Carl Bildt och oskuldspresumtionen

Idag läser jag i tidningarna att kammaråklagare Magnus Elving vid internationella åklagarkammaren inleder en förundersökning för att undersöka om Lundin Oil begick folkrättsbrott i Sudan under inbördeskriget 1997 – 2003. Detta blir politiskt intressant i och med att utrikesminister Carl Bildt då satt i bolagets styrelse. (Han avgick ur denna när han blev statsråd.)

Själva de folkrättsliga förbrytelserna läser ni lämpligen om på annan plats. Inte för att jag inte bryr mig om hemskheter, inte för att de hände för flera år sen långt borta, utan för att allvaret är nog de allra flesta överens om. Det som vi däremot inte verkar vara eniga om är vilka konsekvenser de misstänkta brotten ska få här och nu i den svenska politiska processen.

I tidningarna läser jag också att Tomas Bodström kräver att utrikesministern tar time-out (citatet från bloggen Bodströmsamhället):

Eftersom rättsäkerhet ska gälla även för en minister är det rimligt att Carl Bildt tills vidare inte behöver avgå. Däremot är det självklart att han inte i nuvarande läge kan fortsätta att företräda Sverige i frågor gentemot andra länder, när han själv har suttit i ett bolag som nu utreds för folkrättsbrott. En av de viktigaste uppgifterna för en utrikesminister är att värna om de mänskliga rättigheterna. Det kan inte vara möjligt så länge den här förundersökningen pågår. Carl Bildt måste omedelbart ta en ”time-out” och Fredrik Reinfeldt måste svara på om han fortfarande har förtroende för sin utrikesminister, och om han anser att det är lämpligt att han företräder Sverige under nuvarande förhållanden.

Vänsterpartiet går ännu längre och kräver Carl Bildts avgång. I ett pressmeddelande säger deras utrikespolitiske talesperson:

Hur ska Carl Bildt kunna tala om folkrätt, fred och mänskliga rättigheter i något sammanhang samtidigt som det pågår en förundersökning om krigsbrott mot honom? Att Carl Bildt har bränt all trovärdighet som person är uppenbart, men varje dag som Bildt tillåts fortsätta som svensk utrikesminister urgröps dessutom hela vårt lands utrikespolitiska trovärdighet. Därför vore det enda hederliga att Bildt lämnade in sin avskedsansökan omgående..

Detta är knappast förvånande eftersom Hans Linde reste det kravet för över en vecka sen på Newsmill. Jonas Sjöstedt och en rad vänsterdebattörer som till exempel Jöran Fagerlund på bloggen Pamflett håller med. De flesta socialdemokratiska debattörer och bloggar verkar följa Tomas Bodströms exempel och nöja sig med att kräva en time-out. Eva-Lena Jansson funderar över hur svårt det blir att få loss oljan som fastnat i kostymen. Johan Ulvenlöv noterar på S-buzz att avgångskrav restes på utrikesministern redan 2007 – då av Expressens PM Nilsson.

Varken statsminister Fredrik Reinfeldt eller Carl Bildt själva tycks beredda att agera trots kritiken. Jag läser på Alliansfritt Sverige som citerar TT:

”TT: Carl Bildt satt i Lundins styrelse under de aktuella åren. Är det besvärande för regeringen?

-Det gäller samma sak här. Det måste rimligen vara så att först konstateras någonting och någon form av beslut fattas innan vi kan förhålla oss till det, säger Reinfeldt.”

Beslut har redan fattats, nämligen åklagarbeslut om förundersökning. Det är bara att förhålla sig till. Tycker Reinfeldt att man med trovärdighet kan ha en utrikesminister som är föremål för förundersökning om folkrättsbrott.

Nu gör Alliansfritt Sverige och möjligen många andra det väl enkelt för sig. Att en förundersökning inleds mot Lundin Oil gör inte att alla som hade något med ledningen av Lundin Oil eller dess styrelsearbete att göra automatiskt är föremål för en förundersökning. Förundersökningen måste ju börja med att just ta ställning till vilka den inriktar sig på. Detta har såvitt jag begriper inte hänt. Eller som Mark Klamberg sammanfattar saken:

Av GPs uppgifter framfår att förundersökningen precis har inletts. Utifrån detta uppfattar jag att åklagaren ännu inte har riktat misstanke mot och underrättat någon som skäligen misstänkt. Om detta skulle hända beträffande Carl Bildt bör han överväga de politiska konsekvenserna. Än mer allvarligt vore det om åklagare i ett senare skede skulle finna tillräckliga skäl för att väcka åtal.

I det här läget visar sig det politiska systemet och blockpolitiken från sin allra sämsta sida enligt min mening. Nu ska alla borgerligt rättrogna försvara sin utrikesminister, och alla med vänstersympatier hänger på avgångs- eller time-outkraven. Väldigt få debattörer kan hålla huvudet kallt och ägna sig åt själva frågan. Det är möjligt att jag med mina gamla moderatsympatier och stora respekt för Carl Bildt gör samma fel. Det får läsaren bedöma, eller historien.

Hur det än är med den saken så vill jag att alla besinnar sig och kommer ihåg att det är en människa det handlar om, inte bara en utrikesminister. En människa som just nu blir anklagad för ett mycket allvarligt brott. Carl Bildt har precis som alla andra medborgare i Sverige (ännu så länge) rätt att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats.

Svensson må vara vänster – men han är en klok man:

Om det är så att brott konstateras och om Carl Bildt anses ansvarig för dessa brott kan han som jag ser det knappast sitta kvar som utrikesminister. Hans trovärdighet hamnar ju i det läget mycket låg och han sits som utrikesminister skulle bli omöjlig.

Om, om, om… när oskulden går över i sin motsats och inget återstår att bevisa eller motbevisa, då kan de som vill peka finger och ropa skyldig och kräva avgång. Det som just nu pågår har ett annat namn än rättvisa – valrörelse.