Ett öppet internet

Jan Flodin från Internet Society gör idag på Internetdagarna ett inlägg i debatten om nätneutralitet och införandet av EU:s telekompaket i Sverige.

Regeringen har lagt ut en remiss och som vi läst i media så är regeringen nöjda med rättsläget. Tydligen anser de att nätneutraliteten inte behöver skyddas av lagstiftaren, eftersom konsumenter på en marknad kommer att välja det rätta. Vi vet av erfarenhet att konsumenter tyvärr gärna väljer slutna och proprietära system om det ger andra fördelar. Detta kan kanske gå an på en mängd marknader, men just internet riskerar sluta vara internet om det delas in i enklaver med olika grader av inlåsning.

Vi riskerar alltså fortfarande ett trasigt internet.

Utöver att läsa på vad regeringen egentligen föreslår och fortsätta debatten finns det ett par andra saker man kan göra. EU har gått ut med en öppen enkät om nätneutralitet som alla försvarare av ett helt och öppet internet borde ta sig en titt på. Man kan också stödja Juliagruppen i deras arbete för en öppenhetsmärkning.

Under tiden kan vi glädja oss åt att allt inte går bakåt. En holländsk domstol har kommit fram till att ISP:er inte behöver blockera The Pirate Bay eftersom det inte går att visa att en majoritet av användarna inkräktar på någon upphovsrätt.

Bra så långt, men när man läser Anders Mildners spådomar från Kiviks marknad så inser man att det är en lång lång väg att gå innan vi fått stopp på dem som vill ha sönder internet.

Det där med nätneutralitet

Det blev en lite märklig diskussion med otippade motståndare i mitt inlägg ”Många skäl att rösta pirat i EU-valet”. Diskussionsämnet var nätneutralitet, eller egentligen den aspekt av nätneutraliteten som handlar om ifall bredbandsleverantörer skall kunna begränsa vad vi får ta del av på nätet.

Wikipedia – Nätneutralitet:

> Nätneutralitet (engelska: net neutrality) är ett uttryck som myntades i USA i början av 2000-talet av politiska motståndare till möjligheten för telekombolag och internetleverantörer att kontrollera informationsflödet över Internet, och att viss trafik får högre prioritet.
> Begreppet har en motsvarighet i 1800-talets amerikanska telegraflagar, som sade att all trafik skulle överföras opartiskt oavsett avsändare och mottagare (undantaget meddelanden från staten).

Daniel J. Weitzner: ”The Neutral Internet: An Information Architecture for Open Societies” via Jens O:

> Principles of network neutrality:
>
> 1. Internet users are entitled to an Internet connection with a predefined capacity and
quality.
> 2. Internet users are entitled to an Internet connection that enables them to
> – send and receive content of their choice
> – use services and run applications of their choice
> – connect hardware and use software of their choice that do not harm the network.
> 3. Internet users are entitled to an Internet connection that is free of discrimination with
regard to type of application, service or content or based on sender or receiveraddress.

Jag blev anklagad för oärlighet eftersom jag tydligen inte var tydlig nog att jag företrädde mig själv och inte Piratpartiet i någon officiell policymening…

Rick Falkvinge:

> Det är mycket det här som begreppet nätneutralitet handlar om. Neutralitet i nätet; ingen sändande eller mottagande part är värd mer än någon annan. (För en bra förklaring på vad Internet är och varför gammelaktörerna inte förstår det, se den korta förklaringen World of Ends.) Diskussionen om nätneutralitet har inte riktigt kommit till Europa, men vissa gammelaktörer i USA vill ta extra betalt för att skicka vidare signaler från okända avsändare i sina delar av Internet. Föga förvånande är de också kabel-TV-operatörer. Det hotar Internets platthet i botten, och leder i förlängningen till annonsen ovan (som gjordes just för debatten om nätneutralitet).

Annonsen Rick refererar till är skapad av echobucket och ser ut så här:

Det är kabel-TV internet vi tittar på. Ett internet förvandlat till kanal+, viasat silver eller viasat guld. Det vi ägnar oss åt här på bloggen skulle inte alls vara lika självklart. Hälften av den svenska befolkningen skulle kanske inte ens kunna se bloggen, resten skulle ha den som del av lågprioriterad trafik som endast får bandbredd efter det att Expressen och Aftonbladet TV, TV4, SVT, SF, de statliga verken och all annan högprioriterad trafik fått sitt. Får en sådan princip chans att slå igenom kommer ”godkända” verksamheter skyddas mot ”farliga” verksamheter. Vad hindrar bolag från att välja vilka åsikter som skall få komma till tals?

Det låter onekligen rätt obehagligt, men hur stor är egentligen faran?

###Compuserve och AOL

För knappt två decennier sedan skapades www av Tim Berners Lee. Internet fanns tidigare än så, men då i form av proprietära lösningar som Compuserve och dylika tjänster.

Jag var med på den tiden och tog mina första stapplande internetsteg. Då var hindren tekniska, det fanns inget sammanhållet nätverk. Det var också irriterande, för man kunde ha kompisar man inte kom i kontakt med för att man inte använde samma system.

