Stjäla och maska på jobbet

Som [Daniel Ekman](http://word.subjektiv.se/index.php?p=313) så riktigt påpekar så är sidor som [sommarjobb.net](http://www.sommarjobb.net/index.php) och [maska.nu](http://www.maska.nu/index.php) helt ute och cyklar.
Det handlar inte om att vi måste tillbaka till någon luthersk moral, men vi behöver inte motivera stöld och jobbsabotage med någon slags ideologiskt förvirrade quasibudskap.

Till skillnad, verkar det som, mot dessa sajter/skribenter, så har jag suttit på andra sidan bordet och sett vad som händer när någon beter destruktivt. Det kan lätt bli ett rent h-e för arbetsgivaren. Min erfarenhet handlar i och för sig om när en anställd inte mådde bra och då en lojalitetskonflikt uppstod, men det fick effekten att det lilla företaget (mindre än tio anställda) som följd genomgick en svår kris.

Skulle en sommarjobbare bete sig på det sätt dessa sajter propagerar för, skulle det med mig som chef bli omedelbar uppsägning och polisanmälan. Jag frågar mig om SUF och den mer anonyma författaren på maska.nu inser att de manar till kriminalitet?

SUF pratar om mervärde som stöld, en inte ovanlig svepande beskrivning i den mer extrema förvirringsvänstern. De gör det vanliga och naiva misstaget att tro att pengar trillar ner i arbetsgivarens fickor genom någon sorts magi, snarare än genom hårt arbete. Rent faktiskt arbetar få så hårt som många av just de arbetsgivare som enligt SUF skulle liksom ”glida” på arbetarnas svett.

Jag är idag egen och kan utan vidare säga att det är en långt mer tuff och otrygg tillvaro än när jag var anställd. Så småningom kan det bli fråga om att försöka växa som företag, mycket faktiskt för att återskapa en viss mån av trygghet och redundans som jag helt saknar idag. Det skulle räcka med en enda sådan idiot som på maska.nu, eller en enda SUF:are som anammat deras förvirrade budskap, för att sätta bom stopp för en sådan process. En enda sådan förvirrad skäl och istället för ökad trygghet så skulle konkurs och kronofogde hägra.

Jag säger inte att en anställd skall känna samma glöd för verksamheten som jag själv. Jag säger inte heller att jag förväntar mig några 110%. Det jag förväntar mig är att någon gör sitt jobb och uppträder hederligt. Jag förväntar mig att eventuella klagomål resulterar i en diskussion snarare än maskning. Jag förväntar mig att inte betala lön för dödkött.

Faktum är att jag förväntar mig mervärde. Mervärde betyder i förlängningen att jag kan utöka verksamheten, anställa personal för ickeproduktiva men viktiga funktioner, att jag kan fondera pengar så att tryggheten för de anställda och mig ökar och för den delen att kommande löneförhandlingar blir trevligare för båda parter.

Tre saker hindrar mig i nuläget från att satsa på att växa från enmans till flermansföretag, det ena är skattebyråkrati som skulle äta upp min tid och innebära att den första anställda blir en förlustaffär, det andra är skattenivåer som gör att det krävs en för stor intäktsökning för att jag skall känna mig trygg i att klara biffen, det sista är dålig erfarenhet av att sitta fast med en snyltgäst i ett litet företag.

Tack SUF, tack maska.nu, ni har just bidragit till att övertyga mig om att inte vara med och skapa ytterligare arbetstillfällen i Sverige – men mina skatter kanske kan bidra till någon praktikplats på någon parkförvaltning någonstans…

10 svar på ”Stjäla och maska på jobbet”

  1. Du ÄR medveten om att SUF:s uppmaningar är en logisk följd av deras ideologi?

    Ifall du ska angripa något så är det väl betydligt vettigare att angripa själva ideologin än det faktum att man faktiskt följer den?

  2. Märkligt att alla som är hårt jobbande ”egenföretagare” (i storleksklassen korvkiosk)automatiskt lierar sig med kapitalister. Men det är väl för att ni själva vill vara kapitalister och slippa det hårda arbetet och leva på att andra jobbar hårt istället. Det finns för många självömkande egenföretagare, bli anställd då om det är så jävla jobbigt och ni är så jävla duktiga.

    För övrigt stavas det kvasi-, inte quasi.

  3. nae, var ju snarare en snyftsnyfthistoria om hur synd det är om dig som har ett eget företag.

  4. Mjurp:
    Tycker du det? Jag får nog säga att jag trivs som egen – ekonomiskt otryggt men fritt.

    Jag tror du missuppfattat delar av inlägget, den situation jag först beskriver var inte som egen utan som styrelseledamot i ett mindre aktiebolag.

    Jag påpekar sedan att situationen att vara egen inte innebär att man automatiskt blir någon ekonomisk storfräsare. Knappast en snyfthistoria men ett kallt konstaterande.

    Jag konstaterar också att så länge jag inte har en lösning som gör det **möjligt** och någorlunda säkert att anställa, så kommer jag inte anställa. Knappast en snyftning där heller, bara en anpassning efter livets realiteter.

    Jag säger att jag tycker det är synd, eftersom att växa skulle innebära större trygghet. Så OK \*snyft\*, där var väl en snyftning då…

  5. Rolle, sorry att det tog lite tid innan jag upptäckte din post i moderationskön. Håller på och mixtrar lite med inställningarna, och du fastnade i maskineriet.

    För att besvara din kommentar:
    Som egen kommer man utanför det vanliga anställd-/arbetsgivargrejen. Är man egen utan anställda sitter man varken i den ena eller andra sitsen. Man befinner sig i ett värderingsmässigt ingenmansland.

