Två fel gör inte ett rätt idag heller

Vår största kvällstidning ropar som en treåring i sandlådan: ”Vi vet nåt som inte du vet, men vi säger det inte!!! Na na na nana na!”

Sen säger de att de visst kan säga det, men bara om de andra som kanske visste något säger något om vad de kanske visste och när de kanske fick reda på det. Så egentligen är det deras fel att vi inte vet vad vi inte visste redan eller nåt!

De andra, det vill säga det ”regeringbärande” partiets topp, leker i sin tur stalinister och utraderar en av sina egna som inte längre är del av den inre kretsen. Kunde de, skulle det inte förvåna mig om de försökte förinta minnet av att han överhuvudtaget varit en del av regeringen. Välkommen mr. Lavrentiy Beria liksom.

kamrater
kamrater

Båda beteendena är så in i helvete fel att jag får gallsmak i munnen. Tidningshelvetet pekar på statsministern och säger att det är hans fel att korten inte läggs på bordet, eller möjligen den före detta arbetsmarknadsministerns — varför nu han, som inte längre är en del av regeringen, skulle ha något intresse av att fortsätta spela med i kvällspressens ryska roulette?

Det luktar som när man tömmer latrinen på valfritt utedass. För tidningen är det lösnummerförsäljning på hög nivå på bekostnad av anseende. För regeringen är det spinkontroll med eventuell mörkning av egna och andras synder på menyn.

För Littorin själv är situationen en personlig katastrof i vardande. För antingen kommer han att ha fått sitt gredelina kuvert av Aftonblaskan (eller vilken färg nu Ask skulle vilja ha för just den sortens brott det kan tänkas vara frågan om) utan att någonsin trovärdigheten i anklagelsen lämnar redaktionen. Eller också kommer hela affären ut, varefter han får försöka bevisa sin oskuld, hur lätt det nu är att bevisa ett negativ.

Det enda goda som skulle kunna hända farbror Littorin är att Aftonbladet lättar på förlåten, bevisen visar sig vara fullständigt skrattretande och han kan tvinga fram en offentlig ursäkt — fet chans med smör på. I alla andra fall har Littorin allt att förlora oavsett vad som nu händer. Särskilt sorgligt i en situation där han befinner sig i vårdnadstvist och till och med en anklagelse som aldrig tas upp i en rättssal kan innebära problem. Det är ju inte som att grabbar överlag har någon direkt fördel i vårdnadstvister redan från början, typ.

Skall jag vara lite elak mot Littorin, vilket jag som en God och Balanserad debattör känner mig nödd och tvungen till…, så satt karlfan till för några dagar sedan i en regering som gjort sitt allra bästa för att avskaffa rim och reson i rättsskipningen och statens förhållande till individen. På agendan har bland andra vansinnigheter stått försvaret av förmyndarmentalitet och reaktionär moralism som basis för lagstiftande. Meh…

Uppdatering: Färgen på Aftonbladets kuvert var just lila, idag den 10/7 går de slutligen ut med själva storyn bakom sina anklagelser. Det lämnar en svagt sorgesam känsla och en lite fadd smak i munnen. Det är lätt att konstatera att Littorin nu befinner sig i läge två jag beskrev i artikeln: AB har gått ut med skiten och han får nu hålla käft och lida eller försöka bevisa sin oskuld i en situation där hela svenska folket redan ser honom som skyldig…

Upp till bevis kära centerparti

Centerpartiet flaggar för ett nytt förslag som skall göra FRA-lagen mer acceptabel. Frågan är om det är ren spin de sysslar med, eller om det är en genuin förbättring? En annan fråga är om det är praktiskt tekniskt genomförbart?

Grundidén med det nya förslaget är att man bara får spana på transittrafik, det vill säga sådant som varken har sändare eller mottagare i Sverige. Trafik som på något sätt går till eller från svensk dator, telefon, mobil etcetera, skall aldrig vara föremål för avlyssning. Eller för att vara mer sanningsenlig, så skall sådan trafik uteslutas till dess man har utrett ett fungerande och acceptabelt regelverk för att hantera detta.

Den första frågan, som faktiskt avgör om det ens är ett förslag värt att ta i beaktande, är om det är tekniskt möjligt. Kravet är att det går att separera svensk trafik från transittrafik innan kommunikationen når FRA. Det är inte acceptabelt om separationen sker HOS FRA, den måste ske innan data överförs till de så kallade "samverkanspunkterna". Skulle det vara tekniskt möjligt och dessutom kunna ske innan data kommer till FRA, så går det att diskutera.  Det innebär inte att alla invändningar försvinner som genom ett trollslag, men det KANSKE löser upp merparten av problemet med massavlyssning av det egna folket.

Problemen tar inte slut där är jag rädd. Det må vara att svensk civil kommunikation fredas i ett förstaläge, men invändningen att FRA inte skall lägga sig i civil kommunikation överhuvudtaget kvarstår. Det kan tyckas sekundärt, men påverkar till exempel IT-branschen starkt. Finnarna lär knappast flytta tillbaka sina mailservrar till svensk mark bara för att FRA slutar lyssna på svenskar, Google lär knappast bli välvilligare inställda till investeringar i Sverige bara för att vi isolerar transittrafiken från den svenska. Dessutom finns en moralisk aspekt på det hela. Bara för att andra länder inte har högre moral än att de avlyssnar alla, så innebär inte det frikort för svensk underrättelsetjänst att avlyssna icke-svenska civilister.

Som om inte det räcker så lär knappast regeringen nöja sig med att lyssna på transittrafik i längden.  För att citera Staffan Danielsson (c), i SvD:

> Centerpartiet konstaterar emellertid att det inte räcker att spana enbart på utländsk trafik.
>
> – Tyvärr kan det behövas en möjlighet till spaning även i en och annan svensk dator, om till exempel terrorhot planeras, ­säger Staffan Danielsson.
>
> Han bedömer att det kan ta mellan ett och två år att utreda reglerna för hur FRA ska få spana mot svenskar. En rad kritiker kräver att det ska finnas brottsmisstanke i sådana fall.
>
> – Blir det en utredning så kan det diskuteras i det sammanhanget, säger Staffan Danielsson.

Om vi inte passar oss, så flyttar vi med andra ord bara problemet ett par år framåt i tiden. Det finns en uppenbar risk att det blir en ubåt av det hela, där man "justerar" i lagen i efterhand när lagen väl blivit allmänt accepterad. Frågan är om tidningar, TV, radio och folkopinion kommer att mobiliserar på det sätt som skett nu för att se till att sådana "justeringar" fortfarande är vettiga? En sådan sak fyller mig med skepsis, det luktar spin lång väg.

Spin luktar det också på andra sätt. Till exempel kommer ett sådant här förslag göra det långt mycket svårare för de riksdagsmän och kvinnor i alliansen som flaggat för att de inte accepterar lagen som den ser ut. Trycket mot de som har principiella invändningar kommer att öka än mer, så att det blir nästan omöjligt att stå emot – en av de viktigaste angreppspunkterna för motståndet röjs ju ur vägen. Då kan man komma att acceptera trots de ANDRA invändningarna man haft, helt enkelt för att situationen ändå kanske är "bra nog".

Jag är skeptisk, till och med mycket skeptisk, Klambergs analys om splittring och avledning låter alltför plausibel. Jag tänker inte ropa varg riktigt ännu, det är i alla fall en öppning till diskussion, men det finns en uppenbar risk att seger utropas och den trojanska hästen släpas in på torget.

(Via HAX, TVÅ, TRE, FYRA)