Äntligen tittförbud

Idag den 1 juli träder förändringarna i barnpornografilagen i kraft. Förändringarna syftar till en effektivare bekämpning av barnpornografi och kan enkelt sammanfattas i två punkter:

  1. Förbudet mot barnpornografi utsträcks från att gälla innehav och distribution till att även omfatta tittande på barnpornografiska alster.
  2. Definitionen av vad som är barnpornografi utsträcks till att gälla alla pornografiska skildringar av barn under 18 år. Även fullt pubertetsutvecklade barn och även om åldern inte framgår av bilden eller sammanhanget.

Det är på tiden att dessa två luckor i lagstiftningen fylls igen. Det går ju inte an att det inte är förbjudet att titta på dessa hemska bilder. Ska vi någonsin få stopp på utnyttjandet av oskyldiga barn så måste problemet bekämpas vid källan, vid  vuxna människors behov av att begapa nakenskildringar av människor under 18 år.

Nu kan vi äntligen ta tag i oskick som att vuxna människor av romantiska skäl sparar nakenbilder på sina tidiga flickvänner, att ungdomar i experimentsyfte avbildar varandra nakna och i utmanande poser, att unga människor i oförstånd sprider nakenbilder av sig själva på nätet …

Vanity Fairs bild av 15 åriga Miley Cyrus

Närå, vi på livbåten har inte blivit galna. Det är bara svårt en dag som denna att veta vad man ska säga. Ännu en galen lag stiftad av en riksdag med beröringskräck vad gäller internet, ungdomar och normbrytande sexualitet träder i kraft.

Personligen riskerar jag från och med idag att vara kriminell om jag inte:

  • Eldar upp fotoalbumet från ungdomen.
  • Går igenom hårddisken och raderar badbilder från mina barns tidiga somrar.
  • Slutar porrsurfa.
  • Slutar använda Google-bildsök till att leta efter  illustrationer som på något sätt har med nakenhet att göra
  • Slutar läsa Johanna Sjödins och en hel del andra av mina favoritbloggar.
  • med mera …

Nu kanske vän av ordning invänder att det inte är barns nakenhet som blivit förbjuden utan pornografiska skildringar av dem. Men allvarligt talat. Hur definierar du, din granne, din favoritmoster respektive din gamla lågstadielärare pornografi? Är ni överens? Vilken av era definitioner kommer svenskt rättsväsende använda från och med idag? Vilken definition ser vi framför oss om fem, tio eller femton år?

Nakenhet borde vara något vackert! Sluta smutsa ner det med era sjuka fantasier. Brottet ni vill bestraffa utspelar sig i människors hjärnor, inte i internets kablar och lagringsutrymmen. Ni räddar inget offer och gör tusentals oskyldiga till brottslingar. Bra jobbat riksdagsledamöter.

Beatrice E Neuman

Justitieminister extraordinaire Beatrice E Neuman lånar oss av sin visdom i en exklusiv intervju.

Pawel Flato, fotografen, får ursäkta om han inte helt känner igen bilden...

Vi har med oss Beatrice E Neumann (B.E.N) här på bloggen (S.F.L), och har fått möjlighet att ställa några frågor:

SFL: Välkommen hit Beatrice och tack för att du ställer upp på en intervju så här mitt i valruschen.

BEN: Tack själv, det är ju alltid roligt att få prata om sitt arbete.

SFL: Nå, du har ju förvånat många med dina förslag de senaste åren. Har du någon spontan kommentar till dina kritiker.

BEN: Jag tycker nog att de flesta som klagar inte tar in hela bilden, vi lever i en svår tid och det kräver kreativa åtgärder.

SFL: Kreativa åtgärder? Skulle du vilja utveckla det lite djupare?

BEN: Ja, det kan jag väl göra. Vissa kritiker tycks ju inte förstå att man inte får stjäla och att samhället aldrig kan tillåta att folk stjäl utan risk för konsekvenser.

SFL: Stjäla….

BEN: Ja stjäla! Våra filmskapare, musiker, författare, journalister och IT-entreprenörer kan inte längre skapa något, eftersom allt de skapar stjäls på nätet. Vi måste ha tag på tjuvarna och sätta dit hälarna.

SFL: Tjuvarna? Hälarna?

BEN: Ja om du vill se film så är den bäst på bio, men om du absolut inte vill gå på bio så går filmerna att köpa i någon av våra utmärkta butiker som säljer DVD. Man betalar ju för sig, eller hur, inte tar man bara DVD:n och går?…

SFL: Jo, men om man tar DVDn så försvinner den ju från affären, och…

BEN: Hårklyverier, det är ju filmen som kostar pengar, inte plasten den finns på!

SFL: Fast filmen försvinner ju inte om man laddar…

BEN: Intäkten försvinner och det är ju den som räknas.

SFL: Men undersökningar visar ju på att nedladdning inte påverkar försälj…

BEN: Alla branschens egna undersökningar visar på miljardförluster, att några pirater kommer med dumheter om att man betalar för det man kan få gratis är inte intressant. Det är väl klart att de säger det, det ligger ju i deras eget intresse!

SFL: Fast branschen själva kanske inte precis är några sanningsvittn…

BEN: Det säger sig själv att gratistillgång innebär en bransch i kris, och våra kulturskapare har rätt att få betalt för sitt arbete!

