Det är inte ofta jag får ståpäls av människors godhet

Det här är så jävla otroligt att det inte finns en chans att det är sant. Det var min första reaktion när jag idag öppnade min internetbank mitt i natten efter att ha suttit och tecknat den sista doodlen till TPB-kampanjen. Jag var så trött att jag till och med skrev in fel lösen först, men till slut var jag inne och kollade kontoöversikten, det är ju lite roligt nu när alla är så snälla.

???

!!!

Notera den här raden…

2010-08-26 KYRKRÅTTA 63.880,00

Vartenda hårstrå reste sig på kroppen, till och med de obefintliga håren på toppen av skulten. Sen började jag darra som ett asplöv. Sen kände jag hur tårarna trängde fram i ögonen.

Någon okänd människa har skickat en fullständigt obegriplig gåva. Det kan liksom inte vara sant, vem är det som gör sådant? Det är som att vinna på lotto, men med vetskapen att jag har en verklig människa att tacka för vinsten, inte ett opersonligt jäkla spelsystem. Jag känner en oerhörd vördnad över sådan givmildhet, och börjar nu få ett blåmärke på vänsterarmen för att jag nypt mig en gång för mycket.

Jag skrev att jag behövde hundratusen totalt för att komma på rätt köl, och sjuttiotusen akut. De sjuttio har jag nu nått upp till.

För mig innebär det att jag kan återta delar av mitt sociala skyddsnät. Det är som att någon lagt ut en bro över det minfält som varit min vardag i över ett år. Pengarna kommer ta slut så fort att jag inte riktigt hinner fatta att jag haft dem, men lika snabbt som pengarna försvinner så kommer mitt begynnande magsår att lugna ner sig.

Det är svårt att ge uttryck för den tacksamhet jag känner mot alla som gett en slant. Ni visar att det finns hopp för mänskligheten. Jag skrev om den här gåvan separat eftersom den var så otrolig, men jag har absolut inte glömt er andra. Varenda en av er har gjort den senaste veckan till något roligt, som att vara barn och gå i väntan på tomten, som att våga hoppas att allt inte skall bli skit.

Nu kan jag jobba lite till med PPs prylar i vetskapen om att min värld inte trillar omkull innan valdagen.

Det känns nästan förmätet att försöka samla in de sista tjugoåttatusen nu, men jag låter ändå vädjan stå kvar. Det akuta problemet är löst men jag är inte hemma än, jag behöver trettiotusen till. Ändå är det som en sten har fallit från mina axlar och jag känner mig nästan lite rusig.

Benen fjädrar bra idag 😀

Hjälp mig få fötterna under mig

Det är nu snart ett och ett halvt år sedan jag betalade en kuslig restskatt: 164400 kronor var slutnotan. Det motsvarar tiotusen kronor rent per månad varje månad sedan dess.

(Jag bad om hjälp och sa att jag behövde hundratusen för att komma på fötter. Responsen var underbar och jag funderade nästan på att blåsa av av ren tacksamhet, men de sista stora hålen finns fortfarande kvar — så jag låter vädjan stå kvar.)

Fortsätt läsa ”Hjälp mig få fötterna under mig”

Byråkratins sabotage – eller hur jag kom att hata skatteverket

För många herrans år sedan såg jag en show med Povel Ramel. Han hade en inledning till ett potpurri av sånger med humoristiskt omskrivna texter. Han hade dock fått höra att STIM hade synpunkter på att han satte egna texter på andras låtar.

Han refererade ett samtal med ”Fröken Stim”, där han alltmer frustrerad försökte få henne att förklara varför han inte kunde använda egna texter till musiken.
Till slut var han så frustrerad att han frågade: ”Men om jag sjunger fel då, gör jag verkligen något olagligt då?”
Svaret var: ”Nej, det är klart att misstag händer — sånt bryr vi oss inte om!”
Povel stannar upp och säger till publiken: ”Så här kommer nu ett potpuri av idel misstag…”

Den byråkrati vi älskar att hata är inte smörjoljan som får vårt samhälle att fungera, det är det fyrkantiga regelverk med lika fyrkantiga funktionärer som tycks satt till världen bara för att sabotera våra liv. Det är när reglerna får absurda konsekvenser och ingen stannar upp och frågar sig: ”Vänta nu, så här kan det ju inte få vara!”

I Sverige har vi några verkligt obehagliga byråkratier, f-kassan, arbetsförmedlingen och skatteverket. Deras obehaglighet beror framförallt på hur otroligt stor makt de har att förstöra våra liv, inte på att alla som jobbar där skulle vara idioter.

Alla dessa har en sak gemensamt: inom en och samma organisation så finns både en service och en kontrollbyråkrati. De har såväl skyldigheter mot medborgarna som näst intill polisiära uppgifter. Det innebär att när du tar kontakt med någon av dessa myndigheter, så befinner du dig inte bara i en kund/service-relation, du befinner dig även under kontroll.

