Det krävs ett ganska absurt mått av arrogans för att få för sig att hantera ett internationellt fenomen som Twitter som om det vore en amerikansk nationell angelägenhet och inget annat. Ännu mer märkligt blir det när detta dessutom innebär att man kräver tjänsten på information om tre personer som ingen av dem är amerikansk medborgare. En av dem är till och med förtroendevald i det isländska parlamentet.

På sajten Mashable, hos The Guardian, Salon, ReadWriteWeb och hos ACLU kan man läsa om hur US Department Of Justice försöker tvinga Twitter att lämna ut såväl alla meddelanden som all kontoinformation för flera olika personer med kopplingar till Wikileaks.

Det rör personer som Birgitta Jónsdóttir, Jacob Appelbaum, Rop Gonggrijp och Julian Assange. Ingen av dem amerikansk medborgare, men alla behandlade som om de skulle dömas för brott i amerikansk rättssal.

Att det överhuvudtaget är aktuellt att begära ut uppgifterna beror på ett beslut i en federal domstol i Virginia. I ett fall där domaren inte bara beslutat att justitiedepartementet kan begära ut uppgifterna utan även att den bevisning/dokumentation/motivation som låg till grund för beslutet får hemlighållas. I praktiken ger man alltså carté blanche till justitiedepartementet att göra som de vill utan att behöva synas i sömmarna.

Det finns två saker att konstatera här. Dels handlar det om den amerikanska arrogansen att anse att internet är en näst intill enbart amerikansk angelägenhet. Det får i det här fallet följden att man inte inser att företag som servar hela världen som till exempel Google, Facebook och Twitter faktiskt svarar inför hela världen, inte bara USA. Det andra är den typiska taktik som använts, där man med all sannolikhet valt en ”vänligt inställd” domare, såväl som historien runt Bradley Manning för att få gehör för sina krav.

Tjänsterna själva har oftast användarvillkor som är anpassade för ”amerikanska” förhållanden, det vill säga ger dem möjligheten att efterkomma dumheter som det här utan att bryta sina avtal:

As the ruling judge himself wrote, users of online services have ”a lessened expectation of privacy” when they agree to the terms of service for sites like Twitter and Facebook. That may or may not have been the understanding of the millions of users who have clicked that ”OK” button, but it’s certainly good to know.

Jag vet inte riktigt vad man skall göra åt arrogansen, för den handlar i grund och botten om den amerikanska självbilden som ett modernt ”mittens rike”, som resten av världen kretsar runt. Problemet är ju att de i stort sett har rätt. Våra egna politiker, med några få undantag, är oftast oerhört flata gentemot USA:s mer märkliga beteenden och de flesta av dem har dessutom aldrig har slagits av tanken att erbjuda ett alternativ.

Istället kör vi här racet US-light, där vi gör oss till en blek kopia istället för att inse att vi skulle kunna göra precis tvärtom. Vi skulle kunna säga till Twitter att deras kunder skulle respekteras om de flyttade verksamhetens huvudsäte hit, liksom Google, liksom Facebook, liksom Yahoo, liksom… Det kanske inte skulle innebära massflykt från USA, troligen inte — men dels skulle våra egna företag känna säkerheten i att veta att de kan garantera sina kunders integritet och dels skulle kontrasten möjligen kunna tvinga även USA att ifrågasätta sina dumheter och floskler.

Tyvärr är vi patetiskt lama de fåtal gånger vi protesterar. Dessutom gör vi vårt bästa för att inte vara ”sämre”, så när vi protesterar kryper vi upp på höga hästar och framstår precis så hycklande som vi ibland anklagas för.

De senaste dagarna har både Twitter och många av de bloggar jag läser fyllts av en diskussion om sociala mediers roll i politiken, eller kanske politikens roll i sociala medier. Ska politiker blogga och twittra? Kan de använda Facebook i sin gärning? Hur då i så fall? Är det någon mening med det politiska samtalet i de nya medierna? För politikerna? För väljarna?

