Justitieministern förstår inte problemet

Justitieministern svarar idag på Johanna Sjödins debattartikel Gör inte min blogg olaglig från förra veckan.

Tyvärr visar det sig åter att vi har en justitieminister som inte förstår problemet, inte förstår att man ska vara försiktig med att skriva in moral i lagen, inte förstår att det är orimligt att försöka lagstifta bort ungdomars sexualitet. Istället drar hon på med stora trumman och får det att låta som att ett lagförslag om att införa strikt 18-årsgräns kring barnpornografibrott är till för att skydda ”barn, en del bara några månader gamla”.

Det är lågt att ta upp bäbisar i en diskussion som handlar om en 17-årings nakenbilder på sig själv. Skäms ministern. Så här skriver Beatrice Ask i Expressen idag:

>För att vara rak vill jag börja med att säga att regeringen faktiskt inte har några synpunkter på Johannas blogg eller vilka bilder hon vill publicera på sig själv. För det andra, att stävja barnpornografi handlar inte om tillknäppt sexualmoral, utan om att arbeta emot sexuella övergrepp mot barn. Barn, en del bara några månader gamla, utsätts för sexuella övergrepp och kränkningar av vuxna runtom i världen. Bilder på detta publiceras och visas för en uppenbart rätt stor och hungrig publik. Kraven på nya sensationer gör att nya övergrepp pågår hela tiden. Bilderna ligger kvar i all evighet. Barn som blivit utsatta för övergrepp får som vuxna lida livet igenom, inte bara för övergreppen, utan också genom att dessa ständigt finns till förfogande för breda grupper. Detta kan varken jag eller regeringen acceptera.

Döm själva om detta är ett rättvist sätt att diskutera ett förslag som regeringen själva beskriver så här i sitt eget pressmeddelande:

>Betänkandet innehåller flera förslag som innebär att lagstiftningen mot barnpornografi skärps. Ett förslag är att en bestämd 18-årsgräns införs i definitionen av barnpornografi. Straffbestämmelsen om barnpornografibrott ska enligt förslaget skydda även de fullt pubertetsutvecklade barn som enligt gällande rätt inte omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde.

Om vi ska kunna ha en debatt om integrites- och privatlivsinskränkande lagstiftning, om lagstiftning som inkräktar på medborgarnas rätt att själva bestämma över sina liv oavsett ålder, sexuell läggning, religiös inriktning med mera, så måste lagstiftningsivrarna och antiliberalerna sluta fuska. Det duger inte att trumfa ut pedofilikortet (eller terroristkortet eller något annat av dessa panikframkallande hot) varje gång man ska besvara kritiken.

För att vara rak (som ministern säger): att göra bilder på sexuellt utvecklade 17-åringar olagliga skyddar inte en enda bäbis. Det enda vi uppnår med en sådan lagstiftning är att ytterligare vidga klyftan mellan hur samhället ser på ungdomars sexualitet och hur de själva ser den. Bra jobbat ministern!

Får jag ha kvar bilderna jag tog på min fru förr 25 år sen när vi var unga och vackra? Får jag visa dem för någon?

För att inga missförstånd ska uppstå så vill jag klargöra några saker:

  1. Jag tycker att det är fel att framställa bilder på icke könsmogna barn i sexuella situationer.
  2. Jag tycker inte det är fel att framställa bilder på vuxna i sexuella situationer.
  3. Jag inser att det där emellan finns en gråzon.
  4. Jag anser att det finns en gräns mellan vad som är pornografiskt och vad som bara är naket.
  5. Jag tror inte att det går att fastställa objektivt var den gränsen går.
  6. Jag litar inte på rättsvårdande instansers förmåga att göra den bedömningen på ett tillfredsställande och rättsäkert sätt.
  7. Eftersom jag inte vill att bigotta domare med en sexualmoral från förra eller förrförra seklet ska ges möjligheten att göra sådana bedömningar är jag emot såväl en strikt åldersgräns som tittförbud.
  8. Detta innebär att jag anser att jakten på barnpornografi måste koncentreras på de svin som framställer och distribuerar skiten, inte de som frivilligt eller ofrivilligt konsumerar den.
  9. Det viktigaste skälet till detta är att vi annars riskerar att kriminalisera handlingar som många svenskar ägnar sig åt utan att ens veta om det. För ärligt talat: Vem ska avgöra vad som är porr? Vem kan avgöra om någon är 17 år och 11 månader eller 18 år gammal?

