Upphovsrätt och liberalism

Jag finner till min förvåning att det nya lagförslaget om upphovsrätt gått igenom med brett liberalt stöd. Endast Centerpartiet röstade tappert emot förslaget. Jag får säga att jag är förvånad.
Låt mig först säga för att det inte skall bli några missuppfattningar att jag inte generellt är emot upphovsrätt. Det tål att sägas eftersom så många dumheter har kommit fram i denna debatt. Däremot är jag generellt sett negativ till lagar som inte är skrivna för att följas till punkt och pricka och till att cementera system av förmåner och ersättningar utan tydliga kopplingar till den enskildes rättigheter. Låt mig utveckla.

Upphovsrätten i sin renaste form är ett skydd för skaparen av immateriella värden. Den kom till som en direkt reaktion på att tryckare tog sig friheten att publicera författares verk utan vare sig tillåtelse eller ersättning. Den kan i samma anda utsträckas till alla som skapar litteratur, musik, konst, kod, kultur, ja alla som kan sägas ha skapat ett verk av något slag som inte redan skyddas av patent eller motsvarande. Den måste i allmänintressets namn ha en tidsgräns, så att inte skyddet går i arv från generation till generation. Det kan tyckas att det inte borde vara någon skillnad i detta mot materiell egendom, men upphovsrätt är åtminstone i sin nuvarande form i många avseenden mer långtgående och annorlunda i sin natur än materiella rättigheter.

####Mafia

I det moderna samhället har upphovsrätten mer och mer kommit att skyddas av organisationer snarare än av enskilda, till exempel STIM, IFPI, Antipiratbyrån med flera. Dessa organisationer är i sin grund frivilliga för den enskilde upphovsrättsmannen, men de har stegvis fått sådant inflytande att det är svårt att stå utanför. Internationellt är det främst organisationerna RIAA, MPAA och BSA som gjort sig kända. Dessa är mycket aggressiva i sin jakt på intrång i upphovsrätten, så till den grad att de ibland anklagats för närmast maffialiknande metoder.

De senaste åren har präglats av en teknisk kapplöpning mellan dessa organisationer tillsammans med samhällets lagliga organ å ena sidan och de som gör intrång i upphovsrätten å andra sidan. Det är en kapplöpning utan ände, eftersom det är en kamp som ingendera sidan har någon förutsättning att vinna i egentlig mening.

Ändå får man säga att upphovsrättens företrädare förlorat mark, mer än halva den unga generationen över hela världen, människor upp till tjugofem a trettio år, har inställningen att privata intrång i upphovsrätten inte är ett brott.

En intressant fråga är hur vi hamnat där? Varför är den unga generationen inte lika avogt inställd mot piratkopiering? Anser de att artisterna och filmproducenterna saknar rättigheter? Svaret är nog inte fullt så enkelt, sådana aspekter finns säkert med, med det finns även andra faktorer som påverkar. För att inte hamna i en diskussion vid sidan av det egentliga ämnet lämnar jag det därhän tills vidare. Mer direkt intressant är hur samhället bör reagera, och vad samhället egentligen bör skydda genom lagar och förordningar?

####Vad skall lagstiftarna ägna sig åt?

