Förbannade jävla förmyndarsverige!

När barn blir sisådär tretton, fjorton, femton år så börjar de emulera sina föräldrars beteende samtidigt som de gör revolt mot dem. Det är på det sättet de utvecklas till självständiga individer, vilket är en smärtsam och tidvis riskabel process. En del av detta är att många beteenden är riskabla: alkohol, tobak och andra ”vuxna” vanor kan ställa till ännu större problem för den som ännu inte växt färdigt till kropp eller själ.

Vi kan i och för sig försöka hindra dem, men bara genom att omdefiniera dem till barn långt efter det att åldern och deras hormoner gjort våra bekväma sanningar till förbålda lögner. Så antingen ser vi sanningen i vitögat och anpassar oss efter den, eller också sticker vi huvudet i sanden samtidigt som vi höjer det moraliska pekfingret till varning. Innan vi sticker huvudet i sanden och höjer det varnande pekfingret bör vi nog fråga oss om vi är ute i ogjort ärende.

Absolut 100
Absolut Sverige liksom, landet som älskar sin moralism...

Det är inte en hemlighet att ungdomar dricker. De drack redan på medeltiden, de drack under renässansen, de drack under både den första och den andra industriella revolutionen och de dricker idag. Det är inte en hemlighet att alkohol påverkar ungdomar starkare både fysiskt och psykiskt än det skulle göra bara några få år senare. Inte heller att vanor som senare i livet leder till missbruk ofta grundläggs tidigt.

Allt detta är väl känt, men ändå och trots alla hyttande pekfingrar så super ungdomar idag i princip lika mycket som ungdomar igår. Alla våra lagar mot bjudalkohol och langning, åldersgränser på systemet och krogen, mässande läkare, socialarbetare, fältassistenter, blåbandister, poliser, ungdomsledare och moralpredikanter i största allmänhet har knappt ens naggat det beteendet i kanten.

Alla tycks inte inse hur världen fungerar, utan tror att förbud löser allt:

En central uppgift är att avskaffa gamla myter – exempelvis föreställningen att en förälder kan hjälpa sin tonåring till ett sundare drickande genom att bjuda på ett glas vin till middagen eller köpa ut öl till skolavslutningen.

Sanningen är att tonåringar som bjuds på eller förses med alkohol av sina föräldrar dricker mer än andra ungdomar även utanför hemmet.

Jag noterar att ungdomarna här inte bara bjuds på, utan ”förses” med alkohol. Så blandar man äpplen och päron. Om jag (om några år) bjuder mina tonåringar på ett glas öl eller ett glas vin till festmiddagen, så är inte samma sak som att de får suga med sig en flaska eller två till partyt med polarna.

Vi antas inte heller förstå barnens bästa:

Föräldrar vill sina barn väl. Därför tror vi att större kunskaper om föräldrarnas möjligheter att minska de alkoholrelaterade riskerna i tonåren kommer att leda till en positiv förändring. Vår förhoppning är att den minoritet av svenska tonårsföräldrar som idag bjuder sina minderåriga barn på alkohol inom kort ska börja tänka om.

  • Problemet med hela resonemanget är att våra ungdomar måste tillåtas utvecklas mot vuxenhet, även om det innebär vissa problem och risker.
  • Problemet är att den utvecklingen inte sker i ett enda stort och ansvarsfullt steg på tjugoårsdagen.
  • Problemet är också den totala bristen på insikt om att alla ”vuxenbeteenden” är saker vi lär oss på ett eller annat sätt, om inte av föräldrarna så på annat sätt.

Under min egen uppväxt såg jag mer än en hårt hållen unge plötsligt spåra ur när det inre trycket till revolt blev för stort. Ju hårdare trycket var hemifrån desto värre blev revolten. Prästens ungar var de värsta av alla liksom. Vi som var lite lösare hållna, sådana som till exempel jag själv, gjorde dumheter men klarade oss förhållandevis bra. Sen fanns förstås de som växte upp i total gränslöshet eller i ett sammanhang utan förutsägbarhet, och för många av dem gick det naturligtvis fullständigt åt helvete.