När så www kom, så var det först som en hägring som gick över till ett shangrila. Det var segt så in i helsike, hade väldigt lite innehåll, men man kunde nå vad som helst som fanns. Alla kunde nu mötas. Alla var glada.

Utom de som inte längre kunde kontrollera sin lilla kaka av nätverket. Diskussionsvågorna i kölvattnet av www har gått höga ända sedan dess. Nästan från dag ett har några försökt stoppa tillbaka katten i påsen, och katten har klöst sig fri om och om igen.

Idag finns inte de tekniska begränsningarna, men vi håller som bäst på att lagstifta oss tillbaka tjugo år i tiden.

###Sverige och nätneutraliteten

Nå HITTILLS har inte svenska bredbandsleverantörer varit speciellt intresserade av att ”differentiera” utbudet. En utveckling som kommer är däremot att EUs inre marknad kommer bli öppnare även vad gäller telekom och internet, så våra inhemska aktörer kommer inte vara ensamma så länge till.

Man kan gott säga att nästan hela internet som vi känner det har ett värde helt avhängigt av dess öppenhet. Det är just avsaknaden av grindar som gör nätet så oerhört värdefullt. Det är precis samma sak som oroar alla de som har något att vinna på att vi inte kan kommunicera fritt utan kontroll. Internet är något i det närmaste unikt i modern världshistoria, inte bara rent tekniskt utan kanske framför allt socialt. Åker grindarna igen och taggtråden sätts upp; står vi alla i kön för att betala för att släppas igenom spärrarna; då kommer internet snabbt förlora lejonparten av sin potential.

###Avtalsfrihet

Så. Har vi då rätt att inkräkta i avtalsfriheten mellan leverantör och kund? Går detta verkligen att förena med liberala principer?
Har vi rätt att säga till elbolagen att de skall ge fan i vilka hushållsapparater vi stoppar i deras uttag?
Har vi rätt att säga till bussbolaget att de skall ge fan i vilken hållplats vi kliver av på när vi betalt biljetten?
Har vi rätt att säga till bussbolaget att de skall ge fan i vart vi tar vägen när vi klivit av bussen?
Har en läkare rätt att avtala med dig att du inte medan behandling pågår kontaktar andra läkare för att få deras bild av ditt tillstånd?
Har en läkare rätt att kräva att du använder ett dyrt märkespreparat när du får ett recept, om det samtidigt finns lika bra och billigare generiska?

Det var naturligtvis retoriska frågor, men menade att visa absurditeten i att i varje situation hävda avtalsfrihet. Oavsett vilket avtal jag ingått med elbolaget, oavsett vilket avtal jag ingått med bussbolaget, så har de inte rätt att lägga sig i saker som bara berör mig och ingen annan. Och en läkare som försöker sig på ett sådant avtal skall strängt taget inte få praktisera är antagligen korrumperad.

Det säger jag som varande liberal och som älskande principen om avtalsfrihet. Det finns tillfällen där man kan hävda andra friheter som till och med överträffar avtalsfriheten. Det finns situationer där avtalet blir så uppenbart absurt att det inte längre kan anses bindande.

###Artificiell taggtråd

I fallet med nätneutralitet, så är naturtillståndet faktiskt neutralitet. Så länge stöd finns för trafiken i den underliggande infrastrukturen, så krävs filtrering för att begränsa hur den används.

Att lägga in den typen av filter är lika absurt som regionmärkning av DVD. Det är en konstlad begränsning, en som endast syftar till att produktifiera naturtillståndet som något utöver det normala. Det är som att leda bort en flod för att skapa artificiell brist på vatten i syfte att höja priset. Det är som att bränna mogna risfält vid god skörd för att inte priserna skall sjunka.

Nätneutralitet borde vara självklart. Det var sorgen över det försvunna tillägg 166.

Det är själva grunden för internet som den nya ekonomiska motorn.
Det är grunden för internet som den nya demokratiska motorn.

Uppdatering under strecket:

Ändrade de retoriska frågorna något efter kommentar från Tomas, som var delvis giltig.

Sökte mer på piratpartiet om inställningen till nätneutralitet. Det visar sig att diskussion om att ha det i partiprogrammet funnits, men att man avvaktar för att avhandla frågan noggrannare.

* http://forum.piratpartiet.se/Topic87586-289-1.aspx
* http://forum.piratpartiet.se/Topic60129-110-1.aspx
* http://www3.piratpartiet.se/freeman/20070204
* http://forum.piratpartiet.se/Topic137898-15-1.aspx
* http://piratpolitik.wikispaces.com/n%C3%A4tneutralitet
* http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/05/naringsdepartementet-har-tagit-fel-strider

Behöver ni hjälp att lägga pusslet?

Idag har vi ett internet där det enda som begränsar en persons användning av det är den bandbredd han eller hon har köpt. Vad denna bandbredd används till, vilken trafik som skickas och tas emot, vem eller vilka datorer man kommunicerar med och vilka tjänster man därigenom kan använda är upptill den resande själv.