The blogger former known as Blogge Bloggelito skriver också om Moraltant Ask.

EDIT – Isobelle skriver utförligare om de tolkningsproblem som Beatrice Ask förefaller omedveten om.

Omoraliskt sexuellt umgänge?

Idag vill Aftonbladets löpsedel att jag ska uppröras över vad präster gör med sina konfirmander.

Jag har som grundprincip att förhålla mig så oberörd som möjligt till mina medmänniskors sexuella vanor och beteenden. Jag vill ju inte att någon ska ta sig rätten att uppröras över vad jag gör eller inte gör med den eller de jag väljer att göra dylikt med. Mina val av sådana partners är strängt taget också en privatsak, som möjligen någon av de utvalda kan ha rätt att uppröras över.

Så varför bryr jag mig om AB:s löpsedel? Jo, för jag såg rubriken redan igår och då utgick jag (eftersom det är så vi är programmerade) ifrån att det handlade om en manlig präst som förlustat sig med en kvinnlig konfirmand. När jag idag såg rubriken om den kvinnliga prästen, så tänkte jag: Jaha, men då så, lite sexualundervisning på konfirmandlägret har väl inte skadat någon.

Om vi ska vara ärliga så är vi nog lite till mans sexistiska när det gäller sådana här saker. När nu Stockholms domkapitel imorgon ska bedöma två fall av olämpliga sexuella beteenden hos präster, blir det intressant att se om bedömningen kommer att vara könsneutral.

Vilken präst är den större syndaren? Kvinnan som blivit kär i och idkat könsumgänge med sin fd konfirmand eller mannen som under sex år haft en vänskapsrelation som ibland passerat gränsen till det sexuella med en kvinnlig ungdomsledare. Är det en slump att ordet utnyttjande används vid anmälan i det senare fallet, men efter vad som framgår i tidningarna inte i det första.

Om det inte är en slump utan beror på att den unga kvinnan (hon var iofs 16 när det började, men i slutet av relationen var hon trots allt 22 år gammal) kände sig utnyttjad till skillnad från den femtonårige pojken, är detta då en objektiv skillnad mellan de två fallen. Kan det inte ha med saken att göra att män i vårt samhälle socialiseras till att vilja ha så mycket sex som möjligt, medans flickorna socialiseras till att utnyttjas. Ibland blir man inte ett offer, utan gör sig till ett.

Går det någonsin att fastslå denna skillnad? Jag läser lite bloggar för att försöka bringa klarhet i min förvirring.

Bloggaren KAS

>Gifta präster, präster som förför konfirmander skall inte kamoflage-utredas av sina chefer, dom skall sättas i häkte och dömmas till hårda fängelsestraff. Vore det så att jag fick bestämma skulle de få smaka på ett gammelreligöst straff, finge jag bestämma skulle de brännas på bål.

Stora syster i Vassen – en bloggande präst som tycker det är olämpligt att präster har utomäktenskapligt sex med barn. Citatet nedan är hämtat ur kommentarsfältet och illustrerar könsförvirringen rätt bra tycker jag:

>Alla tankar och förböner till tjejerna (jag tror det är tjejer i båda fallen) men också till kollegorna som måste reda hantera den här situationen i församlingarna.

Nåja. Att bränna präster på bål verkar väl vara en överreaktion. Det synes rimligt att låta kyrkan hantera det hela. För de troende kan det ju kännas lite olämpligt med en alltför syndig själavårdare. Men mitt engagemang har nog mera med hur vi beskriver verkligheten att göra. Menar vi allvar med vårt jämställdhetsprojekt så måste i rimlighetens namn pojkar och flickor ha samma rättighet till en sexualitet där det inte görs till offer parallellt med samma skydd i de fall då de utsätts för något som gör dem till offer.

Om vi glömmer könen för en stund. En femtonåring på konfirmandläger. En sex år lång relation mellan 16 och 22 års ålder. Är någon av dessa ett offer och i så fall vem av dem?

Nu hade jag ingen hyfsat välbevarad 30-årig präst som konfirmandledare, men så sprängkåt som jag var som 15-åring hade det nog räckt med vilken kvinna som helst som ville hjälpa mig med det problemet under förutsättning att hon frågade snällt. Men det är klart, så är jag ju kille också.