Ett av tre slag vinner inte kriget!

Kampen mellan upphovsrättskritikerna och upphovsrättsförsvararna är i dessa dagar aktuellare än någonsin. Världens ögon riktas mot lilla Sverige och en rättssal i Stockholm. Samtidigt är Medina-rapporten på väg att tas upp i EU, trots att utskottet för mänskliga rättigheter är kritiskt inställt till lagstiftning av IPRED-typ. Precis samma vecka tar näringsutskottet ställning för IPRED-lagen som tycks bli lag redan innan Pirate Bay-rättegången är över.

I tidningar och andra traditionella medier och framförallt i bloggosfären går diskussionens vågor höga. Men vad handlar konflikten egentligen om och varför har den blivit så oförsonlig.

###Slag ett – juridiken

Som jag ser det är det tre slag som pågår parallellt. Vi har för det första den juridiska kampen mellan upphovsrättsinnehavarnas företrädare och fildelarna. Just nu ställs den kampen på sin spets genom åtalet mot The Pirate Bay. Formellt handlar det om huruvida männen bakom The Pirate Bay uppsåtligen har hjälpt folk att inkräkta på upphovsrätten hos ett antal namngivna musikaliska verk, filmer och dataspel. Efter att bara ha följt rättegången i två dagar är det tydligt att det inte är enkelt att visa på ett sådant brott. Åklagare Håkan Roswall tvingas redan andra dagen backa från sina ursprungliga åtalspunkter. Vilket fildelningsanhängarna kunde konstatera med illa dolda glädje. Om vi bortser från den rent rättsliga frågan så kan man som Lotta Gröning fundera över det moraliska i att angripa just The Pirate Bay. Man kan också som Mattias Ronge ställa den rättmätiga frågan vem som egentligen bär ansvaret för situationen.

Fler bloggar om ett möjligtvis kollapsande åtal:

+ Oscar Swartz
+ Hax
+ Opassande
+ Svensson
+ Jinge

####Högt tonläge

Men allt handlar inte om rättsfrågan, när man läser rapporteringen blir det tydligt att det gäller så mycket mer än så. Björn Ulvaeus griper in och förklarar att det handlar om lathet och snålhet.. Peter Kadhammar lyckas med konststycket att mäta brottets allvar genom att hänvisa till vad en part i målet påstår om hur stor omfattningen på skadan har varit. Samma skeende kan tolkas helt annorlunda, där Peter Kadhammar ser förslagna brottslingar ser Mymlan snorungar.

Samtidigt är filmindustrins advokat Monique Wadsted så övertygad om sin saks rättfärdighet att hon säger att lagstiftningen inte spelar någon roll för skuldfrågan.

Vi ser hur olika debattörer snart utan egen förskyllan gräver ner sig i skyttegravar på var sin sida om slagfältet. Till och med allvarligt menade försök att vara neutrala blir attackerade. Se till exempel detta replikskifte mellan SVD och Scaber Nestor. Emma på Opassande skriver som vanligt tänkvärt om de två ringhörnorna:

>Blev deras uttalande enkelspårigt bara för att jag (och andra) tyckte att det de sa var träffsäkert, alldeles oavsett om det var redaktören eller bandets beslut att ta bort det? Och vad innebär det i så fall? Hur långt ner i kaninhålet befinner vi oss?
>
>Lite halvkrångligt blir det ju dessutom att fundera över om jag ska lägga upp den här kommentaren. Kommer det att ses, tolkas eller användas till att trycka upp folk ännu längre upp i ringhörnorna av obändigt “för” eller “emot”?
>
>Jag hoppas inte det i alla fall. Men det är värt att funderas över varför det är så känsligt. Varför kan det inte finnas överlapp mellan de två diametrala motsatserna i debatten? Hemska tanke — är det onyanserat att säga något bra om fildelning?
>
>Som jag ser det blir det symptomatiskt, att man inte ska mötas för allt i världen. Det känns lite sorgligt.

###Slag två – politiken

Varifrån kommer det höga tonläget och de djupa skyttegravarna? Jo, det fanns ju två slag till i kriget. Slag nummer två är en politisk strid. Den handlar om utvecklingen av vår upphovsrätt. Alla är nog eniga om att en ny tid, nya teknologier och nya beteenden gör att vi behöver nya spelregler. Men där vissa vill skärpa möjligheten att skydda de rättigheter som upphovsrättsinnehavare och deras ombud har idag genom att nagga på personlig integritet och utöka möjligheten till tvångsmedel så vill andra att vi ska förnya synen på upphovsrätten och förändra lagen för att öppna för den delning av information och arbete som den nya tekniken gjort möjlig.
Lagen siktar just nu in sig på värdet hos tillgängliggörande och exemplarframställning. Två processer som idag har blivit så enkla och billiga att de i praktiken blivit nästan omöjliga att ta betalt för.

Det senaste exemplet på denna politiska strid är nästa veckas beslut om införandet av IPRED-lagen som ger upphovsrättsinnehavare och deras företrädare polisiära befogenheter i jakten på fildelare. Det finns i och med att Socialdemokraterna bestämt sig för att stödja förslaget nu en så stor riksdagsmajoritet för den att den knappast kommer att rivas upp i första taget.

Bloggar om IPRED-beslutet:

+ mina moderata karameller
+ Frihet, fildelning, feminism
+ Hax
+ Opassande
+ Scaber Nestor

###Slag tre – opinionen

Det tredje slaget handlar om våra hjärtan och hjärnor. Vem kan få opinionen på sin sida? Sist och slutligen är det här det avgörs åtminstone i ett demokratiskt samhälle. Och här har vi antagligen förklaringen till det höga tonläget. Ska man vinna folkopinionen har man inte råd med nyanser. Sanningen är krigets första offer. Så demagogin får gå före pedagogiken. Det är lättare att ropa stöld än att förklara vari likheterna och skillnaderna mellan fildelning och stöld ligger.

Erik Lakomaa gästbloggar hos Christian Engström om upphovsrättsindustrins pr-problem:

>Skall man ge några råd till målsägarsidan (med reservation att det är i sista
minuten) blir det följande:
>
>Ett: Finn en talesperson som ser ut som ett offer (exempelvis en fattig musiker som inte har råd till hyran eftersom ingen längre köper hans skivor utan bara fildelar dem”> . Undvik samtidigt att anlita talespersoner som kan misstas för Cruella deVille.
>
>Två: Håll personer – exempelvis poliser som knäckt extra åt målsägaren, eller amerikanska skivbolags VD:ar – som kan förstärka bilden av de åtalade som offer så långt borta som möjligt från rampljuset.
>
>Tre: Tänk på att det är era kunder det handlar om och anpassa uppträdandet efter det. Musik- och filmindustrins framtid avgörs inte i Stockholms tingsrätt utan på marknaden. Där kommer man inte långt utan kundernas sympati.

Men det är inte bara upphovsrättsindustrin som har PR-problem. Frågar man dem, så är många i den äldre generationen skeptiska mot piraterna och säkra på att ”stöld alltid är fel”. Men det blir inte bättre av att man anklagar motståndarna för att luras:

> Men skivindustrin har lyckats lura i framför allt äldre människor att pirate bay rättegången handlar om möjligheten för artister och konstnärer att få betalt. Det är lögn.
>
>Däremot är det alldeles uppenbart för många människor att skivindustrin idag lever i det förgångna och inte ska ha statens stöd för att fortsätta göra det. Industrin måste helt enkelt anpassa sig till verkligheten eller försvinna och då kommer nya företag fram som kan ta betalt på ett sätt som människor accepterar.

Svensson visar förtjänstfullt att gränsen för stöld bestäms genom normbildningen i ett samhälle, men dessa kloka ord hjälper inte mot PR-problemet. Samtidigt blåses siffrorna för hur mycket alltihopa kostar artisterna (upphovsrättsinnehavarna) upp och vän av ordning undrar hur då kommer sig att man fortfarande tjänar pengar på t ex musik.

En pirat är i många ögon fortfarande en pirat och Björn Ulvaeus undrar fortfarande varför en hel generation är lata och snåla. Samtidigt som många inget hellre vill än att erbjudas ett rimligt sätt att göra rätt för sig, men inte på bekostnad av sin personliga integritet.

Tonläget i debatten hjälps inte av hisnande exempel på konsekvenserna av upphovsrättsindustrins idéer eller att poliser redan utbildar lärare för att skrämma barn med IPRED. Om ryktet stämmer eller inte spelar ingen roll i båda fallen visar det på hur infekterad situationen är.

Och när Oscar Swartz förklarar att människor är byggda för att kopiera – kopiering ergo sum – så är det inte säkert att de som skulle behöva förstå vad han menar verkligen gör det. SVD:s ledarredaktion förstår i varje fall inte vad piraterna vill trots att de försöker igen. Men då lyckas övertolka Artikel 27 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna:

>punkt 2. Var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman.

Den säger ju inte med nödvändighet att just nuvarande lagstiftning är det bästa sättet att skydda ideella och materiella rättigheter åt upphovsmännen.

####Vilka är de som bråkar?

Ett komplicerande faktum är att det inte är självklart vilka som egentligen bråkar. De två sidorna i kampen är diffusa och en sak som diskussionen ofta fastnar i är en kamp om att definiera vem fienden är.

En piraternas kamp mot etablissemanget har ett romantiskt skimmer över sig som kanske tilltalar vissa, men i grunden gynnas upphovsrättsindustrin om den ges etablissemanget legitimitet, åtminstone om piraterna vill övertyga den äldre generationen om sin sak. Generationsklyftan är ett annat sätt att se på konflikten – det är de unga mot de gamla – de som fattar mot de som inte fattar, eller kanske de teknikvänliga mot de teknikfientliga.

Om piraterna vill övertyga om att konfliktlinjen går mellan framtiden och det som redan är historia och därmed göra troligt att det som sker är nödvändigt, så vill upphovsrättsindustrins talesmän gärna framställa det som att det är nedladdarna mot resten. Een liten del av publiken gör revolt mot artisterna och konstnärerna, men jag tror knappast att skaparna av film, musik och dataspel vill ha en konflikt med sin egen publik. Om vi frågar dem och inte deras företrädare.

####Att vinna kriget

För att gå hem med segern är självklart slaget om opinionen viktigast. Juridik och politik är i västvärldens demokratier sist och slutligen ett resultat av vad folket vill. Så den sida som får folket på sin sida kommer i slutändan att vinna kriget.

Slaget om opinionen vinns alltid på en tillräckligt lång tidshorisont av de som har tiden på sin sida. Om fildelarna har rätt i att framtiden tillhör dem, så tillhör också framtiden dem. Så frågan är kanske egentligen hur mycket kriget ska få kosta. Hur mycket skada ska vi acceptera längs vägen fram till ett samhälle med en ny och bättre upphovsrätt.

> Nätverkssamhället möjligör ett socialare liv än någonsin. Digital teknik möjliggör imitation och kopiering på ett intensivare sätt än någonsin. Det är alltså djupt mänskliga egenskaper som FRIGÖRS av tekniken. ÄNTLIGEN!

Några måste helt enkelt överbrygga ingemanslandet mellan skyttegravarna. Om vi isolerar de tokigaste piraterna som bara vill ha allt gratis utan att fundera över konsekvenserna och de galnaste upphovsrättsförsvararna (advokater som inte bryr sig om vad lagen säger, eftersom de vet att de har rätt) så finns det en bred mittfåra som alla inser att vi behöver en ny, bättre och modernare upphovsrätt. Och att den för att bli långsiktigt hållbar måste byggas på folks värderingar. Den måste vara anpassad efter nya affärsmodeller i ett nytt samhälle. Ett samhälle där saker kan vara värda något samtidigt som priset är noll. Den måste ge utrymme för nätverkande i ett omfattande creative commons.

Jag har ingen aning om hur en sådan upphovsrätt skulle se ut, men det finns kloka människor med kloka idéer på den punkten.

Diskussionen kan ta sin utgångspunkt i syftet med att ha en upphovsrätt som Blogge Bloggelito fångar bra med sitt fotografiexempel eller så kan den ta sin utgångspunkt i en socialdemokratisk vilja att skapa ett tredje alternativ:

> Vi bör gå en tredje väg. Vi bör varken acceptera skivindustrins konserverande beteende eller en total gratisdistribution. Istället bör vi sträva efter att branschen själv kommer fram med affärsmodeller som gör att dom kan tjäna pengar och så att artisterna kan få betalt.

Om det nu går att förena med ett liberalt perspektiv som hos SVD som trots allt har fattat även om det kanske inte förstår:

>Vi säger inte att upphovsrätten bör vara exakt som den är. Vi har redan tidigare påpekat vansinnet i tex de försök att förlänga den som pågår inom EU. Vidare skulle vi gärna se en reformerad och/eller avsevärt förkortad upphovsrätt. Att skadeståndskraven i den aktuella rättegången är huvudlösa är så uppenbart att det knappt behöver påpekas, men nu gör vi även det. 
>
>Alldeles självklart behövs en mindre nödig upphovsrättsindustri som slutar upp med att jaga mammor som lägger ut Youtube-klipp på sina söner.

>Alldeles självklart finns det utrymme för mer, mycket mer, citaträtt och ”fair use”! 
>
>Men ingen upphovsrätt alls? Där är vi inte övertygade. För närvarande pågår en parallell diskussion om en nyligen avlämnad kulturutredning. I denna diskuteras konstnärers möjlighet att försörja sig. Bland annat att de ska kunna driva sina företag bättre och ta betalt för det de gör.

Från mitt lilla hörn av världen är det i alla fall uppenbart att det är dags att sluta kriga och börja bygga på den nya ordningen.

10 svar på ”Ett av tre slag vinner inte kriget!”

  1. Ett par olika länkar som kan vara intresanta för denna diskutionen.
    först en länk till Lawrens lessings blog där han har ett flertal VÄLDIGT bra böcker om upphovsrätt under cc licens
    http://www.lessig.org/blog/
    Sen en till bok i samma ämne Även här under en CC licenc
    http://www.thepublicdomain.org/
    Ett svenskt exempel.
    http://www.df.lth.se/~triad/book/
    sen lite skrämmande läsning: den nya propen som förändrar upphovsrätten i sverige. detta är (efter en snabb genomläsning) en svensk DMCA som flyttar makten rakt in i ogliopolbolagens händer.
    http://www.regeringen.se/sb/d/4456/a/40699

  2. Visst är det dags att bygga den nya ordningen.

    Men det är ändå en historisk milsten att det mediaindustriella komplexet faktiskt får mothugg och inte kan hålla kvar det ”problemformuleringsinitiativ” (upphovsmännen måste få betaaaalt!) som de lyckats göra under så lång tid och över hela den utvecklade världen.

    Men nu möter de för första gången motstånd och tvingas diskutera upphovsrätten i sig, bortaplan för dem, istället för att tidigare kunnat spela alla matcher på den egna hemmaplanen, ”Stöldarenan”.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.