En sak som gör situationen svårare är att alla dessa är myndigheter som det är nästan omöjligt att få rätt emot. Du är helt beroende på välviljan hos den funktionär du möts av, deras kunskaper och deras attityder. Det är dessutom så att i alla kontakter med kontrollerande myndigheter, så ligger hela kunskapsansvaret på dig själv. Det spelar ingen roll om en handläggare eller annan tjänsteman säger att det är på ett visst sätt, har de fel är det du som har ansvaret.

##I rättssamhällets limbo

Jag har själv hamnat hos fogden en gång för att skatteverket slarvade bort ett av mina papper. Det fanns i diariet, men försvann ner i det runda arkivet på väg till handläggare.

Något naiv så hade jag slappnat av eftersom jag fått förhandsbesked om att min begäran var rutin och inte skulle vara några problem. Nästa kontakt var från kronofogden.

Nu skulle man kunna tro att reaktionen på en sådan total flap skulle vara: ”Å ledsen för olägenheten, vi drar naturligtvis tillbaka ärendet från KF!”

Fet chans. Det som istället hände var att de skickade mig tillbaka till KF, där jag fick förklara vad som hänt. Sen fick jag göra upp med dem att betala summan plus deras avgift när mina pengar kom. Slutligen fick jag skriva en ansökan om att få posten struken ur KFs register. De i sin tur kollade av materien i min ansökan, konstaterade att jag hade rätt och……… strök inte. Istället sekretessbelade de registreringen och betalade tillbaka avgiften. Problemet med sekretess är bara att om man hamnar hos fogden igen inom två år, så försvinner sekretessen. Då har man plötsligt inte en prick utan två.

Vid ett annat tillfälle precis när jag startat eget fick jag slåss med näbbar och klor för att inte få min ersättningsnivå hos f-kassan nedsatt till noll… Det hade inte varit så bra, eftersom jag ville kunna vara pappaledig. Sjuk har jag aldrig vågat vara sen jag startade eget: den typen av strid är inte värt besväret med mindre än att man skadar sig allvarligt.

###Jag blir tokig!

I torsdags försökte jag betala min kvarskatt från 2007. Den skulle egentligen varit betalt i mars, men jag hade sökt anstånd. En kvarskatt på mer än 160000 är såpass tung att den krävde ekonomiska akrobatkonster att lösa. Det var pengar för bröllop med min Karin som rykte, förutom att jag fick ta diverse privata lån och ett banklån.

Till slut fick jag en deadline den 27/4.

Eftersom jag inte skulle få pengar förrän den trettionde så ringde jag skatteupplysningen för att kolla när det i praktiken måste betalas för att inte gå till KF. Jag fick besked att det skulle överföras under valborgshelgen, och att jag måste ha en betalningsorder inne innan dess.

Jag frågade när jag i praktiken måste lägga betalningsordern och fick beskedet torsdag. Rätt praktiskt eftersom torsdag var när jag skulle få de sista pengarna. Så jag fick pengar, jag la en betalningsorder men noterade att bankgirot inte för över förrän under måndagen efter — sablar det är ju första maj emellan! Det stod rätt klart att killen på skatteupplysningen och jag båda hade gjort ett tankefel.

Snabbt som ögat ringer jag skatteupplysningen igen och får en jättetrevlig kvinna i telefonen som genast sätter en notering att betalning är på ingång, skrattar med mig att det vore ju rätt fånigt att stupa på mållinjen och önskar trevlig helg. Nu pustar jag ut. Efter fyra månaders kamp skulle jag äntligen vara home-free. I sista sekunden kanske, men ändå.

En halvtimme går, och sen kommer ett telefonsamtal av ett levande kugghjul. Samtalet börjar med en upprapning av mitt telefonnummer, namn och personnummer. Sen kommer frågan om det är rätt person hon pratar med.

Hon presenterar sig inte med förnamn och säger sig ringa från skattekontoret här i Göteborg med anledning av att en notering kommit till henne. Jag blir först helt ställd, men förklarar sen att: jo jag ringde skatteupplysningen för att berätta att betalning är på väg — det är ju så att det är helg och bankerna för inte över innan helgen, så jag ville att ni skulle veta det så jag inte hamnar hos fogden…

Svaret är närmast maskinellt att pengarna skulle varit skatteverket tillhanda den 27/4.

Jag förklarar att jag varit i kontakt med skatteupplysningen även om det, och fått beskedet att jag skulle kunna lägga en order idag. Som svar får jag något mitt emellan en grymtning och en fnysning och beskedet att: Nej det räcker inte, om pengarna hade varit oss tillhanda idag, eller du kan visa kvitto på att det är inbetalt så skulle vi kunna hjälpa dig. Jag frågar om en utskrift på betalningsordern räcker, men det gör det inte. Möjligen skulle det ge dem anledning att bevaka inbetalningen på måndag, vilket de normalt inte gör.