När våra förmyndare pekar på undersökningar, osagt vilka, som visar att bjudalkohol och total alkoholkonsumtion samvarierar, så missar de verkligen poängen. Vi kan inte lära våra barn att hantera alkoholen bättre än vi hanterar den själva. Super vi, så är risken större att våra barn super. Om vi däremot har ett njutningsfyllt men måttfullt förhållande till alkoholen, så är det sådana värden vi förmedlar. Barn gör som vi gör, inte som vi säger, vilket faktiskt känns som en tröst. Det kanske betyder att fler ungdomar dricker alkohol tidigare, men problemet är inte att tonåringarna dricker överhuvudtaget utan att de ännu inte lärt sig hur man gör.

Allt blir inte bättre bara man inte super sig full förrän på sin tjugoårsdag. Vi kan inte trolla bort problemen på vägen, utan måste lära ungdomarna att hantera dem. Vi måste visa genom goda exempel; visa genom att själva bruka alkohol på rätt sätt; visa genom att inte fördöma utan resonera. Vi måste prata om att känna sina gränser, om hur man håller ner tempot och mängden för att inte tappa kontrollen, om hur man beter sig om man faktiskt börjar tappa kontrollen för att det inte skall gå åt helvete. Att prata om riskerna för missbruk och skador är däremot sällan meningsfullt med någon som ännu befinner sig i ungdomens övertygelse om den egna osårbarheten.

Vi lär inte våra barn genom att stoppa huvudet i sanden och tro att det vi inte ser inte finns. Vi lär inte heller våra barn genom dåliga förebilder eller gränslöshet. Vi lär dem genom att prata med dem, visa dem och föregå med gott exempel.

Det betyder att vi kan sätta gränser. För det går alldeles utmärkt att säga nej till att köpa ut till sin tonåring även om man bjuder på gott vin eller en god öl till festmiddagen. Det går utmärkt att säga att det är skillnad på att övningsköra och att få låna bilen.


Sen undrar jag någonstans hur det kommer sig att systembolagsbossen, och rikspolischefen, tillsammans med en myndighetsdirektör är ute för att skapa opinion? Att en politiker är ute och visslar må vara hänt, men varken systembolaget, polisen eller folkhälsoinstitutet bör väl vara åsiktsmaskiner, eller? Jag säger borde, eftersom det här är Sverige, landet där myndigheter försöker berätta för oss hur vi skall leva…

5 svar på ”Förbannade jävla förmyndarsverige!”

  1. Jag har tonårsbarn och har ibland argumenterat i linje med ditt resonemang med min omgivning. Men jag upplever det som väldigt tabu-belagd och jag blir slagen i huvudet varje gång, främst med denna ”undersökning” som du refererar till.

    Nu har jag inte analyserat den men jag misstänker starkt att det är som vanligt med statistik, man får fram det man vill få fram.

    Jag skulle tro att det är betydligt vanligare att vuxna med alkoholproblem bjuder sina barn på alkohol. Detta leder då automatiskt till den omvända statistiska slutsatsen att barn som får smaka på alkohol löper större risk att få alkohol-problem i framtiden. Jag tror inte att en undersökning som jämförde ”total-förbuds-familjer” med familjer som har en sund alkohol-inställning (och som låter sina barn smaka vid enstaka tillfällen) skulle visa samma sak alls.

  2. Du skriver:
    ”Barn gör som vi gör, inte som vi säger, vilket faktiskt känns som en tröst. Det kanske betyder att fler ungdomar dricker alkohol tidigare, men problemet är inte att tonåringarna dricker överhuvudtaget utan att de ännu inte lärt sig hur man gör.”

    Det är INTE sant. Barn och ungdomar kör vanligtvis inte bil, buss, lastbil, flygplan med mera. Detta är bara några få exempel av flera vuxenbeteenden som inte barn och ungdomar gör, så ditt resonemang håller inte. Lyft huvudet ur sanden och se verkligeheten i vitögat. Beteenden är vilje- och konsekvensstyrda.

  3. Lägger mig i lite kring vad folk här har kommenterat…

    ConnyT: Du talar mycket kring vad du tror. Människor tror väldigt mycket utifrån sina egna erfarenheter som är totalt osant. Det är därför som vetenskap är viktigt. Och att avfärda något med att det innehåller statistik visar bara hur otroligt lite man förstår hur vetenskap fungerar. Föraktet för statistik kommer från 1800talet och gällde den tidens bristfälliga vetenskapliga metoder. Statistik idag är kärnan i nästan all vetenskap – och fungerar alldeles utmärkt.

    Fram: Du säger: ”Barn och ungdomar kör vanligtvis inte bil, buss, lastbil, flygplan med mera. Detta är bara några få exempel av flera vuxenbeteenden som inte barn och ungdomar gör, så ditt resonemang håller inte.”

    Sist jag var barn fanns det något som hette leksaker. En stor portion av dessa leksaker var just leksaksbilar, leksaksplan osv. Dvs representativa leksaker som fungerar som substitut för de verkliga prylar de är symboliserar. Barnet leker att det kör en bil – lever sig in i det och försöker återskapa en viss portion realism kring bilen i leken. Så jo, barn härmar vuxna – alltid. Det är det som är hela poängen med barns lekar nämligen. Att härma och sedemera forma framtida vuxenbeteenden. Det finns nästan inte något vuxna gör som barn inte försöker härma. Riktigt små barn är kanske inte så superintresserade av sex då de saknar den könsdrift som gör det lika intressant som det blir för alla som kommit in i puberteten, men det skulle väl isåfall vara det enda.

    Så är det någon som ska lyfta huvudet ur sanden här så är det du.

     

  4. @ConnyT: Jag misstänker att undersökningen ifråga kan tolkas precis som artikeln tolkar den. Som så ofta beror de resultat man får på vad man vill undersöka, och vill man bara undersöka total mängd och debutålder så är det sådana svar man får.

    De svar man inte får är i vilken mån andra sociala faktorer påverkar, precis som du påpekar. De svar man inte får är hur vanor skapas och vilka vanor som skapas.

    De ungdomar som kommer från hem med ett öppet men måttfullt förhållande till alkohol, hur formar det de sätt på vilket de brukar alkohol?
    Lär de snabbare känna sina gränser och håller sig inom dessa, eller super de sig ofta ordentligt fulla?
    Är den påstått större mängden fördelad över samma antal tillfällen, eller beror den på att de har en större tendens att dricka små mängder socialt vid fler tillfällen?

    Alla sådana frågor är sånt vi inte får svar på.

    @Fram: Naturligtvis är beteenden vilje- och konsekvensstyrda, på vilket sätt motsäger det jag pratar om ett så enkelt konstaterande?

    Jag antar att jag bjöd in till jämförelsen med bil och flyg, men jag skulle vilja påpeka att många vuxna knappast heller flyger eller kör — eftersom det kräver träning och licens. En bättre jämförelse är i så fall sexualiteten. Det är ett beteende med såväl ”riskbeteenden” som konsekvenser. Det kan innebära sjukdomar och oönskade graviditeter, det innebär ett ansvar som ungdomarna måste lära sig ta.

    Den som brukar sexualiteten utan koll kan råka illa ut, eller göra andra riktigt illa. Ändå, och trots en viss ”modern” moralism, så har vi inställningen att det är bättre med samtal än förbud. Nog är det väl självklart att de ungdomar vars föräldrar inte har en förbjudande inställning till sex kommer ha mer sex. Samtidigt är det också troligt att de kommer ha säkrare sex och överlag få ett bättre och mer avslappnat förhållande till sin sexualitet.

    Innan vi börjar analysera svaren, så bör vi fundera på vilka frågor vi ställer. Det var den omedelbara reflektion jag gjorde när jag läste artikeln, och den reflektionen finns där fortfarande.

  5. @Geobastard

    ”Och att avfärda något med att det innehåller statistik visar bara hur otroligt lite man förstår hur vetenskap fungerar”

    Jag förstår vad du menar men jag hävdar att även det motsatta kan gälla. Att blint lite på en undersökning utan att förstå urval och andra samband kan göra att man dra helt felaktiga slutsatser. Jag tror fortfarande att så är fallet just angående detta. Du känner dig helt säker på att min invändning är fel?!

    Det är som den gamla klassikern: det är statistiskt bevisat att man får ont i huvudet av att sova med skorna på… 😉

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.