Vissa saker går att veta bättre …

Jag inser att jag i inlägget Tänkvärt på så många plan härom dagen lämnade väl mycket öppet för tolkningar. Jag läser kommentarsdiskussionen mellan vår gästbloggare Henrik Brändén och EliasR där Elias frågar:

Får man inte vara kritisk mot sådana här ”vetenskapliga” artiklar och fynd!?!?

Och fortsätter med att påstå följande:

Evolutionsteorin är en tro som vilken annan, det vi hittar i naturen väljer vi själva att passa in i vårt val av paradigm. Det är dock mer problematiskt att vara evolutionist med de nya rönen inom genetik.

Dessutom: svälj inte allt du läser bara för att det står under ”vetenskap”.

Henrik kan svara på Elias fråga och påstående med mycket större sakkunskap inom området mikrobiologi och med mycket större kunskap om det vetenskapliga kunskapsläget kring evolutionsteorin och våra gener; och det gör han i kommentarsfältet. Läs gärna det. Det är lärorikt.

Men jag ser en koppling mellan Henriks och Elias diskussion och impulsen som fick mig att lägga ut bilden om hur jag eller du som läser detta borde bete oss om vi råkade bli den första människan att få kontakt med en utomjording.

Jag hyser nämligen övertygelsen att vi kan veta bättre. Att det finns tolkningar och förståelser av verkligheten som är bättre än andra. Jag är också övertygad om att det går att systematiskt pröva vilka av två olika tankar som är den för tillfället bästa beskrivningen av verkligheten. Det gör mig till en anhängare av den vetenskapliga metoden och en motståndare mot vidskepelse i olika former. Det gör mig däremot inte till motståndare mot alla yttringar av religion. Man kan vara troende, man kan utöva religion, man kan forma religiöst grundade uppfattningar om världen, utan att hänge sig åt vidskepelse.

En del av det religiösa beteendet visavi kunskap kan jag inte förlika mig med. Man upphöjer religiöst motiverade sanningar till likvärdiga vetenskapligt grundade teorier. Jag menar då sanningar av karaktären: det är sant för att det står i bibeln, eller det är sant för att jag har haft en uppenbarelse. Den stora skillnaden mellan vetenskap och religion är  att vetenskapen inte gör anspråk på en slutgiltig sanning. Vetenskapen gör anspråk på en bästa möjliga teori med dagens kunskapsläge.

Philip Wildenstam påminde mig idag om hur viktig den tanken är genom att länka till TED-föreläsningen nedan. I de fall där det går att svara vetenskapligt på en fråga om vad som är bra eller dåligt, eller där det svaret åtminstone går att söka med vetenskapliga metoder, så har vetenskapen och de av oss som är mot vidskepelse ett ansvar för att basera våra moraliska val på ett allvarligt försök att reda ut vad som är bäst. Det är nämligen överlägset en moral baserad på dogma, vidskepelse och tradition.

Men se klippet i stället för Sam Harris förklarar det så mycket bättre än mig!