SFL: Men har man rätt att få betalt för något ingen vill köpa, det skulle ju i så fall vara unikt för kultursekt…

BEN: Kulturarbetare skall ha betalt!!! Och de som stjäl brödet ur deras barns munnar skall skaka galler, eller åtminstone betala ordentliga skadestånd. Sen har vi hälarna som The Pirate Bay, de måste vi sätta åt, de distribuerar ju olagligt material till höger och vänster och gör grova pengar på det.

SFL: Fast de lagrar ju bara textsträngar, och det är väl knappast bevisat att de tjänat speciellt myck…

BEN: De tjänar miljoner på andras arbete, och för det skall de sitta i fängelse och betala tillbaka miljonerna till kulturarbetarna!

SFL: Fast många kulturskapare sprider ju medvetet sina alster just genom tjänster som The Pirate Bay, och skulle inte ha en möjlighet att höras eller ses av så många om sajten försva…

BEN: De får väl visa sin kvalitet som alla andra, så att de kan teckna kontrakt med distributörer, förlag och produktionsbolag! Annars kommer vi om några år inte ha någon verklig kvalitetskultur kvar!

SFL: Kvalitetskultur…

BEN: Jo så är det. Våra experter är väldigt oroade.

SFL: Men de experterna är ju själva del av…

BEN: De är de bästa inom sitt område!

SFL:(gurgel)

SFL: Men om man förklarar två miljoner svenskar för kriminella, då är man ju tvungen att kontrollera vad alla gör alltid! Hur skall man annars kunna beivra spridandet av kultur utanför de traditionella säljkanalerna?

BEN: Ja för det första är ju internetbolagen nu tvungna att lämna ut namnen bakom ip-nummer, så det går inte att komma undan. Dessutom har vi ju snart datalagringsdirektivet här, och då finns ju all information tillgänglig…

SFL: Ja datalagringsdirektivet ja, det ses ju av många som det slutgiltiga beviset på att övervakningssamhället är genomfört.

BEN: Pyttsan! Vi är väl inte Sovjet heller?

SFL: Men om det kvackar som en anka och går som en anka, vad är det då? En svan?

BEN: Vi måste lita på vår polis och våra myndigheter, de vill faktiskt ingen illa utan försöker bara göra sitt jobb.

SFL: Som om man är lite muntorr i tunnelbanan då?

BEN: Du menar den där ligisten som störde polisen i deras arbete. Faktiskt, så har jag svårt att se varför alla vurmar för honom.

SFL: Men han gjorde ju inget olagli…

BEN: Han ofredade polisen, och skall vara glad över att de inte sydde in honom!

SFL:

BEN: Var inte han en känd bråkmakare förresten, en sån där ”dagens konflikt” eller nåt. Det hör man ju direkt att han var där för att provocera!

SFL: Kanske skulle han fått ett färgglatt kuvert hem.

BEN: Ja varför inte, det är väl bra att omgivningen vet vem de har att göra med? Eller? Det är alldeles för många bråkmakare, torskar och pedofiler som kommer undan idag. Vi måste våga försöka med alternativa metoder för att komma åt dem, i annat fall vet man aldrig var det kommer sluta: kaos, anarki, laglöshet.

SFL: I ett fritt samhälle?

BEN: Vårt samhälle är fritt, men frihet är inte att vara pervers, bråkmakare eller torsk!

SFL: … eh … men … alltså … … Jo alltså, är det inte ett grundkrav i alla fall att man först har en dom innan någon straffas?

BEN: Så du vill att de skall komma undan på teknikaliteter?

SFL: …i alla fall brist på bevisning…är inte det grunden för…

BEN: Faktum är att det i många fall skulle vara bättre om straff kunde sättas direkt av åklagaren. Domstolsprocesser är dyra och domstolarna är överlastade. Vårt samhälle betalar alldeles för mycket för att skydda dessa busar! Kan man få dem att erkänna brott direkt, kan man spara mycket pengar.

SFL: Men vill vi sätta fler oskyldiga i fängels….

BEN: Vem har talat om oskyldiga, de har ju erkänt! Vem är oskyldig förresten? Det är så många som påstår att de är oskyldiga, var och varannan fängelsekund säger ju att de sitter där de sitter utan att ha gjort något.

SFL: Och några av dem kanske till och med talar sanning…

BEN: Pyttsan!

SFL: Men är inte oskuldspresumtionen grunden för rättssystemet?

BEN: Vi pratar ju inte om oskyldiga! Offren är oskyldiga, och vem tänker på dem egentligen? Vill ni att dottern till en torsk skall bli sexuellt utnyttjad bara för att ingen har stake att göra något åt saken?

SFL: Men, bara för att man betalar för sex, så behöver man ju inte förgripa sig på barn… Det finns ju ingen koppl…

BEN: De är sexförbrytare och sexförbrytare förgriper sig på oskyldiga kvinnor och barn.

SFL: Fast det är ju inte bevisa…

BEN: Du kanske också vill att våldtagna bebisar skall kunna fläkas ut på nätet där de kränks om och om igen av svettiga perverterade gubbar?

SFL: ?…

SFL: Nu är det är ju inte bara bebisar som ingår i den nya definitionen av barnporr, det är ju även byxmyndiga tonåringar som…

BEN: En sextonåring förstår inte att de får stå med skammen för sina nakenbilder för alltid, de är inte mogna att förstå konsekvenserna eller att säga nej!

SFL: Nu har de ju iofs per definition rätt att ha sex om de så vill och kan till och med bli föräldrar, borde man inte isolera begreppet barnporr till de som utan tvekan är just bar…

BEN: En sextonåring är ett barn.

SFL: Nå, jag misstänker att det finns både en och annan sextonåring som har synpunkter på det uttalandet!

