet står fortfarande starka med 93600 anhängare.

Sverigedemokraterna presterade de mycket sämre än alla andra riksdagsparter I sociala medier under mars. Tillväxten för SD var knappt 3 procent till strax över 90 000, vilket innebär att S med sina knappt 87 000 anhängare bara ligger efter SD med 3000 anhängare och PP med 6 800 anhängare. Piratpartiet står som sagt fortfarande starka med 93600 anhängare.

Om utvecklingen fortsätter under april kommer S närma sig att bli det största partiet i sociala medier. Piratpartiets mobilisering i och med EU-valrörelsen borde räcka för att behålla förstaplatsen.

EU-partiernas följare i Sociala medier

PP  93 600
S  86 800
MP  57 400
M  51 300
V  45 500
FP  23 800
C  23 000
KD 18 000

Tack Aftonbladet för inspirationen.

Att bara nästan bli ignorerad

Ni vet när ni försöker skjuta in ett ord eller en kommentar som de andra kan vara nyfikna på, men det känns som ni är osynlig och ingen hör er.

Ni vet när ni har världens historia eller idé ni vill dela med de andra, men de är upptagna med att tala om sitt.

Ni vet när ni står där en dag och har sagt något fullständigt meningslöst och plötsligt har all deras uppmärksamhet.

Eller också vet ni inte …

See No Evil, Hear No Evil, Speak No Evil

Ni vet när ni står i utkanten på ett samtal och försöker delta.

Piratpartiet har i fem år arbetat mot integritetskränkande lagstiftning och för en reformerad upphovsrätt i EU. Våra EU-parlamentariker var med och stoppade ACTA-avtalet. Våra EU-parlamentariker har övertygat den gröna gruppen i EU att stödja vår syn på upphovsrätten. Våra EU-parlamentariker har varit med och försvarat nätneutraliteten. Senast i förra veckan röstade parlamentet mot ett förslag om att inskränka den.

Vi pirater kritiserade datalagringsdirektivet redan 2006. Här på Livbåten hittar jag de äldsta inläggen 2008-2009. Vi hävdade att det var ett intrång i våra mänskliga rättigheter att spara all trafikinformation från våra mobiltelefoner. Idag fick vi sällskap av den högsta auktoriteten på området. EU-domstolen.

Vi piratpartister är självklart nöjda med domstolens beslut och hoppas nu att lagstiftarna i Sverige och EU tar konsekvenserna av att den lag de antog är olaglig och river upp såväl direktivet i EU-parlamentet och den svenska lagen från 2012 som är vår tillämpning av det.

Samtidigt så är vår Justitieminister ute och missförstår relationer mellan rättskällor i vanlig ordning (fr SvD):

På TT:s fråga om vad som händer om en operatör med hänvisning till EU-domstolens beslut inte tänker följa datalagringsdirektivet svarar Beatrice Ask att ”svensk lagstiftning gäller i Sverige”.

Jo, det är sant att den svenska lagen om datalagring är en svensk lag som gäller i Sverige. Fast nu har ju EU-domstolen som prövar lagars överenstämmelse med EU:s fördragstexter sagt att den är olaglig. Vi kan naturligtvis vänta med att ändra vår version av lagen tills någon gör sak av det i svensk domstol och driver frågan till EU-domstolen, eller tills EU tar tag i saken och antar ett nytt direktiv. Under tiden fortsätter hårddiskarna att gå varma och lagra varenda rörelse du tar med din mobiltelefon i fickan, varenda nummer du ringer eller smsar.

Eller så kan vi göra det anständiga och se över den svenska lagstiftningen nu.  

Fast nu tappade jag nästan tråden i pur frustration …

Ni vet när man talar om viktiga saker och ingen hör och sen drar man ett prutskämt och då lyssnar alla …

I förra veckan så var Piratpartiet inblandade i att försvara nätneutraliteten.
I helgen hade Piratpartiet EU-valupptakt.
Idag fick Piratpartiet rätt om datalagringsdirektivet.

Men detta supervalår då det tycks som alla medier har supit bort ett av valen och förgäves försöker komma ihåg datumet för valdagen (den 25 maj), och med en drunken dåres envishet talar om vad som ska hända i september. Så är det ingen av dessa politiskt anknutna saker som jag läser om på SVTs portal om supervalåret.

Jag läser om en partiledare som blir inlåst på toaletten av en katt.

Bra jobbat med nyhetsvärderingen SVT. Tack för att ni visar att ni vet att vi finns.