Det började förmodligen med Svenska dagbladets kartläggning av riksdagsledamöternas aktivitet på Twitter och i bloggar. Som dels följdes upp med ett gräsrotsperspektiv, dels ledde till en rejäl diskussion på Twitter där redaktionschefen Martin Jönsson själv deltog. Han hade dessförinnan bloggat om sin syn på Twitter.

Sen har för många skrivit för mycket (stort och smått) för att det ska gå att referera det på ett rimligt sätt. Britt Stakston har i två inlägg förklarat värdet med de sociala medierna. Johan Ronnestam ger i en lång intressant postning politikerna handfasta råd.

Emanuel Karlsten pekar i en oanknuten post om samma ämne på att forskning har visat att bloggarnas genomslag fortfarande inte kan jämföras med genomslaget i traditionella medier.

Fredrik Kjellberg resonerar från sin position som ständigt intressant obunden deltagare i samhällsdebatten dels runt vilka politiker som har det på Twitter, dels runt mekanismerna kring länkning som popularitetsmått och vad som gör att en politisk blogg fungerar över tid.

Bland de politiska bloggarna är de många som kommenterat. Moderata bloggarna Kent Persson och Mary X Jensen på MinaModerataKarameller som intervjuades i Svenska Dagbladets uppföljningsartikel ger sin syn på sitt stora engagemang i sociala medier. Kent uppmanar sina politikerkollegor: Ge er ut i de sociala medierna och prata med folk som folk. En annan moderat som kommenterar på sitt oefterhärmliga sätt är Tokmoderaten

Liberatis Seved Monke berättar om deras försök att få Folkpartiets förtroendevalda att ta till sig de nya mediernas möjligheter.

Peter Andersson, Claes Krantz, Krassman och Peter Högberg är fyra av de socialdemokratiska bloggar jag ofta läser. De kan inte heller låta bli att delta i diskussionen förstås.

Peter Högbergs kloka ord får avsluta denna snabbgenomgång:

Det som jag lärt mig under mitt bloggande är att vara generös. Utan att vara det så kommer man ingen vart. Det är som det heter ett socialt media där vi för dialoger med varandra på ett eller annat sätt.

Efter alla dessa ord, har jag egentligen något att tillägga? Jo faktiskt. Jag tycker det är ett perspektiv som i och för sig skymtar fram bland några av skribenterna, men som ändå förtjänar att understyrkas. De flesta resonerar nämligen enligt min mening helt baklänges. De ser de sociala medierna som verktyg. De funderar på hur de kan användas: för marknadsföring, för politisk opinionsbildning, för spridning av tankar och idéer. Hela tiden ur sändarens perspektiv. Men…

Sociala medier är inte en kampanjmetod det är ett sätt att leva.

Det viktiga perspektivet i de sociala medierna är mottagarens. Det är ett medium som inte gör sändaren starkare utan mottagaren, som kan välja eller välja bort. Det är därför det är så centralt med samtalet, med att lyssna. Det är inte riksdagsmännen eller andra politiker som behöver blogga och twittra. Det är den bloggande, twittrande och facebookande väljaren som behöver att de gör det. Vi behöver det så vi kan välja att prata med dem eller välja att låta bli.

Det är det här som den fantastiske kommunikatören Gudrun Schyman har fattat – med huvudet eller med maggropen har hon insett att framtiden tillhör den som kan dyka ner och vara med i samtalet. Här bryter alla kampanjplaner, alla uppförandekoder, alla kommunikationsstrategier samman. Vi pratar med varandra härute. Och det är kul om politikerna kan vara med. Vi kommer att lära oss av dem och de kommer att lära sig av oss.

Detta är också hemligheten med Piratpartiets framgångar. Vi råkar bara bo här. I stort och smått. Men som ni ser är alla som vill slå sig ner välkomna det finns gott om plats och goda hjärtan. Jag är djupt imponerad av sådana som Kent Persson och Peter Andersson som med nyfikenhet och värme har tagit plats härute bland oss nätinvånare. För de har fattat:

Sociala medier är inte en kampanjmetod det är ett sätt att leva.