BEN: Att tonåringar inte lyssnar på vuxna har väl inte med saken att göra?

SFL: Men, oavsett ålder på ”barnen” så tar ni ju även med konstnärliga uttryck som teckningar och annat liknande som inte drabbar någon levande människ…

BEN: Det är barnpornografi och all sådan måste bort om vi inte skall underhålla barnporrindustrin, eller normalisera pedofilt beteende.

SFL: Jaha… ja… nåja… är det inte ett våldsvideoresonemang? Och hur drar man gränserna för vilka nakenbilder som är pornografi och vilka som bara är bilder utan kläder?

BEN: Men GUD så dumt du frågar, det förstår väl alla?

SFL: … Fast om man nu skall skydda ”barn” mot övergrepp… hur går det ihop med förslaget att kunna tvinga barnen till kissprov utan förälders medgivande? Är inte det en kränkning?

BEN: På vilket sätt är det en kränkning? Är det inte en kränkning att låta barn missbruka droger bara för att deras föräldrar inte vill lyssna på myndigheterna?

SFL: Fast… föräldrarna har ju uppfostringsansvaret för barnen, och ni har ju till och med föreslagit att de skall ha det ekonomiska ansvaret för dumheter barnen gör, vart går gränsen mellan samhällets rättigheter och medborgarnas rätt att styra sitt eget liv?

BEN: Droger är inte lagliga, att bruka droger är inte heller lagligt. Du vill väl inte att vi skall tillåta olagligheter?

SFL: Men… alltså… du förstår… alltså, barnen är ju inte ens straffmyndiga… de är ju föräldrarnas ansvar, eller?

BEN: Jag ser inte problemet. Barn skall inte bruka droger, punkt.

SFL: …ah… nå… för att gå tillbaka till kontrollen och nakenbilderna. Om nu allt vi gör lagras och två miljoner svenskar riskerar att få påhälsning av fildelningspolisen med gryningsrazzia i hemmet och husrannsakan. Vad är det som säger att inte dina gamla familjebilder och bilderna från tonåren plötsligt blir bevismaterial för att du dessutom är sexförbrytare?

BEN: Nu resonerar du så där dumt igen, som om polisen var ute efter att sätta dit alla utan urskiljning. Vi måste väl ändå kunna lita på våra egna rättsvårdande myndigheter?

SFL:

SFL: Ja vi får tacka justitieministern för att hon har tagit er tid. En sista fråga innan vi avslutar: Kan du ge oss en vink om vilka åtgärder och förslag som kommer härnäst?

BEN: Nja, den informationen är ännu inte offentlig. Dock kan jag säga att vi håller på att titta på vad mer vi kan göra för att komma åt alla perversioner, stölder, bråkstakar och organiserade brottslingar. Det finns en del kreativa förslag, om vi nu kan få mesarna på lagrådet att sluta gnälla om allt och inget. Det blir lättare under nästa mandatperiod när vi väl lyckats skriva om grundlagen lite.

SFL: (rrryyyyyyyyssss) Ja… eh… vi får tacka för intervjun.

BEN: Nöjet var helt på min sida.

SFL: Jo.

In the words of the artist

You remember my friend the photographer that I wrote about yesterday. She allowed me to publish her respons to the organizers of the art competition, where she explains why it is wrong of them to supress her photograph of her daughter. So here goes, in the words of the artist:

Dear xxx,

I shall change the thumbnail (to let you know I haven’t decided yet if I will just re-crop it so the image starts at the child’s shoulders or change the image completely), but I would like to comment upon this first.

You and your organization are asking me to change the thumbnail due to its ”sensitive nature”. Clicking through ”View the Work” and seeing the other thumbnails, there are erotic images, nude images, an image of a man masturbating on the street. Wouldn’t these also be considered of a ”sensitive nature”? If you censor me, then where else can the censorship go? Why not ask the other artists to choose different thumbnails as well? Is my image more sensitive because it is of a child? I would like to point out that the image is not a  full frontal of a child. She is not in a compromising pose. She isn’t being manipulated into being photographed. She isn’t acting inappropriately or overly sexual. She is just being her.

We bring our own preconceptions to this particular image. Which is why I choose it in the first place. It challenges the viewer. I have had many different responses to this image from it being seductive to it being the essence of childhood innocence. Isn’t the response more of an intimate look at the viewer than anything else?

I understand the world we live in. I understand that you are most likely asking me to change the image because it depicts a nude child, and with the child pornography laws we have in this country (as well as around the world), you are most likely just trying to protect the organization this competition is run through. But what is art if not to challenge perspectives and boundaries within cultures? Where would Sally Mann’s work be if she had tried to release her images in today’s climate?

I believe that, by you censoring me, asking me to change the image you (as well as I because I am conceding to your wishes) are contributing to what we believe we are trying to protect. I would NEVER hurt or endanger a child. But I believe that I am contributing to the climate of violence and abuse by stifling this image. When we change this image we contribute to the world of fear we have created. Every child; boy or girl, every adult; man or woman, are sensual and sexual beings, while at the same time innocent, naive and carefree. By silencing the conversation resulting from the exposure to this image, we are stopping understanding, we are stopping acceptance, we are stopping our voices. By denying this image (or any image like this one, any image that challenges the viewer) we create fear and misunderstanding. Fear creates anger. Anger creates violence. Thusly the cycle begins and continues.

So let me ask you one last time before I change this image – Do you want to change the world or do you want to make it even grayer?

Thank you for your time and consideration.

