Att göra en Obama

Folk tycks tro att Barack Obamas framgångsformel var teknisk till sin natur. Att det var förståelsen för och utnyttjandet av nya kommunikationsteknologier som låg bakom världens bästa valkampanj någonsin.

Jag ber att få anmäla en avvikande uppfattning. Många har försökt använda sociala medier för att sända ut ett budskap. Men poängen med sociala medier är att de är inte byggda för att sända, de är byggda för att samtala. Det betyder att lyckade kampanjer i sociala medier alla har en sak gemensamt: de bjuder in till ett samtal.

Barack Obamas kampanj levde inte Twitter, Facebook och bloggande. Den levde på Barack Obamas personlighet, hans ödmjuka nyfikenhet och vilja att starta ett samtal med sina väljare. Egenskaper som spred sig genom hans organisation och som de sedan kunde bygga en hel kampanj på. En kampanj byggd på att inkludera alla som ville vara med. Och inte bara som mikrofinansiärer.

Jag struntar i vilket svenskt parti som kan betala Obamas konsulter bäst, eller bygga den fräckaste lösningen för att använda sociala medier i sitt kampanjarbete. Frågan är vilken eller vilka politiska ledare som vågar släppa på sin prestige och rädsla att bli utmanad och börja samtala med sina väljare.

I riksdagspartierna menar jag då. Utanför riksdagen har vi ju redan en partiledare som till och med bjuder in till mys med sina väljare.

Behövs en regeringsombildning?

Fredrick Federley (om ni minns honom, det har ju varit tyst ett tag) skriver idag att: Det behövs en regeringsombildning.

Han menar att detta är enda sättet att stärka de små partierna i opinionen och underförstått rädda kvar dem i riksdagen. Moderaterna ska dela med sig av sina ministerposter till de andra tre partierna för att ge dem mer plats på scenen inför valet 2010. Valtaktiskt låter det kanske som en rimlig idé. Alliansen kan ju få svåt att samla en majoritet om ett eller flera av de fyra partierna trillar ur riksdagen. Partitaktiskt för Centern är det förstås en utmärkt idé att få lite mer att säga till om – två ministrar till som Federley föreslår.

Men vänta lite. Ska de partier som folk tycker sämst om få mer makt. Är inte det lite bakvänt i en demokrati. Jag vet att opinionsmätningar inte….

Hit kom jag i mitt inlägg innan jag bestämde mig för att dubbelkolla något och då upptäckte att Fredrick Federley bara trollar lite. Säga vad man vill om honom och hans roll i hela FRA-debaclet, men om någon svensk politiker i en handvändning skulle kunna visa betydelsen av sociala medier så var det väl han.

Cudos Fredrick!

Gammalmedia hänger på:
UNT, SvD, DN

Bloggare kommenterar:Signerat Kjellberg
Fredrik Axelsson