Det är vacker när vuxna vågar leka!

ddew #svalanharlyft vi har span på lima, återgå till zulu half a minute ago from web

maglo Trupptransport i karavan. Eldöverfall mot övermakten. Alla agenter -rapportera in! #svalanharlyft 4 minutes ago from Echofon

Liukortsman @s_bjorkelid Glöggen är varm. Applicera russin och mandel. Tomtens släde är lastad med hårda paket. #svalanharlyft 28 minutes ago from TweetDeck

TBjorkgren @kristinheinonen you Will learn to Love it #mac #Apple #svalanharlyft 30 minutes ago from Tweetie

Falkvinge @annatroberg och jag noterar med @jepson att den vänstra bron finns inte, säger rykten i Huskvarna. Vi tar sköldpaddorna. #svalanharlyft 31 minutes ago from TweetDeck

Liukortsman Jihad inshallah statskupp. Gul svala fortsatt stadigt mot målet #svalanharlyft 31 minutes ago from TweetDeck

Dexe @Falkvinge: Whiskey Whiskey, Konjak, Grön Hamster. #svalanharlyft 44 minutes ago from web

Widham @Falkvinge Ingen vet hur många kanter det finns i ett skyddsrum #svalanharlyft about 1 hour ago from TweetDeck

Falkvinge gårdagen har blivit en triangel, repeterar, en triangel #svalanharlyft about 1 hour ago from TweetDeck

kd35a LOL: http://www.idg.se/2.1085/1.274974/fra-sander-hotfulla-signaler #svalanharlyft about 1 hour ago from Twitterrific

saffecool Albatross till svanen, väntar vid plattan med väskan, Achmed tar med ”grejerna”. #svalanharlyft about 1 hour ago from web

saffecool Grön hamster, grön hamster! #svalanharlyft about 2 hours ago from web

Maloki RT @Beelzebjorn: @Leffelini @Falkvinge @Phelerox @Dexe LIDL insallah: http://bit.ly/8f8FIJ #svalanharlyft about 2 hours ago from TweetDeck

Maloki kinkymal RT @StefanFlod @Beelzebjorn @Terobi@kinkymal @KlaraTovhult @walck @blondinrikard @gsjolund: Yalla halal mohammed jihad. #svalanharlyft about 3 hours ago from TweetDeck

StefanFlod RT @Beelzebjorn: @Terobi @StefanFlod @kinkymal @KlaraTovhult @walck @blondinrikard RT @gsjolund: Yalla halal mohammed jihad. #svalanharlyft about 3 hours ago from TweetDeck

kd35a fyrverkeri och bomber vid sthlm slott, 1700 #al-Qaida #svalanharlyft #FRA about 3 hours ago from Twitterrific

danielpirat @leoerlandsson Svalan har lyft! #svalanharlyft about 3 hours ago from web

IsakGerson Mordhot mot politisk fiende Jacob @Dexe exekeveras 13.00 idag. Död åt kapitalismen! #svalanharlyft about 3 hours ago from web

TBjorkgren Precis käkat i sig en majsuppfödd kykling med en god sallad #rikskonferens #svalanharlyft about 3 hours ago from Tweetie

Dexe @IsakGerson: Svalan har lyft! #svalanharlyft about 3 hours ago from web

Så kom då backlashen. Avståndet mellan hype och backlash blir kortare för varje ny modegrej. En snabbare och brantare acceleration upp till det högsta krönet och sen en snabb obeveklig krasch.

För allt som är så nytt att det nästan inte finns är häftigt, men annars är allt nytt skit, det handlar bara om hur fort man kan få fram en tam forskare som kan dissa det.

För er som inte hänger med i vad som är inne eller ute denna veckan så talar jag om microbloggandet via Twitter. En innegrej som kulminerade i helgen, men nu har vi säkra indikationer på att bubblan kommer spricka.