Which picture do you find most offensive

I’ve got an american friend who is a professional photographer. I find her work inspiring. She is really talented.

She called me today quite upset. She had entered an artistic competition on the net – Artist wanted. When she submitted her work to the competition she had to choose one picture out of her portfolio to represent her work. This would be used as a thumbnail. Visiting the site you can choose to view some of the work of the competing artists. This is a randomized function showing the chosen thumbnails of each artist. If they catch your eye you can by clicking them see the rest of that artist’s portfolio. My friend choose this picture of her daughter, that was taken when visiting Sweden.

foto: Christianne Ebel

My friend got an e-mail from the organisation telling her to change her thumbnail. Because of it’s sensitive nature It might be considered offensive, she was told. I don’t know what anybody else would think, but I am offended by people that find something offensive in that beautiful depiction of an innocent child.

To find out what kind of pictures where allowed I clicked the randomize function multiple times to check out the work of the other artists. This nude man masturbating in the street is one of the things I found.

Among the other pictures there was many depicting nudity in an erotic or sensual fashion. I consider myself open minded and liked a lot of the stuff I saw. None of it was offensive to me. But I would think that among people that are offended by nudity the man in the mask would be worse than the little cute girl in the water. But what do I know?

I would like my readers to tell me their views. What do you think of these pictures?


EDIT: I changed a sentence because I got told exactly how the people at the competition had formulated their e-mail.

Engelskan är för att min amerikanska väninna och hennes vänner ska kunna läsa vad jag skrivit.

Kolla själv vad som filtreras

Det är säkert en aning kontroversiellt att uppmana folk att kontrollera rikspolisstyrelsens ”frivilliga” filter. Jag vill också varna känsliga läsare att det finns saker på listan som – lite efter personlig smak – gör att man sträcker sig efter såpaflaskan och scotch-brite svampen för att skrubba ögonen. Ändå tänker jag för en gångs skull inte bara prata om hur lätt det är att göra filtreringen verkningslös och hur fel det är principiellt, utan rent praktiskt visa hur ni vevar upp långfingret mot internetfiltrerarna.

Diskussionen om dessa förbaskade filter har pågått i många år nu. På ena sidan står diverse löst folk i politiken, polisen, samt diverse svårgripbara organisationer med oklart credo och lika oklart förhållande till basala rättigheter. På andra sidan står en samling yttrandefrihetsfundamentalister, kommunikationsexperter, samt till och med en och annan foliehatt.

Den grundläggande frågan är som jag ser det delad och består av underfrågorna effektivitet/relevans, etik/frihet och konsekvenser.

Monkey see but don´t do
See no evil...

Effektivitet och relevans

För att filtrering överhuvudtaget skall kunna försvaras – oavsett allt annat – så krävs att den faktiskt fyller den funktion den skapats för att fylla. I annat fall är det en tom gest som bara har nackdelar. För att den skall kunna sägas vara effektiv så krävs att det faktiskt spärrar det den sägs spärra – det vill säga barnpornografi – och inte en massa annat.

Man kan också ha synpunkten att det inte skall vara direkt trivialt att manövrera sig förbi filtret, så trivialt att man kan råka göra det av misstag — mer om det om en stund. För att den skall kunna anses vara relevant, så måste filtreringen dessutom lösa ett problem snarare än att bara dölja att problemet finns.

Etiska och frihetliga aspekter

”Frivilliga” filter implementeras av din internetleverantör. De i sig kontrollerar inte innehållet i filtret, utan tar det i sin helhet från Rikspolisstyrelsen. Det saknas faktiskt helt insyn från någon tredje part i vad som filtreras och varför. Det innebär en rad problem.

Det första av problemen är rättslösheten för den som filtreras. För det går inte ut någon information till de sajter som filtreras, vilket gör att de inte kan försvara sig eller åtgärda det som fick dem att hamna i filtren. Det andra är samma problem från användarens sida, där det inte finns några garantier att filtren inte spärrar legitim information.

Den sista aspekten är censuraspekten. Det ligger liksom i sakens natur att mer än det som är förkastligt i lagens mening klipps av sådana filter. Eftersom filtrering är ett ingrepp i den personliga friheten, så måste filtren stå över all kritik ifråga om träffsäkerhet och fokus. Det är svårt att med bästa vilja i världen påstå att de gör det. Frågar man RPS, så kommer man få de otäckaste och värsta exemplen serverade, men det är knappast hela sanningen.

Konsekvenser

Lagen – och därför även de medel man använder för att upprätthålla den – handlar inte bara om konsekvenser, utan även om rätt och fel. Trots det måste man faktiskt ta hänsyn även till konsekvenser.

I fallet med internetfiltrering kan man utan vidare säga att de som vill ta del av den ”spärrade informationen” inte har några problem alls att göra det. De som stoppas är inte de som vill se sidorna, utan de som hamnar där av andra anledningar. Än värre skulle det bli om det skapas loggar kring de som försöker nå sidorna som filtreras, för i de loggarna fastnar de som inte alls sökte efter barnpornografi. Så när RPS slår sig för bröstet med 5000o blockerade sidor per dag, så är det inte de fula fiskarna som fastnat. En sidoeffekt är att även de som inte gör något fel känner ett större behov av att skydda sig. Man ser sig över axeln och är orolig för att registreras och kontrolleras; man ändrar sitt beteende utifrån den rädsla man känner.

Man döljer också problemet, man löser det inte. Det finns all anledning att fundera på om man inte därigenom kan sägas ”mörka” problemet.

