Leve kopiorna, ner med medicinpatent!

Nils-Eric Sandberg angriper i en replik i SvD tanken att sjukvården ska spara pengar på läkemedel genom att använda billiga generika istället för att köpa de stora bolagens dyrare produkter. Någon måste ju, skriver han, betala för utvecklingen av nya läkemedel.

Men just av den anledningen får de läkemedelsföretag som tar fram nya preparat ensamrätt på att tjäna pengar på läkemedlet under ett betydande antal år (patent). Under den tiden kan de ta ut priser som är mångfalt högre än själva tillverkningspriset.

Vad Nils-Eric nu vill är att de företag som haft ett monopol som gått ut ska kunna fortsätta ta ut högre priser även när konkurrenter får tillverka preparatet. Och att detta ska betalas av landsting och patienter. Menar Nils-Eric verkligen att vi inte ska ha normala marknadsmekanismer när det gäller tillverkning och försäljning av läkemedel?

Läkemedelsföretagen behöver i och för sig den typ av extrasubventioner, som NES vill ge dem. De flesta stora läkemedelsföretag befinner sig i en situation, där storsäljande patent är på väg att gå ut, och det finns betydligt färre nya produkter som är på väg mot marknaden.

Situationen diskuterades ingående i den ansedda branschtidskriften Nature Biotechnology i mars i år. Många analytiker återkom till att problemen inte i första hand var brist på spännande forskningsuppslag eller strängare krav för tillstånd för nya preparat. Utan att problemet låg i det alltmer kortsiktiga perspektivet på läkemedelsföretagens vinst.

De pengar som investeras i läkemedelsföretagens forskning och utveckling ger vinster på 10-30 års sikt. De pensionsfonder och andra institutionella aktörer som idag dominerar på börsen vill ha utdelning och värdestegring på ett halvårs eller ett par års sikt. Det går helt enkelt inte ihop.

Resultatet har blivit en fruktansvärd ryckighet i läkemedelsföretagens FoU-arbete. Ena dagen satsar ett företag stort på ett forskningsområde. Nästa dag koncentreras all forskning i detta och näraliggande områden till ett annat land. Tredje dagen säljs den till ett annat företag. Fjärde dagen knoppas det av. Femte dagen köper det ursprungliga företaget upp ett litet företag som bedrivit närliggande forskning. Sjätte dagen läggs denna verksamhet ner.

Denna ryckighet har varit mycket tydlig i Sverige under det senaste årtiondet, och skapat en enorm turbulens kring tillämpat biomedicinskt forsknings- och utvecklingsarbete.

Frågan måste därför ställas om de stora läkemedelsföretagen är mogna att fortsätta axla ansvaret för att utveckla och testa nya läkemedel. Kanske är det dags för staten att ta över ansvaret för den verksamheten? Så att vi kan avskaffa medicinpatenten, och låta läkemedelsföretagen konkurrera om att billigast och miljövänligast tillverka de preparat som utvecklas.

Då slipper vi möta sådana orimligheter som att ärrade liberala debattörer argumenterar mot fri konkurrens. Och fattiga människor i tredje världen kommer att få glädje av utvecklingen med en gång, istället för med 20 års fördröjning.

 

5 svar på ”Leve kopiorna, ner med medicinpatent!”

  1. Som jag kommenterade gällande detta på facebook igår:

    Man kan ju vända på det. Det vore ju oansvarigt av staten att köpa något annat än det billigaste om det finns två likvärdiga alternativ.

    Det är ju det hela förfarandet med offentlig upphandling handlar om. Varför dessa lobbyister för diver…se monopolindustrier ens släpps fram är den stora frågan.

    De har redan fått haft sitt jävla monopol in minst 20 år, troligen 30 innan generikan börjar tillverkas. De lär ha tjänat igen mångdubbelt vid det laget, så attt hävda att forskningen inte skulle löna sig för att patienterna köper den billigare varianten är ju bara nys.

    De får väl sänka priset på sin egen produkt så det närmar sig tillverkningskostnaden. Efter 20 – 30 års tillverkning borde ju deras fabrik vara rätt effekti på tillverkningen, så de tillverkar antagligen billigare än vad generikaföretagen kan.

  2. Min högst personliga åsikt i frågan är att staten/EU/whatever bör ta över läkemedelsforskningen, och sedan låta bolag tillverka och sälja dessa.

  3. Intressant att han tar upp kostnadsfrågan för sjukvården. Jag skulle gärna se att han tittar närmre på den statliga kostnaden när det kommer till läkemedel och patent. Kostnaden går vad jag förstår i flera steg.

    Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket förhandlar med läkemedelsföretagen (statlig kostnad 1), sedan räknar man även in högkostnadsskyddet, som staten också betalar (statlig kostnad 2). Nu när privatiseringar av apoteken gjordes, gjordes de som alla andra privatiseringar, inte med hela bilden i åtanke.

    Jag som är multisjuk och därmed konsument av flera olika läkemedel, och dessutom ett patenterat dyrt fanskap, har tillsammans med likar märkt en markant försämring av vilka mediciner som hålls i lager, vilket inte är så konstigt. Mer om apotekens nuvarande problem går att läsa om här: http://www.sverigesapoteksforening.se/regeringen-maste-ta-krafttag-for-att-sakra-lakemedelsforsorjningen/

    Försämringen är, som vid de flesta privatiseringar, såklart markant för de som har det sämst, i detta fallet de som är sjukast. Jag tar mig alltid till ett statligt apotek, utom i undantagsfall, då jag inte vet om apoteket i fråga har mina mediciner på lager, eller ens en generisk kopia (om det inte är det patenterade, vilket är min viktigaste medicin). Jag bor trots allt i en stad…men min mamma som äter samma medicin som bor i ett litet samhälle, där apoteket snabbt blev privat, fick kämpa i ett år för att de skulle ta in hennes medicin överhuvudtaget. Oj, blev lite offtopic. Men hoppas någon finner det intressant..:)

    Mer forskning på universiteten välkomnas, under statens flagg och kontroll. =)

  4. Självklart skall man inte hålla upp prisnivån efter patentutgången. Det finns ju ingen garanti att pengarna plöjs ner i FoU av dessa företag.

    Ryckigheten är ju just styrkan i att låta marknadskrafterna styra utvecklingen. Så fort ett projekt mister sin lånsiktiga lönsamhetspotential läggs den ner. Det är just det som är vitsen jämfört med ett statligt system när man spekulerar i lyckade resultat med andras (skattebetalarnas pengar).

    Därmed är det inte sagt att marknadsekonomin är utan begränsningar. Finns ingen betalande kund så sker ingen utveckling. Din tro att staten Sverige skulle betala för utvecklingen av mediciner för T.ex  U-länder är vällovlig men utopisk.

    Sedan är det ju så att patenterade läkemedel utgör en ganska liten del av statens kostnader för läkemedel. https://forum.piratpartiet.se/showthread.php?t=34276

    Styrkan i dagens globala system är att alla länder är med och betalar utvecklingen utan några politiska beslut länderna emellan. Frihandel.

     

  5. Spontant känner jag att NES är ute på riktigt djupt vatten här. Förutom att fullständigt gå emot idén om den fria konkurrensen som han som marknadsliberal borde hålla högt så skulle det även innebära att man tar bort incitamenten för framtida forskning eftersom företagen ändå kan håva in vinster utan att anstränga sig.

    Själva idén med medicinpatent är ju att företag som investerar stora summor i forskning och utveckling av nya preparat ska kunna tjäna in investeringarna + vinst så att de kan fortsätta med mer forskning och ta fram nya preparat att tjäna pengar på. Om sjukvården skulle fortsätta köpa in de dyra originalprodukterna även efter patentet gått ut så innebär det att man lägger oerhörda summor skattepengar på att förhindra ny forskning. Hur ansvarsfullt är det?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.