Sänk kraven – aktivism i det lil(l)a

Valet avgörs inte nödvändigtvis av de stora sakerna. Varje röst räknas och vi vinner dem en i taget människa till människa. Det betyder att det finns två misstag som är lätta att undvika.

Det första är att lämna över ansvaret till någon annan som du tror har större genomslag. Piratpartiet kommer inte in i riksdagen genom att några få starka opinionsbildare eller våra mer välkända bloggar övertygar folket. Vi vinner inte det här valet i tevesoffor, på debattsidor eller på knuffs topplista. Vi vinner det genom att alla som har ett bankande pirathjärta övertygar någon i sin närhet, eller sprider vetskapen om att vi finns och att vi är många på olika sätt.

Det andra är att ställa för stora krav på sig själv. Om vi tror att vi måste göra stordåd för att det ska spela någon roll, så är risken att vi blir handlingsförlamade. Leta därför efter något du kan göra i det lilla. Något lila i det lilla varje dag och valsegern är så mycket närmare.

Som medlem eller sympatisör kan du alltid hjälpa till i det lilla. Du kan bära piratknappar, piratpins eller piratkläder. Syns vi så finns vi.

Olof och flera med honom har alltid med sig flygblad om de skulle få en stund över på väg till och från jobbet eller liknande – den så kallade ”tio minuters”-regeln.

På nätet kan du se till att hjälpa pirater att synas, när de gör saker. Ni som hänger på Twitter ser ni en tweet om piratpartiet eller piratfrågor retweeta. Ser ni ett bra inlägg på en blogg, en insändare, en film på youtube, vad som helst – länka på twitter. Hänger du på Facebook använd gilla knappen brevid de andra piratpartister gör som har med partiet att göra eller kommentera.

På alla andra ställen på nätet finns liknande företeelser och metoder för att visa att man gillar något eller vill ge det uppmärksamhet – pusha, flattra, nämn Piratpartiet i diskussioner på forum. Det kan låta futtigt, men faktum är att den första striden vi behöver vinna är den om vårt existensberättigande. I EU-valskampanjen fick vi hjälp med det genom TPB-domen och medlemstillströmningen. I år kanske vi behöver göra det själv. Ingen röstar på oss om vi inte bevisar att vi finns.

De flesta av de här tipsen och fler därtill hittar du på Malokis lista över ”tio saker du kan göra …” och på kampanjbloggen om lågenergiaktivism.

Att sprida idéer och tankar är svärmens styrka. Får du en idé sprid den vidare till fler, kan du inte genomföra den själv hitta några som kan hjälpa till. Vår största tillgång i den här valrörelsen är din och dina kompisar initiativförmåga och frihet att göra det ni vill i partiets namn. Filma och sprid, spela musik och sprid

En idé som jag vill sprida är ett sätt att uppmärksamma demonstrationer, manifestationer och liknande som inte kräver så mycket mer än en modern mobiltelefon. När ni är på ett piratarrangemang med talare, skriv ner ett citat av det de säger, en kort slagfärdig mening. Ta en bild med din mobilkamera, se till att piratlogga eller partinamn syns. Skicka bilden och namnet på talaren tillsammans med citatet ut på Facebook eller Twitter direkt från telefonen. Så här kan det se ut.

Tack och lov att jag gick ur partiet i tid!

Jag behöver inte referera händelseförloppet eller vad som sagts om sexköpare av vår kära justitieminister. Läsare av den här bloggen lär inte ha undgått att se det annan plats. Annars kan ni se händelsen i klippet nedan. (Däremot kan man av någon outgrundlig anledning inte läsa om justitieministerns faux-pas om man väljer Sveriges liberalaste kvällstidning.)

Det är sorgligt att vi har en justitieminister som inte förstår begreppet oskuldspresumtion, dvs att vi alla har rätt att anses oskyldiga tills motsatsen är bevisad. I en rättsstat ska en dom falla och vinna laga kraft innan man börjar straffa folk. Utan undantag!

Den enda trösten jag finner i detta är att jag och (Sveriges just nu mest korkade politiker) Beatrice Ask inte längre är partikamrater.

Visst kan man se en möjlighet i detta som Peter Santesson-Wilson, som vill se en annan moderat justitieminister. Men det sorgligaste är ju att det inte är en ny justitieminister vi behöver utan en ny regering, kanske till och med en ny riksdag.