Slutligen finns i alla censursituationer en fara för betydelseglidning, där det som börjar som filtrering mot barnpornografi fortsätter med filtrering av sexualitet i allmänhet, filtrering av ”terrorism”, filtrering av vissa åsikter och så vidare. Det finns redan sådana förslag och vissa av dem finns redan i lag runtom i Europa, så det är inte en tandlös fråga. Det är obehagligt och riskerar att sätta munkavle på debatten.

Vår ”liberal” i EU

Cecilia Malmström kallar sig liberal och tillhör det enda parti i Sverige som håller sig med tillnamnet ”liberalerna”. Trots det ser hon det tydligen som helt oproblematiskt att propagera och verka för filtrering. Hon blir till och med direkt stött om någon vågar kritisera henne för att hon inte har större respekt för yttrandefriheten än så. Hon kallar jämförelser med Kinas ”great wall” på internet direkt löjliga, trots att det är en skillnad i grad inte metod.

Kina censurerar sex och ”misshagliga” åsikter. Europa skulle i en nära framtid kunna filtrera annan sex och andra ”misshagliga” åsikter. I sak är skillnaden endast att vi kallar oss demokrater och borde veta bättre — och att filtren i nuläget inte skulle bli lika omfattande. Det är grad inte metod med andra ord och jämförelsen är därför inte alls ”löjlig”. Det handlar om vad man har för inställning till fri kommunikation och vilka metoder man anser sig ha rätt att använda för att kontrollera den.

Tänker Malmström fortsätta kalla sig liberal, så kanske hon borde ta sig en rejäl funderare på vad det epitetet förpliktigar till?

Att göra filtren till ett skämt

Jag antar att RPS kommer bli vansinniga, men jag kan inte se att den information jag nu tänker redogöra för skulle vara olaglig på något sätt. För att göra filtrens saga all, så behöver du i nuläget bara tillgång till en öppen och ofiltrerad namnservice, en så kallad DNS.

Eftersom windozedatorer fortfarande är i absolut majoritet, så använder jag dem som exempel.

Jag förutsätter att du vet hur du öppnar ”Nätverks & Delningscenter”, i vänsterpanelen på detta väljer du sen ”Nätverksanslutningar”. Högerklicka på den nätverksanslutning du använder och välj konfigurera (Använder du XP, så sker det genom kontrollpanelen eller genom att högerklicka på nätverksikonen i statusfältet längst ner till höger). Du möts av den här rutan:

Du väljer tcp/ip som på bilden och trycker på egenskaper, vilket leder dig till:

Som du ser har jag matat in ett par DNS-serveradresser, närmare bestämt till OpenDNS.com, vilket är en sådan väl fungerande tjänst på nätet.

  • Om någon skulle ha svårt att läsa så är deras adresser i prioritetsordning: 208.67.222.222 respektive 208.67.220.220, men det finns fler…
  • Google har sin DNS som är öppen och ofiltrerad: 8.8.8.8 respektive 8.8.4.4 (ja de har lyckats med att få så lätta ip).
  • Ett annat alternativ är censurfridns.dk, en dansk fri och öppen DNS, som har stöd för IPv6:
    ns1.censurfridns.dk IPv4: 89.233.43.71 IPv6: 2002:d596:2a92:1:71:53::
    ns2.censurfridns.dk IPv4: 89.104.194.142 IPv6: 2002:5968:c28e::53

Mata in, tryck på OK och RPS har inte längre någon makt över din dator…

När du nu är fri som fågeln att fatta dina egna beslut, så kan du kika på spärrlistan från 2007 — vilket tyvärr är den senaste version jag känner till som läckt ut. Vill du se vad spärrlistan innehåller, så var medveten om att dålig träffsäkerhet och ingen träffsäkerhet inte är samma sak. Än så länge råder inte tittförbud, så du kan själv kontrollera om listan är relevant.

Själv har jag aldrig orkat igenom mer än rent uppenbara felaktigheter i listan, men det var tillräckligt många för att fylla min kvot. Om du tycker listan är relevant eller inte är egentligen inte min sak att bestämma, och det är inte heller klart vilka sajter som fortfarande finns kvar på nuvarande lista — så det finns alltid en liten risk att man tror listan är irrelevant helt enkelt för att den är gammal. Den metod jag använde för att kolla detta vara att ha en dator med ofiltrerad och en med filtrerad DNS sida vid sida. I och med detta kunde jag kontrollera vilka adresser som fortfarande var spärrade.

Om du verkligen gör hästjobbet att kontrollera listan noggrant, så gör mig en tjänst snälla du. Se till att inte hålla tyst om vad du anser, utan påpeka felen vitt och brett. För den delen: om du anser att den faktiskt är relevant, håll inte tyst om det heller utan debattera!
Det är helt enkelt nog med mörkande av problem, så länge vi inte diskuterar problemen öppet lämnar vi tolkningsföreträdet åt de som vill verka politiskt handlingskraftiga.

Första vackra dan i maj

Nu skall jag berätta en liten historia ur det verkliga livet. Det är en historia som klart anspelar på tittförbudslagförslaget och dess inneboende huvudlöshet.

Ur en fjortonårig pojkes liv.

En vacker dag på vårkanten följde jag med en flicka hem. Jag var nog rätt intresserad av henne egentligen, men även om hon var ganska flörtig så var hon knappast intresserad av mig.

Trots det var vi ganska bra vänner, och hennes hem var en naturlig plats att gå till när rastlösheten slog till på lördagseftermiddagen. En fjortonåring känner sig inte alltid så hemma med sina föräldrar och syskon — att besöka en vacker flicka är bra mycket mer spännande.