Det är ju farligt, gubevars! Och omoraliskt! Och som kommunikationsmetod synes det oanvändbart.

Om båda kvällstidningarna sågar en grej samma dag så vet vi väl, inte sant.

Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap i Expressen:

Som medel för opinionsbildning måste twittrandet betraktas som en katastrof – ett steg helt i fel riktning i förhållande till rådande trender inom politisk marknadsföring och påverkan. Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt. Möjligheterna till interaktion och diskussion är obefintliga. Twittret är ett slags inverterad Obamisering av partiernas påverkansförsök. Effektiv opinionsbildning kräver samtal. Inte massutskick av förenklade snabbudskap.

Amerikanska forskare enligt Aftonbladet:

Nu visar en amerikansk studie som är gjord av hjärnforskare vid University of Southern California att det finns en fara med det snabba twittrandet.

Risken är att hjärnan inte hinner få tid att reflektera eller känna av andra människors känslor vilket kan göra att vi tappar vår moraliska kompass.

Jag får nästan en fnissattack när jag tänker på hur lätt det är att skapa trovärdighet för vilken uppfattning som helst genom att leta upp en forskare som vill vara med i tidningen eller en obskyr studie från något universitet någonstans.

I all enkelhet skulle jag vilja använda lite sunt förnuft istället:

1. Twitter är ett verktyg och verktyg är moraliskt neutrala.
2. Människor beter sig ungfär som folk gör mest när de twittrar, en del är idioter andra spännande.
3. Korta utsagor ger mer dialogmöjligheter en långa.
4. Samtal är nästan alltid av godo.

Jag skrattar, träffar nya människor, lär mig saker och sprider åsikter, glädje och dumheter via Twitter. Jag känner mig inte i farozonen för att bli dum i huvudet, eller tappa min moraliska kompass.

Jag vet att jag redan har haft nytta av det.

Dessutom finns det ju en del enkla invändningar man kan göra.

Man kan som Bitchslap Barbie jämföra med SMS:andet som knappast gjort oss mer omoraliska.

Som Kjellberg kan man undra hur Oscarson kan kalla Twittrandet för vertikal envägskommunikation? Hela min skärm fylls ju av ett sammelsurium av dialoger så fort jag öppnar min Twitterprogramvara.

Det beror iofs på att mina bekanta har förstått det Pär Ström påpekar: Twittra inte om vad du ätit till frukost!

Johan Ulvenlöv som arbetar med nya media för socialdemokraterna förklarar hur användandet av Twitter, bloggar, Facebook med mera kan komplettera varandra och därigenom skapa värdefulla samtal om sakpolitik eller snabbt förmedla nyheter och kunskap.

Sanna Rayman på SvD:s ledarredaktion pekar på hur stor roll hypen spelar för den backlash vi nu ser:

Jag kan inte låta bli att fnissa lite över att någon på allvar förväntar sig att hitta det goda samtalet på en social sajt där samtal förs med max 140 tecken. Självfallet finns det inte där. Men jämfört med ett enstaka tal refererat för medborgarna i riksmedier är de sociala medierna ändå mer tvåvägskommunikation än vad vi hade förr.

Viktor tar Obamas kampanjtwittrande som exempel och menar att det är när man i en valrörelse vill mobilisera de redan frälsta som Twitter kan få stor betydelse i politiken. (Om politikerna då har etablerat sig i den kanalen, vill jag lägga till.) Har han rätt så kanske Kent Persson (m) får rätt i sin förhoppning att de nya kommunikationsmetoderna är ett sätt att få folk att bry sig om EU-valet?

Sista ordet får Fredrik Lundh på socialdemokraterna i Norrbottens Norrblogg som kärnfullt kommenterar:

Läs eller lev utan…

Många rackar ner på Twitter – kallar de ytligt, innehållslöst och flamsigt. Folk får racka ner hur mycket de vill. Som alla mediekanaler blir det precis vad man gör det till. Man kan lika gärna hacka på tevemediet för att det skapat Färjan eller telefonen för att din svärmor/brorsa/mamma/morfar aldrig slutar prata.

