Den vetenskapliga osäkerheten och försiktigheten

Denna artikel är del 3 av 5 i artikelserien E-cigaretter

En invändning som ofta framförs mot e-cigg är att man skulle kunna få nikotinförgiftning genom att få i sig stora mängder nikotin på kort tid.

Nikotinmängden i e-vätskan spänner över allt ifrån noll till runt tre procent. De starkaste rökvätskorna har en nikotinhalt på 24 eller 32mg/ml, men de vanligaste styrkorna är 0, 3, 6, 12 och 18mg/ml. Eftersom en tobakscigarett får innehålla max 1mg nikotin, så skulle då en milliliter rökvätska innehålla motsvarande arton cigaretter. Eftersom de flesta e-cigg har tankar på ett par milliliter, skulle en tank då innehålla motsvarande två paket cigg.

Det finns ett litet problem i jämförelsen, för nikotinupptaget för en vejpare är inte alls lika effektivt som för en rökare. I en mätning krävdes 30 minuters vejpning med en andra generationens e-cigg för att nå effekten av en cigarett som tog fem minuter att röka. Med första generationens e-cigg var det i princip omöjligt att uppnå samma effekt hur länge man än vejpade. Undersökningen gjordes med styrkan 18mg/ml på vätskan och fri tillgång till vätska.

Samtidigt rapporterade deltagarna hur tillfredsställda de blev och det var uppenbart att användarna av första generationens e-cigg var långt mer frustrerade än de som använde andra generationens e-cigg.

Så för att nå samma effekt på samma tid som med tobakscigaretter, skulle det krävas en vätska med en styrka på över 100mg/ml. Å andra sidan är effekten mellan olika e-cigaretter vitt skiftande, så det är inte helt rättvisande. Med en så kallad sub-ohm atomizer, blir mängden rök flera gånger större. I en sådan är 18mg/ml oftast nog till och med för en storrökare.

Det finns grovt sett tre generationer kommersiella e-cigg i fickformat: Den första som ser ut som cigaretter och är förhållandevis ineffektiv. Den andra generationen som mer ser ut som en förväxt tuschpenna med en genomskinlig tank och slutligen en tredje generation med långt kraftfullare batterier lägre resistans och högre effekt. Varje generation har kapacitet att producera mer ånga än generationen innan och är också överlag dyrare.

Risken att råka ut för akut nikotinförgiftning på grund av vejping verkar med andra ord kraftigt överdriven. Dels är vejpingen mindre effektiv som upptagsmetod för nikotinet och dels är alla tidigare rökare väl medvetna om vad en nikotinkick är för något. Det är något man märker omedelbart, inte något man missar så att man får i sig ännu mer nikotin för att man är ouppmärksam.

Det betyder inte att allt är frid och fröjd, för människor reagerar olika och du kan upptäcka effekter som huvudvärk och skakighet om du inte är vaken på kroppen. Noterar du detta, så ta det lite lugnt och fortsätt inte direkt. Testa med en e-vätska med mindre nikotin, räcker inte det så testa en annan proportion mellan PG (propylenglykol) och VG (glycerin).

Nästa invändning är att vi vet för lite om långtidseffekterna av vejpning.

Tanken här är dels att VG och PG som räknas som säkra tillsatser till livsmedel kan vara långt mindre hälsosamma att andas in som ånga. Dessutom angrips smakämnena som man anser sig veta för lite om. Utöver detta ifrågasätts rökvätskornas kvalitet, där man pekar på möjliga föroreningar som till exempel etylenglykol och acetoin. Slutligen handlar det om hur farligt nikotinet är i sig självt.

Argumenten är att vi vet för lite, men motargumentet är att vi vet desto mer om tobaksrökning.

Även om man vejpar förorenad vätska. Även om man får i sig såväl formaldehyd, etylenglykol, diacetyl och acetoin. Även om PG och VG visar sig farligare i ångform än när man äter det, så är ribban att hoppa över för att vara lika farligt som tobak hög. Troligast är att vi pratar om ett förhållande på ett till tio eller mer. Kanske ett till hundra, kanske ett till tusen. Till och med om det bara skulle vara ett till fem, så skulle det innebära en femtedel av risken med att röka tobak.

Samtidigt innebär inte det att vi skall nöja oss med att det är mindre farligt än tobak, det är en ganska låg ribba. Vi behöver lära oss vilka ämnen som inte bör ingå i smakämnena, vi behöver någon form av certifieringsstandard för att säkra kvalitet och innehåll. Vi behöver lära oss mer om eventuella bieffekter och vad dessa beror på, om de är farliga och vad man kan göra åt dem.

En tredje invändning är farorna kring e-cigg, batterier som brinner eller nikotinvätska som luktar godis.

Laddningsbara batterier innebär alltid risker, ju kraftigare batterier desto större risker. Det gäller inte bara e-cigg, det gäller i lika stor grad datorer, telefoner, mediaspelare, kameror och så vidare. Det finns ganska mycket skräp på marknaden, vilket i hög grad beror på sammanblandningen med tobaksprodukter och de hinder som finns att marknadsföra produkter av högre kvalitet.

E-vätska med nikotin är giftigt, så det krävs barnsäkra korkar och en medvetenhet hos de vuxna. Det är knappast det enda giftiga vi har i ett typiskt hem. En flaska smärtstillande paracetamol med fruktsmak är ordentligt farligt, liksom klorinet som luktar citron, diskmaskinstabletterna, tvättmedlet, tändvätskan, ättikan i skafferiet och ettusen och en andra saker. Det är inte ett argument mot e-cigg, utan ett mot ansvarslöshet i hanteringen av giftiga ämnen.

Alla faror, inbillade eller sanna skapar en försiktighetsattityd

De som kämpar mot tobaken pratar väldigt mycket om riskerna med vejping och väldigt lite om möjligheterna. De pratar om vad vi inte vet, men missar helt att ta upp det vi faktiskt vet.

En sak vi kan känna oss rätt övertygade om, är att risken med vejping, även över lång tid, knappast är jämförbar med risken att röka motsvarande mängd tobak under samma period. Tobaken är helt enkelt så oerhört mycket mer farlig, att jämförelsen blir nästan larvig.

Det är därför lite oroande att försiktighetsprincipen är så stark att vi riskerar bryta mot Voltaires maxim:

Låt inte det bästa vara det godas fiende.

Serienavigation<< Gemensam estetik innebär att det är samma sak, eller?Ideologi som förblindar >>