Den här dagen var som många andra. Vi drack en kopp te, snackade lite och sånt som fjortonåringar gör. Jag satt och läste en tidning i hennes rum medan hon tog en dusch, hon duschade jämt när jag var på besök — kanske var det lite spännande att komma tillbaka till rummet där en killkompis väntade endast iförd en lite för kort handduk? Det stimulerade i alla fall mina hormoner, så jag klagade inte.

Det som skiljde den här dagen från andra dagar var att hennes annars rätt frånvarande föräldrar dök upp, och att filmvisning proklamerades. Det var inte någon DVD som stoppades i apparaten på den tiden, utan äkta klassisk smalfilm. Pappan hade en riktig och ganska bra filmkamera som hängde med på semestrar och andra upptåg.

Intet ont anandes gick jag och satte mig i det nedsläckta rummet bredvid den söta tjejkompisen. Filmen gick igång och visade deras semester, så långt inga överraskningar. Av artighet visade jag intresse för filmen och frågade om semestern.

embarrassed cat
genans

Nästa andetag fastnade i halsen.

Filmen hade bytt scen, och nu visades bilder från segelbåten… Väldigt nakna bilder!

Så där satt jag, bredvid en nu lätt rodnande supersöt tjej, samtidigt som jag såg henne spatsera på filmen i all hennes ursprungliga härlighet. Till råga på ”eländet”, så hade hennes pappa väldigt roligt åt min pinsamma belägenhet. Inte för att han uttryckligen sa något, lite mer subtil än så var han, men det framgick ändå av kommentarerna han kom med att han förstod min något trånga belägenhet. Dessutom tycktes han förutsätta att vi var ett par.

Det var ingen hejd på den visuella stimulansen, för det fanns ingen blygsel framför kameran. Det gjordes inga försök att skyla sig, knipa med benen eller på annat sätt göra filmen mer sedesam. Samtidigt var det enda sexuella i sammanhanget hennes rodnad, min belägenhet och pappans lite syrliga kommentarer — själva filmen som sådan visade helt enkelt en familj som badade från en segelbåt.

Första vackra dan i maj: Spotify

Tittförbud och ungdomlig sexualitet

Det är inte många frågor jag skyggar för att skriva om, men barnpornografi är en av dem. Just därför känner jag att jag måste spotta i händerna, för den mängd magsyra det skapar är i sig en varningssignal att något är väldigt, väldigt fel.

Att jag skriver just nu handlar förstås om det förslag till tittförbud som kan komma att bli lag redan i mitten av nästa år. Ett förslag som på ytan säkert är välment, men som helt missar ett antal litmustest för vad vi kan lagstifta om och hur.

Sexualisering av nakenhet

Man kan få en känsla av att barnporr är något väl definierat, men i så fall bedrar man sig. Helt klart finns material som utan tvekan passar beteckningen. För handlar det om en film med en skräckslagen tolvårig flicka och fyra anonyma män i hockeymasker som droppar stearin på henne samtidigt som de kör upp saker i diverse hål, så är det klart att det är fråga om övergrepp.

Men istället skulle jag först vilja ta fasta på förändringen i synen på nakenhet. När jag själv växte upp under sjuttiotalet var nakenhet överlag inte konstigare än att man inte hade kläder på sig. Naturligtvis fanns det pedofiler och hebefiler även då, men de präglade inte samhällets syn på barns avsaknad av kläder.

Såväl när jag gick på dagis, som när jag direkt efter gymnasiet jobbade på dagis, så fanns det sommardagar då plastbassängen åkte fram och kläderna av. Inte satt vi och spejade om någon gömde sig bland buskarna, inte heller reflekterade någon över att den nakenheten skulle vara ett övertramp mot barnen. Bara några år senare förändrades den situationen drastiskt, och så kort tid som tio år efter att jag slutat jobba som dagisfarbror skulle avsaknad av badkläder med stor sannolikhet inneburit badförbud. Idag är situationen så infekterad att vi föräldrar fick tydliga instruktioner när barnens simskola hade avslutning att vi inte fick fotografera om några andra barn än våra egna fanns i sökaren. Då var barnen ändå klädda i badkläder, så de var inte ens nakna.

Någonstans på vägen har med andra ord all form av nakenhet satts i sexuell kontext. Vårt västerländska tabu mot nakna kroppar, som vi äntligen hade börjat luckra upp, har nu slagit tillbaka i en backlash som skulle utnämnt till och med Carl Larsson till pedofil.

Definition av barn

En annan aspekt som är fullständigt absurd är vår definition av barn. I Sverige är byxmyndighetsåldern femton år. Ingen kan dömas för att en femtonåring frivilligt haft sex med dem. Är man däremot fjorton år och 364 dagar gammal, så kan det leda till våldtäktsdomar för den man haft sex med.

Oavsett vad man anser om byxmyndighetsåldern, så är den trots allt femton just nu och kommer nog fortsätta vara så. Det vill säga om inte de värsta av moralisterna får sin vilja fram fullständigt. För nu vill man skapa en ny definition av ”barn”, i alla fall när det gäller bilder och filmer av sexuell natur. Barn kommer nu vara alla som inte är arton fyllda, vilket gör en betydande del av dagens ungdomar till ”barnpornografibrottslingar”.

