Tankar om piratideologi

Hur ser piratrörelsens ideologi ut? Där finns naturligtvis först och främst tanken på integritet och rättssäkerhet. Där finns tankarna om öppenhet, och övertygelsen om att skapande blir bättre och utvecklingen går snabbare om vi alla kan skapa tillsammans (svärma), och fritt kan bygga vidare på varandras arbete. Av detta följer en tveksamhet mot immaterialrätt, och ett motstånd mot att starka ekonomiska aktörer ska få använda sådana rättigheter för att stoppa svagare aktörers tillgång till information och andra möjligheter. Rick skrev nyligen en intressant bloggpost, där han formulerade och utvecklade dessa tankar och pekade på underliggande principer och värderingar.


Men hur hänger dessa olika bitar ihop med varandra? Vi (Henrik och Göran) blev pirater på integritetsfrågan. Men ju mer vi funderat över saken, desto mer bestämt misstänker vi att det faktum att vi kunde gå från sosse respektive moderat till pirat och omedelbart känna oss hemma i vårt nya parti är ett symptom på att något djupare har skett i samhället, än att moderaternas och sossarnas ledningar samtidigt fått hjärnsläpp. Vi har därför satt oss och funderat tillsammans. Och undrar om det inte skulle kunna vara ungefär så här:

För det första: Ser vi oss omkring i de rika, tidigt industrialiserade länderna, ser vi att allt mindre av det som skapar värde i samhället och vinster åt företagen handlar om att utvinna råvaror och sätta ihop dem till prylar. Allt mer handlar om att ge en icke-materiell finish åt det hela: design, varumärke, marknadsföring. Och små snuttar kod, som exempelvis skulle kunna säga åt förgasaren i en 250 000 kronorsbil att inte spruta in lika mycket bränsle i kolvarna som i en 400 000-kronorsbil.

Det leder till att de ekonomiska aktörerna har mycket starka intressen av att upprätthålla monopol på den design, de varumärken, de koder etc som de skapat åt sina produkter. Något som kompliceras av att sådana immateriella värden är mycket svåra rent praktiskt att försvara: Försöken att upprätthålla ekonomisk upphovsrätt för film och musik har redan havererat. Alla de prestigefyllda modehusens varumärken förfalskas. Och så vidare.

Detta leder i sin tur till att företagen  kämpar med näbbar och klor för att försvara sina immateriella värden. Även när det sker till priset av att värdet för konsumenten sjunker på deras produkter. När CD-skivor inte går att använda för att man köpt spelaren i fel världsdel. Eller om motorn i bilen man köper inte används till full kapacitet för att den har en kod inopererad, som begränsar bränsleinsprutningen.

Det vill säga: För att försvara sina immateriella värden har företagen satt de mekanismer ur spel, som under normala förhållanden gör marknadsekonomin överlägsen på att skapa nytta för konsumenter. Men idag levererar delar av den inte konsumentnytta, utan konsumenthinder. Vi har över stora delar av ekonomin inte längre en fungerande marknad, utan liksom under trusternas och kartellernas epok något som kanske skulle kunna kallas icke-marknad: där företagen inte reagerar på och försöker tillfredsställa konsumenternas behov, utan hittat andra sätt att försvara sina vinster, på konsumenternas direkta bekostnad.

För det andra ser vi att en allt större andel av människors konstruktiva och skapande verksamhet sker utanför den del av ekonomin, där man mäter och handlar med pengar. Den sker istället i vad som skulle kunna kallas informell ekonomi, civilt samhälle eller ideell verksamhet. Bara det att fotbollen och skogsmullandet med grannarnas barn nu kompletteras med gemensamt författande av fria uppslagsverk, att man delar matrecept över hela jordklotet, att man textar nya filmer till nya språk eller att man förklarar för andra intresserade hur man kan stoppa in en kod i sin egen bil som gör att den utnyttjar motorkapaciteten fullt ut.

En viktig anledning till detta är att den moderna informationstekniken har gjort det möjligt för människor med liknande smala intressen världen över att hitta varandra, och börja arbeta tillsammans med det som intresserar dem. Detta leder till att mycket av verksamheten i denna informella sektor närmar sig den kvalitet man förut nästan bara hittade i den professionella sektorn. Verksamheten i den informella/civila/ideella sektorn blir därmed en allt allvarligare konkurrent till verksamheten i de företag som arbetar med och för pengar.

Stämmer denna analys lever och verkar vi piratpartisterer idag mitt i de första uttrycken för den kollision dessa utvecklingslinjer måste leda till: Sedan många år har vi sett konflikten mellan kulturälskande människor som själva vill kopiera, remixa och utveckla olika uttryck, och de stora musik- och filmbolag, som vill behålla sina gamla affärsmodeller i orubbat bo. Men vi misstänker att detta bara är en början: Ännu större värden kommer att stå på spel när konflikten står mellan bilindustrin och medelålders bilister, som kanske upptäcker att en liten kodsnutt kan ge en Skoda samma acceleration som en BMV. Eller när frågan hamnar i riktigt skarpt läge om läkemedelsföretagens patenträtter kontra människor i utvecklingsländer, som vill få använda samma nya mediciner som vi.

Om det är på detta sätt blir det begripligt varför dominerande ekonomiska aktörer vägrar förstå att den ekonomiska upphovsrätten inte kan upprätthållas. Liksom varför de stora politiska partier, vars hela existens är nära förknippad med våra stora industriföretag och deras arbetare, i dessa frågor är opåverkbara av vare sig rationella argument eller det faktum att deras åtgärder sätter grundläggande demokratiska principer ur spel.

