Ideologi som förblindar

Denna artikel är del 4 av 5 i artikelserien E-cigaretter

Ideologin i motståndet mot e-cigaretter är precis som estetiken långt viktigare än vad som verkar rimligt.

Kärnan i det ideologiska motståndet är att man anser att rökare skall bli nikotinfria icke-rökare. Dessutom är själva rökvanan som sådan inte önskvärd, så även om en vejpare ångar upp nikotinfri vätska störs bilden av att ”rökbeteendet” upprätthålls.

Den ideologiske anti-rök-aktivisten erkänner att det är bättre än tobak om man pressar dem lite. Men mer som ett erkännande att det mesta är bättre än tobak, än ett erkännande att det är ett OK alternativ.

Lyxattityd

Det är en inställning som bara de som inte röker, inte vill röka och inte har ett rökbeteende har råd att hålla sig med. För de som redan är rökare, som har rökningen som en del av identiteten och som tycker om att röka, så är det direkt fjantigt.

Det en inbiten rökare som funderar på alternativ är intresserad av, är att vanan att röka är farlig, äcklig och dyr. Farlig eftersom risken för cancer och KOL är överhängande. Äcklig behöver knappast förklaras, men för att ta det kort så luktar kläder, hår, andedräkt och hud gammal fimp. Dyr behöver inte heller förklaras, men dyr innefattar också att den kan vara socialt dyr.

Så för rökaren som vill komma bort från avigsidorna, så kan e-cigg vara en lösning, den kanske enda lösningen. Man får behålla sina små ritualer. Man kan blossa i väntan på bussen, när man pratar i telefon, när man dricker kaffe eller öl med kompisen. Men man kan göra det utan att lukta skunk, utan att på samma sätt öka risken för lungcancer och utan att flåsa som ett ånglok på väg uppför trappan.

För rökaren blir de ideologiska argumenten mot e-cigg ett hån. Det är argument som bara accepterar ett totalt rökstopp och nikotinfrihet som giltigt alternativ. Om det är något man inte upplever att man vill uppnå eller kan lyckas med, så faller man utanför idealet. Då återstår bara att fortsätta röka och nonchalera riskerna.

Att låta ideologin styra över förnuftet

Ideologin får nog sägas ligga bakom kravet på att e-vätska med nikotin skall klassas som läkemedel. Fenomenet passar inte in i den egna bilden av hur saker och ting fungerar och bör fungera, så man ser inte andra alternativ. Om det är ett hjälpmedel för rökavvänjning, så skall det klassas som medicin.

För rökaren själv är det däremot ett nöje, inte en medicin. På det sättet och endast det sättet är det likt tobak. Det ingår i en större ritual där man ibland bara vill ha sin ”fix”, men ibland är mer av finsmakare.

Man kan testa nya smaker, avnjuta dyr e-vätska med exklusivt innehåll, skaffa sig dyrare e-cigg som ger mer ånga och räcker längre. Det tillfredställer en annan del av samma behov som rökningen gör, vilket knappast kan sägas om läkemedel.

Ideologi gör en lätt blind för att alla inte har samma perspektiv som man själv har. Världen delas lätt upp i ont och gott, vilket gör den lättare att förstå men också lättare att missförstå.

Mycket kan dock avhjälpas om man är villig att kliva ner från sin vita springare och prata med dem man försöker ”rädda”.