Tack Jämtin för att du synliggör skiljelinjen

DN-debatt idag visar Carin Jämtin att det fortfarande går en rågång i svensk politik mellan de som förstår företagande och de som fortfarande tror på socialism.

Under de senaste årens navigerande mot mitten har det ibland känts som att riksdagspartierna upprättat ett socialliberalt konsensus där de kunnat sköta rikets ärenden utan alltför mycket inblandning från valmanskåren. Om det funnits en klyfta har det varit den mellan makthavarna och en alltmer desillusionerad befolkning. Det framväxande övervakningssamhället har kunnat stå som symbol för detta.

Men det finns fortfarande ideologiska grundade frågor att ta ställning till i valet mellan riksdagspartierna. Vilken sorts samhälle vi vill leva i är fortfarande en levande fråga när vi funderar över vem som ska få vår röst, eller vårt stöd. (Jag nu valt att ge min röst och min stöd till Piratpartiet, delvis som en följd av att den del av den politiska debatten som inte gällt övervakningssamhället och integritetsfrågorna blivit allt mindre viktig för mig i konsensussträvandenas och mittennavigerandets tidevarv.)

Jag är nu fortfarande liberal. Vid sidan av mitt engagemang i Piratpartiet så hyser jag en mängd uppfattningar om vilken sorts samhälle jag vill leva i och hur jag tror våra gemensamma resurser bäst förvaltas.

Carin Jämtin skriver apropå 84 miljoner i vinstutdelning till aktieägare i en tredjedel av landets friskoleföretag år 2007:

>Skattepengar måste alltid användas till det som de är avsedda för, det vill säga välfärd. Detta ser jag som en av politikens viktigaste uppgifter: att förvalta våra gemensamma resurser till allas bästa.
>
>Dit hör inte vinstutdelning till riskkapitalister och företagsägare. Vinster som kan göras ska i stället användas till att finansiera höjd kvalitet, såsom bättre mat för äldre eller utökad stödundervisning i skolan, eller på annat sätt komma skattebetalarna till godo.
>
>De pengar vi betalar i skatt måste användas på absolut effektivaste sätt. Den skatt som inte bidrar till mer av rättvisa, jämlikhet och välfärd är inte värd att ta ut. Den skatt som vi gemensamt tar in ska bidra till att öka allas vår frihet.
>
>Inte heller får en enda krona av våra gemensamma skattepengar användas felaktigt. Gustav Möller, den gamle socialdemokratiske socialministern, sa en gång att varje skattekrona som inte används effektivt är som att stjäla från de fattiga.

Carin Jämtin föreslår en vinstbegränsning inom den privat drivna välfärden.

Reaktionerna på detta låter inte vänta på sig. Många socialdemokrater är nöjda, några kritiska och andra skulle vilja att Carin Jämtin gick ännu längre.

Från borgerligt håll så finns det de som förnöjt gnuggar händerna över att socialdemokraterna med detta skulle ge upp kampen om medelklassväljarna i Stockholm. Men det finns också de som på olika sätt kraftfullt avvisar hela Jämtins resonemang. Bloggen Bent funderar på om socialdemokraterna gett upp att göra de fattiga rikare och därför väljer att göra de rika fattigare. Anna König Jerlmyr pekar på att motsatsförhållandet mellan kvalitet och vinst som Jämtin målar upp är en chimär. Magdalena Andersson konstaterar att det bara var en tidsfråga innan det blev tydligt att socialdemokrater fortfarande är socialister.

Jacob Heidbrink gör ett förtjänstfullt försök att förstå vad Jämtin egentligen menar.

Min uppfattning är väl kanske ingen överraskning. Det är politikernas viktigaste uppgift precis som Jämtin skriver att skapa eller köpa bästa möjliga välfärd för varje skattekrona. Om vi får mer skola för pengarna genom att köpa denna skola av en privat aktör så är det därmed politikernas skyldighet att köpa av denne aktör. Får vi mer skola för pengarna genom att kommunen själv bedriver verksamheten så är detta deras uppgift. Vad ett företag gör med de skattemedel som kommunen använt till att köpa en tjänst av företaget ska politikerna ge blanka fan i så länge de fått det de betalat för. Kan företagaren generera en vinst och bli rik på kuppen är det en bra sak och inte en dålig.

Alla andra resonemang är småaktiga, avundsjuka Jantelagsreflexer.

Om Carin Jämtin på ett intellektuellt hederligt sätt hade fört upp diskussionen huruvida de vinster som genereras i den tredjedel av friskoleföretagen som haft möjlighet att dela ut vinst hade uppkommit genom att man gett avkall på kvalitet eller underlåtit att uppfylla sina förpliktelser mot den köpande kommunen så hade jag kunnat ta henne på allvar. Nu visar hon bara att hon har en populistisk socialist reflexer och oförståelse för vad företagande är.

###Lite skolekonomi
År 2007 fanns det ca 1000 friskolor (med totalt ca 150 000 elever). Drygt 600 av dessa var aktiebolag (statistiken hämtad från Skolverket). Ägarna till dessa (de som gick med tillräcklig vinst) fick en utdelning på 84 miljoner kronor under högkonjuktur. Det är möjligt att det är en hög siffra, eller en låg. Det beror på hur mycket pengar de har investerat i skolorna och hur många år dessförinnan de väntat på utdelning medan verksamheterna byggts upp. Innan vi tillsammans med Carin Jämtin gör oss till moraliska domare är det kanske på sin plats med litet kunskap om de ekonomiska villkoren runt vinsterna.

Om vi tar ett av de större svenska friskoleföretagen Kunskapsskolan som exempel så hade deras 30 skolor med totalt 10 000 elever en årsomsättning om ca 570 miljoner kronor och en vinst på knappt 20 miljoner kronor 2007 (källa: Emfas). Det är ingen märkvärdigt hög marginal. Hur mycket kapital ägarna skjutit till och behöver få avkastning på framgår inte i de öppna källor jag har tittat på.

Kunskapsskolans huvudägare och grundare Peje Emilsson gör i alla fall någonting rätt enligt någon då han i år har fått Veckans Affärers pris Årets sociala kapitalist. Själv beskriver han sin verksamhet så här.

###It’s the economy stupid!

Friskolornas ca 150 000 elever ger ett genomsnittligt bidrag om ca 100 000 kronor/läsår i skolpeng vilket innebär att sektorn omsätter ca 15 000 000 000 kronor. 84 miljoner kronor är bara en halv procent av de skattemedel som vi tillsammans sätter in i friskolorna.

Tack Carin Jämtin för att du påminner oss om att socialdemokraters ideologiska skygglappar gör att de inte kan räkna. Tack för att du påminner oss om att de anser att alla pengar är deras — egentligen. Tack för att du påminner oss om att vinst är fult och att en verksamhet som gör vinst ska straffas i ert Sverige.

EDIT: Han må vara socialdemokrat och därmed bevisa att jag har fel ovan, men Erik Laaksos inlägg i ämnet är så bra att ni genast ska gå dit och läsa!