Var optimist

På 30-talet i spåren efter Kreuger-kraschen präglade Gustaf Dahlén nålar med texten ”Var optimist” för att påminna folk om att vi bara genom att tro på en bättre framtid kan skapa en bättre framtid.

Jag bar en sådan nål ikväll på valvakan och jag kommer att fortsätta bära en sådan nål.

För två veckor sedan hade vi två veckor på oss att förändra framtiden. För en vecka sen hade vi en vecka. I fredags hade vi en dag.

Idag, måndagen den 20 september har vi fyra år. Fyra år är fantastiskt mycket tid att bygga ett större, starkare och framgångsrikare Piratparti. Och vi börjar idag.

Jag lämnade valvakan med några starka känslomässiga intryck. Vi har de senaste månaderna tillsammans flyttat berg (även om det inte räckte). Låt ingen förminska det vi tillsammans uppnått. Jag vet inte hur många pirater som var uppmärksamma nog att höra det. Maria Wetterstrand räknade i sitt tal på Miljöpartiets valvaka upp fyra skäl för Miljöpartiet att delta i en allians för att byta regering: ett av dessa fyra skäl var att Reinfeldt misslyckats med att försvara vår integritet. Våra frågor är på dagordningen och vi kommer inte tillåta att de flyttas därifrån – eller hur?

Men starkare än stoltheten över vad vi tillsammans uppnått var glädjen över att tillhöra en organisation som tar en hård smäll rakt på näsan och vars omedelbara reaktion är: ”När är nästa match?” All kampvilja, engagemang och optimism som jag såg i ögonen på mina partikamrater. Jag såg inga deppiga miner, inga förlorare. Det är fantastiskt!

Låt oss erkänna att vi i natt var förlorare. Det är det första steget mot att vara vinnare imorgon!

En stjärna gör inget lag

Tänk er en briljant individualist ensam försöka dribbla sig igenom ett helt försvar i fotboll, hockey eller någon annan lagsport.

Tänk er en virtuos med aldrig så stor talang för trakterandet av ett instrument som själv fyller alla de funktioner som krävs för att få till stånd en konsert från att bära utrustningen via att sköta tekniken till att sälja biljetterna.

Försteviolinist
Tänk er en ensam pirat som ska reva segel, bemanna rodret och pumpa läns i hård sjö.

I mitt arbete befinner jag mig ofta i situationen att ett stort team av människor arbetar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för en enda person att för en kort stund glänsa. När någon ska göra ett viktigt framträdande för att övertyga, sälja eller på något annat sätt kommunicera så möjliggörs detta ofta av en hel stab av stödfunktionärer. Det ska vara bra ljud och rätt ljus, det ska kanske filmas och visas på en stor skärm för att alla ska se, miljön ska vara snyggt designad av en scenograf, det ska finnas ett väl genomtänkt manus och talaren ska ha haft chansen att förbereda sig med bästa möjliga stöd.

Om detta gäller för de företag och intresseorganisationer som är mina uppdragsgivare så gäller det också inom politiken.

Vi inom piratpartiet har lätt att mobilisera politisk kraft tack vare svärmen, men vi måste också kunna kanalisera den kraft, kunskap och de kompetenser som finns i vårt svärm till rätt uppgifter. Vi behöver idag inte bara tänka på vilka som ska vara våra kandidater till riksdagen, våra stjärnor, virtuoser eller segelmästare. Vi behöver också tänka på hur vi ska stödja dem; vem och vilka i den stora svärmen som kan hjälpa kandidaterna med allt runt omkring, så att de slipper slita med en enmansshow.

Jonathan Rieder Lundkvist, Emma och Jimmy Callin har alla tre varit inne på det här. Behovet av oss som inte kandiderar men som vill jobba för dem som gör det. Vi är ett lag och som Emma säger så är: ”hela poängen att vi ska hålla varandra under armarna för att kunna flyta.”

Så hur gör vi? Har ni några förslag? Hur organiserar vi vår svärm till stödfunktioner för våra kandidater? Jag tror en sak vi behöver göra är att lista de kompetenser och talanger som en kandidat kan ha nytta av så att vi kan skapa en pool av dessa. Samtidigt behöver var och en av oss fundera över vad vi kan bidra med. Och till sist behöver vi ärligt fundera över och och diskutera vad var och en av oss gör bäst.

För att börja med mig själv:

  1. Jag hoppas kunna bidra med stöd och hjälp för de som förbereder presentationer, tal och appeller – jag har arbetat med talskrivande och talarcoachning för näringslivet under de senaste åren.
  2. Jag hoppas kunna bidra med organiserandet och producerandet av events. Om det behövs moderator, research, redaktörsarbete inför organiserandet av sådant så är det en annan av mina yrkesroller.
  3. Jag hoppas kunna bidra med råd kring tilltal och budskapsformulering, vilket är en annan av de saker jag gör för mina kunder.

Vad har ni att bidra med?

