Kamrat +2,5%

När Erik Laakso idag uttalar sina sympatier (om än ej sitt stöd eller sin röst) för Piratpartiet genom att efterlysa stödröstande på oss i riksdagsvalet från de av de etablerade partiernas väljare som tycker informationspolitik är viktigt, blir jag varm i kroppen. Erik Laakso är en hedersknyffel och dessutom en spännande och driven skribent. Han har dessutom förstått hur man deltar i samtalet och inte bara ägnar sig åt partipropaganda.

Jag får sälja mina texter så gott det går och jag får sälja mina bilder om jag kan. Det finns inget som säger att det jag använder mina lagringsmedia till, ska försörja artister som inte lyckas sälja sin musik, eller skivbolagsdirektörer som inte klarar att göra sitt jobb. Kyrkan är nästan helt skild från staten numera, kanske kan vi se en framtid där inte nöjesindustrin kan beställa lagar av regeringen. Piratpartiet är de enda som faktiskt vill göra verklig skillnad på det området och bara det kan göra det mödan värt att försöka få ihop kamrat +2,5% från de etablerade partierna.

Några som inte verkar ha förstått detta är de två socialdemokrater som omedelbart angriper Laakso.

Claes Krantz har inte inhämtat den mycket basala kompetensen för en bloggare att man läser innan man skriver:

Personligen vill jag vill ha ett parti och regering som kämpar för arbeten, bostädet, utbilding och ett värdigt liv för alla svenskar. Inte en var vars högsta mål är gratis kultur för alla.

Man får vara höggradigt envis, blind eller icke läskunnig för att som deltagare i sociala medier ha lyckats missa att Piratpartiets högsta mål inte är ”gratis kultur till alla”. Claes, ett råd i all välmening: läs på!

Martin Moberg har missar några andra centrala delar i bloggkulturen.

  1. Att man länkar den man angriper så att denne vet att den är omskriven och så att läsarna kan gå till källan och se själva vad som där skrivs. (En annan socialdemokratisk bloggare glömde länka mig idag när jag var refererad. Efter att jag påpekade det ringde han till och med och bad om ursäkt. Johan Westerholm – respekt!)
  2. Att det är olämpligt att skriva ett inlägg med en skarp ton och sedan lämna sitt modererade kommentarsfält obevakat i timmar efteråt så att det blir omöjligt för folk att gå i svaromål eller diskutera det man har skrivit.

Jan-Olof på Futuriteter har skrivit allt annat jag vill ha sagt i själva sakfrågan.

Mitt privatliv är inget särintresse

Läser statsministern på DN Debatt, där han yvs över att de nya moderaterna är det nya samhällsbärande partiet. Han hävdar där två saker som jag vill anmäla en avvikande uppfattning om:

Den första:

Moderaterna är ett parti som bärs av värderingar. Vår utgångspunkt tar vi i en tro på människan, frihet, ansvarstagande, marknadsekonomi och rättstat (SIC).

Det är möjligt att det är elakt att påpeka att rättsstat stavas med två s, när den som skriver och hans parti genom sin justitieministers försorg snart förlorat all trovärdighet på det rättspolitiska området. Moderaterna är i två av dessa avseenden inte längre det idéburna parti som jag en gång var stolt medlem i. Under de senaste åren har man totalt abdikerat från rollen som rättsstatens och den personliga frihetens banerförare i svensk politik. Det är inte ett samhällsbärande parti som Fredrik Reinfeldt skapat, utan ett statsbärande. Det är inte samma sak.

Den andra:

Alternativet för väljarna är att rösta på särintresset och vakna med dess faktura. Något större delen av Europa nu upplever.

Det går alldeles utmärkt att rösta på något som inte är ett särintresse. Piratpartiets kamp för integritet, kunskap och kultur är inte ett särintresse som talar, det är en kamp för något som ligger i det allmännas intresse. Frihet från ingrepp i den personliga integriteten, återupprättande av den rättssäkerhet som så sakteliga demonteras, informationsfrihet även på internet.

Moderaterna är delaktiga i en allians som häromdagen offentliggjorde sin rättspolitik. Den debattartikeln inleds med orden ”Igår infördes flera straffskärpningar för allvarliga våldsbrott.” Men rättssamhället kan inte bara byggas med hårdare tag och utökade polisiära befogenheter. Vi blir inte tryggare för att polisen får kroppsundersöka barn utan föräldrarnas medgivande, eller åklagare utdöma fängelsestraff genom strafföreläggande. Det senaste förslaget från Göteborg att polisen fritt ska få visitera medborgare utan brottsmisstanke, kan inte ens en polischef uppskatta. Moderaterna måste vara galna skriver Lake och jag håller med.

Kära moderater: De här problemen löser ni inte med en rosa buss, ett statsmannamässigt tonfall och storhetsvansinne.

Möjligen kan ni räddas av att motståndarlaget inte bara har en skadskjuten ledare, utan också roar sig med att själva prickskjuta på henne av missriktad välvilja. Vad annars ska man kalla det när 26 ledande företrädare går ut och offentligt visar att man inte tror att den egna ledaren kan försvara sig mot skitsnack. Ett ett år gammalt kedjebrev motiverar inte en debattartikel om hur elaka moderaterna är mot er Mona. Besinna er!

När ni läsare funderar på vad ni ska rösta på i höstens val så väljer ni alltså mellan ett lag som håller på att spricka av självtillräcklighet och ett som inte litar på den egna ledningen. De finns förvisso i alternativa smaker, men de själva och ni och jag vet att det bara är en nyansskillnad.

Men var lugn, det finns ett alternativ. Rick Falkvinge på SVT Debatt:

Många, framförallt unga, reagerar starkt mot övervakning, filtrering och censur av de digitala arenor där de tillbringar en stor del av sin tid.