För många av dagens politiker tycks tro att enligt dem aldrig så beaktansvärda åtgärder mot moraliskt anstötliga samhälleliga avarter  (prostitution, sexövergrepp mot barn eller narkotika) automatisk är så beaktansvärda att demokratins och rättssamhällets grundsatser kan åsidosättas. Beatrice Asks idé om gredelina kuvert (är det bara en slump att hon väljer lila) ställer ett smygande problem i blixtbelysning. Vi har sett politiker med bristande demokratiska reflexer tidigare. Bara för några dagar sen hade vi ett annat exempel på när ett pragmatiskt förhållningssätt i en sakfråga tilläts sätta demokratins grunder på undantag, när Johan Pehrson och samma Beatrice Ask kör över lagrådets kritik av förslaget om drogtester av barn under 15 år. Med risk för att bli kallad drogliberal så vill jag slå fast att rättsvårdande instanser inte är mogna uppgiften att avgöra när det är rimligt att djupt kränka barns integritet för att man vill rädda dem undan ”ett öde värre än döden” (läs knark). Tittar vi utanför narkotikapolitiken och viljan att lagföra torskar skulle jag kunna fortsätta räkna upp utspel från politiker på båda sidor blockgränsen som i högre eller lägre grad visar på bristande respekt för demokratins grunder.

Detta handlar alltså inte om att peta en justitieminister. Svensk politik behöver riksdagsmän som förstår vilka demokratiska värden som inte går att tumma på och som är beredda att kämpa för dem varje dag.

Jag personligen tror att det säkraste sättet att åstadkomma det är att rösta in Piratpartiet i Sveriges riksdag. Till er som inte kan tänka sig att rösta på en pirat, vill jag rikta uppmaningen att åtminstone fundera över vilka politiker i de andra partierna ni ger ert stöd. Ställ er frågan hur bra deras demokratiska reflexer är.

http://www.expressen.se/ledare/1.1921679/eric-erfors-kisstvanget-borde-stoppas

En stjärna gör inget lag

Tänk er en briljant individualist ensam försöka dribbla sig igenom ett helt försvar i fotboll, hockey eller någon annan lagsport.

Tänk er en virtuos med aldrig så stor talang för trakterandet av ett instrument som själv fyller alla de funktioner som krävs för att få till stånd en konsert från att bära utrustningen via att sköta tekniken till att sälja biljetterna.

Försteviolinist
Tänk er en ensam pirat som ska reva segel, bemanna rodret och pumpa läns i hård sjö.

I mitt arbete befinner jag mig ofta i situationen att ett stort team av människor arbetar för att skapa bästa möjliga förutsättningar för en enda person att för en kort stund glänsa. När någon ska göra ett viktigt framträdande för att övertyga, sälja eller på något annat sätt kommunicera så möjliggörs detta ofta av en hel stab av stödfunktionärer. Det ska vara bra ljud och rätt ljus, det ska kanske filmas och visas på en stor skärm för att alla ska se, miljön ska vara snyggt designad av en scenograf, det ska finnas ett väl genomtänkt manus och talaren ska ha haft chansen att förbereda sig med bästa möjliga stöd.

Om detta gäller för de företag och intresseorganisationer som är mina uppdragsgivare så gäller det också inom politiken.

Vi inom piratpartiet har lätt att mobilisera politisk kraft tack vare svärmen, men vi måste också kunna kanalisera den kraft, kunskap och de kompetenser som finns i vårt svärm till rätt uppgifter. Vi behöver idag inte bara tänka på vilka som ska vara våra kandidater till riksdagen, våra stjärnor, virtuoser eller segelmästare. Vi behöver också tänka på hur vi ska stödja dem; vem och vilka i den stora svärmen som kan hjälpa kandidaterna med allt runt omkring, så att de slipper slita med en enmansshow.

Jonathan Rieder Lundkvist, Emma och Jimmy Callin har alla tre varit inne på det här. Behovet av oss som inte kandiderar men som vill jobba för dem som gör det. Vi är ett lag och som Emma säger så är: ”hela poängen att vi ska hålla varandra under armarna för att kunna flyta.”

Så hur gör vi? Har ni några förslag? Hur organiserar vi vår svärm till stödfunktioner för våra kandidater? Jag tror en sak vi behöver göra är att lista de kompetenser och talanger som en kandidat kan ha nytta av så att vi kan skapa en pool av dessa. Samtidigt behöver var och en av oss fundera över vad vi kan bidra med. Och till sist behöver vi ärligt fundera över och och diskutera vad var och en av oss gör bäst.

För att börja med mig själv:

  1. Jag hoppas kunna bidra med stöd och hjälp för de som förbereder presentationer, tal och appeller – jag har arbetat med talskrivande och talarcoachning för näringslivet under de senaste åren.
  2. Jag hoppas kunna bidra med organiserandet och producerandet av events. Om det behövs moderator, research, redaktörsarbete inför organiserandet av sådant så är det en annan av mina yrkesroller.
  3. Jag hoppas kunna bidra med råd kring tilltal och budskapsformulering, vilket är en annan av de saker jag gör för mina kunder.

Vad har ni att bidra med?

EDIT: Maloki skriver också om detta i inlägget Bakom varje framgångsrik Pirat står en stark Svärm.