Engström vinner skönhetstävling

På den informativaportalen för röstningssiffror och annat i EU-parlamentet www.itsyourparliament.eu så kan man rösta om man gillar EU-parlamentariker. Via Freakbits blir jag uppmärksammad på att Piratpartiets Christian Engström inte bara är den som röstar närmast partilinjen med sitt 100%-iga rapportblad för den gröna gruppen. Han är dessutom den populäraste parlamentarikern enligt besökarna på Itsyourparliament.

Själv är han relativt blygsam och menar att det nog snarare återspeglar internetvanan hos hans anhängare än hur poppis han är.

Det må vad hur det vill med den saken. Fortsätt att göra oss piratpartister stolta Christian!

Jan-Olof på futuriteter har också skrivit om detta.

För oss som ogillar Smile29 kan man notera att initiativtagarskan Anna Záborská och Alf Svensson inte tillhör de som är mest poppis.

Foto: Robin Iversen Rönnlund

Foto: Robin Iversen Rönnlund

Smile29 – lägesrapport

Som ni kanske läste eller hörde för en dryg vecka sen så lyckades kristdemokratlobbyn samla de 369 namnunderskrifter bland EU-parlamentarikerna som behövs för att få igenom en skriftlig förklaring bakom den så kallade Smile29 – en skrivelse som föreslår ett Early Warning System för bekämpande av barnporr. Det är klart att en politiker med känsla för vad väljarna vill ha har svårt att motstå att ställa sig bakom något sådant.

Nu gömde ju sig ett tillägg till datalagringsdirektivet i texten i fråga. En majoritet av MEP:arna råkade därför ställa sig bakom att alla våra sökningar på internet ska sparas i två år. Hoppsan!

Nu är ju inte politiker sämre människor att de kan ändra sig. Följdaktligen har flera parlamentariker dragit tillbaka sin namnunderskrift när de få klart för sig vad de skrivit på. Hos Hax läser jag att den skriftliga förklaringen inte längre har majoritetens stöd. Gott så kunde man tro, men problemet är att den skriftliga förklaringen blev automatiskt parlamentets mening i och med att den nådde 369 underskrifter och det går inte att ändra.

Om detta kan man säga minst två saker:

  1. Politiker borde kanske läsa vad de skriver under.
  2. Politiker kanske borde läsa vad de skriver under noga.

Tiziano Motti – smile29 – ogillar anonymitet

Tiziano Motti, en av de som skapade smile29-deklarationen, kontrar på europaportalen om att han inte alls är intresserad av alla googlesökningar. Det är facebook, youtube med flera han ”egentligen” är ute efter — för att inte tala om vår anonymitet.

Europaportalen

Hur går försvaret av medborgarnas friheter ihop med att vilja lagra alla människors sökningar på Google?
– Det gör det inte, säger Tiziano Motti.

Han vill inte alls spara alla sökningar som görs på nätet.
– Förslaget handlar egentligen om så kallade ”content providers”, det vill säga de som gör att man kan lägga upp material på internet, som Facebook, Youtube eller bloggverktyg. Det är de som ska spara IP-nummer, precis som internetoperatörerna måste göra i dag enligt datalagringsdirektivet, säger han.

Det är med andra ord vår rätt att anonymt bidra med innehåll på nätet som är problemet enligt Motti. Vad han egentligen menar med det framgår allteftersom intervjun drar ut på tiden:

De utlovade femton minuterna växer till tjugofem, till trettiofem. Han är mån om att få fram sitt budskap. Och till slut landar han i en slutsats, det som han kallar det övergripande syftet med initiativet:
– Det ska inte gå att surfa anonymt på internet. Jag vill introducera den så kallade skyddade anonymiteten, säger han och drar ut på de två orden.

Enligt Tiziano Motti måste man hitta en balans på nätet, och det ska ske genom den ”skyddade identiteten”. För att någon ska kunna få tillgång till nätet måste denne identifiera sig genom att skicka in uppgifter till internetoperatören.

Sedan ska varje uppladdning av text, bilder eller videoklipp kunna spåras av myndigheterna. Däremot ska man fortsatt kunna vara anonym gentemot andra internetanvändare.
– Jag är en försvarare av yttrandefriheten, jag gillar inte censur. Men i dag kan någon som blir förtalad eller anklagad för något på nätet inte försvara sig ordentligt.

Hur ska det gå till rent tekniskt?
– Jag är ingen tekniker, fråga inte mig, säger han och fäller ner blicken en sekund för första och enda gången under vårt samtal.

Mottis ”skyddade anonymitet” är nyspråk för att man inte har någon anonymitet alls gentemot myndigheterna, utan endast gentemot andra internetanvändare. Nyspråk för att det när man säger det låter som om anonymiteten skulle stärkas, när det egentligen är den diametralt motsatta utvecklingen han propagerar för.

Motti har skapat föreningen Rättigheternas Europa som säger sig vilja skydda vanliga medborgares fri och rättigheter. Det påminner mest om TV-predikanten från Genesis: ”Jesus He Knows Me”:

Won’t find me practising what I’m preaching
won’t find me making no sacrifice
but I can get you a pocketful of miracles
if you promise to be good, try to be nice
God will take good care of you
just do as I say, don’t do as I do

Det räcker inte att säga att man vill försvara medborgares rättigheter och friheter, man måste visa det i praktisk handling. Resonemanget han för är att rätten att kunna sätta dit någon som förtalar dig eller anklagar dig för något trumfar rätten att vara anonym.

Än en gång är det myndigheterna som skall vara garanten för ”det goda”, det vill säga att kunskapen om identiteten inte missbrukas. Motti säger sig till och med vara en försvarare av yttrandefriheten och motståndare till censur, men grunden för yttrandefrihet är möjligheten till anonymitet och det är inte privatpersoner som censurerar utan det är just de myndigheter som skall företräda ”det goda”.

Vad Motti dessutom inte riktigt tycks vilja kännas vid, är att deklarationen han var med och skapade faktiskt uppmanar till att just spara sökord från sökmotorer som en del av datalagringsdirektivet. Att han nu kommer och påstår att han egentligen ville något annat, illustrerar mer hur han spelar med systemet än påverkar innehållet i deklarationen som gått igenom.

Det är starkt oroande att en person som anser att medborgarnas rätt till anonymitet är förhandlingsbar helt tydligt har tillgång till de resurser som kampanjen för smile29 måste ha konsumerat. Vad är nästa ”rättighetsskydd” han vill införa, och hur kommer han att driva frågan kring smile29 framöver?

Jag får alltid en slags känsla av att titta in i den mörka historien när jag läser kommentarer från människor som Tiziano Motti. Jag tänker undvika Godwins lag här, men kan ändå inte låta bli att känna hur det kryper utmed ryggraden av obehag. Tillräckligt med tid har gått sedan vi senast brände fingrarna ordentligt, och nuvarande generationer har inte egna erfarenheter utan bara det de kunnat läsa sig till eller fått berättat av föräldrar och deras föräldrar. Jag får känslan av att vi vann det kalla kriget, men att vi i och med det snabbt glömde vad vi egentligen kämpade för…