Vi lämnar politikens röstmaximerande mittfält till de andra partierna. De får lova åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, skattetryck eller klimathot.

Vi lovar väljarna att vi kommer att göra allt för att få gehör för våra frågor och har en strategi för det. Vi är ett nytt sorts parti som har ett program där bara det viktigaste finns med, utan gungor och karuseller.

Oavsett vilka i den blåröda röran som går segrande i striden om mitten så lovar vi pirater att vi ska göra vårt yttersta för att få dem att sluta montera ner vårt rättssamhälle och avskaffa vår rätt till privatliv. Kan det inte vara värt din röst?

Piratpartiet, politometern och popularitet

Politometern publicerade igår till sist sin rankning av Sveriges politiska bloggar. Vi på Livbåten är glada över vår 23:e plats men ännu gladare över att Piratpartiet går så bra.
Emma Opassande blir välförtjänt etta och vi har fem bloggar på topp-tio (se hela listan nedan).

Bra jobbat av Martina Lind. Jag får erkänna att jag var tveksam till projektet i början, men nu är jag svårt imponerad. Jag är övertygad om att Politometern kommer att bli ett viktigt inslag i den digitala valrörelsen.

Jag är övertygad om att Emma blir etta för att hon inte bara bloggar. Hon lever i bloggosfären (but in a good way) och det betyder att hon läser mycket mer än hon skriver. Se bara hennes inlägg om Politometerns lista. Vi får en resa genom hennes dagliga eller i alla fall veckovisa engagemang i vad folk skriver om på sina bloggar. Det finns något att lära sig här. Det politiska samtalet på nätet lever och frodas i allas vår vilja att gå över partigränserna för att läsa, försöka förstå och reagera, långt från slagordsutväxling, vid Emmas digitala köksbord. Det finns gott om andra digitala köksbord. Ett av mina favorittillhåll är Farmorguns. Hon nämner också Emmas framgång. i sitt senaste inlägg.

Niclas Strandh kommenterar också Emma. Han använder orden: Mycket vist som vanligt. Och jag håller helt med. Extra kul för mig är att det är idel bekantingar i Emmas expose över sina irrfärder i den politiska delen av bloggvärlden.

Bland moderaterna Mary, Kent och på senare tid Tokmoderaten. Bland folkpartisterna Klamberg, Amanda Brihed och nu lägger jag in Annika Beijbom i RSS:en på chefens order. Hos centern hittar jag precis som Emma ofta till Hanna Wagenius, Mårtensson, Lake och Hultin. På senare tid har Ankersjös Stockholmsperspektiv intresserat mig. Staffan Danielsson är jag mest arg på, men läser honom just därför – för att försöka förstå.

Johan Ulvenlövs arbete med socialdemokratin och net-roots imponerar. Jag har många favoritbloggar hos socialdemokratin. Laakso, arvidfalk.se och Johan Westerholm t ex. Rosmari Södergren som toppar den socialdemokratiska blogglistan på Politometern och HBT-sossen vet jag att jag borde läsa oftare. F!, miljöpartiet och vänstern följer jag av någon anledning mest på Twitter via @gudschy, @andwal och @aliesbati.

Emma sammanfattar min syn på det politiska bloggandet ganska precis:

>Som jag ser det blir det ingen debatt om man inte är intresserad av vad “andra” tycker, ur ett partipolitiskt perspektiv. Det är inte konstigt alls att de som kan diskutera tvärpolitiskt är de som får mycket uppmärksamhet. Bloggande har dessutom fört med sig det underbara att öppna upp partipolitiska interna samtal. Det slår mig ofta hur vettiga människor är, hur olika de än tycker och hur hög nivå diskussionerna håller. Flera av de ovanstående ger mig hopp om det politiska engagemanget och det som jag upplever är nästan lika viktigt; ärlighet och tydlighet i sina intentioner och åsikter. Ser jag det draget hos en person, så spelar det ingen roll om de tycker olika än jag i specifika frågor.

Samtidigt som man hyllar det politiska bloggandet måste man ta både det och den här sortens popularitetsmätningar i sandlådan med en rejäl nypa salt. Erik Laakso får vara dagens slav på triumfvagnen viskandes memento mori i våra öron.

>Om man kunde samköra en mätning som den nu genomförda med tillförlitliga siffror av besökarantalet samt med omnämnanden i medier som når intresserade långt utanför bloggläsarnas skaror samt en körning som ser hur besökandet från medier och myndigheter (creeper & mediacreeper) ser ut på de olika bloggarna så kan man nog få en riktigt spännande bild över hur och vilka bloggar som har verkligt inflytande ser ut.

###Topp-25 på Listan
1. Opassande (Pp)
2. Jinges Web och Fotoblogg (V)
3. Rick Falkvinge (Pp)
4. Kulturbloggen (S)
5. Piratpartiet Nyheter (Pp)
6. Mina Moderata Karameller (M)
7. Christian Engström (Pp)
8.Oscar Swartz (Pp)
9. Peter Andersson (S)
10. Esbatis kommentarer (V)
11. Promemorian (S)
12. Alla dessa dagar (M)
13. Alliansfritt Sverige (S)
14. Mitt i steget (S)
15. Federley (C)
16. Mark Klamberg (Fp)
17. Magnus Andersson (C)
18. Enligt min Humla (Pp)
19. Erik Laakso (S)
20. Kent Persson (m) blogg (M)
21. Farmor Gun (Pp)
22. Stockholm enligt Ankersjö (C)
23. Sagor från Livbåten (Pp)
24. Anna Troberg (Pp)
25. In Your Face (S)