Döden genom tusen nålstick

Att inte ha en känsla för demokratiska principer, rättsstatens funktion och politikers och byråkraters roll i samhället verkar vara den främsta av möjliga meriter om man vill få en funktion inom EU-maskineriet. Eller också är maskineriet i sig själv så genomruttet att den bryter ner nästan alla som kommer i kontakt med det. För nog är det märkligt att personer som kommer med hårresande demokratifrämmande förslag tycks svärma inom EU som flugor svärmar runt skit.

Den senaste ”stjärnan” på demokratihimlen heter Manuel Medina Ortega, som skrivit medina-rapporten, vilken innehåller följande som är planerat att klubbas den 19/2:

> 30) Europaparlamentet anser att verksamheten på webbsidor på Internet som erbjuder nedladdning av verk och tjänster som är skyddade av upphovsrätten och närstående rättigheter är olaglig, liksom fildelning (”peer to peer”) av verk eller tjänster utan upphovsrättsinnehavarnas samtycke.
>
> 31) Europaparlamentet stöder inrättande i de olika medlemsstaterna av administrativa myndigheter som ska ha i uppdrag att vaka över att upphovsrätten respekteras på Internet, genom en stegvis process och på rättsinnehavarnas begäran.
>
> 32) Europaparlamentet är positivt till de olika nationella rättssystemens åtgärder mot webbsidor på Internet som olagligt sprider verk på nätet (t.ex. ”Pirate Bay”).

Punkt 30 ovan vill man försöka tolka så att mellanhänder vars tjänster utnyttjas av tredje part för att ladda ner piratkopierat material skall anses ha begått olagligheter. Om man bortser från att skrivningen tycks skräddarsydd för att komma åt The Pirate Bay, så får en sådan princip absurda konsekvenser om det dras till sin spets. Inte bara TPB, utan alla nedladdningstjänster som inte aktivt filtrerar varje nedladdning innan den godkänns kommer i ett slag att bli olagliga. Till och med de stora sökmotorerna är i farozonen. Det är en gummiskrivning som kan leda vart som helst.

Punkt 31 tycks försöka underminera det nej till avstängning av abbonemang som än så länge gäller.

Hur allvarliga dessa två punkter än är, så är de inte så frapperande som punkt 32.

I punkt 32 försöker man på förhand förklara The Pirate Bay som skyldiga! För hur skall man annars kunna tolka en skrivning som berömmer det svenska rättsväsendet för sina åtgärder mot The Pirate Bay, INNAN FÖRHANDLINGARNA I MÅLET ENS ÄR ÖVER — för som av en händelse börjar rättegången den 16/2, medan voteringen i nuläget är satt till den 19/2. Jag kan inte annat än tolka det som ett tämligen klumpit försök att föregripa rättssak och ”påpeka” för de inblandade juristerna att det är bäst att de lyckas fälla TPB.

Det skulle nog bli rätt pinsamt för såväl de kulturministrar som skall ta ställning till förslaget den 16/2, för Europaparlamentet som beräknas klubba det den 19/2 och för den svenska regeringen och rättsväsendet om TPB frias efter att något sådant klubbats igenom.

Jag hoppas Kulturministrarna är sunda nog att inse att de är väl tidigt ute och att principerna om hur man beter sig i rättsfrågor går helt på tvärs med sådana dumheter. Om de är så korkade som jag fruktar och lallar igenom förslaget ändå, så får man hoppas parlamentets ledamöter är kloka nog att sänka det. Tyvärr tror jag varken på det ena eller andra, vilket gör att jag helt krasst förutsätter att EU kommer att göra sig skyldiga till brott mot grundläggande rättsprinciper.

Jag hoppas jag har fel, men jag håller knappast andan.

Nu pågår i Sverige och i EU något som påminner om ”döden genom tusen nålstick”. Varje förslag, illa nog var för sig, är bara en droppe i en flod. Vi kan inte fokusera på vart och ett tillräckligt snabbt och tillräckligt ihärdigt för att påverka annat än marginellt, och vart och ett går att motivera som ett nödvändigt ont — om än bara av den som är villig att ställa sig på det sluttande planet och skrota sina principer om de hade några. Sedda tillsammans vittnar de om en ny tid, där mina barn riskerar bli nästa generations sovjeter.

Ett svar på ”Döden genom tusen nålstick”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.