Politik + Sex = Sant?

För någon vecka sen skrev Svenskans ledarblogg om sexualiseringen av valrörelsen med anledningen av en krönika av Katerina Janouch:

Ibland får jag höra att jag är väldigt lik Katerina Janouch. Det är mycket möjligt, man ser ju sällan likheter lika väl som andra gör det. Men på en punkt skiljer vi oss. Mycket kan jag hitta att tycka om och analysera i valrörelsen. Men jag kommer aldrig beskriva den som ”pirrig” och jag kommer aldrig referera till Lars Ohly som förste älskare eller beskriva hans partner som ett erotiskt laddat PR-trick.
Nä. Min innerliga förhoppning är istället att denna artikel inte är locklyftet på den Pandoras Ask som ger oss en idelig sexualisering av valrörelsen. Det vore rätt jobbigt. Låt oss för all del släppa frågan om partiledarnas fertilitet och virilitet och grunna på politiken i stället. Snälla?

Katerina Janouch konstaterar i sin krönika att politikernas erotiska kapital aldrig har varit viktigare än i årets valrörelse och gör sedan jämförelser mellan partiledarna. Hon anser att statsministern leder den erotiska maktkampen. Jag noterar att kvalitetstidningen Svenska Dagbladet vill averotisera medan tabloiden Expressen verkar inriktade på en sexig valrörelse – bättre löpsedlar så antar jag.

Ännu tydligare blir Expressens ambitioner när man sett deras politiska reportrar Christian Holmén och Karl-Johan Karlsson ägna hälften av tiden under Expressens Stora partiledarutfrågning av Rick Falkvinge till att diskutera frågor med anknytning till hans sexualitet.

Jag inser att jag är en av deltagarna i båda de pågående matcherna, men tar mig ändå friheten att bedöma resultatet så här långt:

Expressen leder överlägset i kampen mot bloggarna om att vara lägre än Glocalnet.

Falkvinge leder på poäng matchen om att vara den erotiskt intressantaste partiledaren.

En stjärna gör inget lag

Tänk er en briljant individualist ensam försöka dribbla sig igenom ett helt försvar i fotboll, hockey eller någon annan lagsport.

Tänk er en virtuos med aldrig så stor talang för trakterandet av ett instrument som själv fyller alla de funktioner som krävs för att få till stånd en konsert från att bära utrustningen via att sköta tekniken till att sälja biljetterna.

Försteviolinist
Tänk er en ensam pirat som ska reva segel, bemanna rodret och pumpa läns i hård sjö.

I mitt arbete befinner jag mig ofta i situationen att ett stort team av människor arbetar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för en enda person att för en kort stund glänsa. När någon ska göra ett viktigt framträdande för att övertyga, sälja eller på något annat sätt kommunicera så möjliggörs detta ofta av en hel stab av stödfunktionärer. Det ska vara bra ljud och rätt ljus, det ska kanske filmas och visas på en stor skärm för att alla ska se, miljön ska vara snyggt designad av en scenograf, det ska finnas ett väl genomtänkt manus och talaren ska ha haft chansen att förbereda sig med bästa möjliga stöd.

Om detta gäller för de företag och intresseorganisationer som är mina uppdragsgivare så gäller det också inom politiken.

Vi inom piratpartiet har lätt att mobilisera politisk kraft tack vare svärmen, men vi måste också kunna kanalisera den kraft, kunskap och de kompetenser som finns i vårt svärm till rätt uppgifter. Vi behöver idag inte bara tänka på vilka som ska vara våra kandidater till riksdagen, våra stjärnor, virtuoser eller segelmästare. Vi behöver också tänka på hur vi ska stödja dem; vem och vilka i den stora svärmen som kan hjälpa kandidaterna med allt runt omkring, så att de slipper slita med en enmansshow.

Jonathan Rieder Lundkvist, Emma och Jimmy Callin har alla tre varit inne på det här. Behovet av oss som inte kandiderar men som vill jobba för dem som gör det. Vi är ett lag och som Emma säger så är: ”hela poängen att vi ska hålla varandra under armarna för att kunna flyta.”

Så hur gör vi? Har ni några förslag? Hur organiserar vi vår svärm till stödfunktioner för våra kandidater? Jag tror en sak vi behöver göra är att lista de kompetenser och talanger som en kandidat kan ha nytta av så att vi kan skapa en pool av dessa. Samtidigt behöver var och en av oss fundera över vad vi kan bidra med. Och till sist behöver vi ärligt fundera över och och diskutera vad var och en av oss gör bäst.

För att börja med mig själv:

  1. Jag hoppas kunna bidra med stöd och hjälp för de som förbereder presentationer, tal och appeller – jag har arbetat med talskrivande och talarcoachning för näringslivet under de senaste åren.
  2. Jag hoppas kunna bidra med organiserandet och producerandet av events. Om det behövs moderator, research, redaktörsarbete inför organiserandet av sådant så är det en annan av mina yrkesroller.
  3. Jag hoppas kunna bidra med råd kring tilltal och budskapsformulering, vilket är en annan av de saker jag gör för mina kunder.

Vad har ni att bidra med?

EDIT: Maloki skriver också om detta i inlägget Bakom varje framgångsrik Pirat står en stark Svärm.

140 000 röster är bara tio per man

Var vinner man val? Är det fortfarande på arbetsplatserna, i fikarummet? Eller är det i valstugan på Coops parkering? Kanske är det ändå de stora mediernas bevakning som är avgörande – gammelmedia. Positiva eller i alla fall uppseendeväckande nyhetsinslag i Aktuellt, heltäckande bevakning av valturnéer i de stora drakarna, en bra slutdebatt.

Eller är det de saltade konsultfakturorna, den dyrt inköpta reklamtiden på radio och de kostsamma annonskampanjerna som gör susen.

Helt klart så vinner man inte val på nätet, även om det pratas mycket om Barack Obamas bloggande, twittrande och youtubande. Om man vann val på nätet skulle Piratpartiet i alla fall synas på kartan inför EU-paramentsvalet i juni.

Särskilt som resten av den politiska sfären i Sverige fortfarande famlar efter den rätta internetstrategin.

Så hur ska Sverige kunna skicka en pirat till Bryssel?

Egentligen är det inte så svårt. Val vinns genom att en människa övertygar en annan människa. Förra gången behövdes det mellan 140 000 och 150 000 röster för att få ett mandat. Piratpartiet har mellan 14 000 och 15 000 medlemmar.

Så för att skicka Christian Engström till Bryssel behöver var och en av dessa övertala mamma, pappa, brorsan, syrran, farmor, farfar, två kusiner, en arbetskamrat och pojkvännen. Så vinner man val!

Det är ett sorligt faktum att intresset är lågt. Men ett lågt valdeltagande gör att det behövs färre röster för att komma in.

Två saker: Sluta lägga mest energi på att predika för de redan frälsta (i bloggar, kommentarsfält etc). Sluta lägga näst mest energi på att övertala fienden. Eller som Rick Falkvinge uttryckte saken – go for low hanging fruit.

Jag vet inte hur jag ska rösta än. Mina funderingar kring partival är inte riktigt avgjorda. Men jag kan hjälpa till med att slåss för Piratpartiets frågor så kanske en eller annan frukt kommer närmare marken för dem att plocka.