Jag anser inte att det är samhällets sak att försöka upprätthålla ovillkorliga förmånssystem som till exempel kassettavgiften. Det är inte heller bra för ett samhälle att stifta lagar som kriminaliserar en stor del av dess befolkning. Det är inte samhällets sak att ensidigt gå ett särintresses ärenden och vrida sig ut och in för att tillgodose detta särintresse. Det är samhällets sak att stifta tydliga och konsekventa lagar som är lätta att tolka och som tydligt visar vilka rättigheter och skyldigheter den enskilde har. Det är samhällets sak att stifta lagar som tydligt visar vem det är som skall skyddas och varför. Det är samhällets sak att göra allt för att upprätthålla de lagar de stiftar. Det är samhällets sak att se till att sanktioner och brott överensstämmer med varandra i styrka.
För att börja i någon ände kan vi titta på kassettavgiften som är menad att ge främst artister och bolag ersättning för inkomstbortfall beroende på privat kopiering. Den är inte till för att kompensera piratkopiering, som ju är kriminellt. Att lämna ersättning för kopiering av legalt inköpt media för eget bruk är också i sak orimligt. Det är att överföra immateriella rättigheter till ett materiellt plan och binda konsumentens rättigheter till en plastbit snarare än till dess innehåll. Återstår endast inspelning från etermedia – radio och TV. Inspelning från radio kan utan vidare antas vara mindre vanlig, framför allt på digitala media. Kvaliteten på en radiosändning är egentligen rätt låg och kan nog inte sägas konkurrera med artisternas egna skivor. Rent faktiskt, lagligt eller olagligt, kopieras långt mer musik från Internet. I de fall det rör sig om olagliga kopior är kassettavgiften missriktad, i de fall det rör sig om lagliga kopior är den även då missriktad av samma skäl som kopiering av egna skivor. Kanske är en avgift på den tekniska utrustningen för inspelning från TV på sin plats, men knappast på själva mediet som kan användas till så mycket annat.

En stark invändning mot kassettavgiften är generaliseringen av upphovsrättsinnehavaren. Generella avgifter som sedan fördelas av en intresseorganisation kommer knappast de små upphovsrättsinnehavarna till del. Dessa betalar å andra sidan själva dessa avgifter, så det blir fråga om en ren förlust inte en vinst. Det blir även en form av förtäckt skatt, dessutom en skatt som direkt går till någon utan rätt att beskatta. Detta är faran med alla kollektiva system, oavsett om det är fråga om kassettavgifter eller kollektiv partianslutning via facket, något som borde vara en total självklarhet för en liberal.

####Dumheter i lagstiftning

Kriminalisering av breda folklager i sin tur är alltid en mycket stor fara. Att komma med utsagor om att lagen inte skall tillämpas, annat än vid grova överträdelser, är ungefär lika pedagogiskt och trovärdigt som tomma hot är i uppfostran. Lagar måste vara så entydiga som möjligt och i möjligaste mån spegla allmänt rättsmedvetande. Sanktioner vid lagbrott måste stå i relation till brottets art och svårighet. Att stifta en lag som i alla fall på pappret kan ge längre fängelsestraff för icke kommersiell fildelning, än motsvarande straff i ett typiskt misshandelsfall, det är inte bara orättfärdigt – det undergräver även allmänhetens tilltro till rättsväsendet och lagstiftarna. Rättssamhället är en skör skapelse, det behöver inte undergrävas av klantiga lagar.

Ur en liberal synvinkel bör en persons rättigheter inte sanktioneras så länge de inte skadar andra personers rättigheter. Existerar skada måste skadan ställas i proportion till den kränkning av privatpersonens rättigheter det skulle innebära att kontrollera och sanktionera beteendet. Är skadan mindre än den kränkning som krävs för att motverka skadan blir det som att skjuta sig i foten för att kurera nageltrång.

Naturligtvis måste man i sitt lagstiftande dra nytta av empiriska data. Visar det sig att en lag är för tam så bör man naturligtvis fråga sig om det är läge att skärpa den. Att skydda särintressen innebär dock att man har en skyldighet att dra en gräns för var samhällets ansvar tar slut. Det innebär också att man måste ställa motkrav, så att skyddet blir ömsesidigt.

Vi bör generellt vara så sparsamma med lagar som vi kan. Endast de lagar som är nödvändiga och rättfärdiga förtjänar att antas. Vi bör också försöka hålla våra lagar så enkla och konsekventa som möjligt. Vi bör undvika lagar vi inte avser upprätthålla. Vi bör undvika att lagfästa privilegier och ekonomiska förmåner. I den mån vi lagfäster ekonomiska förmåner bör dessa aldrig vara ovillkorliga.

####Vad är bolagen rädda för?

