Åsa och Erik på’t igen

Åsa Lindeborg och Erik Wijk är igång igen på [Aftonbladets kultursidor](http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,646885,00.html)…

Den här gången får vi oss till livs att vi är osolidariska om vi inte tillerkänner den irakiska ”motståndsrörelsen” rätten att göra motstånd. Vi får också en tendensiöst feltolkad rättsprincip serverad:

> De som blankt förkastar en jämförelse med motståndet mot nazismen under andra världskriget förkastar därmed även den fundamentala rättsprincip som säger att i skuldfrågan bedöms endast gärningen och inte gärningsmannen. Man dör av raketbomber, pansareld, utbränt uran och kulsprutesalvor oavsett vem avsändaren är.

Nyhet för Åsa och Erik, i en rättslig bedömning av skuldfrågan tar man främst hänsyn till **syftet med en handling** inte nödvändigtvis resultatet. Vad som blir effekten påverkar kanske i viss mån bedömningen, men är klart sekundärt jämfört med vad man syftade till att uppnå med handlingen.

Åsa och Erik serverar oss sedan ”två myter” som enligt dem ”bejakas” av dem som nu försvarar USA:s närvaro. Den första av ”myterna” är att kaos uppstår vid trupptillbakadragande, den andra att motståndet består av sekterister och liknande extrema blodtörstiga grupper.

Låt mig börja med den första ”myten”. Vi har alltså en situation där den tidigare dominerande maktgruppen är borta, den var trots allt målet för invasionen. Med den försvann hela dess maktapparat – militär, polis, rättsväsende, hemlig polis, politisk struktur och organisation. Anta nu att USA direkt efter lyckad invasion skulle ha dragit sig tillbaka, vad får vi då? Svaret är som vi lätt kan se – ett vakuum. Det är med andra ord de amerikanska truppernas förbannade skyldighet att se till att den inhemska infrastrukturen blir uppbyggd igen, så att de kan dra sig ur utan att automatiskt lämna över till gangsters och nya potentiella diktatorer. Åsa och Erik verkar tro att vi lever i illusionen att Sverige skulle klara sig så förbaskat mycket bättre om vi lämnades vind för våg, utan att ha vare sig rättsväsende eller politisk struktur?

Vi har ett eget europeiskt exempel på när strukturer rivs ner och ingen finns att skydda dem som inte kan skydda sig själva – Jugoslaviens fall. Vi söker fortfarande efter några av krigsförbrytarna som lyckats hålla sig osynliga.

Då glider vi automatisk in på den andra punkten, de svartmuskiga, extremistiska, religiösa gangstrarna. Det finns en islamofobi i väst, det är fullkomligt korrekt, det finns även rörelser och personer i Irak som är kritiska mot USA och invasionen utan att vara terrorister – det är också sant. Problemet är att Åsa och Erik gör sig skyldiga till revolutionsromantik. De likställer implicit USA med Nazityskland och ser allt motstånd som gott motstånd. Lite pliktskyldigt medger de att det finns extrema grupper som utnyttjar situationen, men bilden är klar – motståndet och motståndsmännen är i grunden goda.

Glömda är de som inte vågade gå och rösta trots att de ville, glömda är de civilister som hängdes ut på videoband och sedan slaktades när deras regeringar inte vek sig för utpressning. Glömda är de kidnappningar som blivit vardag i Irak. Glömda är de mördade unga män vars enda brott var att ha ställt sig i kö för att utbildas till poliser – strängt taget en förutsättning för att USA skall känna sig trygga att lämna landet.

Jag betvivlar inte att majoriteten av attackerna riktar sig mot ockupationsmakten, frågan är **varför inte alla attackerna** gör det. Varför attackeras det inhemska samhället, **varför attackeras civilister överhuvudtaget?** Är det fråga om kollaboratörer, och definiera i sådana fall hur de skulle ha kollaborerat så att de blev ett legitimt mål? Nej Åsa och Erik, ni är drabbade av revolutionsromantik igen, signifikanta delar av den rörelse ni försöker försvara har inte Iraks folks rättigheter på sin agenda, de har sin egen.

Jag kommer personligen att protestera om USA försöker ställa sig vid sidan av FN igen. Jag hoppas problemen i Irak har lärt dem att unilaterala aktioner inte är en bra idé. Jag anser att de gjorde ett svårt misstag när de handlade på egen hand. Jag anser att deras skäl inte höll streck. Jag anser att deras skäl till invasion förändrades undan för undan för att anpassa sig efter dagsläget, det började med WMD men när inga sådana hittades så var det plötsligt Saddam själv, ”vilket de sagt hela tiden.”
Att ge Carte Blanche till de krafter som inte är intresserade av demokrati i Irak är dock ingen lösning.

6 svar på ”Åsa och Erik på’t igen”

  1. Globaljuggler.

    Att få halva Europa emot sig, att inte självklart ha FN:s stöd, att lämna sig själv öppen för kritik om brott mot folkrätten, att lämna sig själv öppen mot irakiska protester om USA som ockupationsmakt – behöver jag fortsätta?

  2. Hehe, sorry. Jag tänkte fel. Trött som jag var tänkte jag att unilateral var motsatsen till monolateral, ett ord som inte ens verkar finnas.

    Jag håller med dig i sak alltså 🙂

  3. Tack för de snälla orden. Fast jag har snott temat till min blogg, Wuhan heter det. Det är jag som jonglerar, men bara med 4 bollar. Jag har klippt in 2 bollar till.

    Intressant och snygg layout-lösning du har. Jag har inte sett någon liknande wordpress-blogg men den lösning du har på förstasidan. Egenutvecklat? Imponerande i så fall!

  4. I högsta grad egenutvecklat, från scratch.

    Skrivit artikel om det till Datormagazin, kommer väl i näst-nästa nummer eller möjligen ett nummer efter det.
    Allra bäst bör designen göra sig i Mozilla/ Opera/ KHTML(Konqueror+Safari men har inte hunnit testa i dessa två) eftersom den bygger på CSS, men i MSIE är det trots det en OK kompromiss.

    Jag är väl inte hundra på färger och bilder, men typografin och layouten är jag nöjd med.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.