Thomas Paine in memoriam

Jag är på semester i USA och lär ha dåligt med tid att blogga den närmaste veckan. Fast idag stötte jag på något som jag känner att jag måste dela med mig av till Livbåtens läsare.

Jag är och hälsar på vänner i Flemington, New Jersey. Ganska nära en av de många födelseplatserna för Amerikas förenta stater. Bara ett stenkast från här bodde Washington under en av frihetskrigets vintrar. Idag har vi besökt platsen för hans berömda korsande av Delawarefloden. (Min äldste son är oerhört intresserad av amerikansk krigshistoria, vilket påverkar våra val under semestrar. Förra året var vi på Utah-beach.)

Vi var på ett fanastiskt lite museum i Trenton – i de bevarade gamla barackerna där de hessiska soldaterna blev överraskade en vinternatt 1776. Washingtons första och kanske viktigaste seger under hela frihetskriget.

På ett bord i logement för meniga soldater låg en skrift från 1700-talet – ett faksimiltryck av den pamflett som spreds bland Washingtons soldater för att höja stridsviljan – Thomas Paine’s Common Sense. Jag öppnade den och läste följande rader:

SOME writers have so confounded society with government, as to leave little or no distinction between them; whereas they are not only different, but have different origins. Society is produced by our wants, and government by our wickedness; the former promotes our happiness positively by uniting our affections, the latter negatively by restraining our vices. The one encourages intercourse, the other creates distinctions. The first is a patron, the last a punisher.

Eller i min svenska översättning:

VISSA skribenter har blandat ihop samhället och staten så till den grad, att där inte längre görs någon åtskillnad mellan dem. Trots att de inte bara är olika, utan dessutom har olika rötter. Samhället är skapat av våra önskningar och staten av vår ondska. Den förra främjar vår lycka positivt, genom att sammanlänka vår tillgivenhet, den senare negativt genom att ta kontroll över våra laster. En ena uppmuntrar samtal och umgänge den andra gör åtskillnad. Den första är en beskyddare, den andra en bestraffare.

Jag kan inte låta bli att känna att vår tid skulle behöva sin egen Thomas Paine och sin egen milis för att kämpa för frigörelsen från regeringar och stater som glömt vad ordet samhälle betyder.

What we obtain too cheap we esteem too lightly

Förmår vi verkligen uppskatta demokratin? Kanske har vi fått den för billigt och förstår inte vilken ovärderlig skatt det är vi har framför oss.

Göran citerade Sunde som citerade Thomas Paine: ”What we obtain too cheap we esteem too lightly”.

Där gömmer sig som Göran påpekar ironin att vi pirater anklagas för att vilja ha allting gratis. Där gömmer sig som Göran också påpekar föraktet för läsare, lyssnare och väljare som en liten elit kostar på sig. Där gömmer sig också den svenska, ja kanske hela den västerländska demokratins aber.

Den infödda svensken anno 2009 har inte upplevt krig, inbördeskrig, revolution eller förtryck. Det är sånt man läst om i skolan, sett i dokumentärer eller möjligen fått berättat för sig av äldre släktingar. De värsta helsvenska övergreppen vi minns är skotten i Ådalen, baltutlämningen, IB-affären och Ebbe-affären. Men vi behöver inte resa längre än över valfri gräns till närmaste grannland för att hitta en helt annan historia av krig, motståndskamp och elände. Där är det en del av den egna moderna historien, men allteftersom de som var med dör av så glöms tyvärr lärdomarna.

Det man tar för självklart förstår man inte att försvara.

Demokratin är så självklar för oss att vi inte ens ser den. Någonstans finns nästan som en slags omedveten vanföreställning att Sverige föddes demokratiskt. Att det till och med på Gustav Vasas, eller Karl den tolftes tid var en del av vårt folkkynne. Allt vi gör och allt vi ser färgas av det rosa skimmer vår trygghet i den svenska demokratin ger oss. Den är oantastlig, oförstörbar, en grundpelare så självklar att varje oro för dess hälsa skrattas bort och omedelbart förpassar den orolige till lägret av foliehattar.

På ett sätt skulle denna otroliga kulturchauvinism kunna vara en enorm styrka, under vissa förutsättningar. Det talas ju ofta om hur USAs verkliga styrka är den obändiga tron att man klarar vad som helst. Tyvärr är det nog inte så enkelt i det här fallet, för medan det ur en aspekt är just en sådan styrka, så kan det ur en annan komma att bita oss i röven.

Demokratin kan stjälas från under våra fötter utan att vi förstår vad som händer förrän vi börjar undra varför det är så kallt om fotsulorna. Det behöver inte ens ske genom en medveten planerad kupp, eller medveten ondska. Det kan tvärtom vara vår egen bekvämlighet som är den verkliga tjuven.

Demokratin är inte alltid tryggast, inte det som självklart fungerar som du vill, inte det som självklart för fram just dina åsikter och idéer, inte det som självklart tar hänsyn till dina fobier, ogillanden och förutfattade meningar. Det är tungrott, fullt av idioter, byråkratiskt, tillåter diverse moraliska varianter och upplevs ofta kaotiskt.

Säga vad man vill, demokratin är inte alltid det bekvämaste av system att leva under. Det är bara det bästa vi har, och skall vi ha kvar det måste vi förstå att värdera det och försvara det. Eller för att fortsätta citatet av Thomas Paine:

> THESE are the times that try men’s souls. The summer soldier and the sunshine patriot will, in this crisis, shrink from the service of their country; but he that stands it now, deserves the love and thanks of man and woman. Tyranny, like hell, is not easily conquered; yet we have this consolation with us, that the harder the conflict, the more glorious the triumph. What we obtain too cheap, we esteem too lightly: it is dearness only that gives every thing its value. Heaven knows how to put a proper price upon its goods; and it would be strange indeed if so celestial an article as FREEDOM should not be highly rated. — Thomas Paine, 1776

Nu skall jag återgå till att kurera min feber, snubva, trasiga högerarm och råa hals.