Problemet bor i Frankrike

Det står alltmera klart att Frankrike är centrum för den nya europeiska superkontrollstaten. Vi har sett turerna runt Hadopi och andra franska initiativ. Vi vet sedan tidigare att det progressiva Franska arvet alltid utmanas av fransk repression – att de kan numrera republiker till det blir tresiffrigt, men fransk styre kommer alltid sitta i kraftcentrumet mellan arvet efter franska revolutionens frihetsideal och arvet efter dess hemska efterföljder.

För de som inte orkar med att fundera över fransk historia och franskt poltiskt kynne så ger Svd idag ett mer bildskönt exempel på vad det handlar om.

>Audrey Tautou som Coco Chanel med en cigarett i handen. Det blev för mycket för de ansvariga för tunnelbanan i Paris. Régie Autonome des Transports Parisiens, RATP, har bannlyst affischerna till filmen om modeskaparens liv för att de anses ”ohälsosamma och opassande”.
>
> — Cigaretter är förbjudna i hela vårt transportsystem och det finns ingen anledning till att vi skulle ge dem gratisreklam med den här filmaffischen, säger en talesman för RATP till Daily Mail.
>
>Att Coco Chanel rökte 50 cigaretter per dag i större delen av sitt liv – och att hon sällan syntes på bilder utan en cigg i handen, bryr sig företaget inte om. Affischen till ”Coco avant Chanel” totalförbjuds i tunnelbanan.

Hur man kan förbjuda en filmaffisch för att en av världens mest ökända storrökare har en cigarett i handen övergår mitt förstånd. En filmaffisch har en filmaffisch estetik, en cigarettannons har reklamspråkets, att någon skulle ta Coco Chanelreklam för cigarettreklam håller jag därför för otroligt.

Men vi är i Frankrike nu. Här så kan man ge sig den på att en tjänsteman använder sitt bemyndigande maximalt. Går det att ta ner affischer, censurera och stå i. Då gör en nitisk fransman det. Fransmän är aldrig liberala; de är antingen socialister eller reaktionära.

7 svar på ”Problemet bor i Frankrike”

  1. Ah oui…tu n’as pas des prejugés? Les suédois ne sont jamais intelligents ou pensants mais manquent seulement de respect des autres peuples?

  2. @Magnus – J’ai beaucoup des prejugés, comme tout le monde… Puisque je suis suédois, je ne pense pas. J’ecris seulement mes prejugés.

    Les suédois et francais nous somme de même, n’est ce pas. Donq, il n’y a pas des libéraux ici, il n’y a pas des libéraux là … quelle dommage!

    Mais, toujours j’aime la France, je l’áime beaucoup! C’est mon pays préféré, ma culture préféré.

    (Ursäkta stavning och grammatik… det var länge sen jag använde skriven franska.)

  3. ”Fransmän är aldrig liberala; de är antingen socialister eller reaktionära.”

    Hmm, förutom Fredric Bastiat så är alla franska högerpolitiker liberaler, tills de valts. Då genomgår de en slags omvänd förpuppningsprocess och förvandlas från liberala fjärilar till ludna slemmiga reaktionära larver.

    Skål förresten!

  4. Jag vet inte om det finns några större kontrollstater än de nordskandinaviska staterna, något jag baserar på att jag bott i fem länder (i två år eller mer).

    I Frankrike skulle jag hem och äta middag, med mat och vin inköpt på den lokala affären. Jag var lite sen, så jag cyklade mot rött ljus – precis framför en polisbil. Jag blev förstås stoppad, där de också påpekade att jag inte hade lyse på cykeln. En kort prat, och jag fick cykla vidare, med ett löfte om att det nästa gång skulle kosta hundra euro.

    I Sverige går det inte att köpa vin på butiken, så historien ovan hade inte kunnat hända där. Men, om det nu hade gått, så hade det väl knappast blivit en varning? I landet där folk är livrädda för att korsa en spärrlinje även när det inte är en bil i sikte åt något håll – man backar hellre tillbaka tjugo meter i samma fil, för att därefter svänga in i rätt fålla.

  5. @Mattias- Du blandar ihop den faktiska kontrollen med den av rädsla betingade självkontrollen. I Sverige må vi vara rädda för att kors en spärrlinje, men den självkontroll detta gör att vi utövar minskar behovet av kontroll. I latinska länder har man närmare till ”den lilla revolten” att skita i en regel om den är du och således utövas det mer kontroll.

    Men det var knappast min huvudpoäng. Min huvudpoäng handlade om polarisering och frånvaron av liberal kritik till sakerna tillstånd.

  6. Så finns det smart blanding av självkontroll och poliskontroll: angivarsamhället.

    Ett finurligt exempel var under Stalintiden: Någon berättar ett skämt för några nära vänner, och allihop rapporterar det till polisen. Varför? Jo, även namnen på de som satt runt bordet och hörde skämtet rapporterades, så då kunde man få stora problem bara för att inte ha rapporterat det dåliga skämtet.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.