###Moment 22

Jag frågar om detta innebär att det förs över till fogden och får ett jakande svar — med tillägget att om pengarna kommer in dras ärendet tillbaka. Då frågar jag om det innebär att ärendet registreras hos fogden och får än en gång ett jakande svar. Så jag frågar till slut om det finns NÅGOT sätt för mig att undvika att hamna hos fogden. Jag har pengarna, jag försöker betala dem, jag vill göra rätt för mig. Svaret blir att om jag går till banken och gör en direktinbetalning, får ett kvitto och faxar över det till skattemyndigheten innan klockan 14.00 då de går hem på valborg, så kan det ordna sig. Klockan är nu 12:53…

FAXA! Jag har ingen fax! Den sista fax jag hade tillgång till var på ett kontorshotell för tio år sedan. Jag har för helsike inte ens ett faxmodem. Jag är inte ens ansluten till någon faxtjänst, eftersom senaste gången jag använde fax var 2002.

Jag frågade om det fanns någon epost eller liknande som kunde ersätta faxen, men det fanns det inte. Frustrerat frågade jag om hon satt i Göteborg och jag kunde komma och lämna kvittot? Det gjorde hon i och för sig, men de hade ingen kundmottagning så det går inte.

Under hela samtalet så är det jag som hela tiden försöker vara trevlig och konstruktiv, trots att det är min kreditvärdighet som står på spel. Till svar får jag hela tiden samma fyrkantighet och nästan fientliga ton. Först mot slutet av samtalet får jag någon som helst reaktion som tyder på att det inte är programvara utan en människa jag pratar med, men inte tillräckligt för att få hjälp med konstruktiva lösningar.

###Valborgsjakt

Nå kontentan av det hela var att jag skulle ut och jaga bank och fax. Men det var valborg och AFK-bankerna stänger 13:00 — vid det här laget för några minuter sedan.

Jag surfade från bank till bank för att kolla om de hade några öppna kontor; sprang mellan de närmaste kontoren för att se om något var öppet; tittade in i diverse tobaksaffärer och andra affärer för att snabbt fråga om de hade fax — allt för att hålla deadlinen 14:00

Jag fick ge upp tanken på direktbetalning. Jag lyckades hitta en fax till slut, klockan 13:59 och faxade betalningsordern tillsammans med en förklaring varför jag rent fysiskt inte KUNDE göra en direktinbetalning. Faxet är tidsstämplat 14:00 prick. Vi får se om det räcker, men jag håller inte andan.

###Byråkratin är till och med farligare än skatten för svenskt småföretagande

Vanliga lönearbetare sliter sitt hår över svensk byråkrati. Det är direkt ångestladdat att ha med försäkringskassa eller arbetsförmedling att göra, för att inte tala om skattemyndigheten.

Jag minns senaste gången jag var inne på arbetsförmedlingen, hur man kunde känna stressferomonerna i luften. Där satt människor vars ångest nästan gick att ta på. Arbetsförmedlarna själva arbetade uppskattningsvis till 70-80% med byråkrati och kontrolluppgifter, bara de återstående 20-30 procenten av tiden med det som ger AF sitt namn.

Senast jag var inne på f-kassan, så är det första som möter min blick en stackars människa som sitter och vaggar med huvudet i händerna.

För mig som egen, så är f-kassan inte ens en möjlighet — det är helt enkelt inte värt besväret. Så jag betalar skatt för något jag aldrig räknar med att använda. Det skulle för egen del vara smartare om de pengarna kunde läggas på en ändamålsenlig försäkring.

För mig som egen är skatteverket liktydigt med ångest, för i varenda gång jag varit i kontakt med dem går jag därifrån svårt frustrerad. Det är den enda myndighet jag känner till som kan krångla till min bokföring och deklaration med en storleksordning och sedan glatt påstå att allt nu är så mycket bättre…

Mer än en gång de senaste åren har jag funderat på att överge frifräsandet och söka anställning. Hela Sverige är inrättat för lönearbetare, vi som frilansar är med och betalar systemen men vi bör inte vara fräcka nog att försöka utnyttja dem. Vi har absolut ansvar för allt vi gör, inga marginaler, ingen pardon.

Nu skall vi se om jag kan undvika att få min kreditvärdighet spolierad — men som sagt, jag håller inte andan.

Uppdatering: Better heads prevailed 🙂

Det tycks som om mitt fax hamnade i händerna på någon som använder sina små grå till annat än att läsa upp personnummer i telefon. Istället för att skicka mig till fogden sköt den handläggaren fram datumen, vilket eftersom pengarna nu är inne innebär att jag blev räddad av gong-gongen. Trist nog vet jag inte vem jag har att tacka, annars skulle jag skickat en ros.