Slutligen för att återkomma till effekterna av fildelning, egentligen vid sidan av ämnet, så ställer jag mig frågande till bolagens analyser. Jag har själv varit musiker när jag var yngre, och jag vet att nationellt och internationellt läggs stora summor på att få ett musikstycke spelat i radio och TV. Det är en del av marknadsföringen – den musik som inte lyssnas på säljer inte. Det de stora bolagen egentligen är rädda för, verkar snarare vara att förlora kontrollen över sin mjölkko – för att uttrycka sig rått. Musiker kommer att fortsätta skapa musik, deras alster kommer att fortsätta distribueras. Efter en omställning kommer de också att få bra betalt – deras lyssnare är inte dummare än att de fattar att de annars inte har något att lyssna på. Redan nu tjänar artister med visioner bra trots att de erbjuder sina alster för gratis nedladdning. Bolagen borde med andra ord omfamna utvecklingen och utvecklas med den. De har ingen gudagiven rätt att överleva, det går emot hela kapitalismens idé. De har bara rätt att överleva om de erbjuder sina konsumenter något konsumenterna är beredda att betala för. **That is capitalism 101**.

10 svar på ”Upphovsrätt och liberalism”

  1. En intressant frågeställning uppenbarade sig just för mig.
    Med tanke på att bl.a. Telia nu börjat lansera bredbands-TV så
    kan man väl anta att även TV kommer att bli ett engångsmedium
    på samma sätt som DRM-skyddet gör den musik man köper online
    till förbrukningsmaterial. Jag utgår från att i princip allt
    det som sänds via TV är upphovsrättsligt skyddat.

    Har jag fel i detta resonemang?

  2. Även om det inte är självklart att det blir på det sättet så är det naturligtvis fullt möjligt. Frågan är då vad kassettavgiften är menad för?

  3. Vill inte vara gnällig men rösterna fördelades som följer:

    För utskottet: 119 s, 46 m, 38 fp, 24 kd, 24 v
    För res. 1: 1 fp, 1 kd, 17 c, 15 mp
    Avstod: 1 c
    Frånvarande: 25 s, 9 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 2 mp,

    Mao så röstade även mp mot förslaget.

  4. I Sverige så är vi ju av hävd duktiga på att införa ”tillfälliga” pålagor som efter träget bruk blir permanenta. Jag misstänker kraftigt att kassettersättningen inte alls kommer att försvinna. Minns jag inte helt fel så finns det annat som har varit ”tillfälligt” tidigare och som numera är permanent: lyxskatten på choklad (stammar från 2:a världskriget och bristen på kakao) och momsen. Någon insatt får gärna rätta mig om jag har fel i ovanstående exempel.

  5. Clas skrev:
    ”Vill inte vara gnällig men rösterna fördelades som följer:

    För utskottet: 119 s, 46 m, 38 fp, 24 kd, 24 v
    För res. 1: 1 fp, 1 kd, 17 c, 15 mp
    Avstod: 1 c
    Frånvarande: 25 s, 9 m, 9 fp, 8 kd, 5 v, 4 c, 2 mp,

    Mao så röstade även mp mot förslaget.”

    Jag tror Marcus menade att Centern var det enda av de partier som i någon mening är liberala som röstade emot.

  6. Göran slog huvudet på spiken.

    MP röstade emot, och det skall de ha heder för.
    M, FP och KD hade alla invändningar, men valde ändå att stödja skräpet – det tycker jag var mindre lyckat.

  7. OM MP:s inslag av liberalism kan man tjöta tills korna kommer hem. Detta finns även inom partiet men nog om detta. Hittade följande klipp:
    http://nyteknik.se/art/40895
    > En spansk universitetslärare sparkades efter ett seminarium där han hävdade att fildelningsteknik kan användas på ett lagligt sätt.

  8. Nu var det många månader sedan vi diskuterade fildelning sist men jag vill bara tala om att MP:s utredning är klar och därmen vår politiska syn.

    http://mp.se/templates/Mct_78.aspx?avdnr=5&number=115068

    ”Vår slutsats är att ett skyddande av upphovsrätten, oavsett kostnader och oavsett intrång i den personliga integriteten, inte kan ske. Vi vill inte ha ett samhälle där värnandet om upphovsrätten och äganderätten leder till nästintill fullständig övervakning av enskildas aktiviteter.”

    Jag vet hur illa Marcus tycker om sin blog som propagandacentral men jag misstänker att han och andra läsare här, inte följer alla uttalanden från MP.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.