    Istället ser man hur mycket man själv arbetar och hur svårt det är att få ekonomin att gå ihop. Eller kanske värre, hur dyr man är tvungen att vara för att gå runt.

    Hur länge tror du nuvarande system skulle bestå ifall **alla** svenskar fick personligt ansvar att betala in sin skatt, sina sociala avgifter och sin moms?
    Tänk dig själv: Varje månad får du 30000 i handen, du får själv på egen hand betala in 18000 till skattemyndigheten – först när det är gjort kan du plocka fram hyresavin, avbetalningarna, telefonräkningen, elräkningen och TV-licensen. Skulle inte du börja ställa frågor?

    När jag såg vad som krävdes för att starta eget, men ändå bestämde mig för att fortsätta, så berodde det på två saker:
    Jag uppskattade friheten i arbetet så mycket att jag var beredd att i praktiken gå ner i lön.
    Jag var besjälad av idén att ha eget företag och försöka få det att funka.

    Det finns storfräsare, men som du så ”snällt” påpekade, de flesta enmansföretag är på nivån korvkiosk – det är inget man blir rik på. Strängt taget är jag inte intresserad av att bli rik, men jag vill fasen överleva när jag jobbar så frenetiskt som jag faktiskt gör.

  6. Marxismens tes om mervärde (vilken jag inte delar) talar väl om tllverkningsindusti. Mata in lite arbetare och järnmalm i ena änden av en fabrik och du får ut en bil och miljöförstöring i den andra.
    Men jobbar man inom tjänstesektorn, vilket de flesta gör, så skapas inte mervärde på det viset. I och för sig är det väl bra att det blir pengar över så att företag kan expandera och sätta människor i arbete – om det ändå fungerade så.
    I dagens läge verkar företagsamhet mest vara att köpa och sälja aktier på en börs där värdet stiger i takt med att människor avskedas.
    Både du och jag föredrar förmodligen ”IKEA-mönstret”, så som kapitalismen var avsedd att fungera, långsiktig tillväxt utanför de snabba klippens ramar.
    Jag har inte läst de sidor du referar till, men på mig låter det som viss ultravänster utnyttjar en situation där det krävs mer och mer av dem som har arbete. Är själv på en arbetsplats där det blivit kutym att INTE ta ut sin lunchrast – vilket i slutänden endast kommer att leda till en katastrof.
    Vi behöver en sundare syn på arbete och företagande.

  7. Hej Clas, long time no see.

    Du har fullständigt rätt i att jag föredrar IKEA-varianten framför börsklippen.

    Du har också fullständigt rätt i att jag inte fördrar en arbetssyn som gör att folk skippar lunchrasten. Hade jag en anställd skulle jag nog snarast sparka ut honom/henne på lunch om han/hon kom med ett sådant förslag.

    Att vara ”liberal” eller ”kapitalist” som etiketterna har sett ut om min blogg, innebär inte automatiskt att man slutar vara humanist. Människan är inte en maskin och skall inte heller betraktas som en sådan.

  8. Vad jag förstått så är mervärde i dag svårare att mäta än förr. Det viktiga är väl själva relationen arbetssäljare-arbetsköpare och att det där finns olika intressen.
    På små arbetsplatser är chefen och arbetaren ofta närmre varandra och det blir då mer sällsynt att arbetaren ställer krav osv (och kanske också att chefen kör med dålig stil får vi hoppas), men relationen finns fortfarande kvar.

    Om man får utföra skitjobb för skitlön så är det inte mer än rätt att sno lite grejer eller maska. Och attackera inte skatterna, det är de som ser till att vi åtminstone har lite välfärd kvar så de behövs i allra högsta grad.
    Eller du Marcus kanske föredrar sänkt sjukförsäkring så att du kan bidra med mindre till det gemensamma? Om du vill sänka skatten måste du ta någonstans ifrån också, och de som vill sänka skatten i det här landet vill ta det från arbetare.
    Dags att visa vilken sida du egentligen står på tycker jag.

  9. Tjena Olle.

    Jag ställer inte upp på den klassiskt marxistiska verklighetsbeskrivningen. Varför konflikt? Och varför skulle intressena för arbetsgivare/arbetstagare *automatiskt* vara mer skiljda åt än gemensamma? Framför allt i små till medelstora företag.

    Båda parter är för sin utkomst beroende av att företaget fungerar och går bra. Fungerar det bra finns också större utrymme för förbättringar. Det finns en hierarki. Men hierarkin behöver endast bli aktuell då makten måste användas, dvs. när man inte längre är överens och beslut måste fattas.

    Jag tror de flesta konflikter beror mer på de inblandade personligheterna än på situationen i sig.

    Är du missnöjd, ställ krav. Får du inte gehör, välj mellan att acceptera situationen eller hitta annat jobb. Maskning och stöld uppnår ingenting. Du har fortfarande inte fått gehör, arbetsplatsen behöver inte förändras och du tullar på företagets väl – samtidigt som du utsätter dig själv för en konkret risk att kickas ut och kanske till och med polisanmälas.
    Vem har vunnit? Inte du.

    Vad gäller skatter, så har jag som sagt inget emot att betala skatt. Jag ställer mig däremot tvivlande till att pengarna används effektivt.
    Ineffektivitet = högre skatter.

    Jag ställer mig också ibland frågande till vad som egentligen är samhällets ansvar.
    Stora åtaganden = högre skatter.

    Då och då hör jag om projekt utan *egentlig* betydelse för samhällets väl.
    Onödiga projekt = högre skatter.

    Vad gäller det sistnämnda kan du ju ta dig en funderare på varför så mycket pengar används för att dölja den **verkliga** arbetslösheten i Sverige?

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.