För mig är Twitter en ny och spännande kunskapskälla. Tänk att 140 ord kan ge upphov till kunskap. Intelligenta människor sorterar i informationsflödet och pekar andra vidare till guldkornen. Via Twitter idag:

En intressant text om kreativitet contra vinningslystnad, som dessutom passade perfekt in i gårdagens fyllediskussion med en vänsterpartist på krogen.

Några citat ur texten (fritt översatta till svenska för att mitt resonemang nedan ska bli tydligare):

I korthet så har vi ett ekonomiskt system som är mycket bättre på att leverera nytta och effektivitet än på att skapa värme och tillgivenhet. Besattheten vid att öka aktieägarnas behållning i företaget har förmodligen skapat autistiska företag – som ingen vare sig vill arbeta i eller köpa av.

Genom att oförställt fullfölja en naken besatthet av vinst, skadar företag sina varumärken – och därmed i slutänden aktieägarnas tillgångar. Eller, uttryckt på ett annat sätt, problemet med all denna nakna girighet är inte girigheten i sig utan nakenheten.

Så girigheten är inte problemet, problemet är något annat. Eller för att vara tydligare:

Som Eddie Izzard har sagt, ”Jag är inte en kapitalist, jag är en kreativist. Jag vill tjäna pengar så att jag kan skapa saker. Plötsligt så har alla dessa människor dykt upp som vill skapa saker så att de kan tjäna pengar.”

En viktig distinktion. Vad är du?

Skapar du för att tjäna pengar, eller vill du tjäna pengar för att kunna skapa. Ytligt kan det se ut som samma sak, men under ytan finns en stor attitydskillnad:

Givetvis är de bästa varumärkesägarna kreativister. Nike, Ford, Kellogg, Apple, Virgin blev allihop skapade av människor vars ambitioner gick långt bortom självberikande. Här finns en intressant lektion att lära. Kanske är girighet dåligt för affärerna. Det är definitivt dåligt för ett varumärke.

Jag är en kreativist som blir glad om mina idéer ger pengar. De flesta framgångsrika till synes kapitalister är det. Precis denna sida av kapitalismen var det jag försökte förklara för min vän på krogen. Många av oss liberala vill att välstånd ska skapas för att det ska komma alla (dvs även de svagaste) till del, men detta tycks obegripligt för många inom vänstern. För dem är vi bara onda. Mycket märkligt!

Fast det kan ha med retoriken att göra. Ett berömt exempel (iof fiktivt) är Gordon Gekkos berömda Greed is Good-tal ur Wall Street (som jag vägrar översätta för jag skriver inte i närheten av så bra som Oliver Stone):

The point is, ladies and gentleman, that greed — for lack of a better word — is good.
Greed is right.
Greed works.

Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit.
Greed, in all of its forms — greed for life, for money, for love, knowledge — has marked the upward surge of mankind.

And greed — you mark my words — will not only save Teldar Paper, but that other malfunctioning corporation called the USA.

Thank you very much.

Jag hör detta och tänker på kreativt skapande och kreativ förstörelse. Vinningslystnad javisst, men inte omoralisk, obarmhärtig och ond vinningslystnad. Jag tänker inte på ”naken girighet” utan på mänsklighetens förmåga att lyfta sig själv upp ur misär med sin uppfinningsrikedom och vilja till förbättring.

Jag tror att killen jag talade med på krogen och många med honom hör Gordon Gekko och tänker på något helt annat. Den nakna oförställda girigheten hos löne- pensions- och fallskärmsmaximerande VD:ar. De oroliga mumlet hos de tusentals varslade i den svenska basindustrin. En arbetslös kamrats förtvivlan över att inte anses vara behövd.

Men när jag ser denna ovilja att använda vårt bästa verktyg för att lyfta de svaga upp ur misären, bara för att det berikar de starka. Då ser jag bara värdedeterminism och idioträttspatos.