Jobben och storföretagen

[Lotta Gröning](http://www.aftonbladet.se/blogg/groning/230505081055_tillvxt.html) skriver i sin blogg att vi backar in i framtiden. Hon har idel poänger, men för att rikta in sig på två saker så skriver hon:

> Vi har normer och regler anspassade för ett svunnet århundrade.

Detta är något jag skakar på huvudet åt dagligen. Hela vårt samhälle är genomsyrat av produktionssamhället. Det pratas om tjänstesamhälle, men tre fjärdedelar av politiker och debattörer som tar ordet i munnen vet inte vad det innebär. När såg någon senast ett förslag eller en åtgärd konkret menad att förenkla, förbättra eller ens uppmuntra tjänstesamhällets utveckling.

> Föraktet mot de små företagen och de nya branscherna är både farligt och skrämmande. Vem ska producera tillväxten om inte folket som bor i landet och det lokala och nationella näringslivet.
Sony Ericsson i Kina är väl knappast något att hoppas på.

För att fortsätta min tirad \*ler\*
Politikerna, och då kanske främst regeringen är så låsta i produktionssamhället och de stora företagens betydelse för den svenska ekonomin att förbättring av småföretagens villkor blir en läpparnas bekännelse. I praktiken har närmast ingenting gjorts för att förbättra villkoren för småföretagandet, medan politiker åker land och rike runt för att blidka de stora produktionsföretagen med diverse morötter (mutor), xtraordinära villkor, och annat som i slutändan visar sig meningslöst.

Hur menar politikerna egentligen att vi skall kunna konkurrera på produktionssidan när vi tillhör topp tre i lönekostnader? Ett produktionsföretag behöver inte ens flytta sig utanför Europa för att minska sina lönekostnader med bortåt 60-70 %. För ett större produktionsföretag lönar sig en sådan flytt närmast omedelbart. Att försöka locka, pocka, sockra och gnälla får oss att se ut som den ratade parten i ett sprucket förhållande som fastklängd kring benen på sitt ”livs kärlek” försöker med allt mellan himmel och jord för att inte bli lämnad.

Anpassning efter verkligheten vore att föredra. Låt oss se framåt istället för att klamra oss fast vi ”fornstora dar”.

6 svar på ”Jobben och storföretagen”

  1. Snart får jag få i ordning på min egna blog så jag slipper skriva allt här. Men för att konkret besvara din fråga.
    ”När såg någon senast ett förslag eller en åtgärd konkret menad att förenkla, förbättra eller ens uppmuntra tjänstesamhällets utveckling.”
    Jag ser det ofta på de möten vi har med kulturnämnden. Naturligtvis med mitt och därmed MP:s stöd. Att stödja upplevelseindustrin är en kulturpolitisk fråga. Yngre Socialdemokrater är mycket medvetna om frågan. Men i bland upplever jag att det finns en generationsskillnad. De äldre lever kvar i uppfattningen om Sverige som ett industriland och ställer sig väldigt frågande till att stötta en mer aktiv kulturpolitik.
    Jag tror inte att det är en ovilja. Mer en slags vänsterkonservativ oljetanker som tar alltför lång tid att vända.

  2. Det var väl kanske det som var min poäng…

    Hjärnan är så hårt låst i det som var att den inte ens ser vad som kommer.
    Att den yngre generationen är mer med på noterna är inte förvånande.

  3. Du har trasiga citationstecken i din blogmjukvara. Vart annat används upp och ned på amerikanskt manér. Det ser väldigt märkligt ut i en svensk text.

  4. Det var värst vad du märker ord.

    Jag skrev ”\*ler\*” eftersom jag faktiskt gjorde det, log, åt mig själv och mina tirader. Anser du att en sådan enkel sak gör innehållet mer torftigt? Det anser inte jag.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.