Med den nya definitionen av ”barn” kommer det fortfarande vara lagligt att ligga med en femtonåring, men om han eller hon fotograferar tillställningen och ger en kopia till sin äldre partner kommer det vara olagligt att inneha eller ens se på den kopian. Hårdrar man det hela, skulle det vara olagligt för mig att behålla bilder på mig själv i sexuell kontext från åren innan jag fyllt arton. Det finns mig veterligen inte några undantag för egna bilder – men även om undantag skulle finnas, skulle det vara olagligt för någon att titta på mina bilder även om jag själv frivilligt visar upp dem.

Det kanske är ofrånkomligt att ha en fast ålder för byxmyndighet, men vi måste ha respekt för ungdomars sexualitet. Åren mellan de första sexuella känslorna och upptäckterna, och fram till inträdandet i vuxenlivet är den period då många om inte de allra flesta har sin starkaste sexualdrift. Det kan vi inte förneka, eller försöka förhindra, utan att samtidigt göra samhället mörkare och mer hycklande. Det är helt OK att ha personliga moraliska aversioner mot ungdomlig sexualitet, men det betyder inte att den personliga moralismen skall lagfästas.

Övergrepp

En redaktör på en liten månadstidskrift skrev för många år sedan ett kåseri där han berättade om en reklamskylt för underkläder som satt fullt synligt utanför hans kontorsfönster. Han var nyligen frånskild, och såg varje gång han tittade ut genom fönstret en gigantisk rumpa i ett par väldigt sparsamma tangatrosor. Han berättade hur det spelade samman med hans egen ensamhet och sexuella frustration, hur han närmast mot sin vilja blev upphetsad. Han berättade att han senare sett samma bild i betydligt mindre format, och inte kunnat förstå sina egna tidigare reaktioner.

Det är möjligt att modellen som visade sig i minimala trosor skulle blivit störd av att få veta att någon blev kåt av att titta på bilden, men det gör det inte heller till ett övergrepp. Jag hade länge några bilder från min ungdom där jag i sängkammaren plåtat min då sjuttonåriga flickvän. Den var inte ett övergrepp eftersom hon visste när och godkände att jag tog den, och att hon skulle fått den av mig om hon så ville. Det gäller att sätta saker i sitt kontext och se att allt som är naket och sexuellt inte kan klippas med samma sax, slås med samma klubba eller bedömas med samma ögon.

Det illustreras väldigt väl av Johanna Sjödin i hennes Expressenartikel:

Dagens unga har till skillnad från författarna till lagförslaget växt upp med teknik som möjliggör reflexmässig dokumentation av fest och vardag. Verklighetens unga väljer öppet att publicera och göra nakenbilder på sig själva tillgängliga för andra. I dag finns det knappt några unga som inte äger sex- och nakenbilder på sig själva.

Johanna beskriver verkligheten utifrån ungdomarnas perspektiv. Jag tvivlar att någon av lagförslagets författare ens bemödat sig om att ta reda på hur ungdomarna själva ser på saken. Johanna har själv fått se sin blogg stängas ner efter barnpornografianmälan, hon har fått se den filtrerad i olika sammanhang, och om ett halvår kan sidhuvudet på hennes blogg vara olagligt att titta på — men är det fråga om ett övergrepp?

Det som är ett övergrepp är att utsätta någon för sexuella tvångshandlingar, oavsett om det handlar om våldtäkt, sexuell posering eller annat liknande. Om sedan offret för övergreppen inte är könsmoget så blir bilder och filmer som tagits barnpornografiska. Det måste finnas ett uppsåt, vilket gör tittförbud och till och med innehavsförbud till en legal moras. Det måste också finnas ett faktiskt övergrepp, vilket inte existerar i ett fall som Johannas.

Symptombehandling

I samband med att jag vid ett tidigare tillfälle fattade mod och skrev om liknande saker ritade jag en bild med klar sexuell laddning.

Han smygtittar på det hon smygvisar
Han smygtittar på det hon smygvisar

I det censurfilter som sätts samman av rikspolisen med benägen hjälp från ECPAT, finns ett antal sajter med tecknade bilder. Då har man skapat ett brott utan offer, vilket i konsekvensens namn borde göra även den bild jag ritade till ett gränsfall… Gudarna vet, kanske du bryter mot tittförbudet om du läser den här artikeln om ett år eller så . Ingenting skulle egentligen förvåna mig längre, och jag valde noggrant vinkel för att hennes ben skulle täcka skrevet, och gjorde den liten av samma skäl som i reklamkåseriet — så självcensuren finns redan där.

Det som förundrar är att det tycks så lätt att komma med åtgärder och lagar som angriper symptomen, när det som egentligen är mest intressant är att angripa källan. Det är glasklart att filmen på tolvåringen som jag refererade till i början av artikeln måste beivras. De hockeymaskförsedda männen borde se insidan av en domstol, precis som producent, kameraman etcetera. Likaså borde de sajter och nätverk som fungerar som källa beivras, snarare än att hamna i något korkat filter.

Att angripa det med i stort sett verkningslös filtrering och tittförbud, är delvis att dölja problemet, och delvis att göra det lätt för sig. Man tar en aspirin mot febern och huvudvärken, men behandlar inte cancern som ligger bakom.

Det skulle vara betydligt kostsammare att effektivt angripa problemet från rätt håll, men det skulle samtidigt vara fostrande. Då skulle man vara tvungen att prioritera de fall som är otvetydiga och hårresande, moralism skulle inte löna sig som strategi, och arbetet skulle kunna följas av var och en eftersom symptomen inte döljs.

Vem ska titta på det tittförbjudna?