Men detta är inte ett naturtillstånd. Det är fullkomligt möjligt att det förändras. De finns starka aktörer som gärna såg att de kunde spärra in användare i deras mjukvaror, deras tjänster, deras standards. Det enklaste exemplet är telekombolaget som inte vill tillåta att deras bredbandskunder ringer via tjänster såsom Skype.

En oreglerad marknadsekonomi strävar naturligt mot monopol eller oligopol. En välfungerande marknad kräver konkurrensskydd för att förhindra kartellbildning och monopolisering. I sammanhang som är beroende av nätverksekonomiska effekter som värdet i en stora installerad användarbas eller eller en de facto standard blir dessa tendenser ännu tydligare. Det kan därför tyckas som en bra idé att bekämpa oligopolen på nätet.

Men faktum är att vi kan inte se på internet och det därtill anknutna tjänsterna ur ett konkurrensperspektiv. De handlar inte om att upprätthåla en fri konkurrenssituation, att skydda konsumenter från kartellbildningar. Det handlar om att skydda den grundläggande infrastrukturen från missbruk av någon aktör. Vi behöver en långtgående standardisering, vi behöver samverkan mellan nyckelaktörer för att hålla ihop internets infrastruktur. Men internet är inte en vara eller en tjänst. Det är en basal struktur för sociala, ekonomiska och samhälleliga processer att utspela sig på.

Den enda reglering vi behöver är samma som de naturrättsliga regleringarna kring annan samvaro mellan människor. Allas lika tillgång, allas yttrandefrihet, allas skydd mot inkräktande på den privata sfären.

Jag har förstått att många ser den oro som jag och andra ger uttryck för som ren alarmism. Men om man vill ha kvar ett fritt internet med lika rättigheter och möjligheter för alla borde det vara lätt att känna av hotet. Det är bara att lägga pusslet.

  • Vi har fått IPRED-lagen som ger upphovsrättsinnehavare rätt att kontrollera vem om stått för vilken trafik på nätet.
  • Vi har fått TPB-domen som fastslår att man inte bara har ansvar för den trafik man själv står för utan kan ha ett låntgående ansvar för datatrafik mellan andra personer om man stått för kopplingen mellan dem. Det vill säga att det inte bara är den ansvarige för att illegalt material gjorts publikt och den som accessar det som gör fel, utan även den som lägger en länk till den plats där det finns genom att han sammanfört de två andra.
  • Vi har upphovsrättsorganisationer som IFPI, APB, den amerikanska skivindustrin, förläggarföreningen m fl som försöker pressa maximal nytta ur tolkningen av dessa lagar. Nu försöker IFPI framtvinga att en internetleverantör stänger av en av sina kunder. Monique Wadsted har varit ute i samma ärenden för den amerikanska filmindustrin som hon representerar.
  • Samtidigt pågår debatten om Telekompaketet för fullt i Strasbourg och i morgon fälls avgörandet av vilka medborgarrättsliga skrivningar som inte blir bortmanipulerade, bortkompromissade eller borttappade. Just nu verkar tillägg 138 vara räddat, vi kommer i alla fall ha rätt till due process, men tillägg 166 som hade till syfte att säkerställa nätneutraliteten verkar räddningslöst förlorat. Alltså EU:s lagstiftning på området kommer inte förhindra vare sig lagstiftarna i medlemsländerna eller andra aktörer att kräva av internetleverantörer att de särbehandlar viss trafik.
  • Vi ser redan hur man i Frankrike vill stifta lagar som inskränker den enskildes rätt till internetanslutning.
  • Inom kort ska den svenska regeringen implementera datalagringsdirektivet. EU har redan bestämt att medlemsländerna måste lagstifta om tvingande regler för lagring av trafikdata hos teleoperatörer och internetoperatörer. Frågan hur den svenska regeringen och riksdagen avser att implementera det är fortfarande öppen. Men diskussionen om FRA-lagen för ett år och Telekompaketet den senaste tiden sen visar att de medborgarrättsliga reflexerna hos våra politiker och tjänstemän är dåligt utvecklade.
  • I England är de kan hända ännu sämre. Idag nås vi av nyheten om hur långt de är beredda att gå i ivern att övervaka den egna befolkningen. Svarta boxar som övervakar all internettrafik i realtid.
  • Mitt i denna soppa sitter operatörerna. Visst de kan som Bahnhof och andra försöka gå sina kunders ärenden och konkurrera med integritetsskydd. Men deras möjligheter att göra detta inskränks alltmer för varje ny lag. Samtidigt är många av de större aktörerna lierade med telekomindustrin eller upphovsrättsindustrin och sitter således på flera stolar. Dessutom är det väl som medborgare inte som kunder vi behöver få våra rättigheter skyddade.

Har ni lagt pusslet?

Jag vet inte hur det ska gå till, jag vet inte med vilka krafter vi behöver liera oss och var vi ska finna vår styrka. Jag vet bara att det internet som vi netrosexuella älskar är hotat. Att det snart är försent. Att det är dags att agera. Och överst på min prioriteringslista står att få fler att förstå vad som är på väg att hända.