Av denna anledning torde det vara det meningslöst att försöka driva våra frågor inne i de stora partierna, eller deras stödpartier. Istället borde det vara rimligt för oss pirater att alliera oss inte bara med rörelser i andra länder som driver just fildelnings och integritetsfrågor. Utan också med alla andra, som i ett globalt sammanhang verkar mot att rika nationer och stora företag utnyttjar immaterialrätt för att behålla ett ekonomiskt övertag.

Piratpartiets stora (historiska) uppgift skulle i så fall vara att:

  • bejaka den utveckling som leder till att allt mer värde skapas för människor tack vare utvecklingen av immateriella egenskaper och värden,
  • bejaka den utveckling där en allt större andel av det nyttiga arbetet utförs i moln och kluster utanför de traditionella monetära marknaderna,
  • avlägsna alla hinder för att människor runt om på jordklotet fritt ska kunna tillgodogöra sig det värde sådant arbete skapar, och
  • se till att de samhällsförändringar detta leder till sker med bevarande av grundläggande demokratiska principer som alla människors lika värde, lika rätt att delta i beslutsfattande, grundläggande rättssäkerhet och personlig integritet.

Låt oss se framåt!

Vi, som varit med om många valrörelser i varsitt av de två stora partierna, måste beundrande säga: Piratpartiets medlemmar har gjort en makalös valkampanj! Med nästan inga pengar och anställda har fantastiska material tagits fram och delats ut, valstugor har hållits öppna, och valsedlar kommit fram till nästan varje vallokal i landet. Tusentals själar har nåtts i personliga möten. I runda slängar fyrtiotusen människor har övertygats att ge partiet sin röst i riksdagsvalet!

Reflekterar man lite över siffran inser man att det är många människor. Men inte tillräckligt många. Vi hade behövt övertyga fem gånger fler. Så valresultatet är inte bara en besvikelse, det är ett misslyckande. Med stigande förvåning och glädje såg vi dock hur partiets centrala valvaka i Sundbyberg inte utvecklades till det gravöl vi var vana vid att dåliga valresultat leder till. Istället såg vi hur den första besvikelsen snabbt omvandlades till kamplust och revanschvilja.

Och det är ju egentligen inte så underligt! Alla vi som engagerat oss i Piratpartiet vet ju precis varför vi gjort detta: För att vi vägrar acceptera att vårt öppna, demokratiska samhälle omvandlas till en övervakningsstat. Och för att vi vet att samhället inte har råd att tacka nej till alla de möjligheter de nya teknikerna skapar för att låta tankar, idéer och kultur flöda genom samhället, korsbefrukta och utmana varandra, och därigenom utvecklas och förädlas!

Hela tiden har partiet vetat, att detta är ett långsiktigt arbete. Att vi kommer att drabbas av bakslag och motgångar. Men att våra idéer är så starka, att de har goda chanser att vinna i längden, om vi bara undviker att sluta in oss i självbelåtenhet och skylla alla våra motgångar på elakt spel från fienden eller orättvisor utanför vår kontroll. Vi har fortfarande vårt öde i egna händer om vi bara vågar och orka granska oss själva och lära av våra erfarenheter.

Därför är det viktigaste för oss nu att noga analysera vad som hände i detta val: Varför valde många väljare som stödde oss i EU-valet att lägga sin röst på andra partier? Varför fick vi bara två procent av förstagångsväljarna? Frågan ställs på sin spets när man tittar på siffrorna i de valdistrikt, som domineras av studentboenden, där vi i EU-valet hade tvåsiffriga procenttal. För att uttrycka frågan ur ett Uppsala-perspektiv: Hur kunde vi få mindre än 4% av väljarna på Sernanders väg (där det bara bor studenter)?

Marcus pekar på en tänkbar delförklaring: Att svenska media bara klarar av att hantera en utmanare åt gången, och i denna valrörelse seglade SD upp och stal all uppmärksamhet. Rick pekade under valvakan på en annan uppenbar orsak: En rad viktiga frågor som rör integritet har knuffats bort från dagordningen till efter valet: Genomförandet av datalagringsdirektivet. Översynen av polisens möjligheter att använda PKU-registret. Hovrättens behandling av Pirate Bay-målet. Signerandet av ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). För att ta de mest uppenbara exemplen.

Men det är också viktigt att fråga oss vad vi kan göra bättre. Naturligtvis är det lätt att konstatera att det skulle ha varit bra om vi orkat göra ännu mer: haft mer material, delat ut fler flygblad, hållit valstugorna öppna ännu mer, värvat ännu fler aktivister, osv. Men det stora problemet har knappast varit bristen på arbetsvilja och entusiasm. Så vi måste inte bara fråga hur vi nästa gång kan göra ännu mer. Utan också hur vi kan göra det bättre.

Vi måste därför fundera över frågor som: Om vi har planerat tillräckligt långsiktigt och hur vi har lyckats utföra våra planer? Har våra interna diskussioner fokuserat på de viktigaste och betydelsefullaste frågorna? Har taktik och strategi lyckats gå hand i hand? Har vi vägt rätt mellan behovet att kunna mobilisera och agera snabbt och kraftfullt mot behovet att tänka efter och arbeta långsiktigt?

Så att vi kan gå vidare med en organisation som i god tid inför nästa val rett ut hur alla de frågor ska förankras och beslutas, som behöver hanteras inför och under en valrörelse. Så att vi har en organisation som kan lägga all sin energi på att växa, och övertyga allt fler att bli pirater. Så att vi på nästa valvaka jublande ska kunna applådera den nya riksdagsgrupp, som kommer att sätta sådan press på de etablerade partierna, att vi alla kommer att kunna andas lite lättare när vi morgonen därpå slår på våra datorer och mobiltelefoner för att kommentera det glädjande valresultatet!