Det är alltså jag som är Marcus nya gästbloggare – Göran Widham. Vem jag är och var jag står i olika frågor får jag kanske anledning att återkomma till. Men idag tänkte jag använda Marcus utlånade läsarintresse till att ondgöra mig över drevmentalitet. 

Inte drevmentalitet hos journalister, det är inte Lisa Marklund-affären som ska få sig en ny omgång barrikadstampande, utan drevmentalitet bland oss vanliga dödliga.

När någon frågar dig om du vill skriva under ett upprop eller stödja en viktig sak på något annat sätt. Hur förhåller du dig då? Jag förhåller mig försiktigt avvaktande. Jag efterlyser mer information och om den inte är omedelbart lättillgänglig, kan de glömma mitt stöd. Jag kollar den information som görs tillgänglig och är det inte uppenbart vem som är avsändare, kan de glömma mitt stöd. Jag kollar vad de står för och är det inte kristallklart vad jag ombeds stödja, kan de glömma mitt stöd. Jag funderar på vad jag själv tycker och om jag inte till hundra procent håller med dem, så, ja ni har gissat rätt, då kan de glömma mitt stöd.

Som ni säkert förstått är det många upprop som blivit ounderskrivna, många pengainsamlingar som gått bet, många demonstrationståg som fått klara sig utan min närvaro. Jag tror helt enkelt inte på dessa kollektivistiska manifestationer eftersom det stöd som ges till dem är för ogenomtänkt, grunt och oinspirerat.

Att ge sitt stöd till något måste kosta något för att vara värt något enligt min mening. Och det måste vara ett stöd som man ger efter att ha studerat frågan och kommit fram till att den är viktig och att man vill lägga energi på den.

Att gå med i en facebookgrupp för att tala om att man skrivit under ett upprop för tittförbud mot barnporr kostar ingenting. Ingenting alls! Att skriva under namninsamlingen är också gratis, fast tydligen en smula jobbigare med tanke på att Facebookgruppen har över 6000 medlemmar som påstår sig skrivit under en namninsamling som har ca 1500 undertecknare.

Just detta faktum, att folk går med i gruppen utan att ens bry sig om att de inte uppfyller kriteriet för att vara med visar på den drevmentalitet jag talar om. Människor kollar inte upp vad det handlar om, det fattar inte ett noga övervägt beslut. De följer strömmen.

Bevekelsegrunderna för att vara med i en sådan här grupp är i bästa fall av karaktären: ”Ja gud, vad jag hatar barnporr. Det är klart jag ska vara med!” I värsta fall så resonerar man snarare: ”Nu har Kalle, Lisa och Anna gått med, om inte jag också gör det kommer de att tro att jag stödjer barnporren.” (Vi är ofta mer upptagna av vad andra tycker om oss, än av vad vi själva egentligen anser.)

Jag skulle vilja gå med i gruppen för oss som inte skrivit under mot tittförbudet. För om man tänker efter det minsta lilla så är det ju faktiskt ett helt orimligt förslag.

Josh på Enligt Min Humla har redan analyserat hela frågeställningen på ett förtjänstfullt sätt:

> Vidare undrar jag om “JAG HAR SKRIVIT UNDER FÖR TITTFÖRBUD I SVERIGE MOT BARNPORR… HAR DU?” har funderat något över hur lagen ska upprätthållas. Med tanke på alla restriktiva förslag som innebär att både polisen, försvarsmakten och upphovsrättsindustrin ska övervaka vad alla och envar gör vid sin dator, och med avskaffande av anonymitet, budbärarimmunitet och brevhemlighet, så borde det förvisso gå att lösa. Frågan är dock om det är polisen som ska sköta det, eller ska vi kanske leja ut även det här på privata intressen? ECPAT, kanske? Klart är hur som helst att det är ytterligare en lag som skulle kräva totalövervakning av medborgarnas surfande för att ha skuggan av en chans att vara effektiv, och vem vill ha ineffektiva lagar?

Men en sak missade till och med Josh att ta upp och det är vem som ska titta på de tittförbjudna sidorna. Vi ska alltså straffa folk för att de tittar utan att orsaken till deras tittande ska ha bäring på om tittandet är straffbart eller inte. Följden blir att de som tittar på vad vi har tittat på också ska lagföras och de som tittar på vad de som tittar på vad vi har tittat på tittar på de ska också lagföras. Osv.

Till slut kan vi alla träffas i fängelset! Utom världens största barnporrskonsument: Han som varit tvungen att titta på vad alla vi andra har tittat på. Det finns nämligen ingen kvar som kan kolla vad han tittade på.

Nu kanske ni tycker att detta är en orealistisk beskrivning. Och visst detta kommer självklart inte att hända. Men det jag beskriver är den rent logiska konsekvensen av ett riktigt tittförbud. Är det förbjudet att titta så är det. Och ett tittförbud är ju vad folk säger sig vilja ha. När lagen väl skrivs kommer den naturligtvis att innehålla undantag som ger de som jagar tittarna rätt att titta. Men då betyder det att det plötsligt har betydelse varför man tittade på barnpornografin – en betydelse som bara ger polisen rätt att titta, inte alla de andra som kan ha en legitim anledning – journalister, författare, forskare m fl.

Och visst kan vi fortsätta och undanta dem också. Men någonstans borde ju alla kunna inse att en lag som i själva sin konstruktion och syfte förutsätter att vi alla inte är lika inför den, det är en dålig lag. Vi ska inte behöva bevisa att saker vi gjort inte var olagliga. Det är upp till rättsväsendet att bevisa att vi gjort olagliga saker.