EDIT: Maloki skriver också om detta i inlägget Bakom varje framgångsrik Pirat står en stark Svärm.

Val-U á là Livbåten 4: Att växa upp gör ont

Detta inlägg är det sista i en serie om EU-valet. Livbåtens egna valutvärdering – Val-U. Läs gärna de andra.

Jag har i tre inlägg om EU-valet talat om hur jävla bra vi i Piratpartiet är. Och visst har vi de senaste veckorna haft all anledning att slå oss för bröstet. Vi gjorde en fantastisk valrörelse. Vi blir missförstådda och smutskastade, men fångar ändå stora och viktiga väljargrupper. Vi trotsade experttipsen och tog oss in i EU-parlamentet. Vi är ensamma i svensk politik om att fullt ut ha förstått den nya informationspolitiken och nätpolitken.

Men låt oss också vara lite ödmjuka och lite självkritiska.

En nykter syn på valresultatet:

  • Det är bara drygt tre procent av väljarna vi nått. Nära hälften röstade inte i EU-valet. Av de som röstade röstar fortfarande de allra flesta på en gammelpolitiker.
  • Även om vi blev större än flera av de traditionella partierna i procent så fick vi liksom de bara ett mandat i parlamentet. Val handlar inte om procent utan om mandat.

En nykter syn på oss själva:

  • För det stora flertalet är vi fortfarande praktiskt taget synonyma med fildelningsfrågan.
  • Vi utgör den politiska falangen av en rörelse, där det har blivit allt för lätt för motståndarna att sudda ut gränsen mellan partiet och andra röster som TPB, Piratbyrån och enskilda debattörer.
  • Vi har en organisation av ad hoc karaktär som även om den klarade den stora utmaningen EU-valet innebar, troligen inte är redo för att på ett demokratiskt sätt tillvarata tiotusentals medlemmars intressen.

Om drygt ett år står vi inför utmaningen att gå upp i ringen mot de stora partierna när de mobiliserar alla sina resurser i det som för dem räknas som det enda riktiga valet.

###Att växa upp…

För att klara detta behöver vi utvecklas. Vi behöver växa upp. Inte så till den milda grad att vi blir ett gammelparti bland de andra gammelpartierna, men vi behöver bli bredare, tydligare och bättre organiserade.

Vi behöver inte ha ett heltäckande program. Vår strategi att driva de för oss viktiga frågorna och lämna resten till de andra partierna bör stå fast. Men vi behöver bredda vår och omgivningens syn på hur våra tre stora principer kan konkretiseras i politisk handling.

Vi behöver inte ha ett svar på ”gratis är gott”-argumenten. Vi behöver inte ens ta den debatten. Men vi behöver sprida insikten att alla partier dras med en förenklad, av sina motståndare definierad, nidbild. Den förenklade fildelningsdiskussionen är Piratpartiets motsvarighet till beskrivningen av moderaterna som ett kapitalistiskt egenintresse, socialdemokraterna som anhängare av socialistisk planekonomi eller miljöpartiet som romantiska tillväxtmotståndare. Det bästa motmedlet mot en sådan nidbild är ett väl förankrat och tydligt politiskt program.

Vi behöver inte ta avstånd från andra ”pirater”. Vad vi behöver är en tydlig gränsdragning kring vad vi som parti tycker och arbetar för. Att behöva berätta vad vi säger i partiets namn och vad vi säger som privatpersoner eller som delaktiga i andra organisationer och initiativ är på sätt och vis ett misslyckande. Vi behöver arbeta för en så tydlig bild av vad partiet står för att det med tiden blir alltmer onödigt.

Vi behöver inte organisera ihjäl oss och bygga upp en gammaldags kommun-, distrikt-, riksorganisation. Däremot behöver vi en organisation som hjälper oss att under kontrollerade och demokratiska former bli bredare och tydligare.

###… gör ont

Det är ingen liten utmaning. Vi är ett parti med tiotusentals medlemmar och hundratusentals sympatisörer. Vi kommer från olika håll och med från början mycket olika ideologiska utgångspunkter. Alla har samlats runt våra tre grundpelare, men alla har kanske inte ens samma uppfattning om vad dessa innebär. I en diskussion med syftet att tydliggöra var vi står och samtidigt bredda de politiska konsekvenserna av detta, en diskussion där ingen har tolkningsföreträde, så kommer de ideologiska konfliktlinjer som vi burit med oss in i partiet oundvikligen aktualiseras.

Vi står och faller med hur väl vi kan hantera den diskussionen. Den kan spränga partiet. Den kan flytta partiet åt vänster eller åt höger eller i en odefinierbar riktning. Den kan göra partiet bredare och mer inkluderande eller till ett smalt nischparti. Det är vi tillsammans som väljer.

###Stadigt på tre fötter

Den enklaste konstruktionen som står stadigt när det blåser är trefoten. Jag vet inte vart Piratpartiet kommer att ta vägen, jag vet knappt ens åt vilket håll jag personligen önskar att partiet bör gå. Men jag är övertygad om att den enda framkomliga vägen mot valrörelsen 2010 är en stadigare organisation. Om vi ska ta tillvara det positiva i det arbetssätt som fört oss dit vi är, samtidigt som vi stagar upp oss för framtida stormar, så ser jag en organisation på tre ben.

En svärms kunskapssökande och mobiliseringsförmåga. Kraften i tusentals människor som samverkar utan annan styrning än att de har ett gemensamt mål har bevisats om och om igen. Detta är vad det nya nätverkssamhället har givit oss. Detta är vad vi försvarar – den fantastiska möjlighet för människor att göra skillnad tillsammans som internet har gett oss.

Självklart ska detta fortsätta att vara Piratpartiets kärna. Vi litar på varandra och vi vet att vi tillsammans kan uträtta mycket mer om vi litar på varandra. Ska vi ta oss in i riksdagen, så är det burna på händerna hos tusentals aktivister som bloggar, debatterar, delar ut flygblad, tar hand om vallokaler, ordnar möten och demonstrationer. Aktivister som gör det som de ser behövs på det sätt de anser att det behöver göras.

Ett företags effektivitet och beslutskraft. Vi har en platt och transparent organisation. Avståndet till ledningen är unikt kort. Vi litar inte bara på varandra, vi litar på våra företrädare. Det ger oss korta beslutsvägar, som leder till effektivare beslutsfattande. Rick Falkvinge brukar jämföra med ett företag — vår partiledning har samma mandat som ett företags ledningsgrupp, vår partiledare kan liknas vid en VD.

I ett företag sker inte ansvarsutkrävande eller styrning från ägarna under löpande verksamhetsår, det sker endast på bolagsstämman. Ledning ges ett stort mandat att fatta beslut och sköta verksamheten och om det inte fungerar byter men ledning. Det finns mycket att hämta i detta arbetssätt för ett politiskt parti.

En traditionell folkrörelses förankring och ansvarsfördelning. Piratpartiet är en folkrörelse för medborgarrätt. Ännu så länge har vi inte organiserat oss såsom folkrörelser traditionellt organiserar sig. Med demokratiskt tillsatta beslutsinstanser på olika nivåer, representativ demokrati etc. Det finns många inom partiet som med rätta är skeptiska mot dylikt. Vi borde kunna vara något annat. Med tillit, transparens och moderna tekniska hjälpmedel kan vi skapa en ny slags folkrörelse, en aktivistbaserad direktdemokratisk folkrörelse kanske.

Jag vet inte vad vi kan och inte kan uppnå tillsammans. Jag tror däremot att vi måste försöka att komplettera svärmens anarki och partiledningens effektivitet med demokratiskt deltagande. Ska vi klara att tillsammans hantera utmaningen att samtidigt tydliggöra och bredda partiets plattform, behövs forum för demokratiska samtal. Det behövs former för att förankra beslut och ställningstaganden bland de partiaktiva. Och vi behöver hitta metoder för att fördela ansvar mellan oss. Embryot till detta finns säkert i våra nuvarande kanaler: forumet, olika IRC- och Skypekanaler, bloggarna. Frågan är hur det ska organiseras.

###Ett nytt sorts parti

Piratpartiet är inte som andra partier. Vi vill inte bli som andra partier. De gamla partierna tycks ha glömt att partier byggs underifrån, att orsaken till att ett parti behövs är att det kanaliserar tankar och uppfattningar som en grupp människor har. De letar efter uppfattningar som folk vill ställa sig bakom, istället för att leta efter folk som vill ställa sig bakom de uppfattningar de redan har. De tappar medlemmar eftersom de har slutat finnas till för sina medlemmar.

Vi är ett parti som byggs av medlemmarna, som bärs av uppfattningar som många delar och som därför drar till sig nya medlemmar.

Baksidan av detta är att vi ses som en främmande fågel. Det blir lätt för motståndare och medier att misstänkliggöra oss och många som delar våra värderingar tvekar inför att stödja oss, för att vi är annorlunda. Kanske finns där en oro att ett parti vars värderingar bestäms av medlemmarna inte går att lita på, att det är svårt att förutsäga hur partiet i framtiden kommer att ställa sig i olika frågor.

När vi skapar nya arbetsformer och utvecklar vår organisation är det värt att fundera på hur vi ser ut utifrån. När vi försöker kanalisera allt det engagemang som finns för våra frågor, behöver vi dels säkra delaktighet och medbestämmande för de som engagerar sig i partiet, men samtidigt behöver vi skydda partiet mot att tillströmmande aktivister kan flytta oss bort från våra kärnvärden. Om gammelpartier, media och politiskt intresserade från olika schatteringar ser att vi står på en stabil värdegrund, en piratideologi, kommer de inte längre kunna komma undan med att mistänkliggöra oss eller ifrågasätta vår existens.

Vi kommer inte bara själva känna att vi är den nya kraften i svensk politik, vi kommer kanske också kunna vara det.