Piratpartiets kommunala utmaningar

Under alla år jag var aktiv socialdemokrat var jag mer intresserad av kommunalpolitik än rikspolitik. Det är ju kommuner och landsting som har hand om om barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Liksom stadsbyggnad, kollektivtrafik, vägdragningar och parker.

När jag sedan gick med i Piratpartiet var det av rent rikspolitiska skäl (som alla pirater kan rabbla i sömnen): FRA-lag, IPRED och datalagringsdirektiv. Tanken att Piratpartiet skulle ha något att göra i kommuner och landsting föreföll mig därför märklig.

Men sedan jag aktiverade mig har jag träffat många pirater som förklarat att jag hade fel. Och först som sist har ju partiet redan bestämt sig för att ställa upp i kommunala val. Så jag har bestämt mig för att omvandla mitt tidigare tvivel på tanken att partiet ska arbeta kommunalt till tre utmaningar, som vi måste reda ut i god tid före valet. Och hamnat i den grupp som planerar ett kommunalpolitiskt sammandrag i Uppsala i början av februari.

1) En politik i kommunala frågor som är begriplig för icke-datanördar

Ska vi kunna få mer än en enstaka procent i kommunalvalen måste vi visa för väljarna – dem utanför vår skara av kärnväljare – att de perspektiv vi står för innebär en viktig och för dem betydelsefull skillnad i kommunerna.

Det måste då handla om konkreta, begripliga saker: Sådant som bevakningskameror på skolgårdar och datoriserade låssystem i kommunala bostadsbolag som registrerar när hyresgäster låser och låser upp sina dörrar. Sådant som man inte behöver kunna datorer för att förstå vikten av.

Att kommunernas dataprogram ska skapas med open source-programvara må vara hur viktigt och riktigt som helst, och vi ska självklart både kräva och driva detta. Men vi vinner inga nya anhängare på sådana krav! Vi måste kunna visa även för mina föräldrars generation hur och varför partiets krav gör skillnad!

2) Strategier för att driva helt nya frågor i kommunens organisation

När vi väl kommer in i kommuner och landsting kommer vi att upptäcka att det är en sak att ha en massa åsikter och idéer om hur vi vill förändra. Och något helt annat att lyckas driva dessa frågor. Både i fullmäktige och i styrelser och nämnder ramlar drivor av frågor över nya ledamöter, och man har ofta fullt upp med att sätta sig in i och ta ställning till dessa. Som i de allra flesta fall främst handlar om sådant, som de etablerade partierna tycker är viktigt.

Det gäller därför både att lära sig se var våra politiska prioriteringar kan komma in i de frågor som i vilket fall ramlar över en. Och att ha strategier, för att föra upp våra frågor på dagordningen, så att även de diskuteras och beaktas.

Då gäller dessutom att vi gör klart för oss själva om det viktiga är att frågorna kommer upp, så att man får debattera om dem, och därmed visa väljare och massmedia att man är på hugget. Eller om det viktiga är att försöka påverka och få med sig andra politiker och tjänstemän, så att det tas hänsyn till våra aspekter, redan när ärendena förbereds. Vilket om det lyckas leder till att någon annan tar åt sig äran för det hela, eller till att varken massmedia eller någon annan uppmärksammar det.

3) Desarmera höger/vänster-frågorna

Den svåraste av våra utmaningar är slutligen att väldigt mycket av kommunalpolitiken handlar om att prioritera mellan att ta ut mer i skatt av kommuninvånarna, och att ge dem mer service: Ett mycket stort antal av de omröstningar som hålls i fullmäktige handlar om just detta, liksom många beslut i styrelser och nämnder. Det betyder att alla som väljs in på kommunala uppdrag för partiet gång på gång kommer att behöva välja mellan ett vänster- och ett högerförslag.

Här måste vi ha en tydlig, för oss själva logisk och för omvärlden trovärdig princip för hur dessa frågor ska hanteras. De väljare som vid sidan av piratövertygelsen har sympatier till höger eller vänster måste få veta hur vi tänker hantera situationen. De får inte känna sig svikna i efterhand. Och för vår egen skull måste vi ha en klar princip vi i förväg kommit överens om.

Annars riskerar vi hamna i samma situation som miljöpartiet gjorde, när de efter sitt första framgångsval blev vågmästare i flera kommuner, och på en del håll hoppade fram och tillbaka mellan blocken beroende på vilken ”sida” som för tillfället hade majoritet på partiets medlemsmöten. Något sådant vore förödande, inte bara för vårt rykte utåt, utan också för vår förmåga att hålla ihop och fokusera på de riktigt viktiga frågorna.

Sålunda: Vi har nu två och ett halvt år på oss att tänka igenom hur vi vill arbeta med kommunala frågor. Att definiera en politik, som vi tror på, och som kan presenteras så den blir begriplig och angelägen även för dem som lever ett liv utan datorer. Att tänka igenom hur vi ska driva frågorna när vi väl kommit in. Och att reda ut för oss själva hur vi ska hantera det faktum att en stor del av kommunalpolitiken har en tydlig höger-vänsterdimension, så att ingen piratpartistisk fullmäktigeledamot kommer undan kravet att rösta i frågor som gäller hur stora kommunernas och landstingens skatter och utgifter ska vara.

9 svar på ”Piratpartiets kommunala utmaningar”

  1. Det går inte att komma ifrån Piratpartiets partiledare, Rick Falkvinge, hans inställning i vård och omsorg. Skit! Sök på google: +”rick falkvinge” +skit så får man upp denna länk på söklistan: http://www.dn.se/nyheter/politik/pp-ledaren-kallar-sig-ultrakapitalist-1.885665

    Var Christian Engström står och Rick Falkvinge står i vänster-höger är inget svårt att lista ut. Christian Engström gick ut på sin blogg dagarna innan detta val att Piratpartiet hade valt sida: Alliansen. Ett rent stödparti till Alliansen. Och plussa till tjänstemannen i Piratpartiet. Henrik Alexandersson. Frihetsfrontare och liberterian. Du som före detta socialdemokrat. Du har hamnat i en blåfärgad soppa.

  2. Hej minata: Jag har redogjort för mina skäl till partibytet på min blogg (http://henrikbranden.se/2010/09/02/jag-lamnar-s-for-piratpartiet/). Piratpartiet samlar människor med många olika åsikter i höger/vänsterfrågor, eftersom vi menar att integritetsfrågorna i dagsläget är viktigare än de skillnader i höger/vänsterpolitik man kan urskilja mellan blocken.

    Förvisso har både Rick och Christian sina rötter på den högra sidan, vilket inte hindrar att Christian idag i EU-parlamentet i alla höger/vänsterfrågor röstar så som den gröna gruppen beslutat. Eftersom det var den partner, som gav mest utbyte i våra kärnfrågor. Så gör man, om man upptäcker att demokratiska grundvärden är hotade, som är ännu viktigare än någon procents högre eller lägre skattetryck.

    Om du läst Christians inlägg dagarna före valet vet du att du refererar det på ett djupt oärligt sätt. (Christian har, som du säkert vet, inget mandat att slå fast partiets linje i rikspolitiska frågor. I bloggposten ägnade han sig åt mycket personliga spekulationer om vad partiets beslut kring vågmästarstrategin skulle innebära givet att de sista opinionsmätningarna bleve valresultat men att piratpartiet kom in. Som för ovanlighetens skull för Christian innehöll en ordentlig logisk lucka. Vilket snabbt påpekades av partiledningen.)

  3. Henrik.
    Helt riktig analys och lägesbeskrivning. Om PP lyssnar på dig kommer du att vara  mycket värdefull för partiet. Betr självklara frågor att ta ställning till på lokalt plan är också, som jag sagt tidigare, allt som har med integritet att göra ex-vis i äldreboenden etc likaväl som i skolan.
    Det gäller att lugnt och metodiskt i första hand gå igenom hur grundprinciperna kan tillämpas på det lokala planet. Det kommer nog visa sig att det ngn ggn kan betyda att ta ställning i ett höger-vänsterschema också… men ta tag i det.

    Visst, mkt i kommunalpolitiken kan beskrivas som höger-vänsterfrågor, dvs om ekonomi. Samtidigt är inte partipolitiken lika tydlig kommunalt. Där spelar personkemi och lokala förhållanden stor roll. Och det kan finnas utrymme för kompromisser som inte alltid stämmer med rikspolitiken.

  4. Lars-Erick F: Du har så rätt! Man kommer aldrig ifrån att det till ett kommunfullmäktige kommer ett betydande antal ekonomiska frågor, där exempelvis min och Görans ryggmärgsreaktion om hur man borde rösta skulle vara rakt motsatta. Därför måste vi i god tid i förväg ha rett ut både för oss själva och för väljarna hur vi ska hanterar dem. Sedan är det precis så som du säger att denna utmaning blir olika stor i olika kommuner beroende på traditioner, personer och samarbetsklimat mellan de etablerade partierna.

  5. När vi talar om höger-vänster i fallet Rick Falkvinge, Christian Engström, Henrik Alexandersson är det blåare än blått, så långt höger man kan komma, om nattväktarstaten om Friedman…

    Och nu väntar vi med spänning på Piratpartiets medlemsmöte som börjar i morgon och och och valberedningen har inte lämnat in sitt förslag. Du har kommit till ett parti som är ett pajasparti. De nya Ny Demokrati. Ett kommande bevis är antalet deltagare. Det är knappt 17000 medlemmar och ska vi gissa antalet under hundra röstande.

    Erik Laakso skrev att två och en halv socialdemokrat skulle rösta på Piratpartiet. Det blev Erik och du. Men vem var den halva socialdemokraten som skulle lägga sin röst på PP. Det är en gåta.

  6. Käre minata, om du tycker så illa om det parti jag valt att tillhöra förstår jag inte riktigt varför du bryr dig så mycket om det. Lycka till med ditt engagemang för det du själv tror på, tillsammans med dem som delar din övertygelse!

  7. Det är inte så sabla konstigt minata att man hittar en hel del liberaler i PPs led. Många av oss som hittat oss själva i liberalismen blev mer intresserade av liberalismen som frihetsidé än av ekonomiska procentsatser eller ekonomiska teoretiker.

    Liberaler överlag är väl marknadsekonomer kan jag tänka, och många är anhängare av nattväkteri eller åtminstone lite mindre radikala varianter av sådant. Även det grundar sig i idén om frihet, där tonvikt läggs på den negativa friheten — i det här fallet rätten att styra över sina egna resurser.

    Oavsett hur blå eller djupblå vi liberaler nu kan tänkas vara, så är blått eller rött inte längre den enda parametern att bedöma verkligheten utifrån. Jag konstaterade själv 2008 att det inte längre var rimligt att stryka regeringen medhårs av politiskt ekonomiska skäl. När staten drar igång kontrollmaskineriet på högvarv, så är de ekonomiska parametrarna sekundära.

    Vi kan diskutera ekonomi när staten inte längre anser sig ha rätt att kontrollera oss, kartlägga oss, överpröva våra livsval och i största allmänhet sticka sin långa näsa i varje aspekt av våra liv och våra livsval. När vi åter garanteras brevhemlighet oavsett transportteknologi, när proportionalitet råder i rättsstaten, när moralpanik slutat styra lagstiftningen och när staten slutat flörta med korporativismen — då kan vi käbbla om skattesatser och ersättningsnivåer. Innan dess kan vi naturligtvis diskutera ekonomi, men vi får vara medvetna om att det finns andra saker som smäller högre.

    Det är inte ens säkert att de traditionella skiljelinjerna längre är helt relevanta, analysen bygger på en situation som det senaste kvartsseklet alltmer förlorat sin förankring i verkligheten. Det finns fortfarande ett intresse av att diskutera balansen mellan möjligheterna att styra sina egna resurser och hur stor den gemensamma kassan måste vara för att skapa ett drägligt samhälle, frågan är bara om det längre är en motsättning mellan ”kapitalism” och ”socialism” i en tid då arbetarklassen har det bättre än medelklassen hade det för femtio år sedan. Det är snarare en balansgång mellan individualism och kollektivism — och där kanske vi kan hitta en balans som utgår från nutid istället för dåtid.

    Jag är nyfiken på om det skulle gå att skapa en ny ideologi baserad på de nuvarande piraternas grundidéer. Det finns bra saker att hämta både från piraternas ”vänstermänniskor” och ”högermänniskor”. Dessutom är piratpartiet unikt i att dessa möts under samma fana, kämpar för samma saker och pratar utan att skälla på varandra, det är en möjlighet att ta vara på.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.