Pedagogik: låt medborgarna betala in sin egen skatt

För ett par år sedan på nattkröken stod jag och medbrottsling G på perrongen vid Göteborgs centralstation och diskuterade det pedagogiska problemet med våra skatter. För oss som båda var/hade varit egenföretagare så var skatterna en fullt synlig historia. Vi hade båda på rak arm ganska god hum om hur mycket vi betalt i skatt det senaste året. I det inkluderar jag egenavgifter/arbetsgivaravgifter, inkomstskatt, fastighetsskatt, bilskatt, och moms. Det gick inte att få med parametrar som bensinskatt, alkohol och tobaksskatt och andra punktskatter utan att bläddra igenom travar med kvitton – men i grund och botten kunde vi göra en relativt god uppskattning.

Eko i plÃ¥nbokenVi såg hur liten del av de pengar som strömmade genom våra ekonomier som faktiskt i slutändan var våra egna. Ett ganska enkelt konstaterande var att skälet till att så många egenföretagare är borgerliga är att vi inte har lyxen av att få vara blinda. Som anställd är skatt ett fiktivt belopp som i de flesta fall är kommunalskatt och lite skräp på marginalen som landstingsskatt, kyrkoskatt och kanske ett par kronor till staten. De flesta tänker på sin lön som det de får i handen när preliminärskatten är dragen, eller om de är cyniska räknar de bruttolönen och ser skatten som ett ofrånkomligt ont.

Det var svårt att inte dra på munnen när vi kom med den lite tossiga idén att alla egentligen borde vara tvungna att betala in alla sina skatter och avgifter själva. De borde få hela bruttolönen inklusive arbetsgivaravgift i handen, själva få slå i skattetabeller och sen betala in bortåt tre femtedelar eller mer till skattefögderiet. Hotet om fogde och skatterevision borde ligga över alla, liksom skyldigheten att redovisa moms på varor och tjänster, in och ut.

**Det skulle synliggöra varenda skattekrona** – för att inte tala om ramaskriet när folk inser precis hur lite de får över i sin privatekonomi. Det skulle också avlasta ekonomiavdelningarna och de egna företagarna från att behöva ta närmast ett föräldraansvar för sina anställda.

Tyvärr är det väl ogenomförbart, men det är en skojig tanke.

För att tydliggöra: vi börjar med bruttopengar 10000:-

32,28 % arbetsgivaravgift = -2440 kronor = 7560 kvar

Medel kommunal/kyrko/begravningsavg/skatt 32,8 % = -2480 = 5080 kvar

Totalt ~49 % skatt och avgifter. Till det kommer eventuell statlig, bil, el och fastighetsskatt och försvinner eventuella avdrag. Dessutom betalas knappa 20 % av den kvarvarande summan i moms vid konsumtion, för enkelhets skull kan vi kvantifiera tillkommande skatter och moms till 25 %, vilket är snålt tilltaget och ändå innebär att den faktiska nettoinkomsten är 3810 kronor av 10000 brutto, statsskatten inte inräknad.

För enkelhets skull avrundar vi till 3800 kronor per 10000, de övriga 6200 kronorna går i skatt och avgifter, lite drygt tre femtedelar, fortfarande statsskatten inte inräknad.
Säg att vi helt krasst förenklar systemet och säger att varje medborgare sätter in tre femtedelar av sin lön på skattekontot. Myndigheterna på de olika nivåerna får fördela dessa bäst de kan. Hur länge skulle det dröja innan vi får drastiska skattesänkningar?

Hur länge dröjer det innan industriarbetaren tröttnar på att få 30000 i lön och betala 18000+ av dem till skattefogden, samtidigt som mindre än 12000 hamnar i egen ficka?
Låt mig gissa att det skulle gå rätt fort.

###Och där var det centrala temat i vår nattliga diskussion

Både G och jag är överens om att skatt som sådan är rätt OK. Vi konsumerar pengarna: låt vara att vi släpper kontrollen över dem, men vi får något tillbaka.

Problemet med den svenska skattesituationen är snarare en kombination av krånglighet och nivåer. Å ena sidan så är skattesystemet så komplext att få människor rent faktiskt kan säga hur mycket skatt de betalar totalt. Å andra sidan så är skattenivåerna som sådana en barriär för samhällets utveckling och den egna friheten och självförsörjandet, snarare än den gemensamma trygghet de borde innebära.

Min poäng den här gången var egentligen inte att prata skattetryck, utan att prata hur komplexiteten skapar ett mörkningsfenomen.

De många överlappande systemen med kommunal, landsting, kyrka och stat som förmånstagare via inkomstskatt, arbetsgivaravgift, fastighetsskatt, elskatt, tobaksskatt, alkoholskatt och diverse andra punktskatter gör att de flesta betalar mer än de tror.

Man kan gott säga att staten bedrar sina invånare att tro att skatten är lägre än den är, eftersom så få egentligen vet hur mycket de betalar. Det är ett demokratiskt problem, då överenskommelsen mellan individerna och staten vilar på falska grunder